Romanos 9

1 Ich sage die Wahrheit in Christus, ich lüge nicht, wie mir mein Gewissen bezeugt im heiligen Geist, 2 daß ich große Traurigkeit und unablässigen Schmerz in meinem Herzen habe. 3 Ich wünschte nämlich, selber von Christus verbannt zu sein für meine Brüder, meine Verwandten nach dem Fleisch, 4 welche Israeliten sind, denen die Kindschaft und die Herrlichkeit und die Bündnisse und die Gesetzgebung und der Gottesdienst und die Verheißungen gehören; 5 ihnen gehören auch die Väter an, und von ihnen stammt dem Fleische nach Christus, der da ist über alle, hochgelobter Gott, in Ewigkeit. Amen! 6 Nicht aber, als ob das Wort Gottes nun hinfällig wäre! Denn nicht alle, die von Israel abstammen, sind Israel; 7 auch sind nicht alle, weil sie Abrahams Same sind, seine Kinder, sondern «in Isaak soll dir ein Same berufen werden»; 8 das heißt: Nicht die Kinder des Fleisches sind Kinder Gottes, sondern die Kinder der Verheißung werden als Same gerechnet. 9 Denn das ist ein Wort der Verheißung: «Um diese Zeit will ich kommen, und Sara soll einen Sohn haben.» 10 Und nicht dieses allein, sondern auch, als Rebekka von ein und demselben, von unserm Vater Isaak schwanger war, 11 ehe die Kinder geboren waren und weder Gutes noch Böses getan hatten (auf daß der nach der Erwählung gefaßte Vorsatz Gottes bestehe, nicht um der Werke, sondern um des Berufers willen), 12 wurde zu ihr gesagt: «Der Größere wird dem Kleineren dienen»; 13 wie auch geschrieben steht: «Jakob habe ich geliebt, aber Esau habe ich gehaßt.» 14 Was wollen wir nun sagen! Ist etwa bei Gott Ungerechtigkeit? Das sei ferne! 15 Denn zu Mose spricht er: «Welchem ich gnädig bin, dem bin ich gnädig, und wessen ich mich erbarme, dessen erbarme ich mich.» 16 So liegt es nun nicht an jemandes Wollen oder Laufen, sondern an Gottes Erbarmen. 17 Denn die Schrift sagt zum Pharao: «Eben dazu habe ich dich erweckt, daß ich an dir meine Macht erweise und daß mein Name verkündigt werde auf der ganzen Erde.» 18 So erbarmt er sich nun, wessen er will, und verstockt, wen er will. 19 Nun wirst du mich fragen: Warum tadelt er dann noch? Wer kann seinem Willen widerstehen? 20 Nun ja, lieber Mensch, wer bist denn du, daß du mit Gott rechten willst? Spricht auch das Gebilde zu seinem Bildner: Warum hast du mich so gemacht? 21 Hat nicht der Töpfer Macht über den Ton, aus derselben Masse das eine Gefäß zur Ehre, das andere zur Unehre zu machen? 22 Wenn aber Gott, da er seinen Zorn erzeigen und seine Macht kundtun wollte, mit großer Geduld die Gefäße des Zorns getragen hat, die zum Verderben zugerichtet sind, 23 damit er auch den Reichtum seiner Herrlichkeit an den Gefäßen der Barmherzigkeit kundtäte, die er zuvor zur Herrlichkeit bereitet hat, 24 wie er denn als solche auch uns berufen hat, nicht allein aus den Juden, sondern auch aus den Heiden, [was dann?] 25 Wie er auch durch Hosea spricht: «Ich will das mein Volk nennen, was nicht mein Volk war, und Geliebte, die nicht die Geliebte war, 26 und es soll geschehen an dem Ort, wo zu ihnen gesagt wurde: Ihr seid nicht mein Volk, da sollen sie Kinder des lebendigen Gottes genannt werden.» 27 Jesaja aber ruft über Israel aus: «Wenn die Zahl der Kinder Israel wäre wie der Sand am Meer, so wird [doch nur] der Überrest gerettet werden; 28 denn eine abschließende und beschleunigte Abrechnung in Gerechtigkeit wird der Herr auf Erden veranstalten, ja eine summarische Abrechnung!» 29 Und, wie Jesaja vorhergesagt hat: «Hätte der Herr der Heerscharen uns nicht eine Nachkommenschaft übrigbleiben lassen, so wären wir wie Sodom geworden und gleich wie Gomorra!» 30 Was wollen wir nun sagen? Daß Heiden, welche nicht nach Gerechtigkeit strebten, Gerechtigkeit erlangt haben, nämlich Gerechtigkeit, die aus dem Glauben kommt, 31 daß aber Israel, welches dem Gesetz der Gerechtigkeit nachjagte, dem Gesetz nicht nachgekommen ist. 32 Warum? Weil es nicht aus Glauben geschah, sondern aus Werken. Sie haben sich gestoßen an dem Stein des Anstoßes, 33 wie geschrieben steht: «Siehe, ich lege in Zion einen Stein des Anstoßes und einen Fels des Ärgernisses; und wer an ihn glaubt, wird nicht zuschanden werden!»

