Sions elände och vanära
אAlef
1 Så matt guldet har blivit,
det ädlaste guldet förvandlats!
Heliga ädelstenar ligger spridda
i varje gathörn.
בBeth
2 Jer 19:11. Sions ädlaste söner
skattades som fint guld.
Nu räknas de som lerkärl,
som verk av krukmakarhänder.
גGimel
3 Job 39:16f, Jes 49:15. Till och med schakaler
räcker fram sina spenar
och låter ungarna dia,
men dottern mitt folk
har blivit grym4:3grymStrutsen lämnar sina ägg direkt på marken och var därför en bild för bristande omsorg (jfr Job 39:16f).,
som strutsen i öknen.
דDaleth
4 Ps 137:6, Jer 14:3, Klag 2:11f. Dibarnets tunga fastnar
i gommen av törst.
Små barn ber om bröd,
men ingen ger dem något.
הHe
5 De som förr åt läckerheter
tynar bort på gatorna.
De som växte upp i purpur4:5purpurAntikens dyraste färg. Den utvanns ur havssnäckor och var värd sin vikt i silver.
ligger nu i dyn.
וWaw
6 1 Mos 18:20, 19:24f, Jer 20:16, Hes 16:46f, Matt 10:15, 11:24. Missgärningen hos dottern mitt folk
är större än synden i Sodom,4:6SodomStad vid Döda havet som utplånades för sin ondska (1 Mos 19, Hes 16:49f, Jud v 7).
som ödelades på ett ögonblick
utan att röras av människohänder.
זZajin
7 Hennes furstar glänste mer än snö,
de var vitare än mjölk,
deras kroppar var rödare än korall,
deras gestalter var som safir.
חHeth
8 Nu är deras ansikten mörkare än sot,
man känner inte igen dem
på gatorna.
Deras hud stramar över benen,
den är torr som trä.
טTeth
9 Jer 8:3. Lyckligare var de som dödades
med svärd
än de som nu dödas av hunger,
som tynar bort i plåga
av brist på markens frukter.
יJod
10 3 Mos 26:29, 5 Mos 28:53, 2 Kung 6:29, Jer 19:9, Klag 2:10, Hes 5:10. Med egna händer
har ömsinta mödrar kokat
sina barn
för att ha dem till föda
när dottern mitt folk gick under.
כKaf
11 Jer 17:27, Klag 2:3, Hes 7:8.Herren tömde ut sin vrede,
han öste ut sin vredesglöd.
I Sion tände han en eld
som förtärde dess grundvalar.
לLamed
12 Ingen av jordens kungar
hade trott det,4:12Ingen ... hade trott detSion ansågs ointagligt så länge man hade Guds beskydd (Ps 46, 48).
ingen av världens invånare,
att någon ovän eller fiende
skulle komma in
genom Jerusalems portar.
מMem
13 Jer 5:31, 23:21, 26:8f, Matt 23:35. Det kom för hennes profeters synder
och hennes prästers
missgärningar,
för att de spillde rättfärdigas blod
där inne i staden.
נNun
14 5 Mos 28:29, Jes 59:10. Som blinda irrar de på gatorna,
fläckade av blod
så att ingen vågar röra
deras kläder.
סSamek
15 3 Mos 13:45, Jer 49:5. "Bort! Oren!"
ropar man till dem.
"Bort, bort! Rör dem inte!"
De flyr, de irrar omkring.
Bland hednafolken säger man:
"Här får de inte bo längre."
פPe
16 Jes 47:6, Klag 5:12.Herren själv har skingrat dem,
han vill inte ta sig an dem mer.
Prästerna får ingen respekt,
de äldre får ingen barmhärtighet.
עAjin
17 Jes 30:5, 7. Våra ögon sviker oss
när vi förgäves söker efter hjälp.
Vi har spanat och spanat
efter ett folk som ändå inte kan
rädda oss.4:17ett folk som ändå inte kan rädda ossEgypten, vars militära hjälp svek (Jer 2:36, 37:7, Jes 30:2f).
צTsade
18 De vaktar på våra steg
så att vi inte vågar gå
på våra gator.
Vårt slut är nära,
våra dagar är ute,
ja, vårt slut har kommit.
קQof
19 Våra förföljare var snabbare
än himlens örnar.
De jagade oss över bergen
och låg på lur i öknen för oss.
רResh
20 2 Kung 25:5f, Jer 52:8f. Vår livsande, Herrens smorde,4:20HERRENS smordeGuds utvalde, helgade kung, en förebild till Messias/Kristus (Apg 10:38). De sista kungarna var Jojakin (598-597 f Kr) och Sidkia (597-587 f Kr). Se 2 Kung 24:8f.
fångades i deras fallgropar.
Om honom sade vi:
"I hans skugga ska vi leva
bland hednafolken."
שShin
21 Ps 137:7, Jer 25:15f, 49:12, Hes 25:12f. Gläd dig och jubla, dotter Edom4:21EdomGrannfolk i sydöst som hade sett på Jerusalems förstöring med skadeglädje (jfr Ps 137:7, Hes 25:12f och Ob vers 11).,
du som bor i landet Us.
