1 Detta är de ord som Mose talade till hela Israel i öknen på andra sidan Jordan, på hedmarken*1:1hedmarkenMoabs hedar (4 Mos 33:49) strax öster om Jeriko. De uppräknade platsnamnen tycks ha passerats under vandringen (jfr 4 Mos 33). mitt emot Suf mellan Paran och Tofel, Laban, Haserot och Di-Sahab. 2 Det är elva dagsresor från Horeb*1:2elva dagsresor från HorebCa 20 mil från berget Sinai. längs vägen över Seirs bergsbygd till Kadesh-Barnea.

3 I det fyrtionde året, på första dagen i elfte månaden*1:3fyrtionde året … elfte månadenJan-feb, kanske 1406 f Kr., talade Mose till Israels barn allt som Herren hade befallt honom att säga dem. 4 *4 Mos 21:23f, 33f. Det var efter att han hade slagit Sichon, amoreernas kung som bodde i Heshbon, och Og*1:4slagit Sichon … OgKungar öster om Jordan. Se 2:26f, 4 Mos 21:21f., Bashans kung som bodde i Ashtarot vid Edrei.

5 På andra sidan Jordan i Moabs land började Mose förklara denna undervisning. Han sade: 6 Herren vår Gud talade till oss vid Horeb och sade: "Ni har stannat länge nog vid detta berg. 7 Bryt nu upp och gå till amoreernas bergsbygd*1:7amoreernas bergsbygdHär troligen samlingsnamn för södra delen av landet, från Jerusalem (Jos 10:3, 6) ner till Kadesh-Barnea (5 Mos 1:20). och till alla deras grannfolk på Hedmarken, i Bergsbygden, i Låglandet, i Negev och i kustlandet vid havet. Gå till kananeernas land*1:7kananeernas landHär troligen delen norr om Jerusalem upp till Libanon (jfr 11:30). och till Libanon ända till den stora floden, floden Eufrat. 8 *1 Mos 12:7, 15:18f, 17:8. Se, jag har lagt landet framför er. Gå nu och inta det land som Herren med ed har lovat era fäder Abraham, Isak och Jakob att ge åt dem och deras efterkommande efter dem."

9 *2 Mos 18:17f. På den tiden sade jag till er: "Jag kan inte bära er ensam. 10 *1 Mos 15:5, 22:17, 5 Mos 10:22.Herren er Gud har förökat er, och se, i dag är ni lika talrika som stjärnorna på himlen. 11 Må Herren, era fäders Gud, föröka er tusenfalt och välsigna er, så som han har lovat er. 12 Men hur ska jag ensam kunna bära era bekymmer, bördor och tvister? 13 Utse åt er visa, förståndiga och kunniga män inom era stammar, så ska jag sätta dem till huvudmän*1:13sätta dem till huvudmänSe 2 Mos 18:25. Lag och rätt påbjöds av Gud (se t ex 16:18f, 17:8f). över er." 14 Ni svarade mig: "Ditt förslag är gott."

15 *2 Mos 18:24f. Då tog jag huvudmännen i era stammar, visa och kunniga män, och satte dem till huvudmän över er. De blev befälhavare över tusen, över hundra, över femtio eller över tio, och förmän i era stammar.

16 Vid den tiden befallde jag era domare och sade: "Hör efter vad tvisten gäller mellan era bröder och döm rättvist mellan en man och hans bror eller främlingen hos honom. 17 *2 Mos 23:3, 3 Mos 19:15, 5 Mos 16:19, 2 Krön 19:6, Ords 24:23f, Jak 2:9f. När ni dömer ska ni inte vara partiska utan lyssna både till den ringe och den höge. Ni ska inte frukta för någon människa, för domen tillhör Gud. Och om något fall blir för svårt för er, ska ni lägga fram det för mig så att jag får höra det." 18 Jag befallde er på den tiden allt ni skulle göra.

19 Vi bröt upp från Horeb och vandrade genom hela denna stora och fruktansvärda öken som ni har sett, på vägen till amoreernas bergsbygd, så som Herren vår Gud hade befallt oss. Och vi kom till Kadesh-Barnea. 20 Där sade jag till er: "Ni har nu kommit till amoreernas bergsbygd som Herren vår Gud vill ge oss. 21 Se, Herren din Gud har lagt landet framför dig. Dra dit upp och inta det så som Herren, dina fäders Gud, har befallt dig. Var inte rädd eller modlös."