Det sanna Israel

1 *Gal 1:20, 1 Tim 2:7. Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger inte. Mitt samvete betygar i den helige Ande 2 *Rom 10:1. att jag har stor sorg och ständig vånda i mitt hjärta. 3 *2 Mos 32:32. Jag skulle önska att jag själv var fördömd och skild från Kristus i stället för mina bröder, mina landsmän efter köttet. 4 *2 Mos 4:22, 19:5f, Apg 2:39, Rom 3:2. De är israeliter, de har barnaskapet och härligheten, förbunden och lagen, tempelgudstjänsten och löftena. 5 *Matt 1:1f, Kol 2:9. De har fäderna, och från dem har Kristus kommit som människa, han som är över allting, Gud, välsignad i evighet. Amen.

6 *4 Mos 23:19, Rom 2:28. Detta inte sagt som om Guds ord skulle ha slagit fel. Alla som härstammar från Israel*9:6IsraelÄrenamnet som gavs till patriarken Jakob (1 Mos 32:28), som sedan blev stamfar till alla israeliter. är nämligen inte Israel, 7 *Joh 8:39, Hebr 11:18. och alla Abrahams avkomlingar är inte hans barn. Nej, det är genom Isak din avkomma ska räknas.*9:7 1 Mos 21:12.8 *Gal 3:29, 4:23, 28. Det vill säga: det är inte de köttsliga barnen som är Guds barn, utan löftets barn räknas som hans avkomlingar. 9 Detta ord var nämligen ett löftesord: Vid denna tid ska jag komma tillbaka, och då ska Sara ha en son.*9:9 1 Mos 18:10.

Guds rätt att välja

10 *1 Mos 25:21. Men inte bara det, även Rebecka fick två söner med en och samme man, vår far Isak. 11 Innan barnen var födda och varken hade gjort gott eller ont*9:11 1 Mos 25:23., 12 sades det till henne: Den äldre ska tjäna den yngre. Guds beslut att välja vem han vill skulle stå fast och inte bero på gärningar utan på honom som kallar. 13 Det står ju skrivet: Jakob älskade jag, men Esau hatade jag.*9:13 Mal 1:2f. Annan översättning: "… Esau ratade jag" (jfr samma ord i 1 Mos 29:31, 5 Mos 21:15f, Luk 14:26 med not).

14 *Job 34:10, Rom 3:5. Vad ska vi då säga? Finns det orättfärdighet hos Gud? Verkligen inte! 15 Han säger till Mose: Jag ska vara nådig mot den jag är nådig mot och förbarma mig över den jag förbarmar mig över.*9:15 2 Mos 33:19.16 *Ef 2:8f. Det beror alltså inte på människans vilja eller strävan utan på Guds barmhärtighet. 17 Skriften säger ju till farao: Just därför lät jag dig uppstå, för att visa min makt på dig och för att mitt namn skulle förkunnas över hela jorden.*9:17 2 Mos 9:16.18 *2 Mos 4:21. Alltså är han barmhärtig mot vem han vill och förhärdar vem han vill.

19 Nu säger du kanske till mig: Varför klandrar han oss då? Vem kan stå emot hans vilja? 20 *Jes 29:16, 45:9. Du människa, vem är då du som ifrågasätter Gud? Det som formas kan väl inte säga till den som formar det: Varför gjorde du mig sådan? 21 *Jer 18:6, 2 Tim 2:20. Har inte krukmakaren den rätten över leran att av samma klump göra ett kärl för hedrande ändamål och ett annat för mindre hedrande?

22 *Rom 2:4. Men tänk om Gud, trots att han ville visa sin vrede och uppenbara sin makt, ändå med stort tålamod har burit*9:22buritAnnan översättning: "stått ut med". vredens kärl som var färdiga att förstöras? 23 Och om han gjorde det för att uppenbara sin rika härlighet på barmhärtighetens kärl, som han i förväg har berett för härligheten? 24 Till att vara sådana har han kallat oss, inte bara från judarna utan också från hednafolken. 25 *1 Petr 2:10. Så säger han genom Hosea: De som inte var mitt folk ska jag kalla mitt folk, och den oälskade ska jag kalla min älskade.*9:25 Hos 2:23.26 Och på platsen där det sades till dem: Ni är inte mitt folk, ska de kallas den levande Gudens barn.*9:26Hos 1:10. Annan översättning: "Och i stället för att det sades …".

27 Men Jesaja utropar om Israel: Även om Israels barn vore talrika som havets sand, ska bara en rest bli frälst. 28 Snabbt och slutgiltigt ska Herren hålla räkenskap på jorden.*9:27fJes 10:22f. Ordet "rest" syftar i GT på dem som fanns kvar efter Guds straffdomar, utvalda av nåd (jfr 11:5). Se t ex Esra 9:15.29 *Matt 10:15. Jesaja har också förutsagt: Hade inte Herren Sebaot*9:29Herren SebaotEtt hebreiskt uttryck som betyder "härskarornas Herre" (änglarnas) lämnat kvar några ättlingar åt oss, då hade vi blivit som Sodom, vi hade liknat Gomorra.*9:29 Jes 1:9.

Israels egenrättfärdighet

30 *Rom 10:20. Vad ska vi då säga? Jo, att hedningarna som inte strävade efter rättfärdighet vann rättfärdighet, den rättfärdighet som kommer av tro. 31 *Rom 11:7. Israel däremot, som strävade efter en lag som ger rättfärdighet, har inte nått fram till den lagen. 32 *1 Kor 1:23. Varför? För att de inte sökte rättfärdigheten genom tro, utan genom gärningar. De snubblade på stötestenen, 33 *Rom 10:11, 1 Petr 2:6. så som det står skrivet: Se, jag lägger i Sion en stötesten och en klippa till fall. Men den som tror på honom ska inte stå där med skam*9:33 Jes 8:14, 28:16..