1 2 Krön 34:29f. Kungen sände bud och lät kalla till sig alla de äldste i Juda och Jerusalem. 2 2 Kung 22:8. Och kungen gick upp i Herrens hus. Alla Juda män och alla Jerusalems invånare följde honom, också prästerna och profeterna och allt folket, från den minste till den störste. Han läste upp23:2läste uppEnligt budet i 5 Mos 31:11 (jfr också 5 Mos 17:19 om kungens personliga läsning). för dem allt som stod i förbundsboken som man hade funnit i Herrens hus. 3 5 Mos 13:4, Jos 24:25f, 2 Kung 11:14, 2 Krön 15:12. Och kungen trädde fram till pelaren och slöt inför Herrens ansikte det förbundet att de skulle följa Herren och hålla fast vid hans bud, vittnesbörd och stadgar av hela sitt hjärta och av hela sin själ, och upprätthålla detta förbunds ord som var skrivna i denna bok. Och allt folket ingick förbundet.
4 2 Kung 21:7, 25:18, 2 Krön 34:3f. Därefter befallde kungen översteprästen Hilkia och prästerna under honom liksom dem som höll vakt vid ingången, att de ur Herrens tempel skulle föra bort alla de föremål som var gjorda åt Baal och Asheran och åt himlens hela härskara. Och han brände dem utanför Jerusalem på Kidrons fält, men askan efter dem lät han föra till Betel. 5 2 Kung 21:3. Han avsatte också de avgudapräster som Juda kungar hade tillsatt för att tända offereld på offerhöjderna i Juda städer och runt omkring Jerusalem, liksom dem som tände offereld åt Baal, åt solen, åt månen, åt stjärnbilderna och åt himlens hela härskara. 6 2 Krön 34:4. Och han förde Asheran ut ur Herrens hus till Kidrons dal utanför Jerusalem och brände den där. Han stötte sönder den till stoft och kastade stoftet på den allmänna begravningsplatsen. 7 1 Kung 14:24, 15:12. Han rev dessutom ner husen för dem som utövade manlig tempelprostitution i Herrens hus och där kvinnor vävde tyg till tält åt Asheran. 8 Jer 11:13. Han hämtade alla prästerna från Juda städer och orenade offerhöjderna där prästerna hade tänt offereld, från Geba23:8GebaNordgräns för Juda rike (jfr 1 Kung 15:22), ca 1 mil norr om Jerusalem. ända till Beer-Sheba23:8Beer-ShebaDen södra gränsstaden. Här har stenar från ett altare raserat av Josia eller Hiskia (2 Krön 31:1) hittats.. Han bröt ner offerhöjderna vid portarna, de som fanns vid ingången till stadsfogden Josuas port och de som fanns till vänster när man gick in genom stadsporten.
9 Hes 44:10f. Men offerhöjdsprästerna fick inte stiga upp till Herrens altare i Jerusalem, utan de åt osyrat bröd bland sina bröder. 10 3 Mos 18:21, Jer 7:31. Josia orenade också Tofet23:10TofetBetyder "härd". Här offrades barn åt avgudar (3 Mos 20:2f, Jer 32:35). Hinnomsdalen låg sydväst om Jerusalem och användes senare som en bild för evig eld ("Gehenna", Matt 5:22). i Hinnoms barns dal för att ingen skulle låta sin son eller dotter gå genom eld till offer åt Molok. 11 1 Krön 26:18. Han tog bort de hästar som Juda kungar hade invigt åt solen och ställt upp så att man inte kunde gå in i Herrens hus, vid hovmannen Netan-Meleks kammare i Parvarim. Solens vagnar23:11Solens vagnarMytologiska solgudar ansågs köra en vagn över himlavalvet. brände han upp.
