Lucas 1

1 Nachdem schon viele es unternommen haben, eine Erzählung der Tatsachen abzufassen, die unter uns völlig erwiesen sind, 2 wie sie uns diejenigen überliefert haben, welche von Anfang an Augenzeugen und Diener des Wortes gewesen sind; 3 so schien es auch mir gut, der ich allem von Anfang an genau nachgegangen bin, es dir der Reihe nach zu beschreiben, vortrefflichster Theophilus, 4 damit du die Gewißheit der Dinge erkennst, in denen du unterrichtet worden bist. 5 In den Tagen des Herodes, des Königs von Judäa, war ein Priester mit Namen Zacharias, aus der Ordnung Abias; der hatte eine Frau von den Töchtern Aarons, und ihr Name war Elisabeth. 6 Sie waren aber beide gerecht vor Gott und wandelten in allen Geboten und Rechten des Herrn untadelig. 7 Und sie hatten kein Kind, weil Elisabeth unfruchtbar war, und beide waren hochbetagt. 8 Es begab sich aber, als er das Priesteramt vor Gott verrichtete, zur Zeit, wo seine Klasse an die Reihe kam, 9 traf ihn nach dem Brauch des Priestertums das Los, daß er räuchern sollte, und zwar drinnen im Tempel des Herrn. 10 Und die ganze Menge des Volkes betete draußen, zur Stunde des Räucherns. 11 Da erschien ihm ein Engel des Herrn, stehend zur Rechten des Räucheraltars. 12 Und Zacharias erschrak, als er ihn sah, und Furcht überfiel ihn. 13 Aber der Engel sprach zu ihm: Fürchte dich nicht, Zacharias! Denn dein Gebet ist erhört worden, und dein Weib Elisabeth wird dir einen Sohn gebären, und du sollst ihm den Namen Johannes geben. 14 Und er wird dir Freude und Frohlocken bereiten, und viele werden sich über seine Geburt freuen. 15 Denn er wird groß sein vor dem Herrn; Wein und starkes Getränk wird er nicht trinken, und mit heiligem Geiste wird er erfüllt werden schon von Mutterleib an. 16 Und viele von den Kindern Israel wird er zu dem Herrn, ihrem Gott, zurückführen. 17 Und er wird vor ihm hergehen im Geist und in der Kraft Elias, um die Herzen der Väter umzuwenden zu den Kindern und die Ungehorsamen zur Gesinnung der Gerechten, zu bereiten dem Herrn ein gerüstetes Volk. 18 Und Zacharias sprach zu dem Engel: Woran soll ich das erkennen? Denn ich bin alt, und mein Weib ist schon betagt. 19 Und der Engel antwortete und sprach zu ihm: Ich bin Gabriel, der vor Gott steht, und bin gesandt, mit dir zu reden und dir diese frohe Botschaft zu bringen. 20 Und siehe, du wirst stumm sein und nicht reden können bis zu dem Tage, da solches geschehen wird; darum, weil du meinen Worten nicht geglaubt hast, welche zu ihrer Zeit erfüllt werden sollen. 21 Und das Volk wartete auf Zacharias; und sie verwunderten sich, daß er so lange im Tempel blieb. 22 Als er aber herauskam, konnte er nicht zu ihnen reden; und sie merkten, daß er im Tempel eine Erscheinung gesehen hatte. Und er winkte ihnen und blieb stumm. 23 Und es geschah, als die Tage seines Dienstes vollendet waren, ging er heim in sein Haus. 24 Aber nach diesen Tagen empfing sein Weib Elisabeth, und sie verbarg sich fünf Monate und sprach: 25 Also hat mir der Herr getan in den Tagen, da er mich angesehen hat, meine Schmach unter den Menschen hinwegzunehmen. 26 Im sechsten Monat aber wurde der Engel Gabriel von Gott in eine Stadt Galiläas namens Nazareth gesandt 27 zu einer Jungfrau, die verlobt war mit einem Manne namens Joseph, vom Hause Davids; und der Name der Jungfrau war Maria. 28 Und der Engel kam zu ihr herein und sprach: Sei gegrüßt, du Begnadigte! Der Herr ist mit dir, du Gesegnete unter den Frauen! 29 Als sie ihn aber sah, erschrak sie über seine Rede und dachte darüber nach, was das für ein Gruß sei. 30 Und der Engel sprach zu ihr: Fürchte dich nicht, Maria! Denn du hast Gnade bei Gott gefunden. 31 Und siehe, du wirst empfangen und einen Sohn gebären; und du sollst ihm den Namen Jesus geben. 32 Dieser wird groß sein und Sohn des Höchsten genannt werden; und Gott der Herr wird ihm den Thron seines Vaters David geben; 33 und er wird regieren über das Haus Jakobs in Ewigkeit, und seines Reiches wird kein Ende sein. 34 Maria aber sprach zu dem Engel: Wie kann das sein, da ich keinen Mann kenne? 35 Und der Engel antwortete und sprach zu ihr: Der heilige Geist wird über dich kommen, und die Kraft des Höchsten wird dich überschatten. Darum wird auch das Heilige, das erzeugt wird, Sohn Gottes genannt werden. 