2 Reis 3

Guerra di Ieoram e di Giosafat contro i Moabiti

1 Ieoram, figlio di Acab, cominciò a regnare sopra Israele a Samaria il diciottesimo anno di Giosafat, re di Giuda, e regnò dodici anni. 2 Egli fece ciò che è male agli occhi dell’Eterno; ma non quanto suo padre e sua madre, perché tolse via la statua di Baal, che suo padre aveva fatta. 3 Tuttavia rimase attaccato ai peccati con i quali Geroboamo figlio di Nebat, aveva fatto peccare Israele e non se ne distolse. 4 In quel tempo Mesa, re di Moab, allevava molto bestiame e pagava al re d’Israele un tributo di centomila agnelli e centomila montoni con la loro lana. 5 Ma, dopo la morte di Acab, il re di Moab si ribellò al re d’Israele. 6 Allora il re Ieoram uscì da Samaria e passò in rassegna tutto Israele; 7 poi si mise in marcia, e mandò a dire a Giosafat, re di Giuda: "Il re di Moab si è ribellato contro di me; vuoi venire con me in guerra contro Moab?". Egli rispose: "Verrò; conta su di me come su te stesso, sul mio popolo come sul tuo, sui miei cavalli come sui tuoi". 8 E aggiunse: "Per che via saliremo?". Ieoram rispose: "Per la via del deserto di Edom". 9 Così il re d’Israele, il re di Giuda e il re di Edom si mossero; e girarono in marcia per sette giorni, ma non c’era l’acqua per l’esercito e per le bestie che lo seguivano. 10 Allora il re d’Israele disse: "Ahimè, l’Eterno ha chiamato insieme questi tre re, per darli nelle mani di Moab!". 11 Ma Giosafat chiese: "Non c’è qui nessun profeta dell’Eterno mediante il quale possiamo consultare l’Eterno?". Uno dei servi del re d’Israele rispose: "C’è qui Eliseo, figlio di Safat, il quale versava l’acqua sulle mani d’Elia". 12 Giosafat disse: "La parola dell’Eterno è con lui". Così il re d’Israele, Giosafat e il re di Edom andarono a trovarlo. 13 Eliseo disse al re d’Israele: "Che cosa ho a che fare con te? Vattene dai profeti di tuo padre e dai profeti di tua madre!". Il re d’Israele gli rispose: "No, perché l’Eterno ha chiamato insieme questi tre re per darli nelle mani di Moab". 14 Allora Eliseo disse: "Com’è vero che vive l’Eterno degli eserciti che io servo, se non avessi rispetto per Giosafat, re di Giuda, io non avrei badato a te né ti avrei degnato di uno sguardo. 15 Ma ora conducetemi qua un suonatore d’arpa". E, mentre il suonatore arpeggiava, la mano dell’Eterno fu sopra Eliseo, 16 che disse: "Così parla l’Eterno: ‘Scavate in questa valle molte fosse’. 17 Poiché così dice l’Eterno: ‘Voi non vedrete vento, non vedrete pioggia, tuttavia questa valle si riempirà d’acqua e berrete voi, il vostro bestiame e le vostre bestie da soma. 18 E questo è ancora poca cosa agli occhi dell’Eterno; perché egli darà anche Moab nelle vostre mani. 19 Voi distruggerete tutte le città fortificate e tutte le città importanti, abbatterete tutti i buoni alberi, chiuderete tutte le sorgenti d’acqua, e guasterete con delle pietre ogni buon pezzo di terra’". 20 La mattina dopo, nell’ora in cui si offre l’oblazione, ecco che l’acqua arrivò dal lato di Edom e il paese ne fu ripieno. 21 Tutti i Moabiti, avendo udito che quei re erano saliti per fare loro guerra, avevano radunato tutti quelli che erano in età di portare le armi, e si schierarono sulla frontiera. 22 Appena si alzarono la mattina, il sole splendeva sulle acque, e i Moabiti videro, là di fronte a loro, le acque rosse come sangue; 23 e dissero: "Quello è sangue! Quei re sono di certo venuti alle mani e si sono distrutti fra loro; ora dunque, Moab, alla preda!". 24 E avanzarono verso l’accampamento d’Israele; ma gli Israeliti si alzarono e sbaragliarono i Moabiti, che fuggirono davanti a loro. Poi penetrarono nel paese e continuarono a battere Moab. 25 Distrussero le città; ogni buon pezzo di terra lo riempirono di pietre, ciascuno gettandovi la sua; chiusero tutte le sorgenti d’acqua e abbatterono tutti i buoni alberi. Non rimasero che le mura di Chir-Areset, e i tiratori di fionda la circondarono e l’attaccarono. 26 Il re di Moab, vedendo che l’attacco era troppo forte per lui, prese con sé settecento uomini, per aprirsi, a spada tratta, un varco fino al re di Edom; ma non riuscì. 27 Allora prese suo figlio primogenito, che doveva succedergli nel regno, e lo offrì in olocausto sopra le mura. A questa vista, un profondo orrore s’impadronì degli Israeliti, che si allontanarono dal re di Moab e se ne tornarono al loro paese.

Joram blir kung över Israel

1 *2 Kung 1:17. Joram, Ahabs son, blev kung över Israel i Samaria i Juda kung Joshafats artonde regeringsår och regerade i tolv år*3:1Joram … tolv årCa 852-841 f Kr. Joram betyder "Herren är upphöjd".. 2 *1 Kung 16:31f. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon men inte som hans far och mor, för han skaffade bort den baalsstod som hans far hade låtit göra. 3 *1 Kung 12:28f. Men han höll fast vid de synder som Jerobeam, Nebats son, hade förlett Israel med. Från dessa avstod han inte.

