Êxodo 13

1 Der HERR redete mit Mose und sprach: 2 Heilige mir alle Erstgeburt bei den Kindern Israel, von Menschen und Vieh; denn sie sind mein! 3 Da sprach Mose zum Volk: Gedenket an diesen Tag, an dem ihr aus Ägypten, aus dem Diensthause, gegangen seid, daß der HERR euch mit mächtiger Hand von dannen ausgeführt hat: darum sollt ihr nichts Gesäuertes essen! 4 Heute seid ihr ausgezogen, im Monat Abib. 5 Wenn dich nun der HERR in das Land der Kanaaniter, Hetiter, Amoriter, Heviter und Jebusiter bringen wird, wie er deinen Vätern geschworen hat, dir ein Land zu geben, das von Milch und Honig fließt, so sollst du diesen Dienst in diesem Monat halten. 6 Sieben Tage lang sollst du ungesäuertes Brot essen, und am siebenten Tag ist das Fest des HERRN. 7 Man soll diese sieben Tage lang ungesäuertes Brot essen, daß bei dir kein Sauerteig gesehen werde; in allen deinen Grenzen soll kein gesäuertes Brot gesehen werden. 8 Und du sollst deinem Sohne an jenem Tage erklären und sagen: Es ist um deswillen, was der HERR an mir getan, als ich aus Ägypten zog. 9 Und es soll dir zum Zeichen sein in deiner Hand und zum Denkmal vor deinen Augen, daß des HERRN Gesetz in deinem Munde sei, weil der HERR dich mit mächtiger Hand aus Ägypten geführt hat. 10 Darum sollst du die Ordnung beobachten, zur bestimmten Zeit, Jahr für Jahr. 11 Wenn dich nun der HERR in das Land der Kanaaniter gebracht, wie er dir und deinen Vätern geschworen, und es dir gegeben hat, 12 so sollst du dem HERRN alle Erstgeburt aussondern, auch jeden ersten Wurf vom Vieh, den du bekommst; alles, was männlich ist, soll dem HERRN gehören. 13 Aber jede Erstgeburt vom Esel sollst du mit einem Schaf lösen; wenn du es aber nicht lösest, so brich ihm das Genick. Desgleichen alle Erstgeburt von Menschen unter deinen Kindern sollst du lösen. 14 Und wenn dich künftig dein Sohn fragen wird: Was ist das? So sollst du ihm sagen: Der HERR hat uns mit mächtiger Hand aus Ägypten, aus dem Diensthause, geführt. 15 Denn es begab sich, als der Pharao sich hart widersetzte, uns freizulassen, da erschlug der HERR alle Erstgeburt in Ägypten, von der Menschen Erstgeburt bis an die Erstgeburt des Viehes: darum opfere ich dem HERRN alle männliche Erstgeburt; alle Erstgeburt aber meiner Söhne löse ich. 16 Und das soll dir zum Zeichen in deiner Hand und zum Denkmal vor deinen Augen sein, daß uns der HERR mit mächtiger Hand aus Ägypten geführt hat. 17 Als nun der Pharao das Volk gehen ließ, führte sie Gott nicht auf die Straße durch der Philister Land, wiewohl sie die nächste war; denn Gott gedachte, es möchte das Volk gereuen, wenn es Krieg sähe, und möchte wieder nach Ägypten umkehren. 18 Darum führte Gott das Volk den Umweg durch die Wüste am Schilfmeer. Und die Kinder Israel zogen gerüstet aus Ägypten. 19 Und Mose nahm die Gebeine Josephs mit sich; denn er hatte einen Eid von den Kindern Israel genommen und gesagt: Gott wird euch gewiß heimsuchen; dann führet meine Gebeine mit euch von hinnen! 20 Also zogen sie aus von Sukkot und lagerten sich in Etam, am Wüstenrand. 21 Und der HERR zog vor ihnen her, am Tage in einer Wolkensäule, daß er sie den rechten Weg führete, und des Nachts in einer Feuersäule, daß er ihnen leuchtete, damit sie bei Tag und bei Nacht wandeln konnten. 22 Die Wolkensäule wich nimmer vom Volk des Tages, noch die Feuersäule des Nachts.

Det förstfödda helgas åt Herren

1 Herren sade till Mose: 2 *2 Mos 22:29, 34:19, 4 Mos 3:13, 8:17, Neh 10:36, Luk 2:23. "Helga allt förstfött åt mig. Allt hos Israels barn som öppnar moderlivet, både av människor och boskap, tillhör mig."*13:2 Citeras i Luk 2:23 i samband med frambärandet av Jesus i templet.

