1 Da nahm das ganze Volk Juda den Ussia, der sechzehn Jahre alt war, und machte ihn zum König an Stelle seines Vaters Amazia. 2 Derselbe baute Elot und brachte es wieder an Juda, nachdem der König sich zu seinen Vätern gelegt hatte. 3 Sechzehn Jahre alt war Ussia, als er König ward, und regierte zweiundfünfzig Jahre lang zu Jerusalem. Und seine Mutter hieß Jechalia, von Jerusalem. 4 Und er tat, was recht war in den Augen des HERRN, ganz wie sein Vater Amazia getan hatte. 5 Und er suchte Gott, solange Sacharja lebte, der ihn in der Furcht Gottes unterwies. Und solange er den HERRN suchte, ließ Gott es ihm gelingen. 6 Denn er zog aus und stritt wider die Philister und riß die Mauern von Gat und die Mauern von Jabne und die Mauern von Asdod nieder und baute Städte bei Asdod und unter den Philistern. 7 Denn Gott half ihm wider die Philister, wider die Araber, die zu Gur-Baal wohnten, und wider die Meuniter. 8 Und die Ammoniter zahlten dem Ussia Tribut; und sein Ruhm verbreitete sich bis nach Ägypten hin; denn er ward sehr stark. 9 Und Ussia baute Türme zu Jerusalem, über das Ecktor und über das Taltor und über den Winkel und befestigte sie. 10 Er baute auch Türme in der Wüste und grub viele Brunnen; denn er hatte viel Vieh in der Niederung und in der Ebene, auch Ackerleute und Weingärtner auf den Bergen und in Karmel; denn er liebte den Ackerbau. 11 Ussia hatte auch ein kriegstüchtiges Heer, welches truppenweise zu Felde zog, in der Anzahl, wie sie gemustert worden durch Jehiel, den Schreiber, und Maaseja, den Amtmann, unter der Leitung Hananjas, eines königlichen Obersten. 12 Die Gesamtzahl der Familienhäupter der kriegstüchtigen Mannschaft betrug 2600. 13 Und unter ihrer Hand war das Kriegsheer, 307500 kriegstüchtige Leute, stark genug, um dem König wider die Feinde zu helfen. 14 Und Ussia versah das ganze Heer mit Schilden, Speeren, Helmen, Panzern, Bogen und Schleudersteinen. 15 Er machte in Jerusalem auch Maschinen, von Künstlern erfunden, die auf Türmen und Zinnen aufgestellt wurden, um mit Pfeilen und großen Steinen zu schießen. Also verbreitete sich sein Ruhm weithin, weil er sich so vorzüglich zu helfen wußte, bis daß er mächtig ward. 16 Als er sich aber mächtig fühlte, überhob sich sein Herz zu seinem Verderben, und er vergriff sich an dem HERRN, seinem Gott, indem er in den Tempel des HERRN ging, um auf dem Räucheraltar zu räuchern. 17 Aber der Priester Asaria ging ihm nach, und achtzig Priester des HERRN mit ihm, wackere Leute; 18 die traten dem König Ussia entgegen und sprachen zu ihm: Ussia, es steht nicht dir zu, dem HERRN zu räuchern, sondern den Priestern, den Söhnen Aarons, die zum Räuchern geheiligt sind! Verlaß das Heiligtum, denn du hast dich vergangen, und das bringt dir vor Gott, dem HERRN, keine Ehre! 19 Da ward Ussia zornig, während er die Räucherpfanne in seiner Hand hielt, um zu räuchern. Als er aber seinen Zorn wider die Priester ausließ, brach der Aussatz an seiner Stirn aus, vor den Priestern im Hause des HERRN beim Räucheraltar. 20 Denn als sich der Oberpriester Asarja und alle Priester zu ihm hinwandten, siehe, da war er aussätzig an seiner Stirn! Da jagten sie ihn eilends hinaus; und auch er selbst machte sich schnell davon, weil der HERR ihn geschlagen hatte. 21 Also war der König Ussia aussätzig bis an den Tag seines Todes und wohnte als Aussätziger in einem abgesonderten Hause; denn er war vom Hause des HERRN ausgeschlossen, und sein Sohn Jotam stand dem Hause des Königs vor und richtete das Volk des Landes. 22 Aber die übrigen Geschichten Ussias, die früheren und die späteren, hat der Prophet Jesaja, der Sohn des Amoz, aufgezeichnet. 23 Und Ussia entschlief mit seinen Vätern, und sie begruben ihn bei seinen Vätern auf dem Begräbnisacker der Könige; denn sie sprachen: Er ist aussätzig! Und sein Sohn Jotam ward König an seiner Statt.
1 Kātahi te iwi katoa o Hūrā ka mau ki a Utia, kotahi tekau mā ono nei ōna tau, ā, meinga ana hei kīngi i muri i tōna pāpā, i a Amatia. 2 Nā, tēnei i hanga Eroto, ā, whakahokia ana ki a Hūrā, i muri i te moenga o te kīngi ki ōna mātua.
