1 Kora*16:1KoraSom levit var han tempeltjänare men inte präst (3:6-10). Nämns som exempel på upprorsmakare i Jud v 11. Hans ättlingar (vers 21) blev dörrvakter i helgedomen (1 Krön 9:19) och psalmförfattare (Ps 42-49, 84-87)., son till Jishar, son till Kehat, son till Levi, tog med sig både Datan och Abiram*16:1Datan och AbiramSöner till fursten för Sebulons stam (10:16)., Eliabs söner, och On, Pelets son, av Rubens söner, 2 och gjorde uppror mot Mose. Tvåhundrafemtio män av Israels barn följde dem, furstar i församlingen, utvalda från folkförsamlingen, ansedda män. 3 De samlade sig mot Mose och Aron och sade till dem: "Nu får det vara nog! Hela församlingen är helig, allesammans, och Herren är mitt ibland dem. Varför upphöjer ni er över Herrens församling?"

4 När Mose hörde det föll han ner på sitt ansikte. 5 Sedan talade han till Kora och hela hans grupp och sade: "I morgon ska Herren visa vem som tillhör honom, vem som är helig och vem som får komma inför honom. Den han utväljer ska få komma inför honom. 6 Gör så här: Ta era fyrfat, du Kora och hela din grupp, 7 och lägg eld i dem och strö rökelse på dem inför Herrens ansikte*16:7rökelse … inför Herrens ansikteRökelseoffret var prästens uppgift (2 Mos 30:7f). Bristande respekt för det hade lett till Nadabs och Abihus död (3 Mos 10:1f, jfr 2 Krön 26:16f). i morgon. Den man som Herren då utväljer, han är den helige. Nu får det vara nog, ni Levi söner!"

8 Och Mose sade till Kora: "Hör, ni Levi söner! 9 *4 Mos 3:6f. Är det inte nog för er att Israels Gud har avskilt er från Israels församling för att låta er komma inför sig och göra tjänst i Herrens tabernakel och stå inför församlingen och betjäna den. 10 Han har låtit dig och alla dina bröder, Levi söner, jämte dig komma inför sig. Och nu begär ni också prästämbetet! 11 Det är därför som du och hela din grupp har gaddat ihop er mot Herren. Vem är Aron att ni skulle klaga mot honom?"

12 Mose sände bud efter Datan och Abiram, Eliabs söner. Men de sade: "Vi kommer inte. 13 Är det inte nog att du har fört oss hit upp från ett land som flödar av mjölk och honung för att låta oss dö i öknen? Nu vill du också göra dig till herre över oss! 14 Du har sannerligen inte fört oss in i ett land som flödar av mjölk och honung eller gett oss åkrar och vingårdar till arvedel. Tänker du sticka ut ögonen på dessa människor? Nej, vi kommer inte!" 15 *1 Mos 4:5, 1 Sam 12:3. Då blev Mose mycket vred och sade till Herren: "Se inte till deras offergåva. Inte en enda åsna har jag tagit av dem, och ingen av dem har jag gjort något ont."

16 Mose sade till Kora: "I morgon ska du och hela din grupp träda fram inför Herrens ansikte, du själv och de och Aron. 17 Och var och en av er ska ta sitt fyrfat och lägga rökelse på det och bära sitt fyrfat fram inför Herrens ansikte, tvåhundrafemtio fyrfat. Du själv och Aron ska också ta var sitt fyrfat." 18 Och de tog var och en sitt fyrfat och lade eld på det och strödde på rökelse och ställde sig vid ingången till uppenbarelsetältet tillsammans med Mose och Aron. 19 Kora samlade hela församlingen mot dem vid ingången till uppenbarelsetältet.

Då visade sig Herrens härlighet för hela församlingen. 20 Och Herren talade till Mose och Aron. Han sade: 21 "Skilj er från denna församling, så ska jag förgöra dem på ett ögonblick." 22 *4 Mos 27:16, Job 12:10. Då föll de ner på sina ansikten och sade: "O Gud, du Gud som råder över anden i allt kött! Ska du bli vred på hela församlingen för att en enda man syndar?" 23 Då talade Herren till Mose. Han sade: 24 "Säg till församlingen: Dra er bort från lägerplatsen kring Kora, Datan och Abiram."

25 Mose steg upp och gick till Datan och Abiram, och de äldste i Israel följde honom. 26 Mose talade till församlingen. Han sade: "Vik bort från dessa ogudaktiga människors tält och rör inte något som tillhör dem, så att ni inte förgås genom alla deras synder." 27 Då drog de sig bort från lägerplatsen kring Kora, Datan och Abiram. Men Datan och Abiram kom ut och ställde sig vid ingången till sina tält med sina hustrur och barn, stora och små.

