Deuteronômio 32

1 Merket auf, ihr Himmel, denn ich will reden, und du Erde, vernimm die Rede meines Mundes! 2 Meine Lehre triefe wie der Regen, meine Rede fließe wie der Tau, wie die Regenschauer auf das Gras, und wie die Tropfen auf das Kraut. 3 Denn ich will den Namen des HERRN verkündigen: Gebt unserm Gott die Ehre! 4 Er ist ein Fels: Vollkommen ist sein Tun; ja alle seine Wege sind gerecht. Gott ist wahrhaftig ohne Falsch; gerecht und fromm ist er. 5 Mit Ihm haben es verderbt, die nicht seine Kinder sind, sondern Schandflecken, ein verkehrtes und verdrehtes Geschlecht. 6 Dankest du also dem HERRN, du törichtes und unweises Volk? Ist er nicht dein Vater, dem du gehörst, der dich gemacht und bereitet hat? 7 Denke an die vorigen Tage; merke auf die Jahre der vorigen Geschlechter! Frage deinen Vater, der wird dir’s verkündigen; deine Alten, die werden dir’s sagen: 8 Als der Allerhöchste den Völkern ihr Erbe austeilte und die Kinder der Menschen voneinander schied, da setzte er die Grenzen der Völker fest nach der Zahl der Kinder Israel. 9 Denn des HERRN Teil ist sein Volk. Jakob ist das Los seines Erbteils. 10 Er hat ihn in der Wüste gefunden, im einsamen, öden Jammertal. Er beschützte ihn, gab acht auf ihn und behütete ihn wie seinen Augapfel, 11 wie ein Adler seine Nestbrut aufstört, über seinen Jungen schwebt, seine Flügel ausbreitet, sie aufnimmt und auf seinen Schwingen trägt. 12 Der HERR allein leitete ihn, und kein fremder Gott war mit ihm. 13 Er führte ihn über die Höhen der Erde und speiste ihn mit dem Ertrag der Felder, ließ ihn Honig aus den Felsen saugen und Öl aus dem harten Gestein; 14 Butter von den Kühen und Milch von den Schafen, samt dem Fette der Lämmer und Widder, der Stiere Basans und der Böcke, mit dem allerbesten Weizen; und du trankest lauter Traubenblut. 15 Da aber Jeschurun fett ward, schlug er aus. Du bist fett, dick und feist geworden! Und er ließ fahren den Gott, der ihn gemacht, und verwarf den Fels seines Heils. 16 Sie erregten seine Eifersucht durch fremde Götter; durch Greuel erzürnten sie ihn. 17 Sie opferten den Götzen, die nicht Gott sind, Göttern, die sie nicht kannten; neuen Göttern, die aus der Nähe gekommen waren, die eure Väter nicht gefürchtet haben. 18 Den Fels, der dich gezeugt hat, ließest du außer acht; und du vergaßest des Gottes, der dich gemacht hat. 19 Als der Herr es sah, verwarf er sie, weil ihn seine Söhne und seine Töchter erzürnt haben. 20 Und er sprach: Ich will mein Angesicht vor ihnen verbergen; ich will sehen, wo es zuletzt mit ihnen hinaus will; denn sie sind ein verkehrtes Geschlecht, sie sind Kinder, bei denen keine Treue ist. 21 Sie haben mich zum Eifer gereizt mit dem, was kein Gott ist, durch ihre Götzen haben sie mich erzürnt; und ich will sie auch reizen durch ein Volk, das kein Volk ist; durch ein törichtes Volk will ich sie zum Zorne reizen! 22 Denn ein Feuer ist durch meinen Zorn angezündet, das bis in die unterste Tiefe des Totenreichs hinab brennen und das Land samt seinem Gewächs verzehren und die Grundfesten der Berge in Flammen verwandeln wird. 23 Ich will Unglück wider sie häufen, ich will alle meine Pfeile gegen sie verschießen. 24 Vor Hunger sollen sie verschmachten; von brennender Seuche und giftiger Pest sollen sie verzehrt werden. Ich will die Zähne der Tiere samt dem Gift der Schlangen, die im Staube kriechen, unter sie senden. 25 Draußen soll das Schwert sie der Kinder berauben und in den Kammern drin der Schrecken: den Jüngling und die Jungfrau, den Säugling und den grauen Mann. 26 Ich hätte gesagt: «Ich will sie wegblasen, will ihr Gedächtnis unter den Menschen ausrotten!» 