36 Und siehe, Elisabeth, deine Verwandte, hat auch einen Sohn empfangen in ihrem Alter und ist jetzt im sechsten Monat, sie, die vorher unfruchtbar hieß. 37 Denn bei Gott ist kein Ding unmöglich. 38 Maria aber sprach: Siehe, ich bin die Magd des Herrn! Mir geschehe nach deinem Wort! Und der Engel schied von ihr. 39 Maria aber machte sich auf in diesen Tagen und reiste eilends in das Gebirge, in eine Stadt in Juda, 40 und kam in das Haus des Zacharias und begrüßte Elisabeth. 41 Und es begab sich, als Elisabeth den Gruß der Maria hörte, hüpfte das Kind in ihrem Leibe; und Elisabeth ward mit heiligem Geist erfüllt 42 und rief mit lauter Stimme und sprach: Gesegnet bist du unter den Frauen, und gesegnet ist die Frucht deines Leibes! 43 Und woher wird mir das zuteil, daß die Mutter meines Herrn zu mir kommt? 44 Denn siehe, sowie die Stimme deines Grußes in mein Ohr drang, hüpfte das Kind vor Freude in meinem Leibe. 45 Und selig ist, die geglaubt hat; denn es wird erfüllt werden, was ihr vom Herrn gesagt worden ist! 46 Und Maria sprach: Meine Seele erhebt den Herrn, 47 und mein Geist freut sich Gottes, meines Retters, 48 daß er angesehen hat die Niedrigkeit seiner Magd; denn siehe, von nun an werden mich selig preisen alle Geschlechter! 49 Denn Großes hat der Mächtige an mir getan, und heilig ist sein Name; 50 und seine Barmherzigkeit währt von Geschlecht zu Geschlecht über die, so ihn fürchten. 51 Er tat Mächtiges mit seinem Arm, er hat zerstreut, die hoffärtig sind in ihres Herzens Sinn. 52 Er hat Gewaltige von den Thronen gestoßen und Niedrige erhöht. 53 Hungrige hat er mit Gütern gesättigt und Reiche leer fortgeschickt. 54 Er hat sich seines Knechtes Israel angenommen, eingedenk zu sein der Barmherzigkeit, 55 wie er geredet hat zu unsern Vätern, Abraham und seinem Samen, auf ewig! 56 Und Maria blieb bei ihr etwa drei Monate und kehrte wieder nach Hause zurück. 57 Für Elisabeth aber erfüllte sich die Zeit, da sie gebären sollte, und sie gebar einen Sohn. 58 Und ihre Nachbarn und Verwandten hörten, daß der Herr seine Barmherzigkeit an ihr groß gemacht hatte, und freuten sich mit ihr. 59 Und es begab sich am achten Tage, daß sie kamen, das Kindlein zu beschneiden; und sie nannten es nach dem Namen seines Vaters Zacharias. 60 Seine Mutter aber sprach: Nicht also, sondern er soll Johannes heißen! 61 Und sie sprachen zu ihr: Es ist doch niemand in deiner Verwandtschaft, der diesen Namen trägt! 62 Sie winkten aber seinem Vater, wie er ihn genannt haben wolle. 63 Und er forderte ein Täfelchen und schrieb die Worte: Johannes ist sein Name! Und sie verwunderten sich alle. 64 Alsbald aber tat sich sein Mund auf, und seine Zunge [ward gelöst], und er redete und lobte Gott. 65 Und es kam Furcht über alle ihre Nachbarn, und auf dem ganzen Gebirge von Judäa wurden alle diese Dinge besprochen. 66 Und alle, die es hörten, nahmen es sich zu Herzen und sprachen: Was wird wohl aus diesem Kindlein werden? Denn die Hand des Herrn war mit ihm. 67 Und sein Vater Zacharias ward mit heiligem Geist erfüllt, weissagte und sprach: 68 Gepriesen sei der Herr, der Gott Israels! Denn er hat sein Volk besucht und ihm Erlösung bereitet; 69 und hat uns aufgerichtet ein Horn des Heils im Hause seines Dieners David, 70 wie er verheißen hat durch den Mund seiner heiligen Propheten von alters her: 71 Errettung von unsern Feinden und aus der Hand aller, die uns hassen; 72 Barmherzigkeit zu erzeigen unsern Vätern und zu gedenken seines heiligen Bundes, 73 des Eides, den er unserm Vater Abraham geschworen hat, uns zu verleihen, 74 daß wir, erlöst aus der Hand unsrer Feinde, ihm dieneten ohne Furcht unser Leben lang 75 in Heiligkeit und Gerechtigkeit vor ihm. 76 Und du, Kindlein, wirst ein Prophet des Höchsten heißen, denn du wirst vor dem Herrn hergehen, seine Wege zu bereiten, 77 Erkenntnis des Heils zu geben seinem Volke, in Vergebung ihrer Sünden, 78 wegen der herzlichen Barmherzigkeit unsres Gottes, in welcher uns besucht hat der Aufgang aus der Höhe, 79 zu scheinen denen, die in Finsternis und Todesschatten sitzen, unsre Füße auf den Weg des Friedens zu richten! 80 Das Kindlein aber wuchs und wurde stark am Geist und war in der Wüste bis zum Tage seines Auftretens vor Israel.

