Êxodo 2

1 Und es ging hin ein Mann von dem Hause Levis und nahm eine Tochter Levis. 2 Und das Weib empfing und gebar einen Sohn. Und als sie sah, daß er schön war, verbarg sie ihn drei Monate lang. 3 Als sie ihn aber nicht länger verbergen konnte, nahm sie ein Kästlein von Rohr, und verklebte es mit Lehm und Pech, tat das Kind darein, und legte es in das Schilf am Gestade des Flusses. 4 Aber seine Schwester stellte sich in einiger Entfernung hin, damit sie erführe, wie es ihm ergehen würde. 5 Da kam die Tochter des Pharao herab, um im Flusse zu baden, und ihre Jungfrauen gingen an das Gestade des Flusses; und als sie das Kästlein mitten im Schilf sah, sandte sie ihre Magd hin und ließ es holen. 6 Und als sie es öffnete, sah sie das Kind. Und siehe, es war ein weinendes Knäblein! Da erbarmte sie sich über dasselbe und sprach: Es ist eines der hebräischen Kinder! 7 Da sprach seine Schwester zu der Tochter des Pharao: Soll ich hingehen und eine hebräische Säugamme rufen, daß sie dir das Kindlein säuge? 8 Die Tochter des Pharao sprach zu ihr: Geh hin! Die Jungfrau ging hin und rief des Kindes Mutter. 9 Da sprach des Pharao Tochter zu ihr: Nimm das Kindlein hin und säuge es mir, ich will dir deinen Lohn geben! Das Weib nahm das Kind und säugte es. 10 Und als das Kind groß geworden, brachte sie es der Tochter des Pharao, und es ward ihr Sohn, und sie hieß ihn Mose. Denn sie sprach: Ich habe ihn aus dem Wasser gezogen. 11 Zu der Zeit aber, als Mose groß geworden, ging er aus zu seinen Brüdern und sah ihre Lasten und sah, daß ein Ägypter einen Hebräer, einen seiner Brüder, schlug. 12 Und er wandte sich hin und her, und als er sah, daß kein Mensch zugegen war, erschlug er den Ägypter und verscharrte ihn im Sand. 13 Am zweiten Tag ging er auch aus, und siehe, zwei hebräische Männer zankten miteinander, und er sprach zu dem Schuldigen: Warum schlägst du deinen Nächsten? 14 Er aber sprach: Wer hat dich zum Obersten und Richter über uns gesetzt? Gedenkst du mich auch zu erwürgen, wie du den Ägypter erwürgt hast? Da fürchtete sich Mose und sprach: Wahrlich, das ist ruchbar geworden! 15 Und es kam vor den Pharao; der suchte Mose umzubringen. Aber Mose floh vor dem Pharao und hielt sich im Lande Midian auf und setzte sich an einen Brunnen. 16 Aber der Priester in Midian hatte sieben Töchter; die kamen, um Wasser zu schöpfen, und füllten die Tränkrinnen, um ihres Vaters Schafe zu tränken. 17 Da kamen die Hirten und jagten sie fort. Aber Mose machte sich auf und half ihnen und tränkte ihre Schafe. 18 Und als sie zu ihrem Vater Reguel kamen, sprach er: Warum seid ihr heute so bald wiedergekommen? 19 Sie sprachen: Ein ägyptischer Mann errettete uns von der Hand der Hirten und schöpfte uns Wasser genug und tränkte die Schafe. 20 Er sprach zu seinen Töchtern: Wo ist er? Warum habt ihr den Mann stehen lassen? Ruft ihn her, daß er mit uns esse! 21 Und Mose willigte ein, bei dem Mann zu bleiben; der gab ihm seine Tochter Zippora. 22 Die gebar einen Sohn, den hieß er Gersom; denn er sprach: Ich bin ein Fremdling geworden in einem fremden Land. 23 Aber viele Tage darnach starb der König in Ägypten. Und die Kinder Israel seufzten über ihre Knechtschaft und schrieen. Und ihr Geschrei über ihre Knechtschaft kam vor Gott. 24 Und Gott erhörte ihr Wehklagen, und Gott gedachte an seinen Bund mit Abraham, Isaak und Jakob. 25 Und Gott sah die Kinder Israel an, und Gott nahm Kenntnis davon.

Moses födelse och räddning

1 *2 Mos 6:16f, 4 Mos 26:59. En man av Levi stam tog till hustru en levitisk kvinna. 2 *1 Krön 6:3, Apg 7:20, Hebr 11:23. Hustrun blev havande och födde en son.*2:2födde en sonMose föddes kanske ca 1526 f Kr (jfr 5 Mos 1:3, 34:7). Hon såg att det var ett vackert barn*2:2såg att det var ett vackert barnCiteras i Hebr 11:23, kapitlet om trons hjältar. och höll honom gömd i tre månader. 3 Men när hon inte kunde gömma honom längre, tog hon en korg*2:3korgHebr. téva, samma ord som för Noas ark (1 Mos 6:14f). av papyrus. Hon strök på beck och tjära, lade barnet i korgen och satte den i vassen vid Nilens strand. 4 *2 Mos 15:20, 4 Mos 26:59, 1 Krön 6:3. Hans syster ställde sig på avstånd för att se hur det skulle gå med honom.*2:4hans systerMirjam, som senare ledde kvinnorna som profetissa (15:20).