27 wenn ich nicht den Zorn des Feindes scheute; daß ihre Feinde solches einem Fremden zuschreiben und sagen würden: Unsre Hand war erhoben, nicht der HERR hat solches alles getan! 28 Denn es ist ein Volk, an dem aller Rat verloren ist, und das keinen Verstand besitzt. 29 Wenn sie weise wären, so würden sie das beherzigen, sie würden an ihre Zukunft denken! 30 Wie könnte einer ihrer Tausend jagen und zwei Zehntausend in die Flucht schlagen, wenn ihr Fels sie nicht verkauft und der HERR sie nicht preisgegeben hätte? 31 Denn nicht wie unser Fels ist ihr Fels; das müssen unsre Feinde selbst zugeben. 32 Denn vom Weinstock zu Sodom und von den Gefilden Gomorras stammen ihre Reben; ihre Trauben sind giftige Trauben; sie haben bittere Beeren. 33 Ihr Wein ist Drachengeifer und wütendes Otterngift. 34 Ist solches nicht bei mir aufbewahrt und in meinen Archiven versiegelt? 35 Mein ist die Rache und die Vergeltung, zu der Zeit, da ihr Fuß wanken wird; denn die Zeit ihres Verderbens ist nahe, und ihr Verhängnis eilt herzu. 36 Denn der HERR wird sein Volk richten und sich über seine Knechte erbarmen, wenn er sieht, daß jeder Halt entschwunden ist und Mündige samt den Unmündigen dahin sind. 37 Und er wird sagen: Wo sind ihre Götter, der Fels, in dem sie sich bargen, 38 welche das Fett ihrer Opfer aßen und den Wein ihres Trankopfers tranken? Lasset sie aufstehen und euch helfen und euch beschirmen! 39 Sehet nun, daß Ich, Ich allein es bin und kein Gott neben mir ist. Ich kann töten und lebendig machen, ich kann zerschlagen und kann heilen, und niemand kann aus meiner Hand erretten! 40 Denn ich hebe meine Hand zum Himmel empor und sage: Ich lebe ewig! 41 Wenn ich mein blitzendes Schwert geschliffen habe und meine Hand zum Gerichte greift, so will ich Rache nehmen an meinen Feinden und meinen Hassern vergelten. 42 Ich will meine Pfeile mit Blut tränken, und mein Schwert soll Fleisch fressen; vom Blut der Erschlagenen und Gefangenen, vom Haupt der feindlichen Fürsten. 43 Jubelt, ihr Heiden, seinem Volke zu! Denn er wird das Blut seiner Knechte rächen und seinen Feinden vergelten; aber sein Land und sein Volk wird er entsündigen! 44 Und Mose kam und trug dieses ganze Lied wörtlich vor den Ohren des Volkes vor, er und Josua, der Sohn Nuns. 45 Und als Mose solches alles zu ganz Israel geredet hatte, sprach er zu ihnen: 46 Nehmet zu Herzen alle Worte, die ich euch heute bezeuge, daß ihr sie euren Kindern anbefehlet, damit sie darauf achten, alle Worte dieses Gesetzes zu befolgen. 47 Denn das ist kein leeres Wort für euch, sondern es ist euer Leben, und durch dieses Wort werdet ihr euer Leben verlängern in dem Lande, dahin ihr über den Jordan gehet, um es einzunehmen. 48 Und der HERR redete mit Mose an demselben Tage und sprach: 49 Steige auf dieses Gebirge Abarim, auf den Berg Nebo, welcher im Moabiterlande, Jericho gegenüber liegt, und beschaue das Land Kanaan, das ich den Kindern Israel zum Eigentum geben werde; 50 und dann sollst du sterben auf dem Berge, auf welchen du steigen wirst, und zu deinem Volk versammelt werden, wie dein Bruder Aaron auf dem Berge Hor starb und zu seinem Volk versammelt wurde; 51 weil ihr euch an mir versündigt habt unter den Kindern Israel, beim Haderwasser zu Kadesch, in der Wüste Zin, da ihr mich nicht geheiligt habt unter den Kindern Israel. 52 Denn du wirst das Land vor dir zwar sehen; aber du sollst nicht in das Land hineinkommen, das ich den Kindern Israel gebe.