12 2 Kung 11:18, 21:5, 2 Krön 30:14, Jer 19:13, Sef 1:5. Kungen bröt ner altarna på taket över Ahas övre sal som Juda kungar hade gjort, likaså de altaren som Manasse hade gjort på de båda förgårdarna till Herrens hus. Sedan skyndade han bort därifrån och kastade stoftet av dem i Kidrons dal. 13 4 Mos 21:29, 1 Kung 11:5f. Han orenade offerhöjderna öster om Jerusalem och söder om Fördärvets berg23:13Fördärvets bergTroligen Olivberget (på hebreiska mashchít och zájit). Se 1 Kung 11:7., som Israels kung Salomo hade byggt åt Astarte, sidoniernas vidrighet, åt Kemosh, Moabs vidrighet och åt Milkom, ammoniternas avskyvärda avgud. 14 2 Mos 34:13, 5 Mos 7:5. Stoderna slog han sönder och asherapålarna högg han ner. Platsen där de hade stått fyllde han med människoben23:14människobenBärare av orenhet (jfr 4 Mos 19:11f)..
15 1 Kung 12:28f, 13:2, 32. Han bröt också ner altaret i Betel med dess offerhöjd. Det var den offerhöjd som Jerobeam, Nebats son, hade byggt upp, han som fick Israel att synda. Därefter brände han offerhöjden och stötte sönder den till stoft och brände dessutom Asheran. 16 1 Kung 13:1f, 2 Krön 34:5. När Josia såg sig om och fick se gravarna som fanns på berget, lät han hämta ut benen ur gravarna och brände dem på altaret och orenade det så, i enlighet med Herrens ord genom gudsmannen23:16gudsmannenEn profet trehundra år tidigare (se 1 Kung 13). som sade att det skulle ske. 17 1 Kung 13:29f. Kungen frågade: "Vad är det för ett minnesmärke som jag ser där?" Folket i staden svarade: "Där ligger gudsmannen begravd, han som kom från Juda och ropade mot altaret i Betel att det skulle ske som du nu har gjort." 18 1 Kung 13:11f. Då sade han: "Låt honom vara. Ingen får röra hans ben." Så lämnade man hans ben i fred och även benen av den profet som hade kommit dit från Samarien.
19 Josia avlägsnade också alla de offerhöjdshus i Samariens städer som Israels kungar hade byggt upp och som väckt Herrens vrede. Han gjorde med dem precis på samma sätt som han hade gjort i Betel. 20 1 Kung 18:40, 2 Krön 34:5f. Alla offerhöjdspräster som fanns där avrättade han på altarna och brände människoben ovanpå dem. Därefter vände han tillbaka till Jerusalem.
21 2 Mos 12:3f, 5 Mos 16:2f, 2 Krön 35:1f. Kungen befallde allt folket: "Fira påskhögtid23:21Fira påskhögtidSe den utförligare skildringen i 2 Krön 35. åt Herren er Gud så som det är föreskrivet i denna förbundsbok." 22 En sådan påskhögtid hade nämligen inte firats sedan den tid då domarna dömde Israel, inte någon gång under hela den tid som kungar regerade i Israel och Juda. 23 Det var först i kung Josias artonde regeringsår som en sådan påskhögtid firades åt Herren i Jerusalem.
24 3 Mos 19:31, 20:27, 5 Mos 18:10f, Jes 8:19. Dessutom skaffade Josia bort andebesvärjarna och spåmännen, husgudarna23:24husgudarnaStatyetter förknippade med folktro och vidskepelse (se 1 Mos 31:34 med not). och avgudarna och allt det avskyvärda som man kunde se i Juda land och i Jerusalem. Han gjorde det för att upprätthålla de lagord som fanns skrivna i den bok som prästen Hilkia hade funnit i Herrens hus. 25 2 Kung 18:5. Före Josia hade det inte funnits någon kung som var som han, ingen som så av hela sitt hjärta, hela sin själ och hela sin kraft hade vänt sig till Herren i enlighet med hela Mose lag. Efter honom kom inte heller någon som var lik honom.
26 2 Kung 21:2f, Jer 15:4. Ändå vände Herren sig inte från sin stora vredes glöd. Hans vrede hade blivit upptänd mot Juda på grund av allt det som Manasse hade gjort och väckt hans vrede med. 27 1 Kung 8:29, 9:3, 2 Kung 24:3f.Herren sade: "Också Juda ska jag driva bort från mitt ansikte, liksom jag har drivit bort Israel. Jag ska förkasta Jerusalem, denna stad som jag hade utvalt, och även det hus om vilket jag hade sagt: Mitt namn ska vara där."
