Publicidade

2 Crônicas 32

MRI2012

1 Nach diesen Geschichten und dieser bewiesenen Treue kam Sanherib, der König von Assyrien, und rückte in Juda ein und belagerte die festen Städte und gedachte sie zu erobern. 2 Als aber Hiskia sah, daß Sanherib gekommen war und die Absicht hatte, wider Jerusalem zu streiten, 3 beschloß er mit seinen Obersten und seinen Gewaltigen, die Wasserquellen draußen vor der Stadt zu verstopfen; und sie halfen ihm. 4 Und die Leute versammelten sich in großer Zahl und verstopften alle Brunnen und den Bach, der mitten durch das Land läuft, und sprachen: Warum sollten die Könige von Assyrien viel Wasser finden, wenn sie kommen? 5 Und er faßte Mut und baute die Mauer allenthalben, wo sie zerrissen war, und erhöhte die Türme und baute draußen noch eine andere Mauer und befestigte das Millo an der Stadt Davids. Auch machte er viele Wurfgeschosse und Schilde 6 und setzte kriegstüchtige Hauptleute über das Volk und versammelte sie zu sich auf den Platz am Tore der Stadt, sprach ihnen Mut zu und sagte: 7 Seid stark und fest! Fürchtet euch nicht und erschrecket nicht vor dem König von Assyrien noch vor dem ganzen Haufen, der bei ihm ist; denn mit uns ist ein Größerer als mit ihm; 8 mit ihm ist ein fleischlicher Arm, mit uns aber ist der HERR, unser Gott, um uns zu helfen und für uns Krieg zu führen! Und das Volk verließ sich auf die Worte Hiskias, des Königs von Juda. 9 Darnach sandte Sanherib, der König von Assyrien, seine Knechte gen Jerusalem (denn er lag vor Lachis mit seinem ganzen Heer) zu Hiskia, dem König von Juda, und zu ganz Juda, das zu Jerusalem war, und ließ ihm sagen: 10 So spricht Sanherib, der König von Assyrien: Worauf verlasset ihr euch, die ihr in dem belagerten Jerusalem sitzet? 11 Verführt euch nicht Hiskia, vor Hunger und Durst zu sterben, indem er sagt: Der HERR, unser Gott, wird uns aus der Hand des Königs von Assyrien erretten? 12 Hat aber nicht derselbe Hiskia seine Höhen und Altäre weggeschafft und Juda und Jerusalem befohlen: Vor einem einzigen Altar sollt ihr anbeten und räuchern? 13 Wisset ihr nicht, was ich und meine Väter allen Völkern der Länder getan haben? Haben auch die Götter der Nationen in den Ländern jemals ihre Länder aus meiner Hand zu erretten vermocht? 14 Wer ist unter allen Göttern dieser Nationen, die meine Väter ganz und gar vernichtet haben, der sein Volk aus meiner Hand zu erretten vermochte, daß euer Gott euch aus meiner Hand erretten könnte? 15 So lasset euch nun durch Hiskia nicht verführen und lasset euch nicht also von ihm bereden und glaubet ihm nicht! Denn da kein Gott irgend einer Nation oder eines Königreiches sein Volk aus meiner Hand und aus der Hand meiner Väter zu erretten vermochte, so wird auch euer Gott euch nicht aus meiner Hand zu erretten vermögen! 16 Und noch mehr redeten seine Knechte wider Gott, den HERRN, und wider seinen Knecht Hiskia. 