1 Så säger Herren:

Se, jag ska uppväcka

en ödeläggande ande mot Babel

och mot Leb-Kamajs* invånare.

2 Jag ska sända skördemän

mot Babel,

och de ska rensa bort dess invånare

och ödelägga landet.

Från alla sidor ska de komma

emot det på olyckans dag.

3 Skyttar ska spänna sina bågar

mot dem som där spänner båge

och mot dem som där bröstar sig

i sitt pansar.

Skona inte de unga männen,

vig hela dess här åt förintelse!

4 Slagna män ska då falla

i kaldeernas land

och genomborrade män

på deras gator,

5 * för Israel och Juda är inte änkor

övergivna av sin Gud,

av Herren Sebaot,

fastän deras land är fullt

av skuld mot Israels Helige.

6 * Fly ut ur Babel!

Var och en ska rädda sitt liv

så att ni inte går under

genom dess missgärning,

för detta är en hämndens tid

för Herren

då han vedergäller Babel

vad det har gjort.

7 * En gyllene bägare var Babel

i Herrens hand,

den gjorde hela jorden drucken.

Av dess vin drack hednafolken,

därför blev de från vettet.

8 * Men plötsligt har nu Babel fallit

och krossats.

Jämra er över det!

Hämta balsam för dess plåga,

kanske kan den botas.

9 * "Vi har försökt att bota Babel,

men det har inte kunnat botas.

Låt oss lämna det

och gå var och en till sitt land,

för dess straffdom

räcker upp till himlen,

den når ända upp till skyarna.

10 *Herren har låtit vår rättfärdighet

gå fram.

Kom, låt oss berätta i Sion

om Herren vår Guds verk."

11 * Vässa pilarna, fatta sköldarna!

Herren har väckt

de mediska kungarnas ande,

hans avsikt är att lägga Babel

i ruiner.

Det är Herrens hämnd,

hämnden för hans tempel.

12 Res ett baner mot Babels murar!

Håll sträng bevakning,

ställ ut vakter,

lägg bakhåll!

För Herren har fattat sitt beslut,

och han utför vad han har talat

mot Babels invånare.

13 * Du som bor vid stora vatten

och är så rik på skatter,

ditt slut har nu kommit,

din girighets mått är fyllt.

14 Herren Sebaot har svurit

vid sig själv:

Sannerligen, jag ska fylla dig

med människor

så talrika som gräshoppor,

och de ska höja segerrop mot dig.

15 * Han har skapat jorden

genom sin kraft,

han har grundat världen

genom sin vishet,

och genom sitt förstånd har han spänt ut himlen.

16 När han låter sin röst höras,

då brusar himlens vatten,

då låter han regnskyar stiga

upp från jordens ände.

Han gör blixtar åt regnet

och för vinden

ut ur dess förvaringsrum.

17 Alla människor står då som dårar,

utan förstånd.

Alla guldsmederna kommer

på skam med sina avgudar,

för deras gjutna gudabilder

är bedrägeri,

ingen ande är i dem.

18 Tomhet är de,

ett verk som väcker åtlöje.

När straffet drabbar dem

förgås de.

19 Sådan är inte han

som är Jakobs del.

Han är den som har format allt

och sin arvedels stam*.

Herren Sebaot är hans namn.

20 * Min hammare är du,

mitt stridsvapen.

Med dig krossar jag hednafolk,

med dig fördärvar jag riken,

21 med dig krossar jag

häst och ryttare,

med dig krossar jag

vagn och kusk,

22 med dig krossar jag

man och kvinna,

med dig krossar jag

gammal och ung,

med dig krossar jag

yngling och jungfru,

23 med dig krossar jag

herden och hans hjord,

med dig krossar jag

bonden och hans oxar,

med dig krossar jag

ståthållare och styresmän.

24 Men nu ska jag inför era ögon vedergälla Babel och Kaldeens alla invånare för allt det onda som de har gjort mot Sion, säger Herren. 25 Se, jag vänder mig mot dig, du fördärvets berg, säger Herren, du som fördärvar hela jorden, och jag ska sträcka ut min hand mot dig och störta dig ner från klipporna och göra dig till ett förbränt berg, 26 så att man inte från dig ska kunna ta vare sig hörnsten eller grundsten. Du ska bli en ödemark för alltid, säger Herren.

27 Res ett baner på jorden,

blås i horn bland hednafolken,

förbered hednafolk

till strid mot det,

båda upp riken mot det,

Ararat, Minni* och Ashkenas.*

Välj ut en härförare mot det,

dra dit upp med hästar

som liknar borstiga gräshoppor.

28 Förbered hednafolk

till strid mot det:

Mediens kungar, dess ståthållare

och alla dess landsfurstar

och hela det land som lyder

under deras välde.

29 Då skälver jorden och bävar,

för Herrens planer

mot Babel fullbordas:

att göra Babels land till

en ödemark utan invånare.

30 * Babels hjältar slutar att strida,

de sitter stilla i sina fästen.

Deras styrka har försvunnit,

de har blivit som kvinnor.

Man har tänt eld

på Babels boningar,

och dess bommar

är sönderbrutna.

31 Löpare möter löpare,

den ene budbäraren korsar

den andres väg

för att meddela Babels kung

att hela hans stad har intagits,

32 att vadställena har erövrats,

att dammarna är uppbrända i eld

och stridsmännen står

skräckslagna.