28 Och Mose sade: "Av detta ska ni förstå att det är Herren som har sänt mig att göra alla dessa gärningar. Jag har inte handlat efter eget tycke. 29 Om dessa dör på samma sätt som andra människor och får samma straff som alla andra, då har Herren inte sänt mig. 30 Men om Herren gör något nytt genom att marken spärrar upp sitt gap och slukar dem med allt de äger så att de far levande ner i dödsriket, då ska ni förstå att dessa människor har föraktat Herren."

31 Just när han hade sagt detta, rämnade marken under dem. 32 *4 Mos 6:10, 5 Mos 11:6, Ps 106:17, Jud v 11. Jorden öppnade sitt gap och slukade dem och deras hus, allt Koras folk och alla deras ägodelar. 33 De föll levande ner i dödsriket med allt de ägde, och jorden täckte över dem. Så utrotades de ur församlingen. 34 Hela Israel som stod runt omkring dem flydde vid deras rop, för de sade: "Annars slukas vi också av jorden!"

35 Och eld gick ut från Herren och förtärde de tvåhundrafemtio männen som hade burit fram rökelse.

36 Herren talade till Mose. Han sade: 37 "Säg till Eleasar, prästen Arons son, att han ska ta ut fyrfaten ur branden och kasta elden långt bort, för de har blivit heliga. 38 Och dessa fyrfat som tillhörde männen som syndade och miste sina liv, dem ska man hamra ut till plåtar och täcka altaret med, för de har varit framburna inför Herrens ansikte och har därför blivit heliga. De ska vara ett tecken för Israels barn."

39 Då tog prästen Eleasar de fyrfat av koppar som de uppbrända hade burit fram, och man hamrade ut dem för att täcka altaret. 40 De skulle vara till en påminnelse för Israels barn att ingen främling som inte var av Arons släkt skulle träda fram och tända rökelse inför Herrens ansikte, för att inte bli som Kora och hans grupp – allt i enlighet med vad Herren hade sagt honom genom Mose.

41 Men dagen efter klagade hela Israels församling mot Mose och Aron och sade: "Det är ni som har dödat Herrens folk!" 42 Och det hände att när församlingen samlades mot Mose och Aron och de vände sig mot uppenbarelsetältet, se, då täcktes det av molnskyn och Herrens härlighet visade sig. 43 Mose och Aron gick fram inför uppenbarelsetältet, 44 och Herren sade till Mose: 45 "Gå bort ifrån denna församling, så ska jag i ett ögonblick förgöra dem." Då föll de ner på sina ansikten.

46 Och Mose sade till Aron: "Ta ditt fyrfat och lägg eld från altaret på det och strö på rökelse och bär det genast till församlingen och bringa försoning för dem, eftersom vrede har gått ut från Herrens ansikte. Hemsökelsen har börjat."

47 Aron tog det Mose hade sagt och skyndade mitt in i församlingen. Och se, hemsökelsen hade redan börjat bland folket. Aron lade på rökelse och bringade försoning för folket. 48 Han stod mellan de döda och de levande, och hemsökelsen upphörde. 49 De som hade dött genom hemsökelsen utgjorde 14 700 förutom de som dog för Koras skull. 50 Sedan vände Aron tillbaka till Mose vid uppenbarelsetältets ingång, eftersom hemsökelsen hade upphört.

1 Now Korah, the son of Izhar, the son of Kohath, the son of Levi, and Dathan and Abiram, the sons of Eliab, and On, the son of Peleth, sons of Reuben, took men: 2 And they rose up before Moses, with certain of the children of Israel, two hundred and fifty princes of the assembly, famous in the congregation, men of renown: 3 And they gathered themselves together against Moses and against Aaron, and said unto them, Ye take too much upon you, seeing all the congregation are holy, every one of them, and the LORD is among them: wherefore then lift ye up yourselves above the congregation of the LORD?*16.3 Ye take…: Heb. It is much for you 4 And when Moses heard it, he fell upon his face: 5 And he spake unto Korah and unto all his company, saying, Even to morrow the LORD will shew who are his, and who is holy; and will cause him to come near unto him: even him whom he hath chosen will he cause to come near unto him. 6 This do; Take you censers, Korah, and all his company; 7 And put fire therein, and put incense in them before the LORD to morrow: and it shall be that the man whom the LORD doth choose, he shall be holy: ye take too much upon you, ye sons of Levi. 8 And Moses said unto Korah, Hear, I pray you, ye sons of Levi: 9 Seemeth it but a small thing unto you, that the God of Israel hath separated you from the congregation of Israel, to bring you near to himself to do the service of the tabernacle of the LORD, and to stand before the congregation to minister unto them? 10 And he hath brought thee near to him, and all thy brethren the sons of Levi with thee: and seek ye the priesthood also? 11 For which cause both thou and all thy company are gathered together against the LORD: and what is Aaron, that ye murmur against him?

