1 Joas war sieben Jahre alt, als er König ward, und regierte vierzig Jahre lang zu Jerusalem. Seine Mutter hieß Zibja, von Beerseba. 2 Und Joas tat, was recht war in den Augen des HERRN, solange der Priester Jojada lebte. 3 Und Jojada gab ihm zwei Frauen, und er zeugte Söhne und Töchter. 4 Darnach nahm sich Joas vor, das Haus des HERRN zu erneuern. 5 Und er versammelte die Priester und Leviten und sprach zu ihnen: Ziehet aus zu den Städten Judas und sammelt Geld aus ganz Israel, um das Haus eures Gottes jährlich auszubessern, und beeilet euch damit! Aber die Leviten beeilten sich nicht. 6 Da rief der König den Jojada, den Oberpriester, und sprach zu ihm: Warum verlangst du nicht von den Leviten, daß sie von Juda und Jerusalem die Steuer einbringen, welche Mose, der Knecht des HERRN, auferlegte und welche die Gemeinde Israel zur Hütte des Zeugnisses brachte? 7 Denn die gottlose Atalia und ihre Söhne haben das Haus des HERRN aufgebrochen und alle Heiligtümer, welche zum Hause des HERRN gehören, den Baalen zugeeignet. 8 Da befahl der König, daß man eine Lade mache und sie außerhalb des Tores am Hause des HERRN aufstelle. 9 Und man ließ in Juda und Jerusalem ausrufen, daß man dem HERRN die Steuer bringe, welche Mose, der Knecht Gottes, in der Wüste Israel auferlegt hatte. 10 Da freuten sich alle Obersten und das ganze Volk und brachten sie und warfen sie in die Lade, bis sie es alle getan hatten. 11 Und wenn es Zeit war, die Lade durch die Leviten zu der königlichen Behörde zu bringen, und wenn man sah, daß viel Geld darin war, so kamen der Schreiber des Königs und der Verordnete des Oberpriesters und leerten die Lade und trugen sie wieder an ihren Ort. Also taten sie von Zeit zu Zeit, so daß sie viel Geld zusammenbrachten. 12 Und der König und Jojada gaben es denen, welche das Werk des Dienstes am Hause des HERRN betrieben; die dingten Steinmetzen und Zimmerleute, das Haus des HERRN zu erneuern, auch Meister in Eisen und Erz, das Haus des HERRN auszubessern. 13 Und die Handwerker arbeiteten, so daß die Verbesserung des Werkes unter ihrer Hand zunahm, und sie stellten das Haus Gottes wieder in seinen rechten Stand und machten es fest. 14 Und als sie es vollendet hatten, brachten sie das übrige Geld vor den König und vor Jojada; davon machte man Geräte für das Haus des HERRN, Geräte für den Dienst und für die Opfer, Schalen und goldene und silberne Geräte. Und sie opferten Brandopfer im Hause des HERRN immerdar, solange Jojada lebte. 15 Jojada aber ward alt und lebenssatt und starb; er war bei seinem Tod hundertdreißig Jahre alt. 16 Und sie begruben ihn in der Stadt Davids, bei den Königen, weil er an Israel wohlgetan hatte, auch an Gott und an seinem Hause. 17 Aber nach Jojadas Tod kamen die Obersten in Juda und huldigten dem König; da hörte der König auf sie. 18 Und sie verließen das Haus des HERRN, des Gottes ihrer Väter, und dienten den Ascheren und Götzenbildern. Da kam der Zorn Gottes über Juda und Jerusalem um dieser ihrer Schuld willen. 19 Er sandte aber Propheten zu ihnen, um sie zum HERRN zurückzubringen; und diese vermahnten sie ernstlich, aber sie hörten nicht darauf. 20 Da kam der Geist Gottes über Sacharja, den Sohn Jojadas, des Priesters, so daß er wider das Volk auftrat und zu ihnen sprach: So spricht Gott: Warum übertretet ihr die Gebote des HERRN? Das bringt euch kein Glück, denn weil ihr den HERRN verlassen habt, wird er euch auch verlassen! 21 Aber sie machten eine Verschwörung wider ihn und steinigten ihn auf Befehl des Königs im Vorhofe am Hause des HERRN. 22 Und der König Joas gedachte nicht an die Liebe, die sein Vater Jojada ihm erwiesen, sondern brachte dessen Sohn um. Als der aber starb, sprach er: Der HERR wird es sehen und richten! 23 Und um die Jahreswende zog das Heer der Syrer wider ihn herauf, und sie kamen nach Juda und Jerusalem und vertilgten alle Obersten des Volkes aus dem Volk und sandten alle ihre Habe zu dem König von Damaskus. 24 Denn obwohl das Heer der Syrer nur aus wenig Leuten bestand, gab doch der HERR ein sehr großes Heer in ihre Hand, weil jene den HERRN, den Gott ihrer Väter, verlassen hatten. Also vollzogen sie das Strafgericht an Joas. 25 Und als sie von ihm abzogen, wobei sie ihn schwer verwundet zurückließen, machten seine Knechte eine Verschwörung wider ihn, wegen der Blutschuld an den Söhnen des Priesters Jojada, und töteten ihn auf seinem Bette; und er starb, und man begrub ihn in der Stadt Davids, aber nicht in den Gräbern der Könige. 26 Die sich aber gegen ihn verschworen hatten, waren diese: Sabad, der Sohn der Ammoniterin Simeat, und Josabad, der Sohn der Moabiterin Simrit. 27 Aber seine Söhne und die Summe, die ihm auferlegt wurde, und die Wiederherstellung des Hauses Gottes, siehe, das ist beschrieben in der Erklärung des Buches der Könige. Und Amazia, sein Sohn, ward König an seiner Statt.