Krig mot Moab

4 Mesha*3:4MeshaFör att fira frigörelsen från Israel (vers 27) reste han en stele (stenstod) som i dag finns i Louvren i Paris. I inskriptionen anklagar han Israel för förtryck, prisar sin gud Kemosh och beskriver att han sedan dödade alla män i de israelitiska gränsstäderna Nebo och Atarot (4 Mos 32:3) och "helgade" kvinnorna åt Kemosh., kungen i Moab som hade stora fårhjordar, hade betalat i skatt till Israels kung 100 000 lamm och ull av 100 000 baggar. 5 *2 Kung 1:1. Men när Ahab var död gjorde Moabs kung uppror*3:5upprorMoabs anfall i 2 Krön 20 kom antingen efter eller före Israels krigståg i 2 Kung 3. mot Israels kung.

6 Då drog kung Joram ut från Samaria och mönstrade hela Israel. 7 *1 Kung 22:4. Sedan sände han bud till kung Joshafat i Juda och lät säga: "Moabs kung har gjort uppror mot mig. Vill du gå med mig för att strida mot Moab?" Han svarade: "Ja, jag går med – jag som du, mitt folk som ditt folk, mina hästar som dina hästar!" 8 Han frågade: "Vilken väg ska vi dra ut?" Han svarade: "Vägen genom Edoms öken*3:8genom Edoms ökenRunt Döda havet söderifrån, för att undvika Moabs befästningar mot norr.."

9 Så drog de ut, Israels kung, Judas kung och Edoms kung. Men när de vandrat omkring i sju dagar fanns det inte längre något vatten, varken för hären eller för djuren som de förde med sig. 10 Då sade Israels kung: "Så olyckligt att Herren skulle kalla samman dessa tre kungar för att ge dem i Moabs hand!" 11 *1 Kung 22:5, 7. Men Joshafat sade: "Finns det ingen Herrens profet här, så att vi kan fråga Herren genom honom?" Då svarade en av de tjänare som Israels kung hade med sig: "Elisha, Shafats son, finns här, han som brukade hälla vatten över Elias händer." 12 Joshafat sade: "Hos honom är Herrens ord." Israels kung och Joshafat och Edoms kung gick då ner till honom.

13 Men Elisha sade till Israels kung: "Vad har jag med dig att göra? Gå du till din fars profeter*3:13din fars profeter och din mors profeterAhabs och Isebels profeter för Baal och Ashera (1 Kung 18:19). och din mors profeter." Israels kung svarade honom: "Nej, Herren har kallat samman dessa tre kungar för att ge dem i Moabs hand!" 14 Då sade Elisha: "Så sant Herren Sebaot lever, han som jag tjänar: Om det inte vore för kung Joshafat av Juda så skulle jag inte bry mig om dig eller ens se åt dig. 15 *1 Sam 10:5. Men hämta nu hit åt mig en man som spelar harpa*3:15spelar harpaMusik förknippades med profetisk inspiration (1 Sam 10:5, 1 Krön 25:1f).." Och när harpspelaren spelade kom Herrens hand över honom. 16 Han sade: "Så säger Herren: Gräv grop vid grop i denna dal, 17 för så säger Herren: Ni ska inte märka någon vind eller se något regn, men ändå ska dalen bli full med vatten så att både ni själva, er boskap och era andra djur får att dricka.

18 Men Herren anser inte detta vara nog, utan han ska också ge Moab i er hand. 19 Ni ska inta alla befästa städer och alla andra viktiga städer. Ni ska hugga ner alla goda träd och alla vattenkällor ska ni täppa igen. Och all bördig åkermark ska ni fördärva med stenar." 20 *2 Mos 29:39f. Och se, på morgonen, vid den tid då matoffret frambärs, strömmade vatten till från Edomssidan, så att landet fylldes med vatten.

21 Hela Moab hade hört att kungarna hade dragit upp för att strida mot dem. Och alla som var i vapenför ålder eller däröver hade kallats samman och stod vid gränsen. 22 När de steg upp tidigt på morgonen och solen lyste på vattnet, såg det ut för moabiterna som om vattnet framför dem var rött som blod. 23 Då sade de: "Det är blod! Kungarna har säkert kommit i strid och dödat varandra. Nu till plundring, Moab!"

24 Men när de kom till Israels läger bröt israeliterna fram och slog moabiterna, som flydde för dem. Och de drog in i landet och slog moabiterna. 25 De förstörde städerna och kastade var och en sin sten på all bördig åkermark tills den var övertäckt. De täppte till alla vattenkällor och fällde alla goda träd. Till slut återstod endast stenarna av Kir-Hareset*3:25Kir-HaresetBetyder "ruinmuren", en omskrivning för huvudstaden Kir-Moab i södra Moab.. Slungkastarna omringade staden och besköt den.

26 När Moabs kung såg att han inte kunde stå emot i striden, tog han med sig sjuhundra svärdbeväpnade män för att slå sig igenom till Edoms kung. Men de kunde inte. 27 Då tog han sin förstfödde son*3:27sin förstfödde sonAnnan översättning: "hans förstfödde son" (alltså den edomitiske kungens)., som skulle bli kung efter honom, och offrade honom som brännoffer på muren. En stark vrede*3:27stark vredeOklar vers. Kan syfta på moabiternas, edomiternas, Guds eller israeliternas egen vrede. kom då över Israel, som bröt upp och lämnade honom i fred och vände tillbaka till sitt land igen.