17 Er schrieb auch Briefe, um den HERRN, den Gott Israels, zu schmähen, und redete wider ihn und sprach: Wie die Götter der Nationen in den Ländern ihr Volk nicht aus meiner Hand errettet haben, so wird auch der Gott Hiskias sein Volk nicht aus meiner Hand erretten! 18 Und sie riefen mit lauter Stimme, auf jüdisch, zum Volk von Jerusalem, das auf den Mauern war, um es furchtsam zu machen und zu erschrecken und so die Stadt gewinnen zu können; 19 und sie redeten vom Gott Jerusalems wie von den Göttern der Heidenvölker, die ein Werk von Menschenhänden sind. 20 Aber der König Hiskia und der Prophet Jesaja, der Sohn des Amoz, beteten deshalb und schrieen zum Himmel. 21 Und der HERR sandte einen Engel, der vertilgte alle Gewaltigen des Heeres und die Fürsten und die Obersten im Lager des Königs von Assyrien, daß er mit Schanden in sein Land zurückkehrte. Und als er in das Haus seines Gottes ging, fällten ihn daselbst durchs Schwert einige seiner leiblichen Söhne. 22 Also rettete der HERR den Hiskia und die Einwohner von Jerusalem aus der Hand Sanheribs, des Königs von Assyrien, und aus der Hand aller andern und verschaffte ihnen Ruhe auf allen Seiten; 23 so daß viele dem HERRN Geschenke brachten nach Jerusalem und Hiskia, dem König von Juda, Kostbarkeiten; und er stieg darnach in der Achtung aller Nationen. 24 Zu jener Zeit ward Hiskia todkrank. Da betete er zum HERRN; der redete mit ihm und gab ihm ein Wunderzeichen. 25 Aber Hiskia vergalt die Wohltat nicht, die ihm widerfahren war, sondern sein Herz erhob sich. Da kam der Zorn über ihn und über Juda und Jerusalem. 26 Als aber Hiskia sich darüber demütigte, daß sein Herz sich erhoben hatte, er und die Einwohner von Jerusalem, kam der Zorn des HERRN nicht über sie, solange Hiskia lebte. 27 Und Hiskia hatte sehr großen Reichtum und Ehre und sammelte sich Schätze von Silber, Gold, Edelsteinen, Gewürz, Schilden und allerlei kostbaren Geräten. 28 Er hatte auch Vorratshäuser für den Ertrag des Korns, Mosts und Öls; und Ställe für allerlei Vieh und Hürden für die Schafe. 29 Und er baute Städte und hatte sehr viel Vieh, Schafe und Rinder; denn Gott gab ihm sehr viele Güter. 30 Er, Hiskia, war es auch, der den obern Ausfluß des Wassers Gihon verstopfte und es westlich abwärts, zur Stadt Davids leitete; und Hiskia hatte Glück in allem, was er unternahm. 31 Als aber die Gesandten der Fürsten von Babel zu ihm geschickt wurden, sich nach dem Wunder zu erkundigen, das im Lande geschehen war, verließ ihn Gott, um ihn auf die Probe zu stellen, damit kund würde alles, was in seinem Herzen sei. 32 Das Übrige aber von Hiskias Geschichte und von seiner Frömmigkeit, siehe, das ist aufgezeichnet in der Offenbarung des Propheten Jesaja, des Sohnes des Amoz, und im Buche der Könige von Juda und Israel. 33 Und Hiskia entschlief mit seinen Vätern, und man begrub ihn bei der Treppe, die zu den Gräbern der Söhne Davids führt. Und ganz Juda und die Einwohner von Jerusalem erwiesen ihm Ehre bei seinem Tode; und sein Sohn Manasse ward König an seiner Statt.

