1 * Detta ord talade Herren om Babel, om kaldeernas land, genom profeten Jeremia:

2 Förkunna bland hednafolken,

ropa ut det, res ett baner,

ropa ut och dölj det inte.

Säg: Babel är intaget*,

Bel* har kommit på skam,

Merodak är krossad.

Dess gudabilder har kommit

på skam,

dess avgudar är krossade.

3 * För ett folk drar upp

mot det norrifrån.

De ska göra dess land

till en ödemark

så att ingen kan bo i det.

Både människor och djur ska fly.

4 * I de dagarna och på den tiden,

säger Herren,

ska Israels barn komma

tillsammans med Juda barn.

De ska gå under gråt

och söka Herren sin Gud.

5 De ska fråga efter Sion

och vända sig hitåt:

"Kom! Låt oss hålla fast vid Herren

i ett evigt förbund

som aldrig ska glömmas."

6 * Mitt folk var förlorade får.

Deras herdar vilseledde dem

och lät dem irra omkring

på bergen.

De strövade från berg till höjd

och glömde sin viloplats.

7 * Alla som träffade på dem

slukade dem,

och deras motståndare sade:

"Vi är utan skuld."

Det hände för att de hade syndat

mot Herren,

rättfärdighetens boning,

mot Herren, deras fäders hopp.

8 * Fly ut ur Babel,

dra bort från kaldeernas land

och var som bockar

framför hjorden.

9 För se, jag ska väcka

från nordlandet

en mängd stora hednafolk

och föra dem upp mot Babel.

De ska rusta sig till strid mot det,

från det hållet ska det erövras.

Deras pilar ska vara

som en skicklig hjältes,

ingen vänder tomhänt tillbaka.

10 Kaldeen ska plundras,

plundrarna ska alla få nog,

säger Herren,

11 * för ni gladde er och jublade

när ni skövlade min arvedel.

Ni hoppade som kvigor

på tröskplatsen

och frustade som hingstar.

12 Er mor ska ändå stå med djup skam,

hon som har fött er

ska få skämmas.

Se, sist av hednafolken

ska hon bli en ödemark,

ett torrt land och en öken!

13 * På grund av Herrens vrede

ska det ligga obebott

och helt öde.

Var och en som går förbi Babel

ska häpna och vissla

vid tanken på alla dess plågor.

14 Rusta er till strid mot Babel

från alla sidor,

ni som spänner båge.

Skjut på henne,

spar inte på pilarna,

för hon har syndat mot Herren.

15 * Höj segerrop över henne

från alla håll:

"Hon har tvingats ge upp.

Hennes stöd har fallit,

hennes murar är nerrivna!"

Detta är Herrens hämnd.

Hämnas då på henne.

Gör mot henne som hon har gjort.

16 * Utrota ur Babel den som sår

och den som håller skäran

i skördens tid.

Undan det härjande svärdet

ska var och en vända om

till sitt folk

och var och en fly hem till sitt land.

17 * Israel är ett vilsekommet får

som jagats av lejon.

Först slukade Assyriens kung det, och till slut har Babels kung Nebukadressar gnagt dess ben. 18 Därför säger Herren Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag ska straffa Babels kung och hans land liksom jag har straffat Assyriens kung. 19 * Jag ska föra Israel tillbaka till hans betesmarker, och han ska få gå i bet på Karmel och i Bashan. På Efraims berg och i Gilead ska han få äta sig mätt.

20 * I de dagarna och på den tiden,

säger Herren,

ska man söka efter Israels skuld,

men den är borta,

efter Juda synder,

men de finns inte mer.

För jag ska förlåta dem

som jag låter leva kvar.

21 * Dra ut mot Meratajims* land

och mot invånarna i Pekod*.

Förgör dem och vig dem

åt förintelse, säger Herren,

och gör i allt

som jag har befallt dig.

22 Det är stridslarm

och stor förödelse i landet.

23 * Hur sönderbruten

och krossad är den inte,

den hammare som slog

hela jorden!

Hur har inte Babel kommit

hednafolken att häpna!