Inledning

1 Många har sökt sammanställa en skildring av de händelser som har inträffat bland oss, 2 så som det har berättats för oss av dem som redan från början var ögonvittnen och Ordets tjänare. 3 *Apg 1:1. Sedan jag noga efterforskat allt från början har även jag bestämt mig för att skriva ner det i ordning för dig, högt ärade Teofilus, 4 för att du ska veta hur tillförlitlig den undervisning är som du har fått.

Löftet om Johannes Döparens födelse

5 På den tiden då Herodes var kung i Judeen*1:5då Herodes var kung i JudeenÅr 37-4 f Kr. Troligen utspelar sig händelserna ca 6-5 f Kr (vår tideräknings början utgår från en inexakt beräkning från 500-talet e Kr). fanns i Abias prästavdelning*1:5Abias prästavdelningIsraels tempelpräster var indelade i 24 avdelningar som tjänstgjorde en vecka i taget (1 Krön 24:10, 19). De övriga 23 veckorna bodde prästerna i byar utanför Jerusalem (vers 23, 39). en präst som hette Sakarias. Hans hustru var av Arons släkt och hette Elisabet. 6 Båda var rättfärdiga inför Gud och levde fläckfritt efter Herrens alla bud och föreskrifter. 7 Men de hade inga barn, eftersom Elisabet var ofruktsam och båda var till åren.

8 En gång när turen kom till Sakarias avdelning och han var i tjänst som präst inför Gud, 9 fick han vid prästernas sedvanliga lottning*1:9prästernas sedvanliga lottningVarje morgon drog tempelprästerna lott om vem som skulle utföra de olika uppgifterna i gudstjänsten. uppdraget att gå in i Herrens tempel och tända rökelseoffret*1:9tända rökelseoffretRökelseoffret tändes morgon och eftermiddag (2 Mos 30:7f). Varje präst frambar rökelseoffret endast en gång i livet, eftersom prästernas antal var mycket stort.. 10 Vid tiden för rökelseoffret stod allt folket utanför och bad.

11 Då visade sig en Herrens ängel för honom, stående till höger om rökelsealtaret. 12 Sakarias blev förskräckt vid synen och greps av fruktan.

13 Men ängeln sade till honom: "Var inte rädd, Sakarias! Din bön har blivit hörd. Din hustru Elisabet ska föda en son åt dig, och du ska ge honom namnet Johannes. 14 Han ska bli din glädje och fröjd, och många ska glädja sig över hans födelse, 15 för han ska bli stor inför Herren. Vin och starka drycker ska han inte dricka*1:15starka drycker ska han inte drickaLiksom profetgestalterna Simson (Dom 13:5) och Samuel (1 Sam 1:11) blev Johannes helgad åt Herren som nasir (jfr 4 Mos 6 och not till Apg 18:18)., och han ska bli uppfylld av den helige Ande redan i moderlivet. 16 Många av Israels barn ska han omvända till Herren deras Gud. 17 *Mal 3:1, 4:5f, Matt 11:14. Han ska gå före honom i Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till barnen och ge de trotsiga ett rättfärdigt sinne*1:17 Mal 4:6. och skaffa åt Herren ett folk som är berett."*1:17ett rättfärdigt sinneAnnan översättning: "de rättfärdigas vishet".