28 Vad som mer finns att säga om Josia och om allt som han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika. 29 2 Krön 35:20f, Jer 46:2. Under hans tid drog farao Neko23:29farao NekoNeko II (610-595 f Kr) ville år 609 hjälpa de sista kvarvarande assyrierna i Harran i norra Syrien, som var trängda av babylonierna efter Nineves fall 612 f Kr (se Nahums bok). Josia stödde babylonierna liksom hans farfar Hiskia (20:12 med not)., kungen av Egypten, upp mot Assyriens kung vid floden Eufrat. Då tågade kung Josia emot honom men blev dödad av honom vid Megiddo23:29MegiddoDet talas i Upp 16:16 om en framtida drabbning här vid "Harmagedon". under första sammandrabbningen. 30 2 Kung 9:28, 2 Krön 36:1f, Jer 22:11f. Hans tjänare förde hans döda kropp i en vagn bort från Megiddo till Jerusalem och begravde honom i hans grav.
Men folket i landet tog Josias son Joahas och smorde honom och gjorde honom till kung efter hans far.
31 2 Kung 24:18. Joahas var tjugotre år när han blev kung, och han regerade tre månader23:31Joahas … tre månaderÅr 609 f Kr. Joahas betyder "Herren griper". Se även 2 Krön 36, Jer 22:10f. i Jerusalem. Hans mor hette Hamutal och hon var dotter till Jeremia från Libna. 32 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, precis som hans fäder hade gjort. 33 Farao Neko lät sätta honom i fängelse i Ribla23:33RiblaBefäst centralort och armehögkvarter i västra Syrien (se även 25:6). i Hamats land och gjorde så slut på hans regering i Jerusalem. Han pålade landet en skatt på hundra talenter silver och en talent guld23:33hundra talenter silver och en talent guldCa 3 ton silver och 30 kg guld..
34 Och farao Neko gjorde Eljakim, Josias son, till kung i hans far Josias ställe och ändrade hans namn till Jojakim. Men han tog med sig Joahas, som på så sätt kom till Egypten och dog där.
35 2 Kung 15:20. Jojakim gav silvret och guldet åt farao. Men han måste beskatta landet för att kunna få fram de pengar som farao gett befallning om. Allt eftersom var och en av folket i landet blev beskattad, drev man in silvret och guldet från dem för att sedan betala ut det till farao Neko.
36 Jojakim var tjugofem år när han blev kung, och han regerade elva år23:36Jojakim … elva årÅr 609-598 f Kr. Jojakim betyder "Herren ska upprätta". Se även 2 Krön 36:4f. Föraktade Herrens ord (Jer 26, 36) och kritiserades av Jeremia (Jer 22:13f). i Jerusalem. Hans mor hette Sebida och hon var dotter till Pedaja från Ruma. 37 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, precis som hans fäder hade gjort.
1 Então, 2Cr 34.29-32o rei mandou, e se ajuntaram a ele todos os anciãos de Judá e de Jerusalém. 2 O rei subiu à Casa de Jeová, e, com ele, todos os homens de Judá e todos os habitantes de Jerusalém, e os sacerdotes, e os profetas, e todo o povo, tanto pequenos como grandes; Dt 31.10-13e leu aos ouvidos deles todas as palavras do livro da Aliança, 2Rs 22.8que fora achado na Casa de Jeová. 3 2Rs 11.14,17O rei pôs-se em pé junto à coluna e fez aliança com Jeová, Dt 13.4para andar atrás dele e guardar os seus mandamentos, os seus testemunhos e os seus estatutos, de todo o seu coração e de toda a sua alma, para confirmar as palavras desta aliança que estavam escritas neste livro; e todo o povo esteve pela aliança.