22 *4 Mos 13:2f. Då kom ni alla fram till mig och sade: "Låt oss sända i väg några män*1:22sända i väg några mänSe avsnittet om spejarna i 4 Mos 13-14. framför oss som kan utforska landet åt oss, och sedan komma tillbaka till oss med uppgift om vägen vi ska ta dit upp och om de städer vi ska komma till." 23 Jag tyckte att förslaget var gott, och jag tog ut tolv män bland er, en från varje stam. 24 De gav sig i väg och drog upp till Bergsbygden och kom till Druvdalen och spejade i landet. 25 De tog med sig av landets frukt och förde det ner till oss och lämnade sin rapport till oss och sade: "Det är ett gott land som Herren vår Gud ger oss."

26 Men ni ville inte dra dit upp utan trotsade Herren er Guds befallning. 27 *4 Mos 14:2f. Ni klagade i era tält och sade: "Herren hatar oss, därför har han fört oss ut ur Egyptens land och gett oss i amoreernas hand för att förgöra oss. 28 Vart ska vi ta vägen? Våra bröder har gjort oss modlösa, för de säger: Folket är större och resligare än vi, städerna är stora och befästa upp till himlen, och dessutom såg vi anakiter*1:28anakiterBerömda högresta kämpar (jfr 4 Mos 13:34). Jättelika kananeiska krigare nämns också i den egyptiska Anastasipapyren från 1200-talet f Kr. där."

29 Då svarade jag er: "Bli inte förskräckta, var inte rädda för dem! 30 *2 Mos 14:14, 24f, Jos 10:14, 42.Herren er Gud som går framför er ska själv strida för er, precis som han gjorde för er i Egypten inför era ögon. 31 *5 Mos 32:10f. Och i öknen såg du hur Herren din Gud bar dig, så som en man bär sin son, hela den väg ni vandrade tills ni kom till denna plats."

32 Men trots detta trodde ni inte på Herren er Gud, 33 *2 Mos 13:21f, 4 Mos 10:33f. som gick framför er på vägen för att utse lägerplatser åt er – om natten i eld för att visa er vägen ni skulle gå och om dagen i molnskyn.

34 När nu Herren hörde era ord, blev han vred och svor en ed: 35 *4 Mos 14:21f, 26:64f, 32:11f, 5 Mos 2:14f, Ps 95:11. "Ingen av dessa män i detta onda släkte ska få se det goda land som jag med ed har lovat att ge era fäder, 36 ingen utom Kaleb, Jefunnes son. Han ska få se det, och åt honom och hans barn ska jag ge det land som han har satt sin fot på, därför att han i allt har följt Herren."

37 *4 Mos 20:12, 27:13f, 5 Mos 3:26f, 4:21, 34:4f. Också på mig blev Herren vred för er skull. Han sade: "Inte heller du ska komma dit in. 38 Josua, Nuns son, din tjänare, han ska komma dit in. Ge honom mod, för han ska dela landet åt Israel som arv. 39 *4 Mos 14:3, 31. Och era barn som ni sade skulle bli fiendens byte, och era söner som i dag varken förstår gott eller ont, de ska komma dit in. Åt dem ska jag ge landet, och de ska ta det i besittning. 40 Men ni ska vända om och bege er mot öknen i riktning mot Röda havet."

41 *4 Mos 14:40f. Då svarade ni mig: "Vi har syndat mot Herren. Vi vill dra upp och strida, precis som Herren vår Gud har befallt oss." Och var och en spände på sig sina vapen och tänkte att det skulle vara lätt att dra upp mot bergsbygden.

42 Men Herren sade till mig: "Säg till dem: Ni ska inte gå dit upp och ge er in i strid så att ni blir slagna av era fiender, för jag är inte med er." 43 Jag talade till er, men ni lyssnade inte på mig utan trotsade Herrens befallning och drog i övermod upp mot bergsbygden. 44 Och amoreerna som bodde i den bergsbygden drog ut mot er och jagade er som bin gör, och slog er i Seir och drev er ända till Horma. 45 Då vände ni tillbaka och ni grät inför Herrens ansikte. Men Herren hörde inte er röst, han lyssnade inte till er. 46 Därför måste ni stanna i Kadesh så många dagar som ni gjorde.