Bägaren ska komma till dig också,
du ska bli drucken
och ligga naken.
תTaw
22 Jes 40:2, Jer 33:7. Straffet för din skuld har nått sitt slut,
dotter Sion.
Han ska inte mer föra bort dig
i fångenskap.
Men din skuld, dotter Edom,
ska han straffa,
han ska avslöja dina synder.
1 ¡CÓMO se ha oscurecido el oro! ¡Cómo el buen oro se ha demudado!
Las piedras del santuario están esparcidas por 4.1 cp. 2.19.las encrucijadas de todas las calles.
1 Calamidades de Sión
2 por sus muchos pecados.
2 Los hijos de Sión, preciados y estimados más que el oro puro,
4.2 Jer. 19.11. 2 Co. 4.7. ¡Cómo son tenidos por vasos de barro, obra de manos de alfarero!
3 Aun los monstruos marinos sacan la teta, dan de mamar á sus chiquitos:
La hija de mi pueblo es cruel, 4.3 Job 39.13-17.como los avestruces en el desierto.
4 La lengua del niño de 4.4 Sal. 22.15.teta, de sed se pegó á su paladar:
4.4 cp. 2.11,12. Los chiquitos pidieron pan, y no hubo quien se lo partiese.
5 Los que comían delicadamente, asolados fueron en las calles;
Los que se criaron en carmesí, 4.5 Job 24.8.abrazaron los estercoleros.
6 Y aumentóse la iniquidad de la hija de mi pueblo más que el pecado de Sodoma,
Que 4.6 Gn. 19.25. 2 P. 2.6. Jud. 7.xué trastornada en un momento, y no asentaron sobre ella compañías.
7 Sus 4.7 Nm. 6.2.Nazareos fueron blancos más que la nieve, más lustrosos que la leche.
Su compostura más rubicunda que los rubíes, más bellos que el zafiro:
8 Oscura más que la negrura es la forma de ellos; no los conocen por las calles:
4.8 Job 19.20. Sal. 102.5. Su piel está pegada á sus huesos, seca como un palo.
9 Más dichosos fueron los muertos á cuchillo que los muertos del hambre;
Porque éstos murieron poco á poco por falta de los frutos de la tierra.
10 4.10 cp. 2.20. Las manos de las mujeres 4.10 Dt. 28.56,57. 1 R. 3.26.piadosas cocieron á sus hijos;
Fuéronles comida en el quebrantamiento de la hija de mi pueblo.
11 Cumplió Jehová su enojo, derramó el ardor de su ira;
Y encendió fuego en Sión, que consumió sus fundamentos.
12 Nunca los reyes de la tierra, ni todos los que habitan en el mundo,
Creyeron que el enemigo y el adversario entrara por las puertas de Jerusalem.
13 4.13 Jer. 5.31 y 6.13. Ez. 22.26,28. Sof. 3.4. Es por los pecados de sus profetas, por las maldades de sus sacerdotes,
4.13 Mt. 23.31,37. Que derramaron en medio de ella la sangre de los justos.
14 Titubearon como ciegos en las calles, fueron contaminados en sangre,
De modo que no pudiesen tocar á sus vestiduras.
15 Apartaos ¡inmundos!, les 4.15 Lv. 13.45.gritaban, Apartaos, apartaos, no toquéis.
Cuando huyeron y fueron dispersos, dijeron entre las gentes: Nunca más morarán aquí.
16 La ira de Jehová los apartó, no los mirará más:
4.16 cp. 5.12,14. No respetaron la faz de los sacerdotes, ni tuvieron compasión de los viejos.
17 Aun nos han desfallecido nuestros ojos 4.17 Jer. 37.7.tras nuestro vano socorro:
En nuestra esperanza aguardamos 4.17 Is. 30.5,6.gente que no puede salvar.
18 Cazaron nuestro pasos, 4.18 2 R. 25.4,5.que no anduviésemos por nuestras calles:
Acercóse nuestro fin, cumpliéronse nuestros días; porque nuestro fin vino.
19 Ligeros fueron nuestros perseguidores 4.19 Jer. 4.13.más que las águilas del cielo:
Sobre los montes nos persiguieron, en el desierto nos pusieron emboscadas.
20 El resuello de nuestras narices, el ungido de Jehová,
De quien habíamos dicho: A su sombra tendremos vida entre las gentes: 4.20 Ez. 12.13 y 19.4,8.fué preso en sus hoyos.
21 Gózate y alégrate, hija de Edom, la que habitas en tierra de 4.21 Jer. 25.20.Hus:
4.21 Jer. 25.15,16. Aun hasta ti pasará el cáliz; embriagarte has, y vomitarás.
1 Oración del pueblo
2 afligido á Dios.
22 Cumplido es tu castigo, oh hija de Sión:
Nunca más te hará trasportar.
Visitará tu iniquidad, oh hija de Edom;
Descubrirá tus pecados.