Esdras 3

Ristabilimento dell’altare e del culto. Si gettano le fondamenta del tempio

1 Quando giunse il settimo mese, e i figli d’Israele si furono stabiliti nelle loro città, il popolo si radunò come un sol uomo a Gerusalemme. 2 Allora Iesua, figlio di Iosadac, con i suoi fratelli sacerdoti, e Zorobabele, figlio di Sealtiel, con i suoi fratelli, si alzarono e costruirono l’altare dell’Iddio d’Israele, per offrirvi sopra degli olocausti, com’è scritto nella legge di Mosè, uomo di Dio. 3 Ristabilirono l’altare sulle sue basi, benché avessero paura a causa dei popoli delle terre vicine, e vi offrirono sopra olocausti all’Eterno: gli olocausti del mattino e della sera. 4 Celebrarono la festa delle Capanne, nel modo che è scritto, e offrirono giorno per giorno olocausti, secondo il numero prescritto per ciascun giorno; 5 poi offrirono l’olocausto perenne, gli olocausti dei noviluni e di tutte le solennità sacre dell’Eterno, e quelli di chiunque faceva qualche offerta volontaria all’Eterno. 6 Dal primo giorno del settimo mese cominciarono a offrire olocausti all’Eterno; ma le fondamenta del tempio dell’Eterno non erano ancora state gettate. 7 Diedero del denaro agli scalpellini e ai falegnami, dei viveri, delle bevande e dell’olio ai Sidoni e ai Tiri perché portassero per mare fino a Iafo del legno di cedro del Libano, secondo la concessione che Ciro, re di Persia, aveva fatto loro. 8 Nel secondo mese del secondo anno del loro arrivo alla casa di Dio a Gerusalemme, Zorobabele, figlio di Sealtiel, Iesua, figlio di Iosadac, con gli altri loro fratelli sacerdoti e Leviti, e tutti quelli che erano tornati dall’esilio a Gerusalemme, si misero all’opera; e incaricarono i Leviti dai vent’anni in su di dirigere i lavori della casa dell’Eterno. 9 Iesua, con i suoi figli e i suoi fratelli, Cadmiel con i suoi figli, figli di Giuda, si presentarono come un sol uomo per dirigere quelli che lavoravano alla casa di Dio; lo stesso fecero i figli di Chenadad con i loro figli e con i loro fratelli Leviti. 10 Quando i costruttori gettarono le fondamenta del tempio dell’Eterno, vi si fecero assistere i sacerdoti vestiti dei loro paramenti, con delle trombe, e i Leviti, figli di Asaf, con dei cembali, per lodare l’Eterno, secondo le direttive date da Davide, re d’Israele. 11 Essi cantavano rispondendosi a vicenda, celebrando e lodando l’Eterno, "perché egli è buono, perché la sua benignità verso Israele dura in eterno". Tutto il popolo mandava alte grida di gioia, lodando l’Eterno, perché si erano gettate le fondamenta della casa dell’Eterno. 12 Molti sacerdoti, Leviti e capifamiglia anziani che avevano visto la prima casa, piangevano ad alta voce mentre si gettavano le fondamenta della nuova casa. Molti altri invece alzavano le loro voci, gridando di gioia, 13 al punto che non si poteva distinguere il rumore delle grida di gioia da quello del pianto del popolo; perché il popolo gridava forte, e il rumore si udiva da lontano.

Offertjänsten börjar på nytt

1 *Dom 20:1, Neh 8:1. När sjunde månaden*3:1sjunde månadenSeptember-oktober år 537 f Kr. Den sjunde månaden skulle folket samlas i Jerusalem till basunhögtid (4 Mos 29:1f) och lövhyddohögtid (Esra 3:4, 5 Mos 16:13f). kom och Israels barn bodde i sina städer, samlades folket som en enda man i Jerusalem.

2 *3 Mos 6:9f, 5 Mos 12:13f, Matt 1:12. Jeshua, Josadaks son, hans bröder prästerna och Serubbabel, Shealtiels son, och dennes bröder började bygga Israels Guds altare för att offra brännoffer där, som det var föreskrivet i gudsmannen Moses lag. 3 *4 Mos 28:3f. De uppförde altaret på dess plats, eftersom de var rädda för folken där i länderna omkring. På altaret offrade de brännoffer åt Herren, morgonens och kvällens brännoffer. 4 *3 Mos 23:34f, 4 Mos 29:12f. De firade lövhyddohögtiden som det var föreskrivet och offrade brännoffer varje dag, det bestämda antalet för varje dag. 5 *Neh 10:32f. Sedan offrade de det dagliga brännoffret och det som hörde till nymånaderna och till Herrens alla andra helgade högtider, och alla offer som de frivilligt bar fram åt Herren. 6 Den första dagen i sjunde månaden började de offra brännoffer åt Herren, trots att grunden till Herrens tempel ännu inte var lagd.

Grunden till templet läggs

7 *2 Krön 2:16. De gav pengar åt stenhuggare och snickare och även mat, dryck och olja*3:7mat, dryck och oljaingick normalt i arbetares ersättning (jfr 2 Krön 2:10). till sidonierna och tyrierna, för att dessa skulle föra cederträ sjövägen*3:7cederträ sjövägenTyrus exporterade sitt virke längs kusten ända till Egypten. Jfr 2 Krön 2:16. från Libanon till Jafo*3:7JafoDagens Jaffa söder om Tel Aviv, Jerusalems närmaste hamnstad (jfr Jona 1:3). enligt det tillstånd som den persiske kungen Koresh hade gett dem. 8 I det andra årets andra månad*3:8andra årets andra månadApril-maj år 536 f Kr. efter att de kommit till Guds hus i Jerusalem påbörjades arbetet av Serubbabel, Shealtiels son, och Jeshua, Josadaks son, och deras övriga bröder: prästerna, leviterna och alla de som hade kommit till Jerusalem från fångenskapen. De anställde de leviter som var tjugo år gamla eller mer till att leda arbetet på Herrens hus. 9 *Esra 2:40. Jeshua med sina söner och bröder och Kadmiel med sina söner, Juda söner, åtog sig som en enda man att ha uppsikt över dem som arbetade med Guds hus. Det gjorde även Henadads söner med sina söner och bröder leviterna.

10 *2 Krön 29:25f. När byggnadsarbetarna lade grunden till Herrens tempel intog prästerna sina platser i ämbetsskrud med trumpeter. Leviterna, Asafs söner, hade cymbaler, och tillsammans prisade de Herren efter den ordning som Israels kung David hade gett*3:10den ordning som Israels kung David hade gettSe t ex 1 Krön 6:31f, 25:1f.. 11 *2 Krön 5:13, 7:3, Ps 136:1. De sjöng lov och pris till Herren: "Han är god, evig är hans nåd mot Israel!" Hela folket jublade högt och prisade Herren för att grunden var lagd till Herrens hus.

12 *Hagg 2:2f. Men många av prästerna och leviterna och huvudmännen för familjerna, de gamla som hade sett det förra huset, grät högt när de såg grunden läggas till detta hus. Många andra jublade och var så glada att de ropade med hög röst. 13 Man kunde inte skilja mellan det glada jubelropet och folkets högljudda gråt, för folket ropade så högt att ljudet hördes vida omkring.