3 Kotahi tekau mā ono ngā tau o Utia i tōna kīngitanga, ā, e rima tekau mā rua ōna tau i kīngi ai ia ki Hiruhārama; ā, ko te ingoa o tōna whaea, ko Iekoria, nō Hiruhārama. 4 I tika tāna mahi ki te titiro a Ihowā, i rite ki ngā mea katoa i mea ai tōna pāpā, a Amatia. 5 I rapua e ia tā te Atua i ngā rā o Hakaraia, he tangata mōhio tērā i ngā whakakitenga mai a te Atua. Nā, i ngā rā i rapua ai e ia tā Ihowā, ka meinga ia e te Atua kia kake.
6 I haere anō ia ki te whawhai ki ngā Pirihitini, ā, wāwāhia ana e ia te taiepa o Kāta, me te taiepa o Iapane, me te taiepa o Aharoro; ā, hangā ana e ia ētahi pā ki te whenua o Aharoro, ki roto hoki i ngā Pirihitini. 7 Ā, i āwhinatia ia e te Atua i te whawhai ki ngā Pirihitini, ki ngā Ārapi i noho ki Kurupaara, rātou ko ngā Meunimi. 8 Ā, hōmai ana e ngā Āmoni he hākari ki a Utia; pakū ana hoki tōna ingoa ā tae noa ki te tomokanga ki Īhipa; nā, ka nui atu tōna kaha.
9 I hangā anō e Utia ētahi pourewa ki Hiruhārama, ki te Kūwaha i te Kokonga, ki te Kūwaha i te Raorao, ki te koki o te taiepa, hangā ana e ia kia kaha. 10 I hangā anō e ia ētahi pourewa ki te koraha, ā, keria ana ētahi poka wai, he maha, he tini hoki āna kararehe; i te raorao anō, ā, i te mānia. Ā, he kaimahi whenua āna, he kaimahi wāina i ngā maunga, i ngā māra whai hua hoki; he tangata ahu whenua hoki ia.
11 He ope anō tā Utia, he hunga whawhai; i haere ā-rōpū ki te whawhai; ko te tokomaha, kei tō rātou tauanga e Teiere kaituhituhi rāua ko te kaiwhakahaere, ko Maaheia. Ko te kaiārahi, ko Hanania, ko tētahi o ngā rangatira a te kīngi. 12 Ko te tokomaha katoa o ngā upoko o ngā whare o ngā mātua o ngā toa mārohirohi, e rua mano e ono rau. 13 Nā, ko te ope hei ārahi mā rātou, he mea i rākaia, e toru rau e whitu mano e rima rau, he hunga i kaha rawa tā rātou whawhai, hei tuarā mō te kīngi ki te hoariri. 14 Kua pae noa ake i a Utia he whakangungu rākau mō rātou puta noa i te ope, te tao, he pōtae, he pukupuku, he kōpere, he kōtaha piu kōhatu. 15 I hangā anō e ia ētahi mea ki Hiruhārama, he mea whakaaro nā ngā tāngata mōhio, hei uta ki runga i ngā pourewa, i ngā pou koki, hei kōpere i ngā pere, i ngā kōhatu nunui hoki. Ā, pakū ana tōna ingoa ki tawhiti; he hanga whakamīharo hoki tōna āwhinatanga ā kaha noa ake ia.
16 Otiia i a ia ka kaha nei, ka whakakake tōna ngākau, ka mahi i te kino, ā, takahia ana e ia tā Ihowā, tā tōna Atua; i tomo hoki ia ki te temepara o Ihowā, ki te tahu whakakakara ki runga ki te āta whakakakara. 17 Nā, ka haere atu i muri i a ia a Atāria tohunga, rātou ko ētahi tohunga o Ihowā, e waru tekau, he hunga māia. 18 Nā, ka tūria atu e rātou a Utia, te kīngi, ā, ka mea rātou ki a ia, "E kore e tika māu, e Utia, te tahu whakakakara ki a Ihowā; engari mā ngā tohunga, mā ngā tama a Ārona, i whakatapua nei hei tahu whakakakara. Haere atu i te wāhi tapu; kua hē hoki koe; ehara hoki i te mea e whai korōria ai koe i te Atua, i a Ihowā."
19 Kātahi ka riri a Utia; i tōna ringa anō he tahu kakara hei tahu whakakakara; ā, i a ia e riri ana ki ngā tohunga, ka puta ake te repera i tōna rae i te aroaro o ngā tohunga i roto i te whare o Ihowā, i te taha o te āta tahu whakakakara. 20 Ā, ko te tahuritanga o te tino tohunga, o Atāria, rātou ko ngā tohunga katoa ki a ia, nanā, he repera tērā kei tōna rae, peia ana ia e rātou i reira. Ko ia anō i hohoro te haere, nō te mea kua pākia ia e Ihowā.
21 Nā, he repera a Utia te kīngi ā taea noatia te rā i mate ai, ā, noho ana i te whare motuhake, he repera hoki, he mea momotu atu hoki i te whare o Ihowā; ā, ko tāna tama ko Iotama, te rangatira mō te whare o te kīngi, hei kaiwhakarite mō te iwi o te whenua.
22 Nā, ko ērā atu meatanga a Utia, ō mua, ō muri, kua oti te tuhituhi e Ihāia poropiti tama a Āmoho. 23 Heoi, kua moe a Utia ki ōna mātua, ā, tanumia iho ki ōna mātua ki te māra i tō ngā kīngi tanumanga; i mea hoki rātou, "He repera ia." Ā, ko tāna tama, ko Iotama, te kīngi i muri i a ia.