Êxodo 15

1 Damals sangen Mose und die Kinder Israel dem HERRN diesen Lobgesang und sprachen: Ich will dem HERRN singen, denn er hat sich herrlich erwiesen: Roß und Reiter hat er ins Meer gestürzt! 2 Der HERR ist meine Kraft und mein Psalm, und er ward mir zum Heil! Das ist mein starker Gott, ich will ihn preisen; er ist meines Vaters Gott, ich will ihn erheben. 3 Der HERR ist ein Kriegsmann, HERR ist sein Name. 4 Die Wagen des Pharao und seine Macht warf er ins Meer. Seine auserlesenen Wagenkämpfer sind im Schilfmeer versunken. 5 Die Tiefe hat sie bedeckt, sie fielen zu Grunde wie Steine. 6 HERR, deine Rechte Hand ist mit Kraft geschmückt; HERR, deine Rechte Hand hat den Feind erschlagen. 7 Und mit deiner großen Macht hast du deine Widersacher vertilgt; du ließest deinen Grimm ausgehen, der verzehrte sie wie Stoppeln. 8 Durch den Hauch deines Zornes türmte das Wasser sich auf; es standen die Wogen wie ein Damm. Die Fluten erstarrten mitten im Meer. 9 Der Feind sprach: Ich will sie jagen, ich will sie ergreifen, ich will den Raub verteilen, will meinen Mut an ihnen kühlen, ich will mein Schwert ausziehen, meine Hand soll sie vertilgen! 10 Als du aber mit deinem Winde wehtest, da bedeckte sie das Meer, sie versanken wie Blei im mächtigen Wasser. 11 HERR, wer ist dir gleich unter den Göttern, wer ist in der Heiligkeit so herrlich, mit Lobgesängen so hoch zu verehren und so wundertätig wie du? 12 Als du deine rechte Hand ausstrecktest, verschlang sie die Erde. 13 Du leitest in deiner Gnade das Volk, das du erlöst hast, und bringst sie durch deine Kraft zur Wohnung deines Heiligtums. 14 Wenn das die Völker hören, so erzittern sie, Angst kommt die Philister an; 15 es erschrecken die Fürsten Edoms, Zittern befällt die Gewaltigen Moabs; alle Einwohner Kanaans werden verzagt. 16 Laß durch deinen großen Arm Schrecken und Furcht über sie fallen, daß sie erstarren wie Steine, bis dein Volk, HERR, hindurchziehe, bis dein Volk hindurchziehe, das du erworben hast! 17 Bring sie hinein und pflanze sie auf den Berg deines Erbteils, an den Ort, den du, HERR, zu deiner Wohnung gemacht hast, zu dem Heiligtum, o HERR, welches deine Hände bereitet haben! 18 Der HERR wird herrschen immer und ewig! 19 Denn der Pharao ging ins Meer hinein mit Rossen, mit seinen Wagen und Reitern, und der HERR ließ das Meer wieder über sie kommen; aber die Kinder Israel gingen trocken mitten durchs Meer. 20 Und Mirjam, die Prophetin, Aarons Schwester, nahm die Handpauke in ihre Hand, und alle Weiber folgten ihr nach mit Handpauken und im Reigen. 21 Und Mirjam antwortete ihnen: Lasset uns dem HERRN singen, denn er hat sich herrlich erwiesen: Roß und Reiter hat er ins Meer gestürzt! 22 Darnach ließ Mose die Israeliten vom Schilfmeer aufbrechen, daß sie zur Wüste Sur zogen; und sie wanderten drei Tage lang in der Wüste und fanden kein Wasser. 23 Da kamen sie nach Mara; aber sie konnten das Wasser von Mara nicht trinken, denn es war sehr bitter. Daher hieß man es Mara. 24 Da murrte das Volk wider Mose und sprach: Was sollen wir trinken? 25 Er aber schrie zum HERRN, und der HERR zeigte ihm ein Holz, das warf er ins Wasser, da ward das Wasser süß. Daselbst legte er ihnen Pflicht und Recht vor, und daselbst versuchte er sie und sprach: 26 Wirst du der Stimme des HERRN, deines Gottes, gehorchen und tun, was vor ihm recht ist, und seine Gebote zu Ohren fassen und alle seine Satzungen halten, so will ich der Krankheiten keine auf dich legen, die ich auf Ägypten gelegt habe; denn ich, der HERR, bin dein Arzt! 27 Und sie kamen nach Elim, da waren zwölf Wasserbrunnen und siebzig Palmbäume, und sie lagerten sich daselbst am Wasser.

