1 *2 Kung 1:17. Joram, Ahabs son, blev kung över Israel i Samaria i Juda kung Joshafats artonde regeringsår och regerade i tolv år*3:1Joram … tolv årCa 852-841 f Kr. Joram betyder "Herren är upphöjd".. 2 *1 Kung 16:31f. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon men inte som hans far och mor, för han skaffade bort den baalsstod som hans far hade låtit göra. 3 *1 Kung 12:28f. Men han höll fast vid de synder som Jerobeam, Nebats son, hade förlett Israel med. Från dessa avstod han inte.

4 Mesha*3:4MeshaFör att fira frigörelsen från Israel (vers 27) reste han en stele (stenstod) som i dag finns i Louvren i Paris. I inskriptionen anklagar han Israel för förtryck, prisar sin gud Kemosh och beskriver att han sedan dödade alla män i de israelitiska gränsstäderna Nebo och Atarot (4 Mos 32:3) och "helgade" kvinnorna åt Kemosh., kungen i Moab som hade stora fårhjordar, hade betalat i skatt till Israels kung 100 000 lamm och ull av 100 000 baggar. 5 *2 Kung 1:1. Men när Ahab var död gjorde Moabs kung uppror*3:5upprorMoabs anfall i 2 Krön 20 kom antingen efter eller före Israels krigståg i 2 Kung 3. mot Israels kung.

6 Då drog kung Joram ut från Samaria och mönstrade hela Israel. 7 *1 Kung 22:4. Sedan sände han bud till kung Joshafat i Juda och lät säga: "Moabs kung har gjort uppror mot mig. Vill du gå med mig för att strida mot Moab?" Han svarade: "Ja, jag går med – jag som du, mitt folk som ditt folk, mina hästar som dina hästar!" 8 Han frågade: "Vilken väg ska vi dra ut?" Han svarade: "Vägen genom Edoms öken*3:8genom Edoms ökenRunt Döda havet söderifrån, för att undvika Moabs befästningar mot norr.."

9 Så drog de ut, Israels kung, Judas kung och Edoms kung. Men när de vandrat omkring i sju dagar fanns det inte längre något vatten, varken för hären eller för djuren som de förde med sig. 10 Då sade Israels kung: "Så olyckligt att Herren skulle kalla samman dessa tre kungar för att ge dem i Moabs hand!" 11 *1 Kung 22:5, 7. Men Joshafat sade: "Finns det ingen Herrens profet här, så att vi kan fråga Herren genom honom?" Då svarade en av de tjänare som Israels kung hade med sig: "Elisha, Shafats son, finns här, han som brukade hälla vatten över Elias händer." 12 Joshafat sade: "Hos honom är Herrens ord." Israels kung och Joshafat och Edoms kung gick då ner till honom.

13 Men Elisha sade till Israels kung: "Vad har jag med dig att göra? Gå du till din fars profeter*3:13din fars profeter och din mors profeterAhabs och Isebels profeter för Baal och Ashera (1 Kung 18:19). och din mors profeter." Israels kung svarade honom: "Nej, Herren har kallat samman dessa tre kungar för att ge dem i Moabs hand!" 14 Då sade Elisha: "Så sant Herren Sebaot lever, han som jag tjänar: Om det inte vore för kung Joshafat av Juda så skulle jag inte bry mig om dig eller ens se åt dig. 15 *1 Sam 10:5. Men hämta nu hit åt mig en man som spelar harpa*3:15spelar harpaMusik förknippades med profetisk inspiration (1 Sam 10:5, 1 Krön 25:1f).." Och när harpspelaren spelade kom Herrens hand över honom. 16 Han sade: "Så säger Herren: Gräv grop vid grop i denna dal, 17 för så säger Herren: Ni ska inte märka någon vind eller se något regn, men ändå ska dalen bli full med vatten så att både ni själva, er boskap och era andra djur får att dricka.

18 Men Herren anser inte detta vara nog, utan han ska också ge Moab i er hand. 19 Ni ska inta alla befästa städer och alla andra viktiga städer. Ni ska hugga ner alla goda träd och alla vattenkällor ska ni täppa igen. Och all bördig åkermark ska ni fördärva med stenar." 20 *2 Mos 29:39f. Och se, på morgonen, vid den tid då matoffret frambärs, strömmade vatten till från Edomssidan, så att landet fylldes med vatten.

21 Hela Moab hade hört att kungarna hade dragit upp för att strida mot dem. Och alla som var i vapenför ålder eller däröver hade kallats samman och stod vid gränsen. 22 När de steg upp tidigt på morgonen och solen lyste på vattnet, såg det ut för moabiterna som om vattnet framför dem var rött som blod. 23 Då sade de: "Det är blod! Kungarna har säkert kommit i strid och dödat varandra. Nu till plundring, Moab!"

24 Men när de kom till Israels läger bröt israeliterna fram och slog moabiterna, som flydde för dem. Och de drog in i landet och slog moabiterna. 25 De förstörde städerna och kastade var och en sin sten på all bördig åkermark tills den var övertäckt. De täppte till alla vattenkällor och fällde alla goda träd. Till slut återstod endast stenarna av Kir-Hareset*3:25Kir-HaresetBetyder "ruinmuren", en omskrivning för huvudstaden Kir-Moab i södra Moab.. Slungkastarna omringade staden och besköt den.

26 När Moabs kung såg att han inte kunde stå emot i striden, tog han med sig sjuhundra svärdbeväpnade män för att slå sig igenom till Edoms kung. Men de kunde inte. 27 Då tog han sin förstfödde son*3:27sin förstfödde sonAnnan översättning: "hans förstfödde son" (alltså den edomitiske kungens)., som skulle bli kung efter honom, och offrade honom som brännoffer på muren. En stark vrede*3:27stark vredeOklar vers. Kan syfta på moabiternas, edomiternas, Guds eller israeliternas egen vrede. kom då över Israel, som bröt upp och lämnade honom i fred och vände tillbaka till sitt land igen.

