1 Reis 22

1 Und sie blieben drei Jahre lang ruhig, und es war kein Krieg zwischen den Syrern und Israel. 2 Im dritten Jahre aber zog Josaphat, der König von Juda, zum König von Israel hinab. 3 Und der König von Israel sprach zu seinen Knechten: Wisset ihr nicht, daß Ramot in Gilead uns gehört? Und wir sitzen still und entreißen es nicht der Hand des Königs von Syrien? 4 Und er sprach zu Josaphat: Willst du mit mir gen Ramot in Gilead in den Krieg ziehen? Josaphat sprach zum König von Israel: Ich will sein wie du, mein Volk wie dein Volk, meine Pferde wie deine Pferde! 5 Josaphat sprach weiter zum König von Israel: Befrage doch heute das Wort des HERRN! 6 Da versammelte der König von Israel die Propheten, etwa vierhundert Mann, und sprach zu ihnen: Soll ich gen Ramot in Gilead in den Streit ziehen, oder soll ich es lassen? Sie sprachen: Ziehe hinauf, und der HERR wird sie in des Königs Hand geben! 7 Josaphat aber sprach: Ist sonst kein Prophet des HERRN hier, den wir fragen könnten? 8 Der König von Israel sprach zu Josaphat: Es ist noch ein Mann, durch den man den HERRN befragen kann; aber ich bin ihm gram; denn er weissagt mir nichts Gutes, sondern eitel Böses: Michajah, der Sohn Jimlas! Josaphat sprach: Der König rede nicht also! 9 Da rief der König von Israel einen Kämmerer und sprach: Bringe Michajah, den Sohn Jimlas, eilends her! 10 Der König von Israel aber und Josaphat, der König von Juda, saßen ein jeder auf seinem Thron, angetan mit königlichen Kleidern, auf dem Platze vor der Tür, am Tor Samarias, und alle Propheten weissagten vor ihnen. 11 Und Zedekia, der Sohn Kenaanas, hatte sich eiserne Hörner gemacht und sprach: So spricht der HERR: Hiermit wirst du die Syrer stoßen, bis du sie aufgerieben hast! 12 Und alle Propheten weissagten ebenso und sprachen: Ziehe hinauf gen Ramot in Gilead, und du wirst Gelingen haben, und der HERR wird es in des Königs Hand geben! 13 Und der Bote, der hingegangen war, Michajah zu rufen, sprach zu ihm also: Siehe doch, die Reden der Propheten sind einstimmig gut für den König; so laß nun dein Wort auch sein wie das Wort eines jeden von ihnen und rede Gutes! 14 Michajah sprach: So wahr der HERR lebt, ich will reden, was mir der HERR sagen wird! 15 Und als er zum König kam, sprach der König zu ihm: Michajah, sollen wir gen Ramot in Gilead in den Krieg ziehen, oder sollen wir es lassen? Er sprach: Ziehe hinauf! Es soll dir gelingen, und der HERR wird es in des Königs Hand geben! 16 Der König sprach abermal zu ihm: Wie oft muß ich dich beschwören, daß du mir nichts anderes als die Wahrheit sagest im Namen des HERRN? 17 Er sprach: «Ich sah ganz Israel auf den Bergen zerstreut wie Schafe, die keinen Hirten haben; und der HERR sprach: Diese haben keinen Herrn! Ein jeder kehre wieder heim in Frieden!» 18 Da sprach der König von Israel zu Josaphat: Habe ich dir nicht gesagt, daß er mir nichts Gutes weissagt, sondern eitel Böses? 19 Er sprach: Darum höre das Wort des HERRN! Ich sah den HERRN auf seinem Throne sitzen und das ganze himmlische Heer neben ihm zu seiner Rechten und zu seiner Linken stehen. 20 Und der HERR sprach: Wer will Ahab überreden, daß er hinaufziehe und zu Ramot in Gilead falle? Und einer sagte dies, der andere das. 21 Da ging ein Geist aus und trat vor den HERRN und sprach: Ich will ihn überreden! Der HERR sprach zu ihm: Womit? 22 Er sprach: Ich will ausgehen und ein Lügengeist sein im Munde aller seiner Propheten! Er sprach: Du sollst ihn überreden, und du wirst es auch vermögen! Gehe aus und tue also! 23 Und nun siehe, der HERR hat in den Mund aller dieser deiner Propheten einen Lügengeist gelegt, und der HERR hat Unglück über dich beschlossen! 24 Da trat Zedekia, der Sohn Kenaanas, herzu und schlug Michajah auf den Backen und sprach: Ist etwa der Geist des HERRN von mir gewichen, um mit dir zu reden? 25 Michajah sprach: Siehe, du wirst es sehen an dem Tage, da du von einer Kammer in die andere gehen wirst, um dich zu verbergen! 