1 Ein Psalm und Zeugnis Asaphs, von den Rosen, vorzusingen.

2 Du Hirte Israels, höre, der du Joseph hütest wie Schafe; erscheine, der du sitzest über dem Cherubim!

3 Erwecke deine Gewalt, der du vor Ephraim, Benjamin und Manasse bist, und komm uns zu Hilfe!

4 Gott, tröste uns und laß leuchten dein Antlitz; so genesen wir.

5 HERR, Gott Zebaoth, wie lange willst du zürnen bei dem Gebet deines Volkes?

6 Du speisest sie mit Tränenbrot und tränkest sie mit großem Maß voll Tränen.

7 Du setzest uns unsre Nachbarn zum Zank, und unsre Feinde spotten unser.

8 Gott Zebaoth, tröste uns, laß leuchten dein Antlitz; so genesen wir.

9 Du hast einen Weinstock aus Ägypten geholt und hast vertrieben die Heiden und denselben gepflanzt.

10 Du hast vor ihm die Bahn gemacht und hast ihn lassen einwurzeln, daß er das Land erfüllt hat.

11 Berge sind mit seinem Schatten bedeckt und mit seinen Reben die Zedern Gottes.

12 Du hast sein Gewächs ausgebreitet bis an das Meer und seine Zweige bis an den Strom.

13 Warum hast du denn seinen Zaun zerbrochen, daß ihn zerreißt, alles, was vorübergeht?

14 Es haben ihn zerwühlt die wilden Säue, und die wilden Tiere haben ihn verderbt.

15 Gott Zebaoth, wende dich doch, schaue vom Himmel und sieh an und suche heim diesen Weinstock

16 und halt ihn im Bau, den deine Rechte gepflanzt hat und den du dir fest erwählt hast.

17 Siehe drein und schilt, daß des Brennens und Reißens ein Ende werde.

18 Deine Hand schütze das Volk deiner Rechten und die Leute, die du dir fest erwählt hast;

19 so wollen wir nicht von dir weichen. Laß uns leben, so wollen wir deinen Namen anrufen.

20 HERR, Gott Zebaoth, tröste uns, laß dein Antlitz leuchten; so genesen wir.

1 För sångmästaren, efter »Liljor»; ett vittnesbörd; av Asaf; en psalm.

2 Lyssna, du Israels herde, du som leder Josef såsom din hjord; du som tronar på keruberna, träd fram i glans.

3 Låt din makt vakna upp till att gå framför Efraim och Benjamin och Manasse, och kom till vår frälsning.

4 Gud, upprätta oss, och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.

5 HERRE Gud Sebaot, huru länge skall du vredgas vid ditt folks bön?

6 Du har låtit dem äta tårebröd och givit dem tårar att dricka i fullt mått.

7 Du gör oss till ett trätoämne för våra grannar, och våra fiender bespotta oss.

8 Gud Sebaot, upprätta oss, och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.

9 Ett vinträd flyttade du från Egypten, du förjagade hedningarna och planterade det.

10 Du röjde rum för det, och det slog rötter och uppfyllde landet.

11 Bergen blevo betäckta av dess skugga och Guds cedrar av dess rankor;

12 det utbredde sina revor ända till havet och sina telningar intill floden.

13 Varför har du då brutit ned dess hägnad, så att alla vägfarande riva till sig därav?

14 Vildsvinet från skogen frossar därpå, och djuren på marken äta därav.

15 Gud Sebaot, vänd åter, skåda ned från himmelen och se härtill, och låt dig vårda om detta vinträd.

16 Skydda trädet som din högra hand har planterat, och den son som du har fostrat åt dig.

17 Det är förbränt av eld och kringhugget; för ditt ansiktes näpst förgås de.

18 Håll din hand över din högra hands man, över den människoson som du har fostrat åt dig.

19 Då skola vi icke vika ifrån dig; behåll oss vid liv, så skola vi åkalla ditt namn.

20 HERRE Gud Sebaot, upprätta oss; låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.