24 Jag lade ut en snara

för dig, Babel,

och du blev fångad

innan du visste om det.

Du ertappades och greps,

för det var mot Herren

du hade gett dig i strid.

25 Herren öppnade sitt vapenförråd

och tog fram sin vredes vapen,

för Herren Gud Sebaot hade

ett verk att utföra

i kaldeernas land.

26 Ryck fram mot det från alla håll,

öppna dess förrådshus,

kasta i en hög vad där finns,

som man gör med säd,

och vig det åt förintelse.

Låt ingenting bli kvar av det.

27 Döda alla dess tjurar,

för ner dem till slakt.

Ve dem, för deras dag har kommit,

tiden för deras straff!

28 * Lyssna till flyktingarna

som söker rädda sig

ut ur Babels land,

för att i Sion förkunna Herren

vår Guds hämnd,

hämnden för hans tempel.

29 Kalla samman bågskyttar

mot Babel,

alla som kan spänna en båge.

Slå läger runt omkring det,

låt ingen komma undan.

Vedergäll det för dess gärningar,

gör mot det precis som det själv

har gjort,

för det har handlat övermodigt

mot Herren,

mot Israels Helige.

30 * Därför ska dess unga män falla

på gatorna,

alla dess stridsmän ska gå

under på den dagen,

säger Herren.

31 * Se, jag är emot dig, du övermodige,

säger Herren Gud Sebaot,

för din dag har kommit,

den tid då jag ska straffa dig.

32 * Då ska den övermodige

stappla och falla,

och ingen ska resa upp honom.

Jag ska tända eld på hans städer

och elden ska förtära allt

omkring honom.

33 Så säger Herren Sebaot:

Förtryckta är Israels barn

och Juda barn med dem.

Alla som har fört dem i fångenskap

håller fast dem

och vägrar att släppa dem.

34 * Men deras återlösare är stark,

Herren Sebaot är hans namn.

Han tar sig an deras sak,

och skaffar ro åt jorden

men oro åt Babels invånare.

35 Svärd mot kaldeerna, säger Herren,

mot Babels invånare,

mot dess furstar och vise män!

36 * Svärd mot lögnprofeterna,

de ska stå där som dårar.

Svärd mot dess hjältar,

de ska bli förfärade.

37 * Svärd mot dess hästar och vagnar,

mot alla främmande folk därinne,

de ska bli som kvinnor.

Svärd mot dess skatter,

så att de rövas bort.

38 Torka ska drabba dess vatten,

de ska torka ut,

för det är ett gudabildernas land,

med sina skrämmande avgudar

uppför de sig som galna.

39 * Därför ska schakaler bo där

tillsammans med andra ökendjur.

Strutsar ska där ha sin boning.

Aldrig mer

ska någon människa bo där,

från släkte till släkte

ska det vara obebott.

40 * Liksom när Sodom och Gomorra

med sina grannstäder

ödelades av Gud,

säger Herren,

så ska ingen bo där,

ingen människa mer vistas där.

41 * Se, ett folk kommer norrifrån,

ett stort hednafolk,

många kungar reser sig

från jordens yttersta ände.

42 * De bär båge och lans*,

de är grymma och skoningslösa.

Larmet från dem

är som havets dån,

på hästar rider de fram,

rustade som kämpar till strid

mot dig, du dotter Babel.

43 När Babels kung* hör ryktet om dem

sjunker hans händer ner.

Ängslan griper honom,

ångest som

hos en barnaföderska.

44 * Se, som ett lejon ska han dra upp från Jordanbygdens täta snår till frodiga betesmarker. Ja, på ett ögonblick ska jag jaga bort dem därifrån. Och den som är utvald ska jag sätta över dem. För vem är min like och vem kan ställa mig till svars? Eller vem är den herde som kan stå emot mig?

45 Hör därför vad Herren har beslutat om Babel och tankarna som han tänkt om kaldeernas land.

Även de minsta i hjorden

ska släpas bort,

och deras betesmark

ska häpna över dem.

46 Vid ropet: "Babel är intaget!"

ska jorden bäva

och ett skriande höras

bland folken.