1 Vid Babels floder,

där satt vi och grät

när vi tänkte på Sion.

2 Där i pilträden

hängde vi våra harpor,

3 för våra fångvaktare

bad oss sjunga,

våra plågare*

bad oss vara glada:

"Sjung för oss en av Sions sånger!"

4 Hur kan vi sjunga Herrens sång

i främmande land?

5 Glömmer jag dig, Jerusalem,

då ska min högra hand

glömma att spela.*

6 Låt min tunga fastna i gommen

om jag inte tänker på dig,

om jag inte har Jerusalem

som min högsta glädje.

7 *Herre, tänk på Jerusalems dag

då Edoms barn ropade:

"Riv, riv ner ända till grunden!"

8 * Dotter Babel, du fördärvade*,

lycklig är den som får ge dig

för det du har gjort mot oss.

9 * Lycklig är den

som får gripa dina späda barn

och krossa dem mot klippan.