2 Crônicas 36

1 Und die Landbevölkerung nahm Joahas, den Sohn Josias, und machte ihn in Jerusalem zum König an seines Vaters Statt. 2 Dreiundzwanzig Jahre alt war Joahas, als er König ward, und regierte drei Monate lang zu Jerusalem. 3 Und der König von Ägypten setzte ihn ab zu Jerusalem und legte dem Land eine Buße auf von hundert Talenten Silber und einem Talent Gold. 4 Und der König von Ägypten machte Eljakim, seinen Bruder, zum König über Juda und Jerusalem, und änderte seinen Namen in Jehojakim. Necho aber nahm seinen Bruder Joahas und brachte ihn nach Ägypten. 5 Fünfundzwanzig Jahre alt war Jehojakim, als er König ward, und regierte elf Jahre lang zu Jerusalem und tat, was böse war in den Augen des HERRN, seines Gottes. 6 Da zog Nebukadnezar, der König von Babel, wider ihn herauf und band ihn mit zwei ehernen Ketten, um ihn nach Babel zu bringen. 7 Auch schleppte Nebukadnezar etliche Geräte des Hauses des HERRN nach Babel und tat sie in seinen Tempel zu Babel. 8 Was aber mehr von Jehojakim zu sagen ist und seine Greuel, die er tat, und was an ihm erfunden worden, das ist aufgezeichnet im Buch der Könige von Israel und Juda. Und Jehojachin, sein Sohn, ward König an seiner Statt. 9 Achtzehn Jahre alt war Jehojachin, als er König ward, und regierte drei Monate und zehn Tage lang zu Jerusalem und tat, was böse war in den Augen des HERRN. 10 Aber um die Jahreswende sandte Nebukadnezar hin und ließ ihn nach Babel holen samt den kostbaren Geräten des Hauses des HERRN, und machte Zedekia, seinen Bruder, zum König über Juda und Jerusalem. 11 Einundzwanzig Jahre alt war Zedekia, als er König ward, und regierte elf Jahre lang zu Jerusalem. 12 Und er tat, was in den Augen des HERRN, seines Gottes, böse war, und demütigte sich nicht vor dem Propheten Jeremia, [der] aus dem Munde des HERRN [zu ihm redete]. 13 Dazu ward er abtrünnig von dem König Nebukadnezar, der einen Eid bei Gott von ihm genommen hatte, und ward halsstarrig und verstockte sein Herz, so daß er nicht zu dem HERRN, dem Gott Israels, umkehren wollte. 14 Auch alle Obersten der Priester samt dem Volk vergingen sich schwer nach allen Greueln der Heiden und verunreinigten das Haus des HERRN, das er geheiligt hatte zu Jerusalem. 15 Und gleichwohl mahnte sie der HERR, der Gott ihrer Väter, unermüdlich durch seine Boten; denn er hatte Mitleid mit seinem Volk und seiner Wohnung. 16 Aber sie verspotteten die Boten Gottes und verachteten seine Worte und verlachten seine Propheten, bis der Zorn des HERRN über sein Volk so hoch stieg, daß keine Heilung mehr möglich war. 17 Da ließ er den König der Chaldäer wider sie heraufkommen, der tötete ihre Jungmannschaft mit dem Schwert im Hause ihres Heiligtums und verschonte weder Jünglinge noch Jungfrauen, weder Alte noch Hochbetagte, alle gab er in seine Hand. 18 Und alle Geräte des Hauses Gottes, die großen und die kleinen, und die Schätze des Hauses des HERRN und die Schätze des Königs und seiner Fürsten, alles ließ er nach Babel führen. 19 Und sie verbrannten das Haus Gottes und rissen die Mauer von Jerusalem nieder und verbrannten alle ihre Paläste mit Feuer, so daß alle ihre kostbaren Geräte zugrunde gingen. 20 Was aber vom Schwert übriggeblieben war, führte er nach Babel hinweg, und sie wurden seine und seiner Söhne Knechte, bis das Königreich der Perser zur Herrschaft kam. 21 Also wurde das Wort des HERRN durch den Mund Jeremias erfüllt: Bis das Land seine Sabbate gefeiert hat, soll es ruhen, solange die Verwüstung währt, bis siebzig Jahre vollendet sind! 22 Aber im ersten Jahr Kores, des Königs von Persien, (damit das durch den Mund Jeremias geredete Wort des HERRN erfüllt würde), erweckte der HERR den Geist des Kores, des Königs von Persien, so daß er durch sein ganzes Königreich, auch schriftlich, kundmachen und sagen ließ: 23 So spricht Kores, der König von Persien: Der HERR, der Gott des Himmels, hat mir alle Königreiche der Erde gegeben, und er selbst hat mir befohlen, ihm ein Haus zu bauen zu Jerusalem, das in Juda ist. Wer irgend unter euch zu seinem Volk gehört, mit dem sei der HERR, sein Gott, und er ziehe hinauf!