3 Mose sade till folket: "Kom ihåg den här dagen då ni drog ut ur Egypten, ur träldomshuset. Med stark hand förde Herren ut er därifrån, och därför får inget syrat ätas. 4 Den här dagen i månaden Aviv*13:4AvivHebr. för "vår", månaden som inföll i mars-april (senare kallad Nisan, jfr Neh 2:1). drar ni ut. 5 *1 Mos 50:24, 2 Mos 3:8. Och när Herren låter dig komma in i kananeernas, hetiternas, amoreernas, hiveernas och jebusiternas land som han med ed har lovat dina fäder att ge dig, ett land som flödar av mjölk och honung, då ska du fira denna gudstjänst i den här månaden. 6 *2 Mos 12:15f, 34:18. I sju dagar ska du äta osyrat bröd, och på sjunde dagen ska en Herrens högtid firas. 7 Under de sju dagarna ska man äta osyrat bröd. Inget syrat ska man då se hos dig, och det får inte finnas surdeg hos dig någonstans i landet.

8 *2 Mos 12:26f, Ps 78:5f. På den dagen ska du förklara för din son: Detta gör jag på grund av det som Herren gjorde för mig när jag drog ut ur Egypten. 9 *5 Mos 6:8, 11:18. Det ska vara som ett tecken för dig på din hand och som en påminnelse på din panna*13:9på din pannaOrdagrant: "mellan dina ögon" (även i v 16)., att Herrens undervisning ska vara i din mun, för med stark hand har Herren fört dig ut ur Egypten. 10 Denna stadga ska du hålla på den bestämda tiden år efter år.

11 När Herren låter dig komma in och ger dig kananeernas land, som han med ed har lovat dig och dina fäder, 12 *2 Mos 34:19f, 4 Mos 18:15f. då ska du överlämna till Herren allt som öppnar moderlivet. Allt förstfött av hankön bland din boskap ska tillhöra Herren. 13 Men allt som öppnar moderlivet bland åsnor ska du lösa ut med ett får, och om du inte vill lösa det ska du krossa nacken på det. Varje förstfödd son ska du lösa ut.

14 När din son i framtiden frågar dig vad det betyder, ska du svara honom: Med stark hand förde Herren oss ut ur Egypten, ur träldomshuset. 15 Eftersom farao envist vägrade släppa oss, dödade Herren allt förstfött i Egyptens land, från det förstfödda bland människor till det förstfödda bland boskap. Därför offrar jag åt Herren allt av hankön som öppnar moderlivet, och varje förstfödd son löser jag ut.

16 Detta ska vara som ett tecken på din hand och en påminnelse på din panna, eftersom Herren med stark hand förde oss ut ur Egypten."

Molnpelaren och eldpelaren

17 När farao hade släppt folket förde Gud dem inte genom filisteernas land*13:17filisteernas landGazaremsan längs Medelhavskusten. Här gick den vanliga karavanvägen mot Israels land., fast det var den närmaste vägen. Gud tänkte nämligen att folket kunde ångra sig och vända tillbaka till Egypten när de fick se krig hota. 18 Därför lät han folket ta en omväg genom öknen*13:18ta en omväg genom öknenAnnan översättning: "vika av och ta ökenvägen". mot Röda havet*13:18Röda havetHebr. yam suf, som kan översättas "Slutets hav" (jfr 15:4) eller "Sävhavet". Identifierades i Septuaginta med Röda havet (Suezviken, jfr 10:19) men syftar annars i Bibeln (t ex 5 Mos 2:1, 1 Kung 9:26) oftast på Akabaviken, en del av samma hav. På senare tid har även en identifikation med sjöarna längs den nuvarande Suezkanalen föreslagits.. Israels barn drog ut ur Egypten i ordnade grupper.*13:18i ordnade grupperAnnan översättning: "beväpnade".19 *1 Mos 50:25, Jos 24:32, Hebr 11:22. Och Mose tog med sig Josefs ben, för Josef hade tagit en ed av Israels barn och sagt: "När Gud ser till er, ta då med mina ben härifrån."

20 *4 Mos 33:6. De bröt upp från Suckot*13:20SuckotTroligen egyptiska Tjeku, dalgången Wadi Tumilat i östra utkanten av Goshen. och slog läger i Etam vid utkanten av öknen. 21 *4 Mos 14:14, Neh 9:12, Ps 78:14, 105:39, 1 Kor 10:1.Herren gick framför dem, om dagen i en molnpelare för att visa dem vägen och om natten i en eldpelare*13:21molnpelare … eldpelareEtt moln av strålande härlighet som omgav Gud när han uppenbarade sig (40:34f, 1 Kung 8:10, Ps 97:2, Matt 17:5, Luk 21:27, Apg 1:9). för att ge dem ljus. På så sätt kunde de vandra både dag och natt. 22 Molnpelaren upphörde inte att gå framför folket på dagen och inte heller eldpelaren på natten.