18 *1 Mos 17:17. Då sade Sakarias till ängeln: "Hur ska jag kunna vara säker på det? Jag är gammal och min hustru är till åren." 19 *Dan 8:16, 9:21, Hebr 1:14. Ängeln svarade honom: "Jag är Gabriel som står inför Gud, och jag är sänd för att tala till dig och ge dig detta glädjebud. 20 Nu ska du bli stum och inte kunna tala förrän dagen då det sker, därför att du inte trodde mina ord. De kommer att gå i uppfyllelse när deras tid är inne."

21 Folket stod och väntade på Sakarias, och de undrade varför han dröjde så länge inne i templet. 22 När han sedan kom ut kunde han inte tala till dem, och de förstod att han hade sett en syn i templet. Han gjorde tecken åt dem men förblev stum.

23 När dagarna för hans tjänstgöring var över återvände han hem. 24 En tid därefter blev hans hustru Elisabet havande, och hon drog sig undan i fem månader och sade: 25 *1 Mos 30:23, Jes 4:1. "Detta har Herren gjort med mig. I dessa dagar såg han till mig och tog bort min skam bland människor."

Ängelns budskap till Maria

26 I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud 27 till en jungfru i staden Nasaret i Galileen. Hon var trolovad*1:27trolovadEn juridiskt bindande överlåtelse i väntan på bröllop. Trolovning ingicks normalt i tonåren, och redan vid detta stadium kunde otrohet bestraffas med döden (5 Mos 22:23f). med en man som hette Josef och som var av Davids släkt, och jungfruns namn var Maria. 28 Ängeln kom in till henne och sade: "Gläd dig*1:28Gläd digAnnan översättning: "Var hälsad". På NT:s grundspråk grekiska var den normala hälsningen chaíre, "Gläd dig"., du som fått nåd! Herren är med dig." 29 Men hon blev förskräckt av hans ord och undrade vad denna hälsning kunde betyda.

30 *1 Mos 6:8, 18:3. Då sade ängeln till henne: "Var inte rädd, Maria! Du har funnit nåd hos Gud. 31 *Jes 7:14, Matt 1:21f, Luk 2:21. Du ska bli havande och föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus. 32 *2 Sam 7:12f, Jes 9:6f. Han ska bli stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud ska ge honom hans fader Davids tron. 33 *1 Krön 17:14, Ps 89:37, Dan 2:44, 7:14, Mika 4:7. Han ska vara kung över Jakobs hus för evigt, och hans rike ska aldrig ta slut."

34 Då sade Maria till ängeln: "Hur ska detta ske? Jag har ju inte haft någon man." 35 Ängeln svarade henne: "Den helige Ande ska komma över dig, och den Högstes kraft ska vila över dig. Därför ska barnet som föds kallas heligt och Guds Son. 36 Och din släkting Elisabet är också havande med en son på sin ålderdom. Hon som kallades ofruktsam är nu i sjätte månaden, 37 *1 Mos 18:14, Jer 32:17, Matt 19:26. för ingenting är omöjligt för Gud*1:37ingenting är omöjligt för GudAnnan översättning: "inget ord från Gud är kraftlöst".."

38 Maria sade: "Jag är Herrens tjänarinna. Låt det ske med mig som du har sagt." Och ängeln lämnade henne.

Maria och Elisabet

39 Vid den tiden bröt Maria upp och skyndade till en stad i Juda bergsbygd. 40 Där gick hon in i Sakarias hus och hälsade på Elisabet.

41 När Elisabet hörde Marias hälsning, spratt barnet till i hennes moderliv. Hon blev uppfylld av den helige Ande 42 och ropade med hög röst: "Välsignad är du bland kvinnor, och välsignad är din livsfrukt! 43 Men varför händer detta mig, att min Herres mor kommer till mig? 44 När ljudet av din hälsning nådde mina öron spratt barnet till i mig av glädje. 45 Och salig är du som trodde, för*1:45trodde, förAnnan översättning: "trodde att". det som Herren har sagt dig kommer att gå i uppfyllelse."

Marias lovsång

46 *1 Sam 2:1f. Då sade Maria:

"Min själ upphöjer Herren

47 och min ande jublar över Gud,

min Frälsare,

48 *1 Mos 30:13, 1 Sam 1:11. för han har sett till sin

tjänarinnas ringhet.