Joahas kung i Juda

1 *2 Kung 23:30f. Folket i landet tog Joahas, Josias son, och gjorde honom till kung i Jerusalem efter hans far. 2 Han var tjugotre år när han blev kung, och han regerade tre månader *36:1fJoahas … tre månaderÅr 609 f Kr. Joahas betyder "Herren griper". Se även 2 Kung 23:31f. i Jerusalem.

3 Kungen av Egypten avsatte honom i Jerusalem och tvingade landet betala en skatt på hundra talenter silver och en talent guld.*36:3hundra talenter silver och en talent guldCa 3 ton silver och 30 kg guld.4 Och kungen av Egypten gjorde hans bror Eljakim till kung över Juda och Jerusalem och ändrade hans namn till Jojakim. Men Neko tog med sig hans bror Joahas och förde honom till Egypten.

Jojakim kung i Juda

5 Jojakim var tjugofem år när han blev kung, och han regerade elva år*36:5Jojakim … elva årÅr 609-598 f Kr. Jojakim betyder "Herren ska upprätta". Se även 2 Kung 23:34f. Föraktade Herrens ord (Jer 26, 36) och kritiserades av Jeremia (Jer 22:13f). i Jerusalem. Han gjorde det som var ont i Herren sin Guds ögon. 6 *2 Kung 24:1f. Och Babels kung Nebukadnessar*36:6NebukadnessarRegerade i Babel 605-562 f Kr. Förde krig mot Egypten och byggde med Guds hjälp (Jer 27:6f) upp Babel till en världsmakt (se Dan 1-4). Besegrade farao Neko 605 f Kr. Efter Jojakims uppror ca 601 f Kr (2 Kung 24:1f) intog han Jerusalem 597 f Kr. drog upp mot honom och fängslade honom med kopparbojor och förde bort honom till Babel. 7 *Esra 1:7, Dan 1:2. En del av kärlen i Herrens hus förde Nebukadnessar också till Babel, och han satte in dem i sitt palats i Babel.

8 *2 Kung 24:5f. Vad som mer finns att säga om Jojakim och om de avskyvärda ting han gjorde och vad som i övrigt blev funnet hos honom, det är skrivet i boken om Israels och Juda kungar. Hans son Jojakin blev kung efter honom.

Jojakin kung i Juda

9 Jojakin var arton*36:9artonAndra handskrifter: "åtta" (men jfr 2 Kung 24:8). år när han blev kung, och han regerade tre månader*36:9Jojakin … tre månaderDecember 598 till mars 597 f Kr, under belägringen (2 Kung 24:10). Jojakin betyder "Herren ska grunda". Juridisk förfader till Jesus (Matt 1:11). Se 2 Kung 25:27f. och tio dagar i Jerusalem. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon.*36:9hämta honomFörutom kungen förde babylonierna också bort ett ledande skikt om ca 10 000 män (2 Kung 24:14). Hesekiel profeterade för dem i Babel från 593 f Kr. Se även Jer 24 och 29.