26 Der König sprach: Nimm Michajah und führe ihn wieder zu Amon, dem Obersten der Stadt, und zu Joas, dem Sohne des Königs, und sprich: 27 So spricht der König: Leget diesen in den Kerker und speiset ihn mit Brot der Trübsal, bis ich in Frieden wiederkomme! 28 Michajah sprach: Kommst du in Frieden wieder, so hat der HERR nicht durch mich geredet! Und er sprach: Hört es, ihr Völker alle! 29 Da zogen der König von Israel und Josaphat, der König von Juda, hinauf gen Ramot in Gilead. 30 Und der König von Israel sprach zu Josaphat: Ich will verkleidet in den Streit ziehen; du aber ziehe deine Kleider an! Also verkleidete sich der König von Israel und zog in den Streit. 31 Aber der König von Syrien hatte den Obersten über seine Wagen, deren zweiunddreißig waren, geboten und gesagt: Ihr sollt nicht streiten wider Kleine noch Große, sondern nur wider den König von Israel! 32 Als nun die Obersten der Wagen Josaphat sahen, sprachen sie: Gewiß ist dieser der König von Israel! Und sie wandten sich zum Kampf gegen ihn; und Josaphat schrie. 33 Als aber die Obersten der Wagen sahen, daß er nicht der König von Israel sei, ließen sie von ihm ab. 34 Ein Mann aber spannte den Bogen von ungefähr und traf den König von Israel zwischen den Fugen des Panzers. Da sprach er zu seinem Wagenlenker: Wende um und führe mich aus dem Heer; denn ich bin verwundet! 35 Da aber gerade um diese Zeit der Streit zunahm, mußte der König auf dem Wagen stehen bleiben, den Syrern gegenüber, und er starb am Abend, und das Blut floß von der Wunde mitten in den Wagen. 36 Und als die Sonne unterging, erscholl die Klage durch das Lager: Jedermann gehe in seine Stadt und in sein Land; denn der König ist tot! 37 Als sie nun nach Samaria kamen, begruben sie den König zu Samaria. 38 Und als man den Wagen beim Teiche Samarias wusch, leckten die Hunde sein Blut, und die Dirnen wuschen sich damit, nach dem Worte des HERRN, das er geredet hatte. 39 Was aber mehr von Ahab zu sagen ist, und alles, was er getan hat, und das elfenbeinerne Haus, das er gebaut, und alle Städte, die er gebaut hat, steht das nicht geschrieben in der Chronik der Könige von Israel? 40 Also legte sich Ahab zu seinen Vätern; und Ahasia, sein Sohn, ward König an seiner Statt. 41 Josaphat aber, der Sohn Asas, war König über Juda geworden im vierten Jahre Ahabs, des Königs von Israel. 42 Und Josaphat war fünfunddreißig Jahre alt, als er König ward, und regierte fünfundzwanzig Jahre lang zu Jerusalem. Und seine Mutter hieß Asuba, eine Tochter Silhis. 43 Und er wandelte durchaus in den Wegen seines Vaters Asa und wich nicht davon, indem er tat, was dem HERRN wohlgefiel. (022-44) Doch kamen die Höhen nicht weg; denn das Volk opferte und räucherte noch auf den Höhen. 44 (022-45) Und Josaphat hatte Frieden mit dem König von Israel. 45 (022-46) Was aber mehr von Josaphat zu sagen ist, und seine Tapferkeit, die er bewiesen, und wie er gestritten hat, ist das nicht aufgezeichnet in der Chronik der Könige von Juda? 46 (022-47) Er rottete auch aus dem Lande die noch übrigen Schandbuben aus, die zur Zeit seines Vaters Asa übriggeblieben waren. 47 (022-48) Und es war [damals] kein König in Edom; ein Statthalter regierte. 48 (022-49) Und Josaphat hatte Tarsis-Schiffe machen lassen, die nach Ophir fahren sollten, um Gold zu holen; aber sie fuhren nicht, denn sie scheiterten zu Ezjon-Geber. 49 (022-50) Damals sprach Ahasia, der Sohn Ahabs, zu Josaphat: Laß meine Knechte mit deinen Knechten auf den Schiffen fahren! Josaphat aber wollte nicht. 50 (022-51) Und Josaphat legte sich zu seinen Vätern und ward begraben bei seinen Vätern in der Stadt Davids, seines Vaters, und Joram, sein Sohn, ward König an seiner Statt. 51 (022-52) Ahasia, der Sohn Ahabs, ward König über Israel zu Samaria, im siebzehnten Jahre Josaphats, des Königs von Juda, und regierte zwei Jahre lang über Israel. 52 (022-53) Er tat, was dem HERRN übel gefiel, und wandelte auf dem Wege seines Vaters und seiner Mutter und auf dem Wege Jerobeams, des Sohnes Nebats, der Israel zur Sünde verführt hatte. 53 (022-54) Und er diente dem Baal und betete ihn an und erzürnte den HERRN, den Gott Israels, ganz wie sein Vater getan hatte.