Ka Takutakuhia e Ahiria a Hiruhārama

1 I muri i ēnei mea, i te mea ka āta takoto, ka haere mai a Henakeripi kīngi o Ahiria, tae tonu mai ki Hūrā, whakapaea ana e ia ngā taiepa; i mea hoki ia kia riro atu i a ia. 2 Ā, te kitenga o Hetekia kua tae mai a Henakeripi, e anga ana hoki ki te whawhai ki Hiruhārama, 3 ka whakatakoto whakaaro ki āna rangatira, ki āna mārohirohi, kia purua ngā wai o ngā puna i waho o te ; ā, ko rātou ōna hoa mahi. 4 Heoi, nui atu te iwi i huihui mai, ā, purua ana e rātou ngā puna katoa, me te awa e rere ana i waenganui o te whenua; i hoki rātou, "He aha kia haere mai ngā kīngi o Ahiria, kia nui te wai e kitea e rātou?" 5 , ka whakapakari ia, ā, hangā ana e ia te taiepa katoa i pakaru, ā, eke noa ki ngā pourewa; me tētahi atu taiepa anō i waho, i whakakahangia anō e ia a Miro i te o Rāwiri; ā, he tini ngā pere me ngā whakangungu rākau i hangā e ia.

6 I whakaritea anō e ia he rangatira whawhai te iwi; ā, ka huihui i a rātou ki a ia ki te wāhi whānui i te kūwaha o te . , ka kōrero whakamārie ia ki a rātou, ka mea, 7 "Kia kaha, kia māia, kaua e wehi, kaua e pāwera ki te kīngi o Ahiria, ki tāna ope katoa; hira ake hoki tātou i tōna. 8 Ko tōna he ringa kikokiko; ko tātou ia, ko Ihowā, ko tātou Atua hei āwhina tātou, hei whawhai i tātou whawhai." , okioki tonu te iwi ki ngā kupu a Hetekia kīngi o Hūrā.

9 I muri i tēnei ka ungā mai āna tāngata e Henakeripi kīngi o Ahiria ki Hiruhārama; ko ia hoki i te whakapae i Rakihi, ā, ko tōna kīngitanga katoa i a ia; hei mea ki a Hetekia kīngi o Hūrā, ki a Hūrā katoa anō i Hiruhārama:

10 "Ko te kupu tēnei a Henakeripi kīngi o Ahiria: E whakawhirinaki ana koutou ki te aha, i a koutou e whakapaea i Hiruhārama? 11 He teka ianei he whakapati Hetekia i a koutou, he mea kia tukua ai koutou ki te mate i te kore kai, i te kore wai, i a ia e , Tērā tātou e whakaorangia e Ihowā, e tātou Atua i te ringa o te kīngi o Ahiria? 12 He teka ianei taua Hetekia nei i whakakore ōna wāhi tiketike, me āna āta, ā, ana ia ki a Hūrā, ki Hiruhārama, mea ana, Hei mua i te āta kotahi koutou koropiko ai, ki runga anō i tēnei koutou tahu ai i te whakakakara?

13 "Kāhore rānei koutou e mōhio ki ngā mea i mea ai ahau me ōku mātua ki ngā iwi katoa o ngā whenua nei? I taea rānei e ngā atua o ngā iwi o aua whenua te whakaora rātou whenua i tōku ringa? 14 Ko wai o ngā atua o ēnei iwi i hunā nei e ōku mātua i kaha ki te whakaora i tāna iwi i roto i tōku ringa, e kaha ai koutou Atua ki te whakaora i a koutou i roto i tōku ringa? 15 , kei tinihangatia koutou e Hetekia, kei whakapati hoki ia i a koutou, kei pērā me tāna . Kaua hoki e whakapono ki a ia; te mea kīhai i kaha te atua o tētahi iwi, o tētahi kīngitanga rānei ki te whakaora i tāna iwi i roto i tōku ringa, i te ringa anō o ōku mātua. E kore rawa koutou Atua e whakaora i a koutou i roto i tōku ringa!"

16 Tērā atu anō āna tāngata i kōrero kino ai te Atua, Ihowā, tāna tangata anō, Hetekia. 17 I tuhituhia anō e ia ētahi pukapuka hei whākorekore Ihowā, te Atua o Īharaira, hei kōrero kino mōna; i ia, "Kīhai nei ngā atua o ngā iwi o ngā whenua i kaha ki te whakaora i ō rātou iwi i roto i tōku ringa, e kore anō hoki te Atua o Hetekia e whakaora i tāna iwi i roto i tōku ringa." 18 , nui atu rātou karanga i te reo Hūrai ki te iwi o Hiruhārama i runga i te taiepa hei whakawehi i a rātou, hei whakararuraru i a rātou, he mea kia riro ai i a rātou te . 19 , ko rātou kōrero te Atua o Hiruhārama, rite tonu ki rātou ngā atua o ngā iwi o te whenua, ngā mahi a te ringa tangata.

