1 Reis 19

1 Und Ahab sagte der Isebel alles, was Elia getan und wie er alle Propheten Baals mit dem Schwerte umgebracht hatte. 2 Da sandte Isebel einen Boten zu Elia und ließ ihm sagen: Die Götter sollen mir dies und das tun, wenn ich morgen um diese Zeit mit deinem Leben nicht also verfahre wie du mit jener Leben! 3 Als er solches vernahm, machte er sich auf und ging fort um seines Lebens willen und kam nach Beerseba in Juda und ließ seinen Knaben daselbst. 4 Er aber ging hin in die Wüste, eine Tagereise weit, kam und setzte sich unter einen Ginsterstrauch und erbat sich den Tod und sprach: Es ist genug! So nimm nun, HERR, meine Seele; denn ich bin nicht besser als meine Väter! 5 Und er legte sich und schlief ein unter dem Ginsterstrauch. Und siehe, ein Engel rührte ihn an und sprach zu ihm: Stehe auf und iß! 6 Und als er sich umsah, siehe, da war zu seinen Häupten ein auf heißen Steinen gebackener Brotkuchen und ein Krug Wasser. Und als er gegessen und getrunken hatte, legte er sich wieder schlafen. 7 Und der Engel des HERRN kam zum zweitenmal und rührte ihn an und sprach: Stehe auf und iß; denn du hast einen weiten Weg vor dir! 8 Und er stand auf, aß und trank und ging kraft dieser Speise vierzig Tage und vierzig Nächte lang, bis an den Berg Gottes Horeb. 9 Und er ging daselbst in eine Höhle hinein und blieb dort über Nacht. Und siehe, das Wort des HERRN kam zu ihm und sprach: Was willst du hier, Elia? 10 Er sprach: Ich habe heftig für den HERRN, den Gott der Heerscharen, geeifert; denn die Kinder Israel haben deinen Bund verlassen und deine Altäre zerbrochen und deine Propheten mit dem Schwert umgebracht, und ich bin allein übriggeblieben, und sie trachten darnach, mir das Leben zu nehmen! 11 Er aber sprach: Komm heraus und tritt auf den Berg vor den HERRN! Und siehe, der HERR ging vorüber; und ein großer, starker Wind, der die Berge zerriß und die Felsen zerbrach, ging vor dem HERRN her; der HERR aber war nicht im Winde. Nach dem Winde aber kam ein Erdbeben; aber der Herr war nicht im Erdbeben. 12 Und nach dem Erdbeben kam ein Feuer; aber der HERR war nicht im Feuer. Und nach dem Feuer kam die Stimme eines sanften Säuselns. 13 Als Elia dieses hörte, verhüllte er sein Angesicht mit seinem Mantel und ging hinaus und trat an den Eingang der Höhle. Und siehe, da kam eine Stimme zu ihm, die sprach: Was willst du hier, Elia? 14 Er sprach: Ich habe heftig für den HERRN, den Gott der Heerscharen, geeifert; denn die Kinder Israel haben deinen Bund verlassen, deine Altäre zerbrochen und deine Propheten mit dem Schwerte umgebracht, und ich bin allein übriggeblieben, und sie trachten darnach, mir das Leben zu nehmen! 15 Aber der HERR sprach zu ihm: Kehre wieder auf deinen Weg zurück nach der Wüste und wandere gen Damaskus und gehe hinein und salbe Hasael zum König über Syrien. 16 Auch sollst du Jehu, den Sohn Nimsis, zum König über Israel salben und sollst Elisa, den Sohn Saphats, von Abel-Mechola, zum Propheten salben an deiner Statt. 17 Und es soll geschehen, wer dem Schwerte Hasaels entrinnt, den soll Jehu töten; und wer dem Schwerte Jehus entrinnt, den soll Elisa töten. 18 Ich aber will in Israel siebentausend übriglassen, nämlich alle, die ihre Knie nicht gebeugt haben vor Baal und deren Mund ihn nicht geküßt hat. 19 Und er ging von dannen und fand Elisa, den Sohn Saphats; der pflügte mit zwölf Joch Rindern vor sich her, und er selbst war beim zwölften. Und Elia ging zu ihm und warf seinen Mantel über ihn. 20 Er aber verließ die Rinder und lief Elia nach und sprach: Laß mich noch meinen Vater und meine Mutter küssen, dann will ich dir nachfolgen! Er aber sprach zu ihm: Gehe hin und komm wieder! 21 Denn was habe ich dir getan? Da wandte er sich von ihm und nahm ein Joch Rinder und opferte sie und kochte das Fleisch mit dem Geschirr der Rinder und gab es dem Volk, daß sie aßen; dann machte er sich auf und folgte Elia nach und diente ihm.

Elia på berget Horeb

1 *1 Kung 16:31, 18:40. Ahab berättade för Isebel allt som Elia hade gjort och att han hade dödat alla profeterna med svärd. 2 Då sände Isebel bud till Elia och lät säga: "Må gudarna straffa mig både nu och i framtiden, om jag inte i morgon vid denna tid låter det gå med dig som det gick med profeterna."