Mika profeterar mot Ahab

1 I tre år*22:1tre årÅr 856-853 f Kr. Tidigare under år 853 hade Ahab kämpat sida vid sida med sin "broder" Ben-Hadad II (20:32) mot Assyrien vid slaget om Karkar. Ahab hade då 10 000 man och 2 000 stridsvagnar, enligt Kurkh-monoliten, medan Ben-Hadad II hade 20 000 man och 1 200 vagnar. hade de ro, utan krig mellan Aram och Israel. 2 *2 Krön 18:2f. Men under det tredje året reste Joshafat, Juda kung, ner till Israels kung.

3 Och Israels kung sade till sina tjänare: "Ni vet ju att Ramot i Gilead*22:3Ramot i GileadStrategisk ort vid karavanvägen nästan 5 mil öster om Jordan. tillhör oss. Ändå sitter vi här lugnt och tar det inte från kungen av Aram." 4 *2 Kung 3:7. Han frågade Joshafat: "Vill du dra ut med mig för att belägra Ramot i Gilead?" Joshafat svarade Israels kung: "Jag som du, mitt folk som ditt folk, mina hästar som dina hästar!" 5 *2 Kung 3:11, Jer 21:2. Men Joshafat sade till Israels kung: "Fråga först Herren om det!" 6 Då samlade Israels kung profeterna, omkring fyrahundra män, och frågade dem: "Ska jag dra ut mot Ramot i Gilead för att belägra det, eller ska jag låta bli?" De svarade: "Dra dit upp. Herren ska ge det i kungens hand."

7 Men Joshafat sade: "Finns det inte någon Herrens profet här längre, så att vi kan fråga genom honom?" 8 Israels kung svarade Joshafat: "Här finns fortfarande en man, Mika, Jimlas son. Genom honom kan vi fråga Herren. Men jag hatar honom, för han profeterar aldrig lycka åt mig utan bara olycka." Joshafat sade: "Kungen ska inte säga så." 9 Då kallade Israels kung till sig en hovman och sade: "Hämta genast hit Mika, Jimlas son."

10 Israels kung och Joshafat, Juda kung, satt nu var och en på sin tron på en tröskplats vid ingången till Samarias port klädda i sina skrudar, medan alla profeterna profeterade inför dem. 11 Sidkia, Kenaanas son, gjorde sig horn av järn och sade: "Så säger Herren: Med dessa ska du stånga arameerna så att de förgörs!" 12 Alla profeterna profeterade på samma sätt och sade: "Dra upp mot Ramot i Gilead, så ska du ha framgång. Herren ska ge det i kungens hand."