Te Whati me te Matenga o Henakeripi

20 , kei te īnoi, kei te karanga ki te rangi a Kīngi Hetekia rāua ko te poropiti, ko Ihāia tama a Āmoho, tēnei mea. 21 , ko te tukunga mai a Ihowā i te anahera, hautopea atu ana e ia ngā toa mārohirohi katoa rātou ko ngā rangatira, ko ngā tāngata nunui, i te puni o te kīngi o Ahiria. Heoi, hoki ana ia ki tōna whenua; whakamā ana tōna mata. Haere ana ia ki te whare o tōna atua, , patua iho ia i reira ki te hoari e te hunga i puta i ōna whēkau.

22 Heoi, whakaorangia ake a Hetekia me ngā tāngata o Hiruhārama e Ihowā i te ringa o Henakeripi kīngi o Ahiria, i te ringa anō o ērā katoa, ā, ārahina ana rātou e ia i tētahi taha, i tētahi taha. 23 Ā, he tokomaha ki te kawe i te hākari ki a Ihowā, ki Hiruhārama, i ngā mea utu nui anō ki a Hetekia kīngi o Hūrā. , kake tonu ake ia i reira i te tirohanga a ngā iwi katoa.

Te Māuiuitanga me te Whakahī o Hetekia

24 I aua ka mate a Hetekia, whano marere. , ko tāna īnoinga ki a Ihowā, ka kōrero tērā ki a ia, ka hōmai anō i te tohu ki a ia. 25 Otiia kīhai i rite ki te atawhainga ki a ia Hetekia utu. I whakakake hoki tōna ngākau; , kua takoto he riri mōna, Hūrā, Hiruhārama. 26 Otiia i whakaiti a Hetekia i a ia, tōna ngākau i whakakake , a ia, me ngā tāngata anō o Hiruhārama, ā, kīhai te riri o Ihowā i puta ki a rātou i ngā o Hetekia.

Te Tōnuitanga me ngā Whakatūtukitanga a Hetekia

27 , nui atu te taonga me te korōria i a Hetekia; ā, hangā ana e ia he toa taonga te hiriwa, te kōura, ngā kōhatu utu nui, ngā mea kakara, ngā whakangungu rākau, ngā mea katoa e matenuitia ana; 28 he toa anō ngā hua o te wīti, o te wāina, o te hinu, me ngā tūnga ia kararehe, ia kararehe, me ngā taiepa ngā kāhui hipi. 29 I hangā anō e ia ētahi mōna, ā, he tini anō ngā kāhui hipi, kau hoki; nui atu hoki te taonga i hōmai e te Atua ki a ia.

30 , taua Hetekia anō i puru runga putanga o te wai o Kihona; whakatikaia tonutia iho e ia ki te taha ki te hauāuru o te o Rāwiri. Oti pai ana hoki i a Hetekia āna mahi katoa. 31 I ngā karere ia a ngā rangatira o Papurōna i unga mai nei ki a ia ki te ui ki te merekara i puta ki te whenua, i mahue ia i te Atua, kia whakamātauria ai ia, kia mōhiotia ai ngā mea katoa i tōna ngākau.

32 , ko ērā atu meatanga a Hetekia, me āna mahi atawhai, nanā, kua oti te tuhituhi ki te kite a Ihāia poropiti tama a Āmoho, ki te pukapuka o ngā kīngi o Hūrā, o Īharaira. 33 , kua moe a Hetekia ki ōna mātua, ā, tanumia iho ki runga rawa o ngā urupā o ngā tama a Rāwiri; ā, i tōna matenga ka whakakorōriatia ia e Hūrā katoa, rātou ko ngā tāngata o Hiruhārama. Ā, ko tāna tama, ko Mānahi, te kīngi i muri i a ia.

Veja também

Bíblia Online Bíblia Online

Bíblia Online • Versão: 2026-07-05_19-25-13-