1 Ora, Jorão, filho de Acabe, começou a reinar sobre Israel, em Samaria, no *2Rs 1.17décimo oitavo ano de Josafá, rei de Judá, e reinou doze anos. 2 Fez o mal aos olhos de Jeová; porém não tanto como seu pai nem sua mãe, pois *2Rs 10.18,26-28;Êx 23.24tirou a coluna de Baal que *1Rs 16.31-32seu pai tinha feito. 3 Todavia, *1Rs 12.28-32se apegou aos pecados de Jeroboão, filho de Nebate, *1Rs 14.9,16com que este fez pecar a Israel; não se apartou deles.

4 Ora, Mesa, rei de Moabe, era criador de ovelhas e *2Sm 8.2;Is 16.1-2pagava seu tributo ao rei de Israel com a lã de cem mil cordeiros e de cem mil carneiros. 5 *2Rs 1.1Quando, porém, Acabe morreu, rebelou-se o rei de Moabe contra o rei de Israel. 6 O rei Jorão saiu, nesse tempo, de Samaria e fez revista de todo o Israel. 7 Mandou dizer a Josafá, rei de Judá: O rei de Moabe rebelou-se contra mim; irás comigo à guerra contra Moabe? Respondeu ele: Subirei; *1Rs 22.4como tu és, sou eu; o meu povo, como teu povo; os meus cavalos, como os teus cavalos. 8 Então, perguntou Jorão: Por que caminho havemos de subir? Respondeu ele: Pelo caminho do deserto de Edom. 9 *2Rs 3.1Partiram o rei de Israel, o *2Rs 3.7rei de Judá e o *1Rs 22.47rei de Edom; e andaram rodeando com uma marcha de sete dias; não havia água para o exército nem para as bestas que os seguiam. 10 Disse o rei de Israel: Ai! Jeová chamou estes três reis para os entregar nas mãos de Moabe. 11 Perguntou, porém, Josafá: *1Rs 22.7Não há aqui algum profeta de Jeová, para, por meio dele, consultarmos a Jeová? Respondeu um dos servos do rei de Israel: Aqui está *2Rs 2.25Eliseu, filho de Safate, *1Rs 19.21;Jo 13.4-5,13-14que derramava água sobre as mãos de Elias. 12 Disse Josafá: A palavra de Jeová está com ele. Desceram a estar com ele o rei de Israel, o rei de Judá e o rei de Edom.

13 *Ez 14.3-5Eliseu disse ao rei de Israel: Que tenho eu contigo? *1Rs 18.19;22.6-11,22-25Vai ter com os profetas de teu pai e com os profetas de tua mãe. Respondeu-lhe o rei de Israel: Não; porque Jeová chamou estes três reis para os entregar nas mãos de Moabe. 14 Disse Eliseu: *2Rs 5.16;1Rs 17.1Pela vida de Jeová, em cuja presença estou, se não fosse respeitar eu a presença de Josafá, rei de Judá, sem dúvida, não te daria atenção, nem te veria. 15 Agora, porém, *1Sm 16.23;1Cr 25.1trazei-me um menestrel. Quando o menestrel tocava, veio *1Rs 18.46;Ez 1.3a mão de Jeová sobre Eliseu. 16 Ele disse: Assim diz Jeová: Enchei este vale de covas. 17 Pois assim diz Jeová: Não sentireis vento, nem vereis chuva; contudo, este vale se encherá de água; e bebereis vós, e os vossos servos, e as vossas bestas. 18 Isso é ainda pouco aos olhos de Jeová; ele também entregará os moabitas nas vossas mãos. 19 *2Rs 3.25Ferireis todas as cidades fortalecidas e todas as cidades escolhidas, e cortareis todas as árvores boas, e entupireis todas as fontes de água, e danificareis com pedras todos os terrenos bons. 20 Pela manhã, *Êx 29.39-40ao tempo de se oferecer a oblação, eis que vinham as águas pelo caminho de Edom, e a terra se encheu de água.

21 Quando todos os moabitas ouviram que os reis haviam subido para pelejarem contra eles, convocaram-se a si mesmos, a saber, todos os que estavam em idade de pegar armas e mesmo para cima, e esperaram nas fronteiras. 22 Levantando-se de madrugada, e raiando o sol sobre as águas, viram os moabitas diante de si as águas vermelhas como sangue. 23 Disseram: É sangue; sem dúvida, os reis são destruídos e, de parte a parte, se mataram; agora, ó Moabe, à presa. 24 Tendo os moabitas chegado ao arraial de Israel, levantaram-se os israelitas e feriram-nos, de modo que fugiram diante deles; e os israelitas entraram na terra, ferindo aos moabitas. 25 *2Rs 3.19Arrasaram as cidades; sobre todos os bons terrenos, lançaram cada um a sua pedra, e os entulharam; entupiram todas as fontes de água e cortaram todas as boas árvores, até que só a *Is 16.7;Jr 48.31,36Quir-Haresete lhe deixaram ficar as pedras. Contudo, os fundeiros a cercaram e a feriram. 26 Vendo o rei de Moabe que a peleja lhe ia sendo adversa, tomou consigo setecentos homens que puxavam de espada, para abrir caminho até o rei de Edom; porém não puderam. 27 Então, ele tomou seu filho primogênito, que havia de reinar em seu lugar, e o *Am 2.1;Mq 6.7ofereceu em holocausto sobre o muro. Suscitou-se grande ira contra Israel; retiraram-se dele e voltaram para sua terra.