4 O rei ordenou ao sumo sacerdote Hilquias, e aos 2Rs 25.18;Jr 52.24sacerdotes da segunda ordem, e aos guardas da porta que 2Rs 21.3,7tirassem do templo de Jeová todos os vasos que tinham sido feitos para Baal, e para a Aserá, e para todo o exército do céu; 2Rs 23.15queimou-os fora de Jerusalém, nos campos de Cedrom e levou a cinza deles para Betel. 5 Aboliu também os sacerdotes idólatras, que foram constituídos pelos reis de Judá para queimarem incenso nos altos nas cidades de Judá e nos lugares em torno de Jerusalém, como também os que queimavam incenso a Baal, ao sol, à lua, aos planetas e a todo o exército do céu. 6 Tirou da Casa de Jeová a Aserá, que levou para fora de Jerusalém, à torrente de Cedrom, junto da qual a queimou e 2Rs 23.15a reduziu a pó, que 2Cr 34.4lançou sobre as sepulturas do vulgacho. 7 Derrubou as casas dos 1Rs 14.24;15.12sodomitas que estavam na Casa de Jeová, onde Êx 35.25-26;Ez 16.16as mulheres teciam cortinas para a Aserá. 8 Das cidades de Judá tirou todos os sacerdotes, e profanou os altos em que os sacerdotes haviam queimado incenso, desde Js 21.17;1Rs 15.22Geba até Berseba, e derrubou os altos das portas que estavam junto à entrada da porta de Josué, governador da cidade, e ficavam à esquerda da porta da cidade. 9 Todavia, Ez 44.10-14os sacerdotes dos altos não subiam ao altar de Jeová em Jerusalém, mas comiam pães asmos no meio de seus irmãos. 10 Is 30.33;Jr 7.31-32Profanou a Tofete, que está no vale dos Filhos de Hinom, Lv 18.21para que ninguém fizesse passar a seu filho ou a sua filha pelo fogo a 1Rs 11.7Moloque. 11 Tirou os cavalos que os reis de Judá tinham consagrado ao sol, à entrada da Casa de Jeová, perto da câmara do camareiro Natã-Meleque, a qual ficara nos recintos; e queimou a fogo os carros do sol. 12 O rei derrubou Jr 19.13;Sf 1.5os altares que estavam sobre o teto da câmara alta de Acaz, os quais os reis de Judá haviam feito, e 2Rs 21.5os altares que Manassés tinha feito nos dois átrios da Casa de Jeová, e, correndo dali, 2Rs 23.4,6lançou o pó deles na torrente de Cedrom. 13 O rei também profanou os altos que estavam defronte de Jerusalém, à direita do 1Rs 11.7monte de Corrupção, que Salomão, rei de Israel, tinha edificado para 1Rs 11.5Astarote, abominação dos sidônios, e para Nm 21.29Camos, abominação de Moabe, e para Milcom, abominação dos filhos de Amom. 14 Dt 7.5,25Fez em pedaços as colunas, e cortou os Aserins, e 2Rs 23.16encheu estes lugares de ossos de homens.
15 1Rs 13.1O altar que estava em Betel, e 1Rs 12.28-33o alto que tinha edificado Jeroboão, filho de Nebate, que fez pecar a Israel, mesmo aquele altar e o alto, ele os derribou; 2Rs 23.6queimou o alto, e reduziu-o a pó, e queimou a Aserá. 16 Ao voltar-se Josias, viu os sepulcros que estavam ali no monte; e mandou tirar dos sepulcros os ossos e queimou-os sobre o altar, profanando-o, 1Rs 13.2conforme a palavra de Jeová, proclamada pelo homem de Deus, que proclamou essas coisas. 17 Então, perguntou: Que monumento é este que eu vejo? Responderam-lhe os homens da cidade: 1Rs 13.1,30-31É o sepulcro do homem de Deus, que veio de Judá e proclamou estas coisas que acabas de fazer ao altar de Betel. 18 Josias disse: Deixai-o estar, ninguém mova os ossos dele. Deixaram, pois, os ossos dele juntamente 1Rs 13.11,31com os ossos do profeta que tinha vindo de Samaria. 19 Também tirou Josias todas as casas dos altos que havia na 2Cr 34.6-7cidade de Samaria, edificadas pelos reis de Israel para provocarem Jeová à ira, e fez-lhes conforme tudo o que havia feito em Betel. 20 A todos os sacerdotes dos altos que estavam ali, 2Rs 10.25;11.18matou-os sobre os altares, onde queimou ossos de homens; e voltou para Jerusalém.
