1 * Halleluja!

Tacka Herren, för han är god,

evig är hans nåd.

2 * Vem kan beskriva

Herrens väldiga gärningar

och förkunna allt hans lov?

3 Saliga är de som följer det rätta,

som alltid handlar rättfärdigt.

4 Tänk på mig, Herre,

efter din nåd mot ditt folk,

kom till mig med din frälsning,

5 så att jag får se dina utvaldas lycka,

dela ditt folks glädje

och berömma mig

med din arvedel.

6 * Vi har syndat som våra fäder,

vi har gjort fel,

vi har varit ogudaktiga.

7 * Våra fäder i Egypten

tog inte lärdom av dina under,

de tänkte inte på

dina många nådegärningar

utan gjorde uppror vid havet,

vid Röda havet.

8 Men han frälste dem

för sitt namns skull,

för att göra sin makt känd.

9 * Han talade strängt till Röda havet

och det blev torrt,

han förde dem genom djupen

som i en öken.

10 Han frälste dem

från motståndarens hand

och befriade dem

från fiendens grepp.

11 * Vattnet täckte deras fiender,

inte en enda av dem blev kvar.

12 * Då trodde de hans ord

och sjöng hans lov.

13 Men snart glömde de

hans gärningar,

de väntade inte på hans råd.

14 * De greps av begär i öknen

och frestade Gud i ödemarken.

15 * Han gav dem vad de begärde,

men sände tärande sjukdom

i deras själ.*

16 * De fylldes av avund

mot Mose i lägret

och mot Aron, Herrens helige.

17 * Men jorden öppnade sig

och slukade Datan,

den begravde Abirams grupp.

18 Eld slog upp i deras grupp,

lågorna brände de gudlösa.

19 * De gjorde en kalv vid Horeb

och tillbad en avgudabild,

20 * de bytte bort sin härlighet

mot bilden av en tjur

som äter gräs.

21 De glömde Gud, sin Frälsare,

som gjort väldiga ting

i Egypten,

22 * underbara verk i Hams land,

förunderliga gärningar

vid Röda havet.

23 * Han hotade att förgöra dem,

men Mose, hans utvalde,

ställde sig i vägen

för att vända bort hans vrede

från att fördärva dem.

24 * De föraktade det ljuvliga landet,

de trodde inte hans ord.

25 De klagade i sina tält

och lyssnade inte

till Herrens röst.

26 * Då lyfte han sin hand mot dem

och svor att låta dem falla i öknen,

27 * att låta deras barn

falla bland hednafolken

och spridas ut i länderna.

28 * De band sig till Baal-Peor

och åt av offren till de döda,

29 de väckte Guds vrede

med sina gärningar

och en hemsökelse bröt ut

bland dem.

30 * Men Pinehas steg fram

och skipade rätt,

och hemsökelsen hejdades.

31 * Det räknades honom

till rättfärdighet

från släkte till släkte, för evig tid.

32 * De väckte hans vrede

vid Meribas vatten

och Mose fick lida för deras skull,

33 * för de trotsade* hans ande

så att tanklösa ord

kom över hans läppar.

34 * De förgjorde inte folken

som Herren befallt dem,

35 * de beblandade sig

med hednafolken

och lärde sig deras gärningar.

36 * De tjänade deras avgudar,

och dessa blev en snara för dem.

37 * De offrade sina söner och döttrar

åt onda andar,

38 * de spillde oskyldigt blod,

sina söners och döttrars blod

som de offrade åt

Kanaans avgudar

så att landet vanhelgades av blodet.

39 * De blev orena genom sina gärningar

och var trolösa i allt de gjorde.

40 Då upptändes Herrens vrede

mot hans folk,

och han avskydde sin arvedel.

41 * Han gav dem

i hednafolkens hand,

och de som hatade dem

fick härska över dem.

42 Deras fiender förtryckte dem,

de kuvades under deras hand.

43 * Han räddade dem gång på gång,

men de var upproriska

i sina planer*

och sjönk allt djupare

genom sin synd.

44 Men han såg till dem i deras nöd

när han hörde deras rop,

45 * han tänkte på sitt förbund med dem

och förbarmade sig

för sin stora nåds skull.

46 Han lät dem finna barmhärtighet

hos alla som fört dem bort

i fångenskap.

47 * Fräls oss, Herre vår Gud,

och samla oss från hednafolken,

så att vi får prisa ditt heliga namn

och ha vår ära i att lova dig.

48 * Välsignad är Herren, Israels Gud,

från evighet till evighet!

Och allt folket ska säga: "Amen!"

Halleluja!

FEMTE BOKEN