33 För så säger Herren Sebaot,

Israels Gud:

Dottern Babel är som en tröskplats

när man just har trampat

till den.

Ännu en liten tid,

och skördetiden är inne.

34 Han har slukat mig

och tillintetgjort mig,

Babels kung Nebukadressar.

Han har gjort mig till ett tomt kärl,

som en drake har han svalt mig,

han har fyllt sin buk

med mina läckerheter

och drivit bort mig.

35 "Låt det våld som har drabbat mig

och mitt kött

komma över Babel",

säger hon som bor i Sion.

"Låt mitt blod komma över

Kaldeens invånare",

säger Jerusalem.

36 Därför säger Herren så:

Se, jag ska utföra din sak

och utkräva din hämnd.

Jag ska låta Babels hav sina bort

och dess brunn torka ut,

37 * och Babel ska bli en stenhög,

ett tillhåll för schakaler,

till häpnad och förakt.

Ingen ska bo där.

38 Alla ryter de nu som lejon,

de morrar som lejonungar.

39 * Men när de är som mest upptända

ska jag ordna ett gästabud

för dem.

Jag ska göra dem druckna

så att de jublar,

och så ska de somna in

i en evig sömn

och aldrig mer vakna, säger Herren.

40 Jag ska föra dem ner

till att slaktas som lamm,

som baggar och bockar.

41 * Hur har inte Sheshak* blivit intaget,

det som var

hela jordens berömmelse

har erövrats!

Hur har inte Babel fått

hednafolken att häpna!

42 Havet steg upp över Babel,

de brusande böljorna täckte

över det.

43 Så förvandlades dess städer

till en ödemark,

ett torrt land och en öken,

ett land där ingen bor

och där ingen människa går fram.

44 * Jag ska straffa Bel i Babel

och dra ut ur hans gap

vad han har slukat.

Hednafolken ska inte mer

strömma till honom,

också Babels murar ska falla.

45 * Dra ut därifrån, mitt folk.

Var och en ska rädda sitt liv

undan Herrens brinnande vrede.

46 * Tappa inte modet

och frukta inte de rykten

som hörs i landet,

även om ett rykte kommer ena året

och ett nytt rykte nästa år,

även om våld råder på jorden

och härskare står mot härskare.

47 För se, dagar ska komma

då jag ska straffa

Babels avgudar

och då hela dess land ska stå

med skam

och alla bli slagna därinne.

48 * Då ska de jubla över Babel,

himmel och jord

och allt som finns där,

för norrifrån kommer

härjarna över det,

säger Herren.

49 På grund av dem som har dräpts

i Israel måste Babel falla,

så som dräpta över hela jorden

har fallit för Babels skull.

50 * Ni som räddat er undan svärdet,

ge er av, stanna inte!

Kom ihåg Herren i fjärran land

och låt Jerusalem vara

i era hjärtan!

51 Vi står här med skam,

vi blir hånade.

Blygsel täcker vårt ansikte,

för främlingar har trängt in i

de heliga platserna i Herrens hus.

52 Se, därför ska dagar komma,

säger Herren,

då jag ska döma Babels avgudar

och i hela dess land

ska slagna män jämra sig.

53 * Även om Babel steg upp till himlen

och gjorde sin befästning

hög och ointaglig,

så skulle ändå plundrare

från mig nå dit, säger Herren.

54 Sorgerop hörs från Babel

och stor förödelse

från kaldeernas land,

55 för Herren ödelägger Babel

och gör slut på

det stora larmet därinne.

Deras vågor brusar

som stora vatten,

dånet av dem ljuder högt,

56 * för över Babel kommer en

som ödelägger,

och hjältarna där tas till fånga,

deras bågar bryts sönder.

Herren är en vedergällningens Gud,

han lönar till fullo.

57 Jag ska göra dem druckna,

Babels furstar och visa,

dess ståthållare, styresmän

och hjältar.

De ska somna in i en evig sömn

och aldrig mer vakna,

säger Kungen.

Herren Sebaot är hans namn.

58 * Så säger Herren Sebaot:

Babels breda murar

ska rivas ner i grund,

och de höga portarna

ska brännas upp i eld.

Så mödar sig folken för intet

och folkslagen arbetar sig trötta

för det som blir lågornas rov.

59 Detta är vad profeten Jeremia befallde Seraja, son till Neria*, son till Mahaseja, då denne begav sig till Babel med Juda kung Sidkia i hans fjärde regeringsår*. Seraja var nämligen kvartermästare.

60 Jeremia skrev ner i en och samma bok all den olycka som skulle drabba Babel, allt detta som nu är skrivet om Babel. 61 Jeremia sade till Seraja: "När du kommer till Babel, se då till att du läser upp allt detta. 62 Och du ska säga: Herre, du har själv talat om denna plats att du vill fördärva den så att ingen mer ska bo här, varken människa eller djur, för den ska vara en ödemark för all framtid. 63 * Och när du har läst upp hela boken, ska du binda en sten vid den och kasta den mitt i floden Eufrat 64 och säga: På samma sätt ska Babel sjunka ner och aldrig mer komma upp på grund av den olycka som jag ska låta drabba det. Och de ska gå under."

Här slutar Jeremias ord.*