Cânticos 5

1 Ich komme zu meinem Garten, meine Schwester, [meine] Braut; ich pflücke meine Myrrhe samt meinem Balsam; ich esse meine Wabe samt meinem Honig, ich trinke meinen Wein samt meiner Milch. Esset, meine Freunde, trinkt und werdet trunken, ihr Geliebten! 2 Ich schlafe, aber mein Herz wacht. Da ist die Stimme meines Freundes, der anklopft! «Tue mir auf, meine Schwester, meine Freundin, meine Taube, meine Makellose; denn mein Haupt ist voll Tau, meine Locken voll nächtlicher Tropfen!» 3 «Ich habe mein Kleid ausgezogen, wie soll ich es anziehen? Ich habe meine Füße gewaschen, wie soll ich sie besudeln?» 4 Aber mein Freund streckte seine Hand durch die Luke; da geriet mein Herz in Wallung seinetwegen. 5 Ich stand auf, meinem Freunde zu öffnen, während meine Hände von Myrrhen troffen und meine Finger von feinster Myrrhe auf die Griffe des Riegels. 6 Ich tat meinem Freunde auf; aber mein Freund war verschwunden, vorbeigegangen. Meine Seele ging hinaus, auf sein Wort; ich suchte ihn, aber ich fand ihn nicht; ich rief ihm, aber er antwortete mir nicht. 7 Es fanden mich die Wächter, welche die Runde machen in der Stadt; die schlugen mich wund, nahmen mir den Schleier weg, die Wächter auf der Mauer. 8 Ich beschwöre euch, ihr Töchter Jerusalems, wenn ihr meinen Freund findet, was wollt ihr ihm melden? Daß ich krank bin vor Liebe! 9 Was ist dein Freund vor andern Freunden, o du Schönste unter den Weibern? Was ist dein Freund vor andern Freunden, daß du uns also beschwörst? 10 Mein Freund ist weiß und rot, hervorragend unter Zehntausenden! 11 Sein Haupt ist reines Gold, seine Locken sind wallend, rabenschwarz. 12 Seine Augen sind wie Tauben an Wasserbächen, sich badend in Milch, sitzend in einem vollen Gesicht. 13 Seine Wangen sind wie Balsambeete, in denen würzige Pflanzen wachsen; seine Lippen wie Lilien, aus denen feinste Myrrhe fließt. 14 Seine Arme sind goldene Walzen, mit Tarsisstein besetzt; sein Leib ein Kunstwerk von Elfenbein, mit Saphiren übersät. 15 Seine Schenkel sind Marmorsäulen, gegründet auf goldene Sockel; seine Gestalt wie der Libanon, auserlesen wie Zedern. 16 Sein Gaumen ist süß, und er selbst lauter Lieblichkeit. So ist mein Geliebter, und so ist mein Freund, ihr Töchter Jerusalems!

Brudgummen

1 *Ords 9:5, Höga V 6:2. Jag kommer till min lustgård,

min syster, min brud.

Jag plockar min myrra

och mina kryddor,

jag äter min honungskaka

och min honung,

jag dricker mitt vin

och min mjölk.

Ät, vänner, drick

och berusa er av kärlek!

Bruden

2 *Höga V 6:8, Upp 3:20. Jag sover, men mitt hjärta är vaket.

Hör, min vän knackar på:

"Öppna för mig,

min syster, min älskade,

min duva, min fullkomliga!

Mitt huvud är fullt av dagg,

mina lockar av nattens droppar."

3 Jag har tagit av mig mitt linne,

ska jag ta på det igen?

Jag har tvättat mina fötter,

ska jag smutsa ner dem igen?

4 Min vän räckte in sin hand

genom luckan,

då bultade mitt hjärta för honom.

5 Jag steg upp för att öppna

för min vän.

Mina händer dröp av myrra,

mina fingrar av myrra

som rann över dörrens handtag.

6 *Ords 1:28, Höga V 3:1f. Jag öppnade för min vän –

men min vän var borta,

han var försvunnen.

Min själ var utom sig

av hans ord.

Jag sökte honom

men fann honom inte,

jag ropade på honom

men han svarade mig inte.

7 *Höga V 3:3. Väktarna fann mig*5:7Väktarna fann migEn ensam kvinna ute mitt i natten kunde misstas för en prostituerad.

där de gick runt i staden.

De slog mig och sårade mig,

de ryckte av mig min mantel,

dessa murarnas väktare.

8 *Höga V 2:5, 7, 3:5. Lova mig, Jerusalems döttrar:

Om ni finner min vän –

vad ska ni säga honom?

Att jag är sjuk av kärlek!

Vännerna

9 *Höga V 1:8, 6:1. Hur är din vän bättre än andra,

du skönaste bland kvinnor?

Hur är din vän bättre än andra,

eftersom du ber oss lova dig detta?

Bruden

10 *Ps 45:3. Min vän är strålande vit och röd,

ypperst bland tiotusen.

11 Hans huvud är finaste guld,

hans hår är lockigt

och svart som korpen.

12 *Höga V 1:15, 4:1. Hans ögon är som duvor

vid vattenbäckar,

duvor som badar i mjölk,

infattade som ädelstenar.

13 *Höga V 6:2. Hans kinder liknar

doftande blomstersängar,

kullar av*5:13kullar avAnnan översättning: "där det växer". kryddiga örter.

Hans läppar är liljor

som dryper av flytande myrra.

14 Hans händer är ringar*5:14ringarAnnan översättning: "stavar". av guld

med infattade krysoliter.

Hans kropp är ett konstverk

av elfenben,

täckt med safirer.

15 Hans ben är pelare av marmor

på socklar av finaste guld.

Hans gestalt är som Libanon,

ståtlig som cedrarna.

16 *Höga V 7:9. Hans mun är sötma,

allt hos honom är ljuvligt.

Sådan är min vän,

sådan är min älskade,

ni Jerusalems döttrar!

Vännerna

17 Vart har din vän gått,

du skönaste bland kvinnor?

Vart har din vän tagit vägen?

Vi ska hjälpa dig

att söka honom.