1 * När prästen Pashur, Immers son, som var överuppsyningsman i Herrens hus, hörde Jeremia profetera dessa ord, 2 * lät han misshandla profeten Jeremia och satte honom i stocken i Övre Benjaminsporten till Herrens hus.

3 * Men när Pashur dagen därpå släppte Jeremia ur stocken, sade Jeremia till honom: "Herren kallar dig inte Pashur utan Magor-Missabib*, 4 för så säger Herren: Jag ska göra dig till en skräck för både dig själv och alla dina vänner. De ska falla för sina fienders svärd och dina ögon ska se det. Hela Juda ska jag ge i den babyloniske kungens hand, och han ska föra bort dem till Babel och döda dem med svärd. 5 * Alla rikedomar, ägodelar och dyrbarheter i denna stad och Juda kungars alla skatter ska jag ge i deras fienders hand. De ska ta det som byte och föra det till Babel.

6 * Och du själv, Pashur, ska gå i fångenskap med alla som bor i ditt hus. Du ska komma till Babel, där ska du dö, och där ska du begravas med alla dina vänner som du har profeterat lögn för."

7 * Du, Herre, övertalade mig,

och jag lät mig övertalas.

Du grep mig

och besegrade mig.

Jag har blivit till ständigt åtlöje,

alla hånar mig.

8 Så ofta jag talar måste jag klaga,

ropa över våld och förtryck,

för Herrens ord drar spott och spe

över mig dagen lång.

9 * Men jag tänkte:

Jag vill glömma honom

och inte mer tala i hans namn.

Då blev det som en brinnande eld

i mitt hjärta, instängd i mitt inre.

Jag ansträngde mig

att hålla den inne

men lyckades inte.

10 * Jag hör många förtala mig,

det är skräck från alla håll:

"Ange honom!"

"Ja, vi ska ange honom!"

Alla som stått mig nära

väntar på att jag ska falla.

"Kanske låter han lura sig,

så kan vi besegra honom

och ta hämnd på honom."

11 * Men Herren är med mig

som en mäktig hjälte.

Därför ska mina förföljare falla

och inte besegra mig.

De ska stå där med stor skam,

för de har handlat utan förstånd.

De ska drabbas av evig vanära

som inte ska glömmas.

12 *Herre Sebaot,

du prövar den rättfärdige,

du ser hjärtan och njurar*.

Låt mig se din hämnd på dem,

för jag har överlämnat min sak

till dig.

13 Sjung till Herren, lova Herren,

för han räddar den fattiges själ

ur de ondas hand.

14 * Förbannad* är den dag

då jag föddes!

Låt inte dagen då min mor

födde mig bli välsignad!

15 Förbannad är den man

som meddelade min far:

"Du har fått en son!"

och gjorde honom mycket glad.

16 * Låt det gå den mannen

som det gick för de städer

som Herren förstörde

utan att ångra det.

Låt honom få höra sorgerop

på morgonen

och stridsrop mitt på dagen,

17 eftersom han inte dödade mig

i moderlivet

så att min mor fick bli min grav

och hennes moderliv havande

för alltid.

18 Varför kom jag ut ur moderlivet

för att se möda och bedrövelse

och sluta mina dagar i skam?