1 *2 Mos 13:21f, 14:22. Bröder, jag vill att ni ska veta att alla våra fäder var under molnskyn och att alla gick genom havet.*10:1molnskyn … havetEfter uttåget ur Egypten leddes Israels folk av Guds närvaro i form av en molnsky till Röda havet (2 Mos 13:21f).2 Alla blev de döpta i molnskyn och havet till gemenskap med Mose.*10:2döpta … till gemenskap med MoseMose framställs här som en förebild till Kristus.3 *2 Mos 16:4, 35. Alla åt de samma andliga mat*10:3samma andliga matMannat från Gud (se 2 Mos 16:24f, Joh 6:31)., 4 och alla drack de samma andliga dryck. De drack ur en andlig klippa som följde dem*10:4en andlig klippa som följde demEftersom vattnet ur klippan nämns på två ställen under ökenvandringen (2 Mos 17:6, 4 Mos 20:8f) uttrycktes det i en rabbinsk tradition som att klippan följde folket., och den klippan var Kristus.

5 *4 Mos 14:33, Hebr 3:17f. Men de flesta av dem hade Gud inte behag till, utan de föll och låg utspridda i öknen. 6 *4 Mos 11:4. Det som hände dem har blivit ett varnande exempel för oss, för att vi inte ska ha begär till det onda som de hade. 7 Bli inte heller avgudadyrkare som några av dem, som det står skrivet: Folket satte sig för att äta och dricka och reste sig för att roa sig.*10:7roa sigmed dans kring guldkalven (2 Mos 32:6, 18f).8 Vi ska inte heller begå sexuell synd som några av dem gjorde – på en enda dag föll tjugotretusen*10:8på en enda dag föll tjugotretusenTretusen dödades med svärd (2 Mos 32:27f), de övriga av Herrens straffdom (2 Mos 32:35).. 9 *2 Mos 17:2, 4 Mos 21:5f. Och vi ska inte fresta Kristus som några av dem gjorde – de dödades av ormar. 10 Klaga inte heller som några av dem gjorde – de dödades av fördärvaren.*10:10fördärvarenÄngeln som utförde Guds straffdomar (4 Mos 16, jfr 2 Mos 12:23, 2 Sam 24:16).11 *Rom 15:4. Det som hände dem är exempel, och det skrevs ner för att varna oss som har världens slut inpå oss.

12 *Rom 11:20. Därför ska den som tror sig stå se till att han inte faller. 13 Ingen annan frestelse*10:13frestelseAnnan översättning: "prövning" (jfr "påfrestning"). Varje frestelse är en prövning, och varje prövning är en frestelse att överge Gud. har drabbat er än vad människor får möta. Och Gud är trofast, han ska inte tillåta att ni frestas över er förmåga. Samtidigt med frestelsen kommer han också att ge en utväg, så att ni kan härda ut.

14 *1 Joh 5:21. Därför, mina älskade, fly avgudadyrkan! 15 Jag talar till förståndiga människor. Bedöm själva vad jag säger. 16 *Matt 26:26f. Välsignelsens bägare*10:16välsignelsens bägareDen bägare över vilken judarna uttalade välsignelsen eller lovprisningen till Gud efter måltiden (jfr 11:25). Här syftar det på nattvardsbägaren. som vi välsignar, är den inte gemenskap med Kristi blod? Brödet som vi bryter, är det inte gemenskap med Kristi kropp? 17 *Rom 12:5. Eftersom brödet är ett, är vi som är många en enda kropp, för alla får vi del av ett och samma bröd. 18 *3 Mos 7:6, 15, 1 Kor 9:13. Se på det jordiska Israel. Har inte de som äter av offren del i altaret?

19 *1 Kor 8:4f. Så vad menar jag? Att avgudaoffer betyder något eller att en avgud betyder något? 20 *5 Mos 32:17. Nej, men vad hedningarna offrar, det offrar de åt onda andar och inte åt Gud, och jag vill inte att ni ska ha gemenskap med de onda andarna. 21 *2 Kor 6:15f. Ni kan inte dricka både Herrens bägare och onda andars bägare.*10:21onda andars bägareDryckesoffer till hedniska gudar var ett vanligt inslag vid måltider i den antika grekiska världen. Ni kan inte ha del både i Herrens bord och i onda andars bord. 22 *5 Mos 32:21. Eller vill vi utmana Herren? Är vi starkare än han?

