1 Vad ska vi då säga att Abraham fann, vår förfader efter köttet*4:1Abraham fann, vår förfader efter köttetAnnan översättning: "vår förfader Abraham fann på köttslig väg".? 2 *Rom 3:27, Ef 2:9. Om Abraham förklarades rättfärdig genom gärningar, då har han något att berömma sig av – men inte inför Gud. 3 *Gal 3:6, Jak 2:23. För vad säger Skriften? Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.*4:3 1 Mos 15:6.4 *Matt 20:14, Rom 11:6. Den som har gärningar får sin lön, inte av nåd utan som förtjänst. 5 *Rom 3:28, Fil 3:9. Men den som utan gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, han får sin tro tillräknad som rättfärdighet.

6 Därför uttalar också David sin saligprisning över den människa som Gud tillräknar rättfärdighet utan gärningar: 7 Saliga är de som fått sina brott förlåtna, sina synder övertäckta.8 Salig är den som Herren inte tillräknar synd.*4:7f Ps 32:1f.

9 *Rom 4:3. Gäller den saligprisningen bara de omskurna eller även de oomskurna? Vi säger ju att Abraham fick tron tillräknad som rättfärdighet. 10 När fick han den tillräknad? Som omskuren eller som oomskuren? Inte som omskuren, utan som oomskuren. 11 *1 Mos 17:10f, Gal 3:7. Han fick omskärelsens tecken som bekräftelse på trons rättfärdighet, och den hade han redan som oomskuren. Så skulle han bli far till alla oomskurna som tror, och så skulle rättfärdighet tillräknas dem. 12 *Matt 3:9. Han skulle också bli far till de omskurna, de som inte bara tillhör de omskurna utan också vandrar i spåren av den tro som vår far Abraham hade redan som oomskuren.

13 *1 Mos 18:18, Gal 3:18. Det var inte genom lagen som Abraham och hans avkomlingar fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro. 14 Om de som håller sig till lagen blir arvingar, då är tron meningslös och löftet upphävt. 15 *Rom 3:20, 1 Kor 15:56, Gal 3:19. Lagen framkallar ju vrede. Men där ingen lag finns, där finns inte heller någon överträdelse.

16 *Gal 3:7, 29. Därför heter det "av tro", för att det ska vara av nåd och löftet stå fast för alla hans avkomlingar, inte bara för dem som hör till lagens folk utan också för dem som har Abrahams tro. Han är allas vår far, 17 *Joh 5:21, Hebr 11:19. som det står skrivet: Jag har gjort dig till far till många folk. Och det är han inför den som han trodde på, Gud som ger liv åt de döda och kallar på det som inte är till som om det var till.*4:17 1 Mos 17:5.

18 Där hoppet var ute hoppades han ändå och trodde och blev så*4:18 1 Mos 17:4, 1 Mos 15:5.far till många folk, som det var sagt: Så ska din avkomma bli.*4:18trodde och blev såAnnan översättning: "trodde att han skulle bli".19 *Hebr 11:12. Han vacklade inte i tron när han tänkte på sin döda kropp – han var omkring hundra år – och att Saras moderliv var dött. 20 *Hebr 11:8f, 17f. Han tvivlade inte i otro på Guds löfte utan blev i stället starkare i tron och gav Gud äran, 21 *Ps 115:3, Luk 1:37. fullt övertygad om att vad Gud hade lovat var han också mäktig att hålla. 22 *1 Mos 15:6, Rom 4:3. Därför räknades det honom till rättfärdighet.

23 *Rom 15:4. Men dessa ord räknades honom till rättfärdighet skrevs inte bara för hans skull, 24 *Apg 2:24, 1 Petr 1:21. utan även för vår skull. Rättfärdighet kommer att tillräknas oss som tror på honom som uppväckte vår Herre Jesus från de döda, 25 *Jes 53:4f, Rom 8:32, 1 Kor 15:17. han som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull.

1 What shall we say then that Abraham our father, as pertaining to the flesh, hath found? 2 For if Abraham were justified by works, he hath whereof to glory; but not before God. 3 For what saith the scripture? Abraham believed God, and it was counted unto him for righteousness. 4 Now to him that worketh is the reward not reckoned of grace, but of debt. 5 But to him that worketh not, but believeth on him that justifieth the ungodly, his faith is counted for righteousness. 6 Even as David also describeth the blessedness of the man, unto whom God imputeth righteousness without works, 7 Saying, Blessed are they whose iniquities are forgiven, and whose sins are covered. 8 Blessed is the man to whom the Lord will not impute sin. 9 Cometh this blessedness then upon the circumcision only, or upon the uncircumcision also? for we say that faith was reckoned to Abraham for righteousness. 10 How was it then reckoned? when he was in circumcision, or in uncircumcision? Not in circumcision, but in uncircumcision. 11 And he received the sign of circumcision, a seal of the righteousness of the faith which he had yet being uncircumcised: that he might be the father of all them that believe, though they be not circumcised; that righteousness might be imputed unto them also: 12 And the father of circumcision to them who are not of the circumcision only, but who also walk in the steps of that faith of our father Abraham, which he had being yet uncircumcised. 13 For the promise, that he should be the heir of the world, was not to Abraham, or to his seed, through the law, but through the righteousness of faith. 14 For if they which are of the law be heirs, faith is made void, and the promise made of none effect: 15 Because the law worketh wrath: for where no law is, there is no transgression. 16 Therefore it is of faith, that it might be by grace; to the end the promise might be sure to all the seed; not to that only which is of the law, but to that also which is of the faith of Abraham; who is the father of us all, 17 (As it is written, I have made thee a father of many nations,) before him whom he believed, even God, who quickeneth the dead, and calleth those things which be not as though they were. 18 Who against hope believed in hope, that he might become the father of many nations; according to that which was spoken, So shall thy seed be. 19 And being not weak in faith, he considered not his own body now dead, when he was about an hundred years old, neither yet the deadness of Sara’s womb: 20 He staggered not at the promise of God through unbelief; but was strong in faith, giving glory to God; 21 And being fully persuaded that, what he had promised, he was able also to perform. 22 And therefore it was imputed to him for righteousness. 23 Now it was not written for his sake alone, that it was imputed to him; 24 But for us also, to whom it shall be imputed, if we believe on him that raised up Jesus our Lord from the dead; 25 Who was delivered for our offences, and was raised again for our justification.