Psaltaren 39

Människans förgänglighet

1 *1 Krön 25:1, 2 Krön 5:12. För körledaren, till Jedutun*39:1JedutunLovsångsledare hos kung David (1 Krön 16:41). Hans tjänst gick i arv (1 Krön 25:1f).. En psalm av David.

2 *Ps 17:3, 34:14, 141:3, Jak 3:2f. Jag sade:

"Jag ska akta mig

för att synda med min tunga,

jag ska sätta lås för min mun

så länge den gudlöse

är framför mig."

3 *Ps 38:14, 18. Jag blev stum och tyst,

jag höll inne även med det goda,

och min plåga blev allt värre.

4 *Ps 119:54. Mitt hjärta brann inom mig,

medan jag grubblade

brann det som en eld.

Då talade jag

med min tunga:

5 *Ps 90:12, 119:84.Herre, lär mig förstå mitt slut,

att mina dagar har en gräns,

så att jag inser hur förgänglig

jag är.

6 *Job 7:7, 14:1f, 16:22, Ps 62:10, 90:5f, 144:4. Som en handsbredd

har du gjort mina dagar,

min livslängd är som ingenting

inför dig.

Alla människor är bara en vindpust,

hur säkra de än står. Sela

7 *Job 8:9, 14:2, Pred 2:18, 21, 5:13f. Som en skuggbild

vandrar människan omkring,

oroar sig till ingen nytta,

samlar på hög

och vet inte vem som får det.

8 *Ps 38:16, 62:6, 71:5. Men vad hoppas jag nu på, Herre?

Till dig står mitt hopp.

9 Rädda mig från alla mina synder,

låt mig inte bli hånad av dårar.

10 *Ps 38:14. Jag tiger och öppnar inte min mun,

för det är du som har gjort det.

11 Vänd bort din plåga ifrån mig,

jag går under av din hands aga.

12 *5 Mos 28:15f, Ps 6:8. När du tuktar någon för hans skuld,

förtär du som mal det han har kärt.

Alla människor är bara

en vindpust. Sela

13 *1 Mos 47:9, 3 Mos 25:23, 1 Petr 2:11. Hör min bön, Herre,

lyssna till mitt rop!

Var inte tyst inför mina tårar,

för jag är en främling hos dig,

en gäst som alla mina fäder.

14 *Job 7:16, 10:20, 14:6. Vänd bort din blick från mig,

så att jag kan le igen

innan jag går bort

och inte finns här mer.

To the chief Musician, even to Jeduthun, A Psalm of David.

1 I said, I will take heed to my ways, that I sin not with my tongue: I will keep my mouth with a bridle, while the wicked is before me.*39.1 my mouth…: Heb. a bridle, or, muzzle for my mouth

2 I was dumb with silence, I held my peace, even from good; and my sorrow was stirred.*39.2 stirred: Heb. troubled

3 My heart was hot within me, while I was musing the fire burned: then spake I with my tongue,

4 LORD, make me to know mine end, and the measure of my days, what it is; that I may know how frail I am.*39.4 how…: or, what time I have here

5 Behold, thou hast made my days as an handbreadth; and mine age is as nothing before thee: verily every man at his best state is altogether vanity. Selah.*39.5 at…: Heb. settled

6 Surely every man walketh in a vain shew: surely they are disquieted in vain: he heapeth up riches, and knoweth not who shall gather them.*39.6 a vain…: Heb. an image

7 And now, Lord, what wait I for? my hope is in thee.

8 Deliver me from all my transgressions: make me not the reproach of the foolish.

9 I was dumb, I opened not my mouth; because thou didst it.

10 Remove thy stroke away from me: I am consumed by the blow of thine hand.*39.10 blow: Heb. conflict

11 When thou with rebukes dost correct man for iniquity, thou makest his beauty to consume away like a moth: surely every man is vanity. Selah.*39.11 his…: Heb. that which is to be desired in him to melt away

12 Hear my prayer, O LORD, and give ear unto my cry; hold not thy peace at my tears: for I am a stranger with thee, and a sojourner, as all my fathers were.

13 O spare me, that I may recover strength, before I go hence, and be no more.