1 *5 Mos 31:28, Jes 1:2. Lyssna, ni himlar, jag vill tala!

Hör, du jord, min muns ord!

2 Som regnet ska min lära droppa,

som daggen ska mitt tal flöda,

som rikligt regn på grönska,

som regnskurar på gräs.

3 *Ps 34:4.Herrens namn ska jag förkunna.

Ge ära åt vår store Gud!

4 *Ps 92:16. Han är Klippan,

fullkomliga är hans gärningar,

för alla hans vägar är rätta.

En trofast Gud utan svek,

rättfärdig och rättvis är han.

5 *2 Mos 32:9, Jes 1:3f, Matt 12:39, Fil 2:15. De har handlat illa mot honom,

de är inte hans barn utan en skam,

ett förvänt och avogt släkte.

6 *Mal 1:6. Är det så du lönar Herren,

du dåraktiga och ovisa folk?

Är han inte din Far

som skapade dig,

han som danade och formade dig?

7 Kom ihåg forna dagar.

Ge akt på gångna släktens år.

Fråga din far,

han ska berätta för dig,

dina äldste, de ska säga dig det.

8 *1 Mos 11:8. När den Högste gav arvslotter

åt folken,

när han spred ut människors barn,

då utstakade han gränserna

för folken

efter antalet av Israels barn*32:8Israels barnAndra handskrifter (Septuaginta och Qumran): "Guds söner" (änglarna).,

9 *2 Mos 19:5f, 1 Petr 2:9. för Herrens del är hans folk,

Jakob är hans arvedels lott.

10 Han fann honom i öknens land,

i ödslig, tjutande ödemark.

Han omslöt honom

och tog honom i sin vård,

han bevarade honom

som sin ögonsten*32:10sin ögonstenOrdagrant: "den lille mannen i sitt öga", alltså den känsliga pupillen..

11 *2 Mos 19:4, Jes 63:9. Som en örn väcker upp sitt bo

och svävar över sina ungar,

så bredde han ut sina vingar

och tog emot honom

och bar honom på sina fjädrar.

12 Endast Herren ledde honom,

ingen främmande gud

vid hans sida.

13 Han lät honom gå fram

över landets höjder*32:13landets höjderEn stark position med överblick (Dom 5:18, Ps 18:34). Bergsbygden var den första delen av landet som intogs av israeliterna (Dom 1:19).

och äta av markens gröda.

Han lät honom suga honung

ur berget

och olja ur den hårda klippan.*32:13honung ur berget och olja ur … klippanBikupor i klippskrevor och olivträd på bergshöjder.

14 Han gav honom gräddmjölk av kor

och sötmjölk av får

med det bästa av lamm,

baggar från Bashan*32:14baggar från BashanGolanhöjderna, där det bästa betet fanns (jfr Amos 4:1). och bockar,

det bästa och finaste vete.

Druvors blod fick du dricka,

skummande vin.

15 Då blev Jeshurun*32:15JeshurunPoetiskt namn på Israel, troligen bildat av Jashár, "rättrådig". fet och slog bakut.

Du blev fet och tjock och stinn.

Han övergav Gud, sin skapare,

och föraktade

sin frälsnings klippa.

16 De retade honom

med främmande gudar,

väckte hans vrede med vidrigheter.

17 *Ps 106:37, 1 Kor 10:20. De offrade åt onda andar

som inte är Gud,

åt gudar de inte kände,

nya gudar som nyss kommit till

och som era fäder inte fruktade.*32:17fruktadeAnnan översättning: "kände till".

18 Du övergav Klippan

som födde dig,

du glömde Gud som gav dig livet.

19 Herren såg det och förkastade dem,

eftersom hans söner och döttrar

hade kränkt honom.

20 Han sade:

Jag ska dölja mitt ansikte för dem,

jag ska se vilket slut de får,

för de är ett förvänt släkte,

barn utan trohet.

21 *Rom 10:19. De har provocerat mig

med gudar som inte är gudar,

väckt min vrede

med sina tomma avgudar.

Därför ska jag provocera dem

med det som inte är ett folk,

med ett dåraktigt hednafolk

ska jag väcka deras förtret.*32:21 Citeras av Paulus i Rom 10:19 i samband med hedningarnas frälsning.

22 *Jer 15:14, 17:4. För en eld är tänd av min vrede,

den brinner till dödsrikets djup.

Den förtär jorden med dess gröda

och sätter bergens grundvalar

i brand.

23 Jag ska hopa olyckor över dem,

jag ska skjuta mina pilar

mot dem.

24 *5 Mos 28:22. Svält ska drabba dem,

feberglöd förtära dem,

pest som bittert pinar.

Jag ska sända vilddjurens tänder

mot dem

och gift från ormar

som krälar i stoftet.

25 *Klag 1:20. Ute ska svärdet dräpa deras barn,

inne gör skräcken det.

Unga män och jungfrur förgås,

spädbarn och grånade män.

26 Jag skulle säga:

Jag ska skingra dem,

utplåna minnet av dem

bland människor,

27 *4 Mos 14:15f, Hes 20:14. om jag inte fruktade

fiendens hån,

att deras ovänner

skulle misstolka det och säga:

Vår hand är mäktig,

det var inte Herren

som gjorde allt detta.

28 De är ett rådlöst folk,

och förstånd finns inte i dem.

29 Vore de visa skulle de inse detta,

de skulle förstå vilket slut

de måste få.