12 And Moses sent to call Dathan and Abiram, the sons of Eliab: which said, We will not come up: 13 Is it a small thing that thou hast brought us up out of a land that floweth with milk and honey, to kill us in the wilderness, except thou make thyself altogether a prince over us? 14 Moreover thou hast not brought us into a land that floweth with milk and honey, or given us inheritance of fields and vineyards: wilt thou put out the eyes of these men? we will not come up.*16.14 put…: Heb. bore out 15 And Moses was very wroth, and said unto the LORD, Respect not thou their offering: I have not taken one ass from them, neither have I hurt one of them. 16 And Moses said unto Korah, Be thou and all thy company before the LORD, thou, and they, and Aaron, to morrow: 17 And take every man his censer, and put incense in them, and bring ye before the LORD every man his censer, two hundred and fifty censers; thou also, and Aaron, each of you his censer. 18 And they took every man his censer, and put fire in them, and laid incense thereon, and stood in the door of the tabernacle of the congregation with Moses and Aaron. 19 And Korah gathered all the congregation against them unto the door of the tabernacle of the congregation: and the glory of the LORD appeared unto all the congregation. 20 And the LORD spake unto Moses and unto Aaron, saying, 21 Separate yourselves from among this congregation, that I may consume them in a moment. 22 And they fell upon their faces, and said, O God, the God of the spirits of all flesh, shall one man sin, and wilt thou be wroth with all the congregation?

23 And the LORD spake unto Moses, saying, 24 Speak unto the congregation, saying, Get you up from about the tabernacle of Korah, Dathan, and Abiram. 25 And Moses rose up and went unto Dathan and Abiram; and the elders of Israel followed him. 26 And he spake unto the congregation, saying, Depart, I pray you, from the tents of these wicked men, and touch nothing of theirs, lest ye be consumed in all their sins. 27 So they gat up from the tabernacle of Korah, Dathan, and Abiram, on every side: and Dathan and Abiram came out, and stood in the door of their tents, and their wives, and their sons, and their little children. 28 And Moses said, Hereby ye shall know that the LORD hath sent me to do all these works; for I have not done them of mine own mind. 29 If these men die the common death of all men, or if they be visited after the visitation of all men; then the LORD hath not sent me.*16.29 the common…: Heb. as every man dieth 30 But if the LORD make a new thing, and the earth open her mouth, and swallow them up, with all that appertain unto them, and they go down quick into the pit; then ye shall understand that these men have provoked the LORD.*16.30 make…: Heb. create a creature

31 And it came to pass, as he had made an end of speaking all these words, that the ground clave asunder that was under them: 32 And the earth opened her mouth, and swallowed them up, and their houses, and all the men that appertained unto Korah, and all their goods. 33 They, and all that appertained to them, went down alive into the pit, and the earth closed upon them: and they perished from among the congregation. 34 And all Israel that were round about them fled at the cry of them: for they said, Lest the earth swallow us up also.

35 And there came out a fire from the LORD, and consumed the two hundred and fifty men that offered incense.

36 And the LORD spake unto Moses, saying, 37 Speak unto Eleazar the son of Aaron the priest, that he take up the censers out of the burning, and scatter thou the fire yonder; for they are hallowed. 38 The censers of these sinners against their own souls, let them make them broad plates for a covering of the altar: for they offered them before the LORD, therefore they are hallowed: and they shall be a sign unto the children of Israel. 39 And Eleazar the priest took the brasen censers, wherewith they that were burnt had offered; and they were made broad plates for a covering of the altar: 40 To be a memorial unto the children of Israel, that no stranger, which is not of the seed of Aaron, come near to offer incense before the LORD; that he be not as Korah, and as his company: as the LORD said to him by the hand of Moses.

41 But on the morrow all the congregation of the children of Israel murmured against Moses and against Aaron, saying, Ye have killed the people of the LORD. 42 And it came to pass, when the congregation was gathered against Moses and against Aaron, that they looked toward the tabernacle of the congregation: and, behold, the cloud covered it, and the glory of the LORD appeared. 43 And Moses and Aaron came before the tabernacle of the congregation.

44 And the LORD spake unto Moses, saying, 45 Get you up from among this congregation, that I may consume them as in a moment. And they fell upon their faces.

46 And Moses said unto Aaron, Take a censer, and put fire therein from off the altar, and put on incense, and go quickly unto the congregation, and make an atonement for them: for there is wrath gone out from the LORD; the plague is begun. 47 And Aaron took as Moses commanded, and ran into the midst of the congregation; and, behold, the plague was begun among the people: and he put on incense, and made an atonement for the people. 48 And he stood between the dead and the living; and the plague was stayed. 49 Now they that died in the plague were fourteen thousand and seven hundred, beside them that died about the matter of Korah. 50 And Aaron returned unto Moses unto the door of the tabernacle of the congregation: and the plague was stayed.