13 Budbäraren som hade gått för att hämta Mika sade till honom: "Hör på! Profeterna lovar med en mun lycka åt kungen. Låt det du säger stämma överens med vad de har sagt och lova också du lycka." 14 *4 Mos 22:38, 24:13. Men Mika svarade: "Så sant Herren lever, det Herren talar till mig ska jag säga honom."

15 När han kom till kungen, frågade kungen honom: "Mika, ska vi dra ut mot Ramot i Gilead för att belägra det, eller ska vi låta bli?" Han svarade honom: "Dra dit upp, så ska du ha framgång. Herren ska ge det i kungens hand." 16 Men kungen sade till honom: "Hur många gånger ska jag behöva ta ed av dig att du bara ska tala sanning till mig i Herrens namn?" 17 *4 Mos 27:17, Matt 9:36. Då sade han: "Jag såg hela Israel skingrat på bergen, som får utan herde. Och Herren sade: De har ingen herre. Låt dem vända tillbaka hem i frid, var och en till sitt." 18 Då sade Israels kung till Joshafat: "Sade jag inte till dig att han aldrig profeterar lycka åt mig, utan bara olycka?" 19 *Jes 6:1, Dan 7:9f, Upp 4:2. Mika sade: "Hör alltså Herrens ord: Jag såg Herren sitta på sin tron, och himlens hela härskara stod hos honom på hans högra sida och på hans vänstra. 20 Och Herren sade: Vem vill locka Ahab att dra upp mot Ramot i Gilead, så att han stupar där? Den ene sade si och den andre så. 21 *Job 1:6. Då kom en ande fram och ställde sig inför Herren och sade: Jag ska locka honom till det. Herren frågade honom: Hur då? 22 Han svarade: Jag ska gå ut och bli en lögnens ande i alla hans profeters mun. Då sade Herren: Försök locka honom till det, och du kommer också att lyckas. Gå ut och gör så! 23 Och nu har Herren lagt en lögnens ande i alla dessa dina profeters mun, och Herren har beslutat att olycka ska drabba dig."

24 Då gick Sidkia, Kenaanas son fram och gav Mika ett slag på kinden och sade: "På vilken väg har då Herrens Ande gått bort från mig för att tala till dig?" 25 *1 Kung 20:30. Mika svarade: "Du ska få se det den dag när du måste springa från rum till rum för att gömma dig." 26 Men Israels kung sade: "Ta Mika och för honom tillbaka till Amon, stadens överste, och till kungasonen Joash 27 *2 Krön 16:10, 18:25f, Jer 37:15. och säg: Så säger kungen: Sätt honom i fängelse och låt honom leva på vatten och bröd tills jag kommer välbehållen tillbaka." 28 *Mika 1:2. Mika svarade: "Om du kommer välbehållen tillbaka har Herren inte talat genom mig." Och han tillade: "Hör detta, alla ni folk!"

Ahab dör

29 *2 Krön 18:28f. Så drog Israels kung och Juda kung Joshafat upp mot Ramot i Gilead. 30 Och Israels kung sade till Joshafat: "Jag ska dra ut i striden förklädd, men klä dig du i dina egna kläder." Så förklädde sig Israels kung, när han drog ut i striden. 31 *1 Kung 20:16, 24, 2 Krön 18:30. Men Arams kung hade gett en befallning åt de trettiotvå befälhavarna över vagnarna och sagt: "Ni ska inte ge er i strid med någon, vare sig liten eller stor, utan bara med Israels kung." 32 När befälen över vagnarna fick se Joshafat, tänkte de: "Det där är säkert Israels kung", och vände sig därför till anfall mot honom. Då gav Joshafat upp ett rop. 33 Så snart befälen över vagnarna märkte att det inte var Israels kung, vände de om och lät honom vara.