30 Hur kan en jaga tusen framför sig,

två driva tiotusen på flykten,

om inte deras Klippa

hade sålt dem,

Herren hade utlämnat dem?

31 Våra fienders klippa

är inte som vår Klippa,

det kan de själva döma om,

32 *Hes 16:49. för deras vinstock

är från Sodoms vinstock

och från Gomorras fält.

Deras druvor är giftiga druvor,

deras klasar är beska.

33 Deras vin är ormars etter,

kobrors grymma gift.

34 Sådant ligger förvarat hos mig,

förseglat i mina förrådshus.

35 *Rom 12:19, Hebr 10:30. Min är hämnden*32:35Min är hämndenCiteras i Rom 12:19 och Hebr 10:30.

och vedergällningen

vid tiden då deras fot ska vackla,

för deras olyckas dag är nära,

det som väntar dem

kommer med hast.

36 *2 Kung 14:26.Herren ska ta sig an sitt folks sak

och förbarma sig

över sina tjänare,

när han ser att deras kraft är borta

och att ingen finns kvar,

varken slav eller fri.

37 Då ska han fråga:

Var är deras gudar,

klippan som de flydde till,

38 *Dom 10:14. de som åt*32:38de som åtHednagudar ansågs beroende av sina offer, till skillnad från Israels Gud (Ps 50:9f). deras slaktoffers fett

och drack deras

dryckesoffers vin?

De får komma och hjälpa er,

de får vara ert beskydd.

39 *5 Mos 4:35, 1 Sam 2:6, Jes 45:5, Hos 6:1f. Se nu: Jag, jag är Gud,

det finns ingen Gud

vid sidan av mig.

Jag dödar och jag gör levande,

jag slår och jag helar.

Ingen kan rädda ur min hand.

40 *Upp 10:5f. Se, jag lyfter min hand

mot himlen och säger:

Så sant jag lever för evigt:

41 När jag vässat

mitt flammande svärd

och min hand skipar rätt,

ska jag ta hämnd på mina ovänner

och straffa dem som hatar mig.

42 Jag ska göra mina pilar

berusade av blod,

mitt svärd ska mätta sig av kött,

av fallnas och fångnas blod,

av fiendehövdingars huvuden.

43 *Ps 9:13, Rom 15:10, Upp 19:2.*32:43 Septuaginta tillägger i början av versen: "Jubla, ni himlar, tillsammans med honom! Alla Guds söner ska tillbe honom." Citeras i Hebr 1:6 som profetia om Kristus.Jubla, ni hednafolk

tillsammans med hans folk,*32:43Jubla, ni hednafolk tillsammans med hans folkCiteras av Paulus i Rom 15:10.

för han hämnas sina tjänares blod.

Han tar hämnd på sina ovänner

och bringar försoning för sitt land,

sitt folk.

44 *4 Mos 13:17. Mose kom tillsammans med Hosea*32:44HoseaVariant på namnet Josua, hans ursprungliga namn (4 Mos 13:17)., Nuns son, och talade hela denna sångs ord inför folket. 45 Och när Mose hade talat alla dessa ord till hela Israel, 46 *5 Mos 6:6f, 11:18f, 31:26. sade han till dem: "Lägg på hjärtat alla de ord som jag i dag gör till vittnen mot er, så att ni befaller era barn att hålla fast vid och följa alla ord i denna lag. 47 *Hebr 4:12. Detta är inte ett tomt ord för er, det gäller ert liv. Genom detta ord ska ni få ett långt liv i det land, dit ni nu går över Jordan för att ta det i besittning."

Gud talar om Moses död

48 Samma dag talade Herren till Mose och sade: 49 *4 Mos 27:12f. "Stig upp här på Abarimberget, på berget Nebo*32:49Abarimberget … NeboBergskedja och topp ca en mil öster om Döda havets nordspets. i Moabs land mitt emot Jeriko, så ska du få se Kanaans land som jag ger åt Israels barn till besittning. 50 *4 Mos 20:25f, 33:38f. Du ska dö där på berget dit du stiger upp, och du ska samlas till ditt folk, liksom din bror Aron dog på berget Hor*32:50Aron dog på berget HorSe 4 Mos 20:23f, 33:38. och samlades till sitt folk. 51 *4 Mos 20:12f. Detta sker för att ni var trolösa mot mig mitt bland Israels barn vid Meribas vatten*32:51trolösa … vid Meribas vattenSe 4 Mos 20, Ps 106:32. vid Kadesh i öknen Zin, eftersom ni inte höll mig helig bland Israels barn. 52 *5 Mos 34:4. Du ska se landet rakt framför dig, men du ska inte komma in dit, till det land som jag ger åt Israels barn."