1 Herren talade till Mose på Moabs hedar vid Jordan mitt emot Jeriko. Han sade: 2 *Jos 21:2. "Befall Israels barn att de av de arvslotter de får till besittning ska ge städer åt leviterna att bo i. Ni ska också ge betesmarker åt dem omkring dessa städer. 3 Städerna ska de själva bo i, och betesmarkerna ska vara för deras dragdjur och boskap och alla andra djur. 4 Städernas betesmarker som ni ska ge leviterna ska sträcka sig tusen alnar från stadsmuren utåt åt alla sidor. 5 Och utanför staden ska ni mäta upp på östra sidan tvåtusen alnar*35:5tvåtusen alnar Knappt 1 km., på södra sidan tvåtusen alnar, på västra sidan tvåtusen alnar och på norra sidan tvåtusen alnar, med staden i mitten. Detta ska de ha som betesmarker till sina städer.

6 *2 Mos 21:13, 5 Mos 4:41f, Jos 20:2f. De städer som ni ger åt leviterna ska vara sex fristäder dit en dråpare kan fly. Utöver dessa ska ni ge dem fyrtiotvå andra städer. 7 Åt leviterna ska ni ge sammanlagt fyrtioåtta städer med betesmarker omkring. 8 *Jos 21:3f. Av de städer som ni ska ge av Israels barns besittningar, ska ni ta fler från de större stammarna och färre från de mindre. Varje stam ska ge åt leviterna några av sina städer, motsvarande den arvedel den själv har fått."

9 Herren talade till Mose. Han sade: 10 "Säg till Israels barn: När ni har gått över Jordan in i Kanaans land, 11 *5 Mos 19:2f. ska ni utse åt er städer som ska vara fristäder för er, dit en dråpare som av misstag dödat någon ska kunna fly. 12 Dessa städer ska ni ha som tillflyktsorter undan blodshämnaren*35:12blodshämnarenDen mördades släktingar som sökte ge mördaren sitt straff., så att dråparen inte dör innan han har stått till rätta inför församlingen. 13 Av de städer ni ger dem ska sex städer vara fristäder. 14 Tre städer ska ni utvälja på andra sidan Jordan och tre städer i Kanaans land. De ska vara fristäder. 15 Israels barn och främlingen och den inneboende bland dem ska ha dessa sex städer som tillflyktsorter, dit var och en som av misstag dödat någon ska kunna fly.

16 *2 Mos 21:12f, 3 Mos 24:17f. Men om någon slår en annan till döds med ett föremål av järn, då är han en mördare. En sådan ska straffas med döden. 17 Eller om någon har i sin hand en sten som kan döda och slår någon till döds med den, då är han en mördare. En sådan ska straffas med döden. 18 Eller om någon har i sin hand ett träredskap som kan döda och slår någon till döds med det, då är han en mördare. En sådan ska straffas med döden. 19 Blodshämnaren ska döda mördaren. Varhelst han träffar på honom ska han döda honom. 20 Likaså om någon av hat stöter till en annan eller med berått mod kastar något på honom så att han dör, 21 eller av fiendskap slår honom till döds med handen, då ska den som gav slaget straffas med döden, för han är en mördare. Blodshämnaren ska döda honom när han träffar honom.

22 Men om någon plötsligt och utan att hysa fiendskap stöter till någon, eller utan berått mod kastar något föremål på honom, 23 eller utan att se honom träffar med en sten som kan döda och döden följer, och det sker utan fiendskap och utan avsikt att skada, 24 då ska församlingen döma mellan den som gav slaget och blodshämnaren, enligt dessa föreskrifter. 25 Församlingen ska rädda dråparen ur blodshämnarens hand och sända honom tillbaka till fristaden dit han hade flytt. Där ska han stanna tills översteprästen som är smord med den heliga oljan är död.

26 Men om dråparen går utanför området för den fristad dit han flytt, 27 och blodshämnaren finner honom utanför det område som är hans fristad och dräper honom, då vilar ingen blodsskuld på blodshämnaren. 28 En dråpare ska stanna kvar i sin fristad tills översteprästen dör. Men efter översteprästens död får dråparen vända tillbaka till den ort där han har sin besittning. 29 Detta ska vara en rättsstadga för er från släkte till släkte, var ni än bor.

30 *5 Mos 17:6, 19:15, Matt 18:16, Joh 8:17, 2 Kor 13:1, Hebr 10:28. Om någon dödar en annan, ska mördaren dödas efter vittnens utsago. Men en enda persons vittnesmål är inte nog för att döma någon till döden. 31 Ni ska inte friköpa en mördares liv om han är skyldig till döden, utan han ska straffas med döden. 32 Ni ska inte heller friköpa den som har flytt till en fristad, för att han ska få vända tillbaka och bo i landet före prästens död. 33 *1 Mos 9:6, 2 Mos 21:12. Ni ska inte vanhelga det land där ni bor. Genom blod vanhelgas landet*35:33Genom blod vanhelgas landetJfr Ps 106:38, Hes 36:17f och reningsregeln i 5 Mos 21:1-9., och landet kan inte få försoning för det blod som spillts där utom genom blodet av den som har spillt det.

