1 *Herre, varför stannar du på avstånd

och döljer dig i nödens tider?

2 * De gudlösas högmod

plågar* den förtryckte.

Låt dem fångas i de onda planer

de har smitt,

3 för den gudlöse skryter

över sina själviska begär,

han välsignar den girige

och föraktar Herren.

4 * I sitt högmod

söker han inte Gud*,

i alla hans tankar

finns ingen plats för Gud.

5 * Han har ständig framgång

på sina vägar,

dina domar går högt

över hans blick,

han fnyser åt alla sina fiender.

6 Han säger i sitt hjärta:

"Jag vacklar inte,

mig drabbar aldrig

någon olycka."

7 * Hans mun är full av förbannelse,

svek och förtryck,

under hans tunga

finns ondska och olycka.

8 Han ligger på lur vid gårdarna,

han vill döda den oskyldige i smyg,

hans ögon spanar

efter den olycklige.

9 * Han lurar dold

som ett lejon i sitt snår,

han lurar för att gripa den svage,

han griper den svage

och drar in honom i sitt nät.

10 * Han hukar sig ner, han ligger på lur,

och de olyckliga faller i hans klor.

11 * Han säger i sitt hjärta:

"Gud glömmer,

han har dolt sitt ansikte,

han ser det aldrig."

12 Res dig, Herre!

Gud, lyft din hand,

glöm inte de svaga!

13 * Varför får den gudlöse förakta Gud

och säga i sitt hjärta

att du inte ställer till svars?

14 * Du ser det,

du ser olycka och sorg

för att ta det i din hand.

Den olycklige lämnar sig åt dig,

du är den faderlöses hjälpare.

15 * Bryt den ondes och gudlöses arm,

gör upp med hans gudlöshet

tills du inte ser den mer!

16 *Herren är kung

i evigheters evighet,

hedningar försvinner

ur hans land.

17 Du hör de förtrycktas längtan,

Herre,

du styrker deras hjärtan,

du vänder ditt öra till dem

18 * för att ge den faderlöse

och förtryckte rätt.

Människor komna av jord

ska aldrig mer sprida skräck.