21 O rei deu ordem a todo o povo, dizendo: 2Cr 35.1-17Celebrai a Páscoa a Jeová, vosso Deus, Nm 9.2-4;Dt 16.2-8como está escrito neste livro da Aliança. 22 2Cr 35.18-19Por certo, não se celebrou Páscoa tal desde os juízes que julgaram a Israel, nem em todos os dias dos reis de Israel, nem nos dias dos reis de Judá; 23 porém, no décimo oitavo ano do rei Josias, foi esta Páscoa celebrada a Jeová, em Jerusalém.
24 Aboliu também Josias 2Rs 21.6;Lv 19.31os que tinham espíritos familiares, os feiticeiros, Gn 31.19os terafins, 2Rs 21.11,21os ídolos e todas as abominações que foram notadas na terra de Judá e em Jerusalém, Dt 18.10-12para confirmar as palavras da lei escrita 2Rs 22.8no livro que o sacerdote Hilquias achou na Casa de Jeová. 25 2Rs 18.5Não houve antes dele rei que lhe fosse semelhante, que se convertesse a Jeová de todo o seu coração, de toda a sua alma e de toda a sua força, conforme toda a lei de Moisés; nem depois dele, lhe houve outro semelhante.
26 Todavia, Jeová não arrefeceu o ardor da grande ira, que se tinha acendido contra Judá, 2Rs 21.11-13;Jr 16.4por causa de todas as provocações com que Manassés o tinha irritado. 27 Jeová disse: Removerei também a Judá de diante de mim, 2Rs 18.11como removi a Israel, 2Rs 21.13-14e rejeitarei a cidade de Jerusalém que escolhi, e a casa da qual eu disse: O meu nome estará ali.
28 Ora, o restante dos atos de Josias e tudo o que ele fez não estão, porventura, escritos no Livro das Crônicas dos Reis de Judá? 29 2Cr 35.20-24Faraó-Neco, Jr 46.2rei do Egito, subiu nos seus dias ao rio Eufrates contra o rei da Assíria; e o rei Josias, saindo contra ele, foi morto em Jz 5.19Megido, após o encontro. 30 De Megido os 2Rs 9.28seus servos, em um carro, levaram-no morto, e, transportando-o a Jerusalém, sepultaram-no no seu sepulcro. 2Cr 36.1-4O povo da terra tomou a Jeoacaz, filho de Josias, e ungiram-no e constituíram-no rei em lugar de seu pai.
31 1Cr 3.15;Jr 22.11Jeoacaz tinha vinte e três anos quando começou a reinar e reinou três meses em Jerusalém. Sua mãe chamava-se 2Rs 24.13Hamutal, filha de Jeremias, de Libna. 32 Ele fez o mal à vista de Jeová, 2Rs 21.2-7conforme tudo o que haviam feito seus pais. 33 2Rs 23.29Faraó-Neco prendeu-o em 2Rs 25.6Ribla, na terra de 1Rs 8.65Hamate, para que não reinasse em Jerusalém; e obrigou a terra a pagar um tributo de cem talentos de prata e de um talento de ouro. 34 Faraó-Neco constituiu rei a 1Cr 3.15Eliaquim, filho de Josias, em lugar de Josias, seu pai, e 2Rs 24.17mudou-lhe o nome em Jeoaquim; porém levou consigo a Jeoacaz, Jr 22.11-12;Ez 19.3-4que foi ao Egito, onde morreu. 35 Jeoaquim 2Rs 23.33deu a Faraó prata e ouro, porém estabeleceu um imposto sobre a terra para pagar o dinheiro segundo a ordem de Faraó. Do povo da terra exigiu prata e ouro, de cada um segundo o que lhe foi imposto, para o dar a Faraó-Neco.
36 2Cr 36.5Jeoaquim tinha vinte e cinco anos quando começou a reinar e reinou onze anos em Jerusalém. Sua mãe chamava-se Zebida, filha de Pedaías, de Ruma. 37 Ele fez o mal à vista de Jeová, 2Rs 23.32conforme tudo o que haviam feito seus pais.