1 Ein Psalm der Kinder Korah, auf der Gittith, vorzusingen.

2 Wie lieblich sind deine Wohnungen, HERR Zebaoth!

3 Meine Seele verlangt und sehnt sich nach den Vorhöfen des HERRN; mein Leib und Seele freuen sich in dem lebendigen Gott.

4 Denn der Vogel hat ein Haus gefunden und die Schwalbe ihr Nest, da sie Junge hecken: deine Altäre, HERR Zebaoth, mein König und Gott.

5 Wohl denen, die in deinem Hause wohnen; die loben dich immerdar. (Sela.)

6 Wohl den Menschen, die dich für ihre Stärke halten und von Herzen dir nachwandeln,

7 die durch das Jammertal gehen und machen daselbst Brunnen; und die Lehrer werden mit viel Segen geschmückt.

8 Sie erhalten einen Sieg nach dem andern, daß man sehen muß, der rechte Gott sei zu Zion.

9 HERR, Gott Zebaoth, erhöre mein Gebet; vernimm's, Gott Jakobs! (Sela.)

10 Gott, unser Schild, schaue doch; siehe an das Antlitz deines Gesalbten!

11 Denn ein Tag in deinen Vorhöfen ist besser denn sonst tausend; ich will lieber der Tür hüten in meines Gottes Hause denn wohnen in der Gottlosen Hütten.

12 Denn Gott der HERR ist Sonne und Schild; der HERR gibt Gnade und Ehre: er wird kein Gutes mangeln lassen den Frommen.

13 HERR Zebaoth, wohl dem Menschen, der sich auf dich verläßt!

1 För sångmästaren, till Gittít; av Koras söner; en psalm.

2 Huru ljuvliga äro icke dina boningar, HERRE Sebaot!

3 Min själ längtar och trängtar efter HERRENS gårdar, min själ och min kropp jubla mot levande Gud.

4 Ty sparven har funnit ett hus och svalan ett bo åt sig, där hon kan lägga sina ungar: dina altaren, HERRE Sebaot, min konung och min Gud.

5 Saliga äro de som bo i ditt hus; de lova dig beständigt. Sela.

6 Saliga äro de människor som i dig hava sin starkhet, de vilkas håg står till dina vägar.

7 När de vandra genom Tåredalen, göra de den rik på källor, och höstregnet höljer den med välsignelser.

8 De gå från kraft till kraft; så träda de fram inför Gud på Sion.

9 HERRE Gud Sebaot, hör min bön, lyssna, du Jakobs Gud. Sela.

10 Gud, vår sköld, ser härtill, och akta på din smordes ansikte.

11 Ty en dag i dina gårdar är bättre än eljest tusen. Jag vill hellre vakta dörren i min Guds hus än dväljas i de ogudaktigas hyddor.

12 Ty HERREN Gud är sol och sköld; HERREN giver nåd och ära; han vägrar icke dem något gott, som vandra i ostrafflighet.

13 HERRE Sebaot, salig är den människa som förtröstar på dig. gårdar; nu jubla min själ och min kropp mot levande Gud. Ja, sparven har funnit ett hus och svalan ett bo åt sig, där hon har lagt sina ungar osv.