Joash blir kung i Juda
1 2 Kung 11:21, 12:1f. Joash var sju år gammal när han blev kung, och han regerade fyrtio år24:1Joash … fyrtio årCa 835-796 f Kr. Joash betyder "Herren är stark". Se även 2 Kung 12. i Jerusalem. Hans mor hette Sibja och var från Beer-Sheba. 2 Joash gjorde det som var rätt i Herrens ögon så länge prästen Jojada levde. 3 Och Jojada tog åt honom två hustrur, och han fick söner och döttrar.
4 Efter en tid ville Joash reparera Herrens hus. 5 Han samlade prästerna och leviterna och sade till dem: "Ge er ut till Juda städer varje år och samla in pengar från hela Israel för att få er Guds hus i ordning. Och skynda er med det." Men leviterna gjorde sig ingen brådska. 6 2 Mos 35:5f. Då kallade kungen till sig översteprästen Jojada och sade till honom: "Varför har du inte sett till att leviterna driver in från Juda och Jerusalem den avgift till vittnesbördets tabernakel som Herrens tjänare Mose har pålagt24:6den avgift … som … Mose har pålagtMönstringens halvsikel (2 Mos 30:12f) blev sedan en årlig tempelskatt (Neh 10:32, Matt 17:24). Israels församling? 7 Den ogudaktiga Ataljas söner har brutit ner Guds hus. Allt som var helgat till Herrens hus har de använt till baalerna."
8 2 Kung 12:9f. På kungens befallning gjorde man en kista och ställde den utanför porten till Herrens hus. 9 2 Mos 30:12f, 3 Mos 27:2f. Och man lät utropa i Juda och Jerusalem att den skatt som Guds tjänare Mose hade ålagt Israel i öknen skulle erläggas åt Herren. 10 Alla furstarna och allt folket kom då glada med sina bidrag och kastade dem i kistan tills allt var insamlat.
11 När det blev tid att genom leviternas försorg föra kistan till de granskningsmän som kungen hade tillsatt, märkte de att det fanns mycket pengar i den. Då kom kungens sekreterare och översteprästens tjänsteman och tömde kistan och bar den sedan tillbaka till dess plats. De gjorde så dag efter dag och samlade in rikligt med pengar. 12 Sedan lämnade kungen och Jojada pengarna åt de män som skulle utföra arbetet på Herrens hus. De lejde också stenhuggare och hantverkare för att få Herrens hus i ordning, och smeder som arbetade med järn och koppar.
13 De som fått i uppdrag att utföra arbetet gjorde det med framgång, och de återställde Guds hus i dess förra skick och förstärkte det. 14 När de var färdiga med arbetet bar de resten av pengarna till kungen och Jojada, och man gjorde av dem kärl till Herrens hus, kärl till gudstjänsten och offren, skålar och andra kärl av guld och silver. Och man offrade brännoffer i Herrens hus hela tiden så länge Jojada levde.
Andligt förfall i Juda
15 Men Jojada blev gammal och mätt på att leva, och han dog. Han var vid sin död hundratrettio år. 16 Man begravde honom i Davids stad bland kungarna, därför att han hade gjort det som var gott mot Israel och mot Gud och hans hus.
17 Men efter Jojadas död kom Juda furstar och föll ner för kungen, och han lyssnade till dem. 18 Och de övergav Herrens, sina fäders Guds, hus och tjänade asherapålarna och avgudarna. Då kom Guds vrede över Juda och Jerusalem på grund av dessa synder.
19 2 Krön 33:10, Jer 7:25f. Och profeter blev sända till dem för att få dem att vända om till Herren, och dessa varnade dem, men de lyssnade inte till dem.
20 Dom 6:34, 1 Krön 12:18, Luk 24:49. Men Sakarja, prästen Jojadas son, hade blivit beklädd med Guds Andes kraft. Han steg fram inför folket och sade till dem: "Så säger Gud: Varför bryter ni mot Herrens bud? Det kan inte sluta lyckligt. Eftersom ni har övergett Herren, har han också övergett er."
21 Matt 23:35. Då gaddade de ihop sig mot honom, och på kungens befallning stenade de honom på förgården till Herrens hus. 22 Ps 35:22. Kung Joash tänkte inte på den kärlek som Sakarjas far Jojada hade visat honom utan dödade hans son. Och i sin dödstund sade Sakarja: "Herren ska se det här och utkräva hämnd."
Slutet av Joashs regering
23 2 Kung 12:17f. Efter ett år drog arameernas här upp24:23Efter ett år drog arameernas här uppCa 796 f Kr. Se 2 Kung 12:17f. mot Joash. De kom till Juda och Jerusalem och utrotade ur folket alla dess furstar. Och allt byte som de tog sände de till kungen i Damaskus. 24 Arameernas här kom med endast en liten skara, men Herren gav ändå en mycket stor här i deras hand därför att folket hade övergett Herren, sina fäders Gud. Så fick arameerna utföra straffdomen över Joash.
25 2 Kung 12:20f, 2 Krön 21:20, 28:27. När de drog bort från honom – de lämnade honom kvar svårt sjuk – gaddade hans tjänare ihop sig mot honom, därför att han hade utgjutit prästen Jojadas söners blod, och de dödade honom på hans bädd. Det blev hans död, och man begravde honom i Davids stad. Men man begravde honom inte i kungagravarna. 26 De som gaddade ihop sig mot honom var Sabad, son till ammonitiskan Shimeat, och Josabad, son till moabitiskan Shimrit.
27 2 Kung 12:21, 14:1, 2 Krön 13:22. Vad beträffar Joashs söner och de många profetior som förkunnades mot honom och hur Guds hus återupprättades, det är skrivet i "Utläggning av Kungaboken". Hans son Amasja blev kung efter honom.