23 *1 Kor 6:12. Allt är tillåtet, men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet, men allt bygger inte upp. 24 *Rom 15:2, Fil 2:4. Ingen ska söka sitt eget bästa, utan den andres. 25 Ät allt som säljs på torget utan att ställa frågor för samvetets skull, 26 för jorden är Herrens med allt vad den rymmer.*10:26Ps 24:1.

27 Om någon av dem som inte tror bjuder hem er och ni vill gå, ät då allt som sätts fram åt er utan att ställa frågor för samvetets skull. 28 *1 Kor 8:10f. Men om någon skulle säga till er: "Det här är offerkött", avstå då från att äta av hänsyn till den som sade det och för samvetets skull.

29 *Rom 14:14f. Jag menar då inte ditt eget samvete utan den andres. Varför ska min frihet dömas av en annans samvete? 30 *Rom 14:6, 1 Tim 4:4. Om jag äter med tacksamhet, varför blir jag då kritiserad för något som jag tackar Gud för?

31 *Kol 3:17. Alltså: om ni äter eller dricker eller vad ni än gör, så gör allt till Guds ära. 32 *Rom 14:13. Väck inte anstöt vare sig hos judar eller greker eller i Guds församling. 33 *1 Kor 10:24, 1 Kor 9:19f. Själv försöker jag i allt foga mig efter alla och söker inte mitt eget bästa utan de mångas, för att de ska bli frälsta.

1 Moreover, brethren, I would not that ye should be ignorant, how that all our fathers were under the cloud, and all passed through the sea; 2 And were all baptized unto Moses in the cloud and in the sea; 3 And did all eat the same spiritual meat; 4 And did all drink the same spiritual drink: for they drank of that spiritual Rock that followed them: and that Rock was Christ. 5 But with many of them God was not well pleased: for they were overthrown in the wilderness. 6 Now these things were our examples, to the intent we should not lust after evil things, as they also lusted. 7 Neither be ye idolaters, as were some of them; as it is written, The people sat down to eat and drink, and rose up to play. 8 Neither let us commit fornication, as some of them committed, and fell in one day three and twenty thousand. 9 Neither let us tempt Christ, as some of them also tempted, and were destroyed of serpents. 10 Neither murmur ye, as some of them also murmured, and were destroyed of the destroyer. 11 Now all these things happened unto them for ensamples: and they are written for our admonition, upon whom the ends of the world are come. 12 Wherefore let him that thinketh he standeth take heed lest he fall. 13 There hath no temptation taken you but such as is common to man: but God is faithful, who will not suffer you to be tempted above that ye are able; but will with the temptation also make a way to escape, that ye may be able to bear it.

14 Wherefore, my dearly beloved, flee from idolatry. 15 I speak as to wise men; judge ye what I say. 16 The cup of blessing which we bless, is it not the communion of the blood of Christ? The bread which we break, is it not the communion of the body of Christ? 17 For we being many are one bread, and one body: for we are all partakers of that one bread. 18 Behold Israel after the flesh: are not they which eat of the sacrifices partakers of the altar? 19 What say I then? that the idol is any thing, or that which is offered in sacrifice to idols is any thing? 20 But I say, that the things which the Gentiles sacrifice, they sacrifice to devils, and not to God: and I would not that ye should have fellowship with devils. 21 Ye cannot drink the cup of the Lord, and the cup of devils: ye cannot be partakers of the Lord’s table, and of the table of devils. 22 Do we provoke the Lord to jealousy? are we stronger than he? 23 All things are lawful for me, but all things are not expedient: all things are lawful for me, but all things edify not. 24 Let no man seek his own, but every man another’s wealth. 25 Whatsoever is sold in the shambles, that eat, asking no question for conscience sake: 26 For the earth is the Lord’s, and the fulness thereof. 27 If any of them that believe not bid you to a feast, and ye be disposed to go; whatsoever is set before you, eat, asking no question for conscience sake. 28 But if any man say unto you, This is offered in sacrifice unto idols, eat not for his sake that shewed it, and for conscience sake: for the earth is the Lord’s, and the fulness thereof: 29 Conscience, I say, not thine own, but of the other: for why is my liberty judged of another man’s conscience? 30 For if I by grace be a partaker, why am I evil spoken of for that for which I give thanks? 31 Whether therefore ye eat, or drink, or whatsoever ye do, do all to the glory of God. 32 Give none offence, neither to the Jews, nor to the Gentiles, nor to the church of God: 33 Even as I please all men in all things, not seeking mine own profit, but the profit of many, that they may be saved.