3 När han fick höra det bröt han upp och flydde för sitt liv. Han kom till Beer-Sheba*19:3Beer-ShebaOrt vid Israels södra gräns, ca 20 mil söder om Karmel. i Juda och lämnade där sin tjänare. 4 *Jona 4:3, 8. Själv gick han en dagsresa ut i öknen. Där satte han sig under en ginstbuske*19:4ginstbuskeCa 2-4 meter hög med vita blommor (retama raetam). och önskade sig döden och sade: "Nu är det nog, Herre. Ta mitt liv, för jag är inte bättre än mina fäder." 5 Elia lade sig ner under ginstbusken och somnade.

Men en ängel rörde vid honom och sade till honom: "Stig upp och ät!" 6 När han såg upp, fanns där vid huvudänden ett bröd bakat på glödande stenar och en kruka med vatten. Han åt och drack och lade sig ner igen. 7 Men Herrens ängel rörde vid honom igen, för andra gången, och sade: "Stig upp och ät, för annars blir vägen för lång för dig." 8 *2 Mos 3:1f, 24:18, 34:28, 5 Mos 10:4, Matt 4:2. Då steg han upp och åt och drack. Sedan gick han styrkt av maten i fyrtio dagar och fyrtio nätter ända till Guds berg Horeb*19:8Guds berg HorebSinai, där Mose hade mött Gud och fått tio Guds bud (2 Mos 3, 5 Mos 5).. 9 Där gick han in i en grotta, och i den stannade han över natten.

Då kom Herrens ord till honom. Han sade till honom: "Vad gör du här, Elia?" 10 *1 Kung 18:4, 22, Rom 11:2f. Han svarade: "Jag har verkligen ivrat för Herren Gud Sebaot. Israels barn har övergett ditt förbund, rivit ner dina altaren och dödat dina profeter med svärd. Jag ensam är kvar, och de försöker ta mitt liv." 11 *2 Mos 34:6, Apg 2:2.Herren sade: "Gå ut och ställ dig på berget inför Herren." Då gick Herren fram där, och en stor stark storm som ryckte loss berg och bröt sönder klippor gick före Herren. Men Herren var inte i stormen. Efter stormen kom en jordbävning. Men Herren var inte i jordbävningen. 12 Efter jordbävningen kom en eld. Men Herren var inte i elden. Efter elden hördes ljudet av en svag susning.

13 *2 Mos 3:6. När Elia hörde det, gömde han sitt ansikte med manteln och gick ut och ställde sig vid ingången till grottan. Då kom en röst till honom som sade: "Vad gör du här, Elia?" 14 Han svarade: "Jag har verkligen ivrat för Herren Gud Sebaot. Israels barn har övergett ditt förbund, rivit ner dina altaren och dödat dina profeter med svärd. Jag ensam är kvar, och de försöker ta mitt liv."

15 *2 Kung 8:13.Herren sade till honom: "Gå tillbaka igen och ta vägen till Damaskus öken och gå in och smörj Hasael till kung över Aram. 16 *2 Kung 9:1f. Jehu, Nimshis son, ska du smörja till kung över Israel. Elisha,*19:15fsmörj Hasael … Jehu … ElishaSe 2 Kung 8:7f, 9:1f samt kap 2-8, 13:14f. Shafats son, från Abel-Mehola*19:16Abel-MeholaStad på västra sidan om Jordan, strax söder om Bet-Shan. ska du smörja till profet i ditt ställe. 17 *2 Kung 9:14f. Och det ska bli så att den som kommer undan Hasaels svärd ska Jehu döda, och den som kommer undan Jehus svärd ska Elisha döda. 18 *Job 31:27, Hos 13:2, Rom 11:4. Men jag har lämnat kvar i Israel sjutusen män som inte har böjt knä för Baal*19:18sjutusen män som inte har böjt knä för BaalCiteras av Paulus i Rom 11:4. och inte gett honom hyllningskyss*19:18hyllningskyssMan visade vördnad för kungar och gudabilder genom att kyssa deras fötter (jfr Luk 7:38).."

Elishas kallelse

19 *2 Kung 2:13f. När Elia sedan gick därifrån, fann han Elisha, Shafats son, som höll på att plöja. Tolv par oxar*19:19tolv par oxarEn stor djurbesättning. Elishas släkt tycks ha ägt stora åkermarker. gick framför honom, och själv körde han det tolfte paret. Elia gick fram till honom och kastade sin mantel*19:19mantelDen håriga manteln var profetens kännetecken (2 Kung 1:8, Sak 13:4, Matt 3:4). över honom.

20 *Luk 9:61f. Då släppte han oxarna och skyndade efter Elia och sade: "Låt mig först få kyssa*19:20kyssaFörknippas ofta med att få förälderns välsignelse (jfr 1 Mos 27:26, 31:55, 48:10). min far och min mor, så ska jag sedan följa dig." Han sade till honom: "Gå du tillbaka. Du vet ju vad jag har gjort med dig." 21 Då lämnade Elisha honom och gick tillbaka och tog sina båda oxar och slaktade dem, och med oxarnas ok kokade han deras kött. Detta gav han till folket, och de åt. Därefter bröt han upp och följde Elia och blev hans tjänare.