Jeremia 20

Jeremia och prästen Pashur

1 *1 Krön 24:14, Esra 2:37f, Jer 38:1. När prästen Pashur, Immers son, som var överuppsyningsman i Herrens hus, hörde Jeremia profetera dessa ord, 2 *Jer 29:26, 37:15, 38:7f, Joh 18:22, Apg 23:2, 2 Kor 11:24f. lät han misshandla profeten Jeremia och satte honom i stocken i Övre Benjaminsporten till Herrens hus.

3 *Jer 6:25. Men när Pashur dagen därpå släppte Jeremia ur stocken, sade Jeremia till honom: "Herren kallar dig inte Pashur utan Magor-Missabib*20:3Magor-MissabibBetyder "skräck från alla håll"., 4 för så säger Herren: Jag ska göra dig till en skräck för både dig själv och alla dina vänner. De ska falla för sina fienders svärd och dina ögon ska se det. Hela Juda ska jag ge i den babyloniske kungens hand, och han ska föra bort dem till Babel och döda dem med svärd. 5 *2 Kung 20:17, Jes 39:6, Jer 15:13, 17:3. Alla rikedomar, ägodelar och dyrbarheter i denna stad och Juda kungars alla skatter ska jag ge i deras fienders hand. De ska ta det som byte och föra det till Babel.

6 *Amos 7:17. Och du själv, Pashur, ska gå i fångenskap med alla som bor i ditt hus. Du ska komma till Babel, där ska du dö, och där ska du begravas med alla dina vänner som du har profeterat lögn för."

Profetens klagan inför Herren

7 *Jer 1:6f, Klag 3:14, 63. Du, Herre, övertalade mig,

och jag lät mig övertalas.

Du grep mig

och besegrade mig.

Jag har blivit till ständigt åtlöje,

alla hånar mig.

8 Så ofta jag talar måste jag klaga,

ropa över våld och förtryck,

för Herrens ord drar spott och spe

över mig dagen lång.

9 *Job 32:18, Apg 4:20, 1 Kor 9:16. Men jag tänkte:

Jag vill glömma honom

och inte mer tala i hans namn.

Då blev det som en brinnande eld

i mitt hjärta, instängd i mitt inre.

Jag ansträngde mig

att hålla den inne

men lyckades inte.

10 *Neh 6:9, Ps 31:14. Jag hör många förtala mig,

det är skräck från alla håll:

"Ange honom!"

"Ja, vi ska ange honom!"

Alla som stått mig nära

väntar på att jag ska falla.

"Kanske låter han lura sig,

så kan vi besegra honom

och ta hämnd på honom."

11 *Jer 1:8, 19, 15:20, 17:18, 23:40. Men Herren är med mig

som en mäktig hjälte.

Därför ska mina förföljare falla

och inte besegra mig.

De ska stå där med stor skam,

för de har handlat utan förstånd.

De ska drabbas av evig vanära

som inte ska glömmas.

12 *1 Sam 16:7, Ps 7:10, 139:23, Jer 11:20, 12:3, 17:10.Herre Sebaot,

du prövar den rättfärdige,

du ser hjärtan och njurar*20:12hjärtan och njurarEn bild för människans innersta (jfr Ps 139:13, Upp 2:23)..

Låt mig se din hämnd på dem,

för jag har överlämnat min sak

till dig.

13 Sjung till Herren, lova Herren,

för han räddar den fattiges själ

ur de ondas hand.

14 *Job 3:1f, 10:18, Jer 15:10. Förbannad*20:14FörbannadJfr Jobs klagan (Job 3). är den dag

då jag föddes!

Låt inte dagen då min mor

födde mig bli välsignad!

15 Förbannad är den man

som meddelade min far:

"Du har fått en son!"

och gjorde honom mycket glad.

16 *1 Mos 19:24f, Jes 13:19, Jer 50:40, Hes 16:49f, Hos 11:8, Amos 4:11, Luk 17:29, Jud v 7. Låt det gå den mannen

som det gick för de städer

som Herren förstörde

utan att ångra det.

Låt honom få höra sorgerop

på morgonen

och stridsrop mitt på dagen,

17 eftersom han inte dödade mig

i moderlivet

så att min mor fick bli min grav

och hennes moderliv havande

för alltid.

18 Varför kom jag ut ur moderlivet

för att se möda och bedrövelse

och sluta mina dagar i skam?

1 Now Pashur the son of Immer the priest, who was also chief governor in the house of the LORD, heard that Jeremiah prophesied these things. 2 Then Pashur smote Jeremiah the prophet, and put him in the stocks that were in the high gate of Benjamin, which was by the house of the LORD. 3 And it came to pass on the morrow, that Pashur brought forth Jeremiah out of the stocks. Then said Jeremiah unto him, The LORD hath not called thy name Pashur, but Magor-missabib.*20.3 Magor-missabib: that is, Fear round about 4 For thus saith the LORD, Behold, I will make thee a terror to thyself, and to all thy friends: and they shall fall by the sword of their enemies, and thine eyes shall behold it: and I will give all Judah into the hand of the king of Babylon, and he shall carry them captive into Babylon, and shall slay them with the sword. 5 Moreover I will deliver all the strength of this city, and all the labours thereof, and all the precious things thereof, and all the treasures of the kings of Judah will I give into the hand of their enemies, which shall spoil them, and take them, and carry them to Babylon. 6 And thou, Pashur, and all that dwell in thine house shall go into captivity: and thou shalt come to Babylon, and there thou shalt die, and shalt be buried there, thou, and all thy friends, to whom thou hast prophesied lies.

7 O LORD, thou hast deceived me, and I was deceived: thou art stronger than I, and hast prevailed: I am in derision daily, every one mocketh me.*20.7 was deceived: or, was enticed 8 For since I spake, I cried out, I cried violence and spoil; because the word of the LORD was made a reproach unto me, and a derision, daily. 9 Then I said, I will not make mention of him, nor speak any more in his name. But his word was in mine heart as a burning fire shut up in my bones, and I was weary with forbearing, and I could not stay.

10 For I heard the defaming of many, fear on every side. Report, say they, and we will report it. All my familiars watched for my halting, saying, Peradventure he will be enticed, and we shall prevail against him, and we shall take our revenge on him.*20.10 All…: Heb. Every man of my peace 11 But the LORD is with me as a mighty terrible one: therefore my persecutors shall stumble, and they shall not prevail: they shall be greatly ashamed; for they shall not prosper: their everlasting confusion shall never be forgotten. 12 But, O LORD of hosts, that triest the righteous, and seest the reins and the heart, let me see thy vengeance on them: for unto thee have I opened my cause. 13 Sing unto the LORD, praise ye the LORD: for he hath delivered the soul of the poor from the hand of evildoers.

14 Cursed be the day wherein I was born: let not the day wherein my mother bare me be blessed. 15 Cursed be the man who brought tidings to my father, saying, A man child is born unto thee; making him very glad. 16 And let that man be as the cities which the LORD overthrew, and repented not: and let him hear the cry in the morning, and the shouting at noontide; 17 Because he slew me not from the womb; or that my mother might have been my grave, and her womb to be always great with me. 18 Wherefore came I forth out of the womb to see labour and sorrow, that my days should be consumed with shame?