5 Då kom faraos dotter ner till floden för att bada, och hennes unga hovdamer gick längs floden. När hon fick se korgen i vassen skickade hon dit sin slavinna för att hämta den. 6 Hon öppnade den och fick syn på barnet – det var en pojke, och han grät. Hon kände medlidande med honom och sade: "Det är ett av de hebreiska barnen."

7 Men hans syster frågade faraos dotter: "Ska jag gå och hämta en hebreisk amma*2:7ammaRika kvinnor betalade gärna någon annan för att amma deras barn (jfr 1 Mos 24:59). som kan amma barnet åt dig?" 8 Faraos dotter svarade henne: "Ja, gör det." Då gick flickan och hämtade pojkens mor. 9 Och faraos dotter sade till henne: "Ta med dig det här barnet och amma det åt mig, så ska jag ge dig lön för det." Kvinnan tog då barnet och ammade det.

10 *Apg 7:21. När pojken hade vuxit upp*2:10vuxit uppOsäkert vilken ålder som avses. Amning fortsatte ofta till 3 års ålder eller längre. förde hon honom till faraos dotter, och han blev hennes son. Hon gav honom namnet Mose, "för jag drog upp*2:10Mose … drog uppHebr. Moshé betyder "drar upp". Det egyptiska ordet mose, "född", var ett vanligt efterled i faraonernas namn vid denna tid. honom ur vattnet", sade hon.

Mose flyr till Midjan

11 *Apg 7:23f, Hebr 11:24f. En dag när Mose hade blivit vuxen*2:11blivit vuxenVid fyrtio års ålder enligt Stefanus (Apg 7:23), i så fall kanske 1486 f Kr. Fyrtio är dock en typiskt ungefärlig tidsangivelse., gick han ut till sina bröder och såg på deras slavarbete. Han fick se en egyptier som slog en hebreisk man, en av hans bröder. 12 Då vände han sig åt alla håll, och när han såg att ingen annan var där slog han ihjäl egyptiern och gömde honom i sanden.

13 Nästa dag gick han ut igen och fick då se två hebreiska män i slagsmål. Då sade han till den som var skyldig: "Varför slår du din landsman?" 14 Han svarade: "Vem har satt dig till ledare*2:14Vem har satt dig till ledareCiteras av Stefanus i Apg 7:27, 35 som profetisk förebild till hur Kristus, Guds utvalde, blev avvisad av sitt folk. och domare över oss? Tänker du döda mig som du dödade egyptiern?" Mose blev förskräckt och tänkte: "Saken har alltså blivit känd!" 15 *Apg 7:29, Hebr 11:27. Farao*2:15FaraoKanske Thutmose II (regerade ca 1493-1479 f Kr), sonsonson till Ahmose (se 1:8). fick också höra om det och ville döda Mose. Men han flydde undan farao och bosatte sig i Midjans land*2:15Midjans landMidjaniterna var ökennomader som härstammade från Abraham (1 Mos 25:2). De rörde sig i området öster om Akabaviken och upp mot Moab öster om Döda havet (jfr 4 Mos 22, Dom 6-8).. Där satte han sig vid en brunn.

16 Prästen i Midjan hade sju döttrar. De kom och hämtade upp vatten och fyllde hoarna för att vattna sin fars får. 17 *1 Mos 29:3, 10. Då kom herdarna och körde bort dem. Men Mose grep in och räddade dem och gav vatten åt deras får.

18 *4 Mos 10:29. När de kom hem till sin far Reguel*2:18ReguelBetyder "Guds vän". Kallas också Jetro (3:1), som kanske är en titel., sade han: "Varför kommer ni hem så tidigt i dag?" 19 De svarade: "En egyptisk man hjälpte oss mot herdarna. Han hämtade till och med upp vatten åt oss och vattnade fåren." 20 Då sade han till sina döttrar: "Var är han? Varför gick ni ifrån honom? Bjud in honom så att han får äta*2:20ätaOrdagrant "äta bröd", uttryck för en hel måltid. med oss."

21 *2 Mos 18:2f, Apg 7:29. Mose bestämde sig för att stanna hos mannen, som gav honom sin dotter Sippora till hustru. 22 *2 Mos 18:3. Hon födde en son och Mose gav honom namnet Gershom, "för", sade han, "jag har blivit en främling*2:22Gershom … främlingHebr. ger betyder "främling". i ett främmande land."

23 *4 Mos 20:16. Det gick en lång tid, och under den tiden dog Egyptens kung. Men Israels barn suckade över sitt slaveri och ropade på hjälp, och deras rop över slaveriet steg upp till Gud. 24 Gud hörde deras klagan och kom ihåg sitt förbund med Abraham, Isak och Jakob. 25 Och Gud såg till Israels barn, och Gud kändes vid dem som sina.*2:25kändes vid dem som sinaAnnan översättning: "förstod" eller "gav sig till känna" (så Septuaginta).