34 *3 Mos 26:11. Ni ska inte orena landet där ni bor och i vars mitt jag har min boning, för jag, Herren, bor mitt ibland Israels barn."

1 And the LORD spake unto Moses in the plains of Moab by Jordan near Jericho, saying, 2 Command the children of Israel, that they give unto the Levites of the inheritance of their possession cities to dwell in; and ye shall give also unto the Levites suburbs for the cities round about them. 3 And the cities shall they have to dwell in; and the suburbs of them shall be for their cattle, and for their goods, and for all their beasts. 4 And the suburbs of the cities, which ye shall give unto the Levites, shall reach from the wall of the city and outward a thousand cubits round about. 5 And ye shall measure from without the city on the east side two thousand cubits, and on the south side two thousand cubits, and on the west side two thousand cubits, and on the north side two thousand cubits; and the city shall be in the midst: this shall be to them the suburbs of the cities. 6 And among the cities which ye shall give unto the Levites there shall be six cities for refuge, which ye shall appoint for the manslayer, that he may flee thither: and to them ye shall add forty and two cities.*35.6 to them…: Heb. above them ye shall give 7 So all the cities which ye shall give to the Levites shall be forty and eight cities: them shall ye give with their suburbs. 8 And the cities which ye shall give shall be of the possession of the children of Israel: from them that have many ye shall give many; but from them that have few ye shall give few: every one shall give of his cities unto the Levites according to his inheritance which he inheriteth.*35.8 he…: Heb. they inherit

9 And the LORD spake unto Moses, saying, 10 Speak unto the children of Israel, and say unto them, When ye be come over Jordan into the land of Canaan; 11 Then ye shall appoint you cities to be cities of refuge for you; that the slayer may flee thither, which killeth any person at unawares.*35.11 at…: Heb. by error 12 And they shall be unto you cities for refuge from the avenger; that the manslayer die not, until he stand before the congregation in judgment. 13 And of these cities which ye shall give six cities shall ye have for refuge. 14 Ye shall give three cities on this side Jordan, and three cities shall ye give in the land of Canaan, which shall be cities of refuge. 15 These six cities shall be a refuge, both for the children of Israel, and for the stranger, and for the sojourner among them: that every one that killeth any person unawares may flee thither. 16 And if he smite him with an instrument of iron, so that he die, he is a murderer: the murderer shall surely be put to death. 17 And if he smite him with throwing a stone, wherewith he may die, and he die, he is a murderer: the murderer shall surely be put to death.*35.17 with…: Heb. with a stone of the hand 18 Or if he smite him with an hand weapon of wood, wherewith he may die, and he die, he is a murderer: the murderer shall surely be put to death. 19 The revenger of blood himself shall slay the murderer: when he meeteth him, he shall slay him. 20 But if he thrust him of hatred, or hurl at him by laying of wait, that he die; 21 Or in enmity smite him with his hand, that he die: he that smote him shall surely be put to death; for he is a murderer: the revenger of blood shall slay the murderer, when he meeteth him. 22 But if he thrust him suddenly without enmity, or have cast upon him any thing without laying of wait, 23 Or with any stone, wherewith a man may die, seeing him not, and cast it upon him, that he die, and was not his enemy, neither sought his harm: 24 Then the congregation shall judge between the slayer and the revenger of blood according to these judgments: 25 And the congregation shall deliver the slayer out of the hand of the revenger of blood, and the congregation shall restore him to the city of his refuge, whither he was fled: and he shall abide in it unto the death of the high priest, which was anointed with the holy oil. 26 But if the slayer shall at any time come without the border of the city of his refuge, whither he was fled; 27 And the revenger of blood find him without the borders of the city of his refuge, and the revenger of blood kill the slayer; he shall not be guilty of blood:*35.27 he…: Heb. no blood shall be to him 28 Because he should have remained in the city of his refuge until the death of the high priest: but after the death of the high priest the slayer shall return into the land of his possession. 29 So these things shall be for a statute of judgment unto you throughout your generations in all your dwellings. 30 Whoso killeth any person, the murderer shall be put to death by the mouth of witnesses: but one witness shall not testify against any person to cause him to die. 31 Moreover ye shall take no satisfaction for the life of a murderer, which is guilty of death: but he shall be surely put to death.*35.31 guilty…: Heb. faulty to die 32 And ye shall take no satisfaction for him that is fled to the city of his refuge, that he should come again to dwell in the land, until the death of the priest. 33 So ye shall not pollute the land wherein ye are: for blood it defileth the land: and the land cannot be cleansed of the blood that is shed therein, but by the blood of him that shed it.*35.33 the land cannot…: Heb. there can be no expiation for the land 34 Defile not therefore the land which ye shall inhabit, wherein I dwell: for I the LORD dwell among the children of Israel.