1 Ein Psalm Davids, vorzusingen, zum Gedächtnis.2 Eile, Gott, mich zu erretten, HERR, mir zu helfen!3 Es müssen sich schämen und zu Schanden werden, die nach meiner Seele stehen; sie müssen zurückkehren und gehöhnt werden, die mir Übles wünschen,4 daß sie müssen wiederum zu Schanden werden, die da über mich schreien: "Da, da!"5 Sich freuen und fröhlich müssen sein an dir, die nach dir fragen, und die dein Heil lieben, immer sagen: Hoch gelobt sei Gott!6 Ich aber bin elend und arm. Gott, eile zu mir, denn du bist mein Helfer und Erretter; mein Gott verziehe nicht!

1 För sångmästaren; av David, till åminnelse.2 Gud, kom till min räddning; HERRE, skynda till min hjälp.3 Må de komma på skam och varda utskämda, som stå efter mitt liv; må de vika tillbaka och blygas, som önska min ofärd.4 Må de vända tillbaka i sin skam, som säga: »Rätt så, rätt så!»5 Men alla de som söka dig må fröjdas och vara glada i dig; och de som åstunda din frälsning säge alltid: »Lovad vare Gud!»6 Jag är betryckt och fattig; Gud, skynda till mig. Min hjälp och min befriare är du; HERRE, dröj icke.