34 *1 Kung 20:42. Men en man, som spände sin båge och sköt på måfå, träffade Israels kung i en fog på rustningen. Då sade kungen till föraren av vagnen: "Vänd vagnen och för mig ut ur hären, för jag är sårad." 35 Striden blev den dagen allt häftigare, och kungen stod upprätt i sin vagn, vänd mot arameerna. Men på kvällen gav han upp andan. Blodet från såret hade runnit ner i vagnen. 36 Vid solnedgången gick ett rop genom hären: "Var och en till sin stad igen! Var och en till sitt land igen!" 37 Så dog kungen och fördes till Samaria, och man begravde honom där. 38 *1 Kung 21:19, 2 Kung 9:25f, Ps 68:24. När man sköljde vagnen i dammen i Samaria*22:38dammen i SamariaEn damm om 10 x 5 meter har grävts fram intill palatset., slickade hundarna hans blod och de prostituerade badade i det – precis som Herren hade sagt.

39 Vad som mer finns att säga om Ahab och allt som han gjorde, om elfenbenshuset*22:39elfenbenshusetHundratals elfenbensfragment har hittats i stadens ruiner, en lyx som senare kritiserades av profeten Amos (3:15, 6:4). Vid denna tid levde elefanter i Syrien. som han byggde och om alla de städer han byggde, det är skrivet i Israels kungars krönika.

40 Ahab gick till vila hos sina fäder, och hans son Ahasja blev kung efter honom.

Joshafat kung i Juda

41 *1 Kung 15:24, 2 Krön 20:31. Joshafat, Asas son, blev kung över Juda i Ahabs, Israels kungs, fjärde regeringsår.*22:41Ahabs, Israels kungs, fjärde regeringsårCa 870 f Kr.42 Trettiofem år gammal var Joshafat när han blev kung, och han regerade tjugofem år*22:42Joshafat … tjugofem årCa 872-848 f Kr, samregent med Asa till 870 f Kr. Joshafat betyder "Herren dömer" (jfr Joel 3:2). Se även 2 Krön 17-20. i Jerusalem. Hans mor hette Asuba*22:42AsubaBetyder "övergiven". och var dotter till Shilhi. 43 Han vandrade i allt på sin far Asas väg och vek inte av från den. Han gjorde nämligen det som var rätt i Herrens ögon. 44 *1 Kung 15:14, 2 Kung 12:3. Men offerhöjderna avskaffades inte, utan folket fortsatte att offra och tända offereld på höjderna. 45 Och Joshafat höll fred med Israels kung.

46 Vad som mer finns att säga om Joshafat, om de mäktiga gärningar han utförde och om hans krig, det är skrivet i Juda kungars krönika. 47 *1 Kung 15:12. Han utrotade också ur landet den manliga tempelprostitution som fanns kvar sedan hans far Asas tid.

48 *2 Sam 8:14. I Edom fanns då ingen kung, utan en ståthållare regerade där.

49 *1 Kung 9:28, 2 Krön 20:35f. Joshafat hade låtit bygga Tarshishskepp*22:49TarshishskeppHandelsskepp för långa distanser. De fick sitt namn av Tarshish (kanske Tartessos i sydvästra Spanien), men dessa skulle segla söderut från Eilat till Ofir (troligen Jemen). som skulle gå till Ofir för att hämta guld. Men de kom aldrig i väg, för de led skeppsbrott vid Esjon-Geber. 50 Då sade Ahasja, Ahabs son, till Joshafat: "Låt mitt folk resa med ditt folk på skeppen." Men Joshafat ville inte.

51 Joshafat gick till vila hos sina fäder och blev begravd hos sina fäder i sin fader Davids stad. Hans son Joram blev kung efter honom.

Ahasja kung i Israel

52 Ahasja, Ahabs son, blev kung över Israel i Samaria i Juda kung Joshafats sjuttonde regeringsår, och han regerade över Israel i två år.*22:52Ahasja … två årÅr 853-852 f Kr. Ahasja betyder "Herren griper".53 *1 Kung 12:28f, 16:31. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon och vandrade på sin fars och sin mors väg och på Nebats son Jerobeams väg, han som fick Israel att synda. 54 Och Ahasja tjänade Baal och tillbad honom och väckte Herrens, Israels Guds, vrede precis som hans far hade gjort.