1 Om jag talar
både människors
och änglars språk
men inte har kärlek,
är jag bara ekande brons
eller en skrällande cymbal.
2 Matt 7:22f, 17:20. Och om jag har profetisk gåva
och vet alla hemligheter
och har all kunskap,
och om jag har all tro
så att jag kan flytta berg
men inte har kärlek,
så är jag ingenting.
3 Och om jag delar ut
allt jag äger
och om jag offrar min kropp
till att brännas13:3till att brännasAndra handskrifter: "för att skryta".
men inte har kärlek,
så vinner jag ingenting.
4 1 Petr 4:8. Kärleken är tålig och mild.
Kärleken avundas inte,
den skryter inte,
den är inte uppblåst.
5 1 Kor 10:24, 33, Fil 2:4. Den beter sig inte illa,
den söker inte sitt,
den brusar inte upp,
den tänker inte på13:5tänker inte påAnnan översättning: "tillräknar inte". det onda.
6 3 Joh 3f. Den gläder sig inte
över orätten
men gläds med sanningen.
7 1 Kor 9:12, 2 Tim 2:24. Allt bär den, allt tror den,
allt hoppas den,
allt uthärdar den.
8 Kärleken upphör aldrig.
Men profetiorna ska försvinna,
tungomålen ska tystna
och kunskapen försvinna.
9 Vi förstår bara till en del
och profeterar till en del,
10 men när det fullkomliga kommer
ska det som är till en del
försvinna.
11 När jag var barn
talade jag som ett barn,
tänkte som ett barn
och förstod som ett barn.
Men sedan jag blivit vuxen
har jag lagt bort det barnsliga.
12 Rom 8:29. Nu ser vi en gåtfull spegelbild13:12en gåtfull spegelbildAntikens bronsspeglar gav endast en vag bild. Kunskapen om Gud är i detta liv fragmentarisk (13:9) och meddelas som en hemlighet (2:7) och en gåta i Skriftens klara spegel (4 Mos 12:8). Den är dock sann och tas emot genom tron (2 Kor 5:7), medan den i det kommande livet ska ersättas av att få se Gud "ansikte mot ansikte".,
men då ska vi se
ansikte mot ansikte.
Nu förstår jag bara till en del,
men då ska jag
känna fullkomligt,
så som jag själv blivit
fullkomligt känd.
13 1 Tess 1:3. Så består nu tro, hopp och kärlek,
dessa tre,
och störst av dem är kärleken.
1 Se eu falar as 1Co 12.10línguas dos homens e dos cp.2Co 12.4;Ap 14.2anjos e não tiver caridade, tenho-me tornado como o bronze que soa ou como o cp.Sl 150.5címbalo que retine. 2 Se eu tiver o dom de At 13.1;1Co 11.4;1Co 13.8;1Co 14.1,39; cp.Mt 7.22profecia e souber todos os 1Co 14.2;15.51mistérios e Rm 15.14toda a ciência; se tiver 1Co 12.9toda a fé, a ponto de Mt 17.20;21.21remover montes, e não tiver caridade, nada sou. 3 Se eu cp.Mt 6.2distribuir todos os meus bens em sustento dos pobres e Dn 3.28se entregar o meu corpo para ser queimado, se, todavia, não tiver caridade, isso nada me aproveita. 4 A caridade Pv 10.12;17.9;1Ts 5.14;1Pe 4.8é longânima, é benigna; a caridade cp.At 7.9não é invejosa, não 1Co 4.6se jacta, não se ensoberbece, 5 não se porta inconvenientemente, 1Co 10.24; cp.Fp 2.21não busca os seus próprios interesses, não se irrita, 2Co 5.19não suspeita mal, 6 cp.2Ts 2.12não se regozija com a injustiça, mas cp.2Jo 4;3Jo 3s.regozija-se com a verdade; 7 1Co 9.12tudo suporta, tudo crê, tudo espera, tudo sofre. 8 A caridade jamais se acaba; mas, quer haja 1Co 13.2profecias, desaparecerão; quer 1Co 13.1línguas, cessarão; quer ciência, desaparecerá. 9 Pois, 1Co 13.12;1Co 8.2em parte, conhecemos e, em parte, profetizamos; 10 mas, quando vier o que é perfeito, o que é em parte desaparecerá. 11 Quando eu era menino, falava como menino, sentia como menino, pensava como menino; desde que me tornei homem, dei de mão às coisas de menino. 12 Pois, agora, cp.2Co 5.7;Fp 3.12;Tg 1.23vemos como por um espelho, em enigma; mas, então, Gn 32.30;Nm 12.8;1Jo 3.2face a face; agora, conheço em parte, mas, então, conhecerei 1Co 8.3plenamente, assim como fui plenamente conhecido. 13 Mas, agora, permanecem estas três: a fé, a esperança, a caridade; porém a maior destas é a cp.Gl 5.6caridade.