1 Hör det ord

som Herren talar till er,

ni av Israels hus.

2 * Så säger Herren:

Ta inte efter hednafolkens sätt,

låt er inte skrämmas

av tecknen på himlen

därför att hednafolken

skräms av dem,

3 * för folkens seder är tomhet.

Man hugger ett träd i skogen,

och hantverkarens händer

formar det med yxan.

4 * Man pryder det med silver och guld

och fäster det med hammare

och spik

så att det inte faller omkull.

5 * Som fågelskrämmor på ett gurkfält

står de där och kan inte tala.

Man måste bära dem,

för de kan inte gå.

Var inte rädd för dem,

för de kan inte göra något ont,

inte heller något gott.

6 * Ingen är som du, Herre.

Du är stor, och stort och mäktigt

är ditt namn.

7 * Vem skulle inte frukta dig,

du folkens kung?

Det anstår dig.

Bland folkens alla visa

och i alla deras riken

finns ingen som du.*

8 * Alla är de oförnuftiga

och dåraktiga,

vägledda av tomma trägudar.

9 * Silvret som hamras

hämtas från Tarshish*

och guldet från Ufas*.

Snickarnas och guldsmedernas verk

kläs sedan i blått och purpur*.

Allt är tillverkat av konstnärer.

10 * Men Herren är den sanne Guden,

han är den levande Guden,

den evige Kungen.

För hans vrede bävar jorden,

och folken uthärdar inte

hans harm.

11 * Så ska ni säga till dem:

De gudar som inte har gjort

himmel och jord

ska utrotas från jorden

och inte finnas kvar

under himlen.*

12 * Han har skapat jorden

med sin kraft,

han har grundat världen

med sin vishet

och spänt ut himlen

med sitt förstånd.

13 * När han höjer sin röst,

då brusar himlens vatten,

då låter han regnskyar stiga

från jordens ände.

Han gör blixtar åt regnet

och för ut vinden

ur dess förvaringsrum.

14 * Alla människor står då som dårar,

utan förstånd.

Alla guldsmeder får skämmas

med sina avgudar,

för deras gjutna gudabilder

är bedrägeri,

det finns ingen ande i dem.

15 Tomhet är de,

ett verk som väcker löje.

När straffet drabbar dem

förgås de.

16 * Sådan är inte han

som är Jakobs del.

Han är den som har format allt,

och Israel är hans arvedels stam.

Herren Sebaot är hans namn.

17 Samla er packning

och lämna landet,

ni som är belägrade,

18 för så säger Herren:

Den här gången slungar jag bort

dem som bor i landet.

Jag ska ansätta dem hårt

så att de känner det.

19 * Ve mig för min skada!

Mitt sår kan inte läkas.

Men jag säger: Detta är min plåga

och jag måste bära den!

20 * Mitt tält är förstört

och alla mina tältlinor är avslitna.

Mina barn har lämnat mig,

de finns inte mer.

Ingen är kvar

som kan slå upp mitt tält

och sätta upp mina tältdukar,

21 * för herdarna är oförnuftiga,

de söker inte Herren.

Därför har de ingen framgång,

och hela deras hjord har skingrats.

22 * Lyssna, det hörs något!

Se, det kommer!

Ett väldigt dån från landet i norr,

för att göra Juda städer

till en ödemark,

till en boning för schakaler.

23 * Jag vet, Herre:

Människans väg

beror inte på henne själv,

det står inte i vandrarens makt

att styra sina steg.

24 * Tukta mig, Herre,

men med måtta, inte i vrede,

så att du inte krossar mig.

25 * Ös din vrede över hednafolken

som inte känner dig,

över stammarna

som inte åkallar ditt namn,

för de har slukat Jakob,

slukat och gjort slut på honom

och ödelagt hans boning."