1 * Tacka Herren, för han är god,

evig är hans nåd!

2 * Så ska Herrens friköpta säga,

de han har friköpt

från fiendens hand

3 * och samlat från länderna,

från öst och väst,

nord och syd*.

4 * De irrade i öknen på öde stigar,

de fann ingen stad

där de kunde bo.

5 De var hungriga och törstiga,

deras själ mattades.

6 Men de ropade till Herren

i sin nöd,

och han räddade dem

ur deras svårigheter.

7 * Han ledde dem

på den rätta vägen

till en stad där

de kunde bo.

8 * De ska tacka Herren

för hans nåd

och hans under

mot människors barn,

9 för han mättar

den längtande själen

och fyller den hungrande själen

med sitt goda.

10 * De satt i mörker och dödsskugga,

fångna i nöd och i bojor av järn,

11 * för de hade trotsat Guds ord

och föraktat den Högstes råd.

12 Han ödmjukade deras hjärtan

med lidande,

de föll och ingen hjälpare fanns.

13 Men de ropade till Herren

i sin nöd,

och han frälste dem

ur deras svårigheter.

14 * Han förde dem ut ur mörker

och dödsskugga

och slet sönder deras bojor.

15 De ska tacka Herren

för hans nåd

och hans under

mot människors barn,

16 för han krossade portar

av koppar

och knäckte bommar av järn.

17 De blev dårar genom sitt uppror

och fick lida för sina synder,

18 * de kände avsky för all mat

och närmade sig dödens portar.

19 Men de ropade till Herren

i sin nöd,

och han frälste dem

ur deras svårigheter.

20 Han sände sitt ord

och botade dem

och räddade dem

från undergång.

21 De ska tacka Herren

för hans nåd

och hans under

mot människors barn,

22 * de ska offra lovets offer

och förkunna hans verk

med jubel.

23 De for ut på havet med skepp

och drev handel på väldiga vatten,

24 de såg Herrens gärningar

och hans under i havets djup.

25 * Han talade och framkallade

en stormvind

så att havets vågor gick höga.

26 De for upp mot himlen

och ner i djupen,

deras själ var förtvivlad

i faran.

27 De vinglade och raglade

som druckna,

all deras vishet var borta.

28 Men de ropade till Herren

i sin nöd,

och han förde dem ut

ur deras svårigheter.

29 Han stillade stormen

och vågorna tystnade.

30 De gladdes över att det blev lugnt,

och han förde dem till hamnen

dit de ville.

31 De ska tacka Herren

för hans nåd

och hans under

mot människors barn,

32 de ska upphöja honom

i folkets församling

och prisa honom i de äldstes råd.

33 Han gjorde floder till öken,

källor till törstig mark

34 * och bördigt land till saltjord

på grund av invånarnas ondska.

35 * Han gjorde öknen

till vattenrik sjö

och torrt land till källor,

36 han lät de hungriga leva där

och bygga en stad

där de kunde bo.

37 * De sådde åkrar

och planterade vingårdar

som gav rik skörd.

38 * Han välsignade dem

och de blev många,

han lät inte deras boskap bli färre.

39 * Sedan blev de färre

och tyngdes av förtryck,

olyckor och bekymmer.

40 * Han öste förakt över furstarna

och lät dem irra i väglös ödemark,

41 * han upphöjde den fattige

ur eländet

och förökade familjerna

som hjordar.

42 * De ärliga ser det och gläds,

all ondska måste tiga.

43 * Den som är vis bör ta till sig detta

och tänka på Herrens

nådegärningar.