Från denna stund ska alla släkten

kalla mig salig,*1:48kalla … saligAtt anse någon lyckligt lottad (jfr 1 Mos 30:13, Höga V 6:8, Mal 3:12).

49 *Ps 111:9. för den Mäktige har gjort

stora ting med mig

och hans namn är heligt.

50 *2 Mos 20:6, Ps 103:17. Hans barmhärtighet

varar från släkte till släkte

över dem som vördar*1:50vördarAnnan översättning: "fruktar". Grundtextens uttryck fóbomai rymmer inte bara fruktan (Rom 8:15, 1 Joh 4:18) utan även vördnad och värme (Ef 5:21, 33, Ps 103:13, 130:4). honom.

51 *2 Sam 22:28, Ps 89:11, Jes 51:9. Han har gjort väldiga gärningar

med sin arm,

han har skingrat dem

som har stolta hjärtan och sinnen.

52 *Job 5:11, Ps 147:6. Härskare har han störtat

från deras troner,

och de enkla har han upphöjt.

53 *Ps 107:9. Hungriga har han mättat

med sitt goda,

och rika har han skickat

tomhänta bort.

54 *Ps 98:3, Jes 41:8. Han har tagit sig an

sin tjänare Israel

och tänkt på att vara barmhärtig

55 *1 Mos 17:7, Mika 7:20. mot Abraham och hans barn

till evig tid,

så som han har lovat våra fäder."

56 Maria stannade hos Elisabet omkring tre månader och återvände sedan hem.

Johannes Döparens födelse

57 För Elisabet var tiden nu inne att föda, och hon födde en son. 58 Hennes grannar och släktingar fick höra att Herren hade visat henne så stor barmhärtighet, och de gladde sig med henne. 59 *1 Mos 17:12. På åttonde dagen kom de för att omskära barnet, och de ville kalla honom Sakarias efter hans far. 60 Men hans mor svarade: "Nej, han ska heta Johannes." 61 Då sade de till henne: "Det finns ingen i din släkt som har det namnet." 62 De gjorde tecken till hans far och frågade vad han ville att barnet skulle heta.

63 Han bad då om en tavla och skrev: "Johannes är hans namn", och alla blev förundrade. 64 Genast öppnades hans mun och hans tunga löstes, och han började tala och prisa Gud. 65 Alla deras grannar greps av fruktan, och i hela Judeens bergsbygd talade man om det som hade hänt. 66 Alla som hörde det tog det till hjärtat och undrade vad det skulle bli av detta barn, för Herrens hand var med honom.

Sakarias lovsång

67 Hans far Sakarias blev uppfylld av den helige Ande och profeterade och sade:

68 *Ps 72:18. "Välsignad är Herren, Israels Gud,

som har besökt

och återlöst sitt folk!

69 *Ps 132:17. Han har rest för oss

frälsningens horn*1:69hornsymboliserar höghet och styrka (Ps 75:11) och Messiaskungen (Ps 132:17, 148:14).

i sin tjänare Davids hus,

70 *Apg 3:21. så som han för länge sedan lovat

genom sina heliga profeters mun:

71 *Ps 106:10. frälsning från våra fiender

och från alla som hatar oss.

72 *3 Mos 26:42, Ps 105:8f. Han har visat barmhärtighet

mot våra fäder

och tänkt på sitt heliga förbund,

73 *1 Mos 22:16f. den ed han gav

vår fader Abraham:

74 att vi, frälsta från våra fienders hand,

skulle få tjäna honom

utan fruktan,

75 i helighet och rättfärdighet

inför honom alla våra dagar.

76 *Mal 3:1, Matt 3:3. Och du, barn, ska kallas

den Högstes profet,

för du ska gå före Herren

och bana väg för honom.

77 *Luk 3:3. Du ska ge hans folk kunskap

om frälsningen,

med förlåtelse för deras synder

78 *4 Mos 24:17, Jes 60:1f, Mal 4:2. genom vår Guds

barmhärtiga kärlek.

Så ska en soluppgång

från höjden besöka oss,

79 *Ps 107:10, 14, Jes 9:2, Matt 4:16. för att lysa över dem

som sitter i mörker

och dödsskugga

och styra våra fötter

in på fridens väg."

80 *Luk 2:40, 3:2f. Barnet växte och blev starkare i anden, och han levde i ödemarken*1:80ödemarkenAnnan översättning: "öknen". Johannes kan ha haft kontakt med Qumrans esseer, som skrev Dödahavsrullarna och liksom Johannes kallade sig "en röst som ropar i öknen" (jfr 3:4). fram till den dag då han skulle träda fram inför Israel.