10 I början av nästa år lät kung Nebukadnessar hämta honom och förde honom till Babel tillsammans med de dyrbara kärlen i Herrens hus. Och han gjorde hans bror*36:10brorEgentligen farbror (jfr 2 Kung 24:17). Ordet används i en allmännare betydelse "släkting". Sidkia till kung över Juda och Jerusalem.

Sidkia blir den siste kungen i Juda

11 *2 Kung 24:18f, Jer 37:1f, 52:1f. Sidkia var tjugoett år när han blev kung, och han regerade elva år*36:11Sidkia … elva årCa 597-587 f Kr. Sidkia betyder "Herren är min rättfärdighet". Se även 2 Kung 24:18f. Rådfrågade profeten Jeremia (Jer 21, 37-38) men lyssnade inte (32:3, 37:2). i Jerusalem. 12 Han gjorde det som var ont i Herren sin Guds ögon. Han ödmjukade sig inte under profeten Jeremia, som talade Herrens ord. 13 *Hes 17:13f. Och han gjorde uppror mot kung Nebukadnessar, som hade tagit en ed av honom vid Gud. Han var hårdnackad och förhärdade sitt hjärta, så att han inte omvände sig till Herren, Israels Gud.

Jerusalems fall

14 Också alla de ledande prästerna och folket gick allt längre i sin trolöshet mot Gud. De följde hednafolkens alla avskyvärda seder och orenade Herrens hus som han hade helgat i Jerusalem. 15 Herren, deras fäders Gud, sände sina budskap*36:15sände sina budskapSärskilt genom Jeremia (Jer 2-25) och Hesekiel (Hes 4-24). till dem gång på gång genom sina sändebud, för han hade medlidande med sitt folk och sin boning. 16 Men de gjorde narr av Guds sändebud, de föraktade hans ord och hånade hans profeter tills Herrens vrede över hans folk växte så att det inte mer fanns någon bot.

17 *2 Kung 25:1f. Då sände han emot dem kaldeernas*36:17kaldeernaArameiskt folk som tog över Babel. Deras härjningar under Nebukadnessar förutsades av profeten Habackuck (Hab 1:6f). Händelserna kring Jerusalems fall skildras i Jer 34-39 och bearbetas i Klagovisorna som troligen skrevs strax efteråt. kung, som dödade deras unga män med svärd i deras helgedom och inte skonade vare sig unga män eller unga kvinnor, inte heller gamla och gråhårsmän. Allt gavs i hans hand. 18 Och alla kärl i Guds hus, både stora och små, och skatterna i Herrens hus, liksom de skatter som tillhörde kungen och hans förnämsta män, allt förde han till Babel. 19 De satte eld på Guds hus och bröt ner Jerusalems mur. Alla stadens palats brände de i eld och förstörde alla dyrbara föremål. 20 Dem som hade undkommit svärdet förde han bort i fångenskap till Babel, och de blev slavar åt honom och hans söner tills perserna kom till makten. 21 *3 Mos 26:34f, Jer 25:12, 29:10, Dan 9:2.Herrens ord genom Jeremias mun*36:21Herrens ord genom Jeremias munSe Jer 25:12, 29:10. skulle uppfyllas, nämligen att landet skulle få gottgörelse för sina sabbater – så länge det låg öde hade det sabbat – till dess att sjuttio år hade gått.

22 *5 Mos 21:15f, Esra 1:1f, Jes 44:28. För att Herrens ord genom Jeremia skulle uppfyllas, hände det i den persiske kungen Koreshs första regeringsår*36:22Koreshs första regeringsår539 f Kr. Se Esra 1:1f med not. att Herren påverkade perserkungen Koreshs sinne så att han över hela sitt rike lät utropa följande som också skriftligt kungjordes: 23 "Så säger Koresh, kung av Persien: Herren, himlens Gud, har gett mig alla riken på jorden, och han har befallt mig att bygga ett hus åt honom i Jerusalem i Juda. Den bland er som tillhör hans folk ska bege sig dit upp, och hans Gud ska vara med honom."