Israels lovsång

1 Då sjöng Mose och Israels barn denna lovsång till Herren:

"Jag vill lovsjunga Herren,

högt är han upphöjd.

Häst och ryttare störtade han

i havet.

2 *Ps 118:14f, Jes 12:2.Herren är min styrka

och min lovsång,

han blev min frälsning.

Han är min Gud,

jag vill prisa honom,

min fars Gud,

jag vill upphöja honom.

3 *Ps 24:8, Hos 12:6.Herren är en stridsman,

Herren är hans namn.

4 Faraos vagnar och här

kastade han i havet,

hans utvalda krigsmän

dränktes i Röda havet.

5 Djupen täckte dem,

de sjönk till botten som stenar.

6 Din högra hand, Herre,

är härlig i sin kraft,

din högra hand, Herre,

krossade fienden.

7 I din stora höghet

slog du ner dina motståndare,

du släppte lös din glödande vrede,

den förtärde dem som strå.

8 Av din näsas fnysning*15:8din näsas fnysningAnnan översättning (så Septuaginta): "din vredes Ande".

dämdes vattnen upp,

böljorna reste sig som en mur,

vattenströmmarna stelnade

i havets djup.

9 Fienden sade: Jag ska förfölja dem,

jag ska hinna upp dem,

jag ska dela upp bytet,

släcka min hämnd på dem.

Jag ska dra mitt svärd,

min hand ska förgöra dem.

10 Du andades på dem

och havet täckte dem,

de sjönk som bly

i de väldiga vattnen.

11 *2 Mos 18:11, 1 Krön 16:25, Ps 96:4, Jes 40:18. Vem är som du bland gudarna,

Herre?

Vem är som du, härlig i helighet,

värdig fruktan och lovsång,

du som gör under?

12 Du sträckte ut din högra hand,

och jorden slukade dem.

13 *Ps 78:54. Du ledde med din nåd

det folk som du återlöst,

du förde dem med din makt

till din heliga boning.

14 *Jos 2:10f. Folken hörde det och darrade,

ångest grep Filisteens invånare.

15 Då blev Edoms furstar förskräckta,

Moabs hövdingar bävade,

Kanaans alla invånare

smälte av ångest.

16 *2 Mos 23:27. Över dem föll skräck och fruktan.

Inför din mäktiga arm stod de

som förstenade

tills ditt folk drog förbi, Herre,

tills folket drog förbi

som du hade köpt.

17 *Ps 44:3, 78:54, 80:9. Du för dem in

och planterar dem

på din arvedels berg,

den plats som du gjort

till din boning, Herre,

den helgedom, Herre,

som dina händer berett.

18 *Ps 93:1.Herren ska regera alltid

och för evigt."

19 När Faraos hästar med vagnar och ryttare hade kommit ner i havet, lät Herren havets vatten vända tillbaka över dem. Men Israels barn gick rakt genom havet på torr mark.

20 Och profetissan Mirjam*15:20MirjamNamnet kan tolkas som "trotsig" (jfr 4 Mos 12) eller på egyptiska "älskad"., Arons syster, tog en tamburin i handen, och alla kvinnorna följde henne med tamburiner och dansade. 21 Mirjam sjöng för dem:

"Lovsjung Herren,

högt är han upphöjd!

Häst och ryttare störtade han

i havet."

Det bittra vattnet i Mara

22 *4 Mos 33:8, Ps 78:52. Därefter lät Mose Israels barn bryta upp från Röda havet, och de drog ut i öknen Shur*15:22öknen ShurÖkenområde öster om Egypten (jfr 1 Mos 20:1, 25:18, 1 Sam 15:7, 27:8).. Under tre dagar vandrade de i öknen utan att finna vatten. 23 Sedan kom de till Mara*15:23MaraBetyder "bitter". , men de kunde inte dricka vattnet där, eftersom det var bittert. Därför kallade de platsen Mara. 24 Då klagade folket mot Mose och sade: "Vad ska vi dricka?"

25 Men han ropade till Herren, och Herren visade honom ett visst slags trä. Han kastade det i vattnet och då blev vattnet sött. Där förelade han folket lag och rätt, och där satte han det på prov. 26 *2 Mos 19:5, 23:25, 5 Mos 7:15. Han sade: "Om du hör Herren din Guds röst och noga lyssnar till hans bud och håller alla hans stadgar, ska jag inte lägga på dig någon av de sjukdomar som jag lade på egyptierna, för jag är Herren din läkare.

27 *4 Mos 33:9. Sedan kom de till Elim*15:27ElimBetyder "terebinter" (ett träd besläktat med eken). , där det fanns tolv vattenkällor och sjuttio palmer. Och de slog läger där vid vattnet.