1 Und der Geist Gottes kam auf Asaria, den Sohn Odeds; 2 der ging hinaus, Asa entgegen, und sprach zu ihm: Höret mir zu, Asa, und du, ganz Juda und Benjamin! Der HERR ist mit euch, wenn ihr mit ihm seid; und wenn ihr ihn suchet, so wird er sich von euch finden lassen; werdet ihr aber ihn verlassen, so wird er euch auch verlassen! 3 Israel war lange Zeit ohne den wahren Gott und ohne einen Priester, welcher lehrt, und ohne Gesetz. 4 Als es sich aber in seiner Not zu dem HERRN, dem Gott Israels, kehrte und ihn suchte, da ließ er sich von ihnen finden. 5 Aber zu jenen Zeiten hatten die, welche aus und eingingen, keinen Frieden, sondern es kamen große Schrecken über alle Landesbewohner. 6 Und es schlug sich ein Volk mit dem andern und eine Stadt mit der andern; denn Gott erschreckte sie durch allerlei Not. 7 Ihr aber, ermannet euch und laßt eure Hände nicht sinken; denn euer Werk hat seinen Lohn! 8 Als nun Asa diese Worte und die Weissagung des Propheten Oded hörte, ermannte er sich und schaffte die Greuel hinweg aus dem ganzen Lande Juda und Benjamin und aus den Städten, die er auf dem Gebirge Ephraim erobert hatte, und erneuerte den Altar des HERRN, der vor der Halle des HERRN stand. 9 Und er versammelte ganz Juda und Benjamin und die Fremdlinge bei ihnen aus Ephraim, Manasse und Simeon; denn es fielen ihm sehr viele [Leute] aus Israel zu, als sie sahen, daß der HERR, sein Gott, mit ihm war. 10 Und sie versammelten sich zu Jerusalem im dritten Monat, im fünfzehnten Jahre der Regierung Asas. 11 Und sie opferten dem HERRN an jenem Tage von der Beute, die sie gebracht hatten, siebenhundert Rinder und siebentausend Schafe. 12 Und sie gingen den Bund ein, daß sie den HERRN, den Gott ihrer Väter, suchen wollten mit ihrem ganzen Herzen und ihrer ganzen Seele; 13 wer aber den HERRN, den Gott Israels, nicht suchen würde, der sollte sterben, ob klein oder groß, ob Mann oder Weib. 14 Und sie schwuren dem HERRN mit lauter Stimme, mit Jauchzen, Trompeten und Posaunen. 15 Und ganz Juda war fröhlich über den Eid; denn sie hatten mit ihrem ganzen Herzen geschworen; und sie suchten ihn mit ihrem ganzen Willen; und er ließ sich von ihnen finden. Und der HERR gab ihnen Ruhe ringsumher. 16 Auch setzte der König Asa seine Mutter Maacha ab, daß sie nicht mehr Gebieterin wäre, weil sie der Aschera ein Götzenbild gemacht hatte. Und Asa hieb das Götzenbild um und zermalmte es und verbrannte es am Bach Kidron. 17 Aber die Höhen kamen nicht weg aus Israel; doch war das Herz Asas ungeteilt sein Leben lang. 18 Und er brachte das, was sein Vater geheiligt und was er selbst geheiligt hatte, in das Haus Gottes, nämlich Silber, Gold und Geräte. 19 Und es war kein Krieg bis zum fünfunddreißigsten Jahre der Regierung Asas.
1 Nā, ka eke te Wairua o te Atua ki runga i a Atāria tama a Orere. 2 Nā, ka haere ia ki te whakatau i a Aha, ka mea ki a ia, "Whakarongo ki ahau, e Aha, koutou ko Hūrā katoa, ko Pineamine; kei a koutou a Ihowā, i te mea i a ia koutou. Ki te rapua hoki ia e koutou, e kitea ia e koutou. Ki te whakarērea ia e koutou ka whakarērea koutou e ia. 3 Nā, ka maha ēnei rā i kore ai i Atua pono i a Īharaira, kāhore he tohunga hei whakaako, kāhore he ture. 4 I a rātou ia i te mate, ka tahuri rātou ki a Ihowā, ki te Atua o Īharaira, rapu ana i a ia, ā, kitea ana ia e rātou. 5 Kāhore hoki he maunga rongo i aua wā, e haere atu ai tētahi, e haere mai ai rānei; he nui hoki ngā whakararuraru o ngā tāngata katoa o ngā whenua. 6 Kua pakaru rikiriki hoki rātou, tētahi iwi i tētahi, tētahi pā i tētahi; nā te Atua hoki rātou i whakararu ki ngā aituā katoa. 7 Ko koutou ia, kia kaha; kaua ō koutou ringa e ngoikore, nō te mea ka, whai utu tā koutou mahi."
8 Ā, i te rongonga o Aha i ēnei kupu, i te poropititanga a Orere poropiti, ka māia ia, ā, whakakāhoretia ana e ia ngā whakapakoko whakarihariha puta noa i te whenua o Hūrā rāua ko Pineamine, i ngā pā anō hoki o te whenua pukepuke o Ēparaima i riro i a ia. I whakahoutia anō hoki e ia te āta i mua i te whakamahau o Ihowā.
9 I huihuia anō e ia a Hūrā katoa rāua ko Pineamine, me ngā manene e noho ana i a rātou o roto o Ēparaima, o Mānahi, o Himiona; i papahoro hoki ēnei ki a ia, tōna tini, i roto i a Īharaira, i tō rātou kitenga kei a ia a Ihowā, tōna Atua.
10 Heoi, huihui ana rātou ki Hiruhārama i te toru o ngā marama o te tekau mā rima o ngā tau o te kīngitanga o Aha. 11 Patua iho e rātou i taua wā anō hei whakahere mā Ihowā ētahi o ngā mea i riro i a rātou i te parekura, e whitu rau kau, e whitu mano hipi hoki. 12 Nā, ka uru rātou ki te kawenata kia whakapaua ō rātou ngākau, ō rātou wairua ki te rapu i a Ihowā, i te Atua o ō rātou mātua. 13 Ā, ko te tangata e kore e rapu i a Ihowā, i te Atua o Īharaira, kia whakamatea, ahakoa iti, ahakoa rahi, ahakoa tāne, ahakoa wahine. 14 Nui atu tō rātou reo ki te oati ki a Ihowā; hāmama ana, tangi ana ngā tētere me ngā koronete. 15 Nā, koa katoa a Hūrā ki taua oati; kua whakapaua hoki ō rātou ngākau ki te oati; kua riro pū anō tō rātou hiahia ki te rapu i a ia. I kitea anō ia e rātou, ā, ka meinga e Ihowā kia tā ō rātou manawa i tētahi taha, i tētahi taha.
16 Nā, ko Maaka anō, ko te whaea o Kīngi Aha, whakamutua ake e ia tōna kuīnitanga, mōna i hanga i te whakapakoko whakarihariha hei Āhera; tapahia iho hoki e Aha tāna whakapakoko, tukia ana kia ririki, tahuna ake ki te taha o te awa o Kitirono. 17 Otiia kīhai i whakakorea ngā wāhi tiketike i roto i a Īharaira. He ahakoa rā, i tapatahi te ngākau o Aha i ōna rā katoa. 18 I kawea hoki e ia ki te whare o te Atua ngā mea i whakatapua e tōna pāpā, me ngā mea i whakatapua e ia anō, te hiriwa, te kōura, me ngā oko.
19 Nā, kore ake he whawhai, ā tae noa ki te toru tekau mā rima o ngā tau o te kīngitanga o Aha.