1 Estas são as palavras que Moisés falou a todo o Israel *Dt 4.46além do Jordão, no deserto, na *Dt 2.8Arabá, defronte de Sufe, entre Parã, Tofel, Labã, Hazerote e Di-Zaabe. 2 É viagem de onze dias desde *Êx 3.1;17.6Horebe, pelo caminho do monte *Gn 32.3Seir, até *Nm 32.8Cades-Barneia. 3 No ano *Nm 33.38quadragésimo, no undécimo mês, no primeiro dia do mês, falou Moisés aos filhos de Israel *Dt 4.1-2conforme tudo o que Jeová lhe havia ordenado com relação a eles, 4 depois de ter *Nm 21.24-25derrotado a Seom, rei dos amorreus, que habitava em Hesbom, e a Ogue, rei de Basã, que habitava em Astarote, em Edrei. 5 Além do Jordão, na terra de Moabe, resolveu Moisés explicar esta lei, dizendo: 6 Jeová, nosso Deus, *Nm 10.11-13falou-nos em Horebe: Assaz vos tendes demorado neste monte. 7 Voltai, ponde-vos a caminho e ide *Dt 11.24;Gn 15.18;Js 10.40à região montanhosa dos amorreus e a todos os lugares vizinhos da Arabá, da região montanhosa, da Sefelá, do *Gn 12.9Neguebe, da costa marítima, terra dos cananeus e do Líbano, até o grande rio, o rio Eufrates. 8 Eis que vos entreguei esta terra; entrai e possuí a terra que Jeová *Gn 26.3;Êx 33.1;Nm 14.23;32.11prometeu com juramento a vossos pais, a Abraão, a Isaque e a Jacó, a eles e à sua semente depois deles.

9 Eu vos disse nesse tempo: *Êx 18.18,24Não posso sozinho levar-vos; 10 Jeová, vosso Deus, vos *Dt 10.22;26.5;Gn 15.5;22.17tem multiplicado, e em multidão sois hoje como as estrelas do céu. 11 Jeová, Deus de vossos pais, vos faça mil vezes mais numerosos do que sois e vos abençoe, como vos prometeu. 12 Como posso sozinho levar o vosso peso, a vossa carga e a vossa contenda? 13 *Êx 18.21Tomai-vos homens sábios, e entendidos, e experimentados, segundo as vossas tribos, e pô-los-ei por cabeças sobre vós. 14 Respondestes-me: É bom fazer o que disseste. 15 Tomei, pois, os cabeças das vossas tribos, homens sábios e entendidos e fi-los cabeças sobre vós, capitães de mil, capitães de cem, e capitães de cinquenta, e capitães de dez, e oficiais, segundo as vossas tribos. 16 Mandei aos vossos juízes nesse tempo, dizendo: Ouvi as causas entre vossos irmãos e julgai com justiça entre um homem e seu irmão ou o estrangeiro que está com ele. 17 *Dt 10.17;16.19;24.17Ao julgardes, não vos deixareis levar de respeitos humanos. Do mesmo modo, ouvireis o pequeno como o grande; não temereis o rosto de homem algum, porque o juízo é de Deus. A *Êx 18.19,23causa que for demasiado difícil para vós, a trareis para mim, e ouvi-la-ei. 18 *Êx 18.20Ordenei-vos nesse tempo tudo o que deveis fazer.

19 Tendo partido de *Dt 1.2Horebe, passamos por todo aquele *Dt 2.7;8.15;32.10grande e medonho deserto que vistes, no caminho da *Dt 1.7região montanhosa dos amorreus, como Jeová, nosso Deus, nos ordenou; e chegamos a *Dt 1.2Cades-Barneia. 20 Então, eu vos disse: Sois chegados à região montanhosa dos amorreus, a qual Jeová, nosso Deus, nos está dando. 21 Eis que Jeová, teu Deus, te entregou a terra; sobe e toma posse dela, como te prometeu Jeová, Deus de teus pais; não temas, nem te assustes. 22 Então, *Nm 13.1todos vós chegastes a mim e dissestes: Enviemos homens adiante de nós, que nos espiem a terra e nos ensinem o caminho por que devemos subir e as cidades a que devemos ir. 23 Isso me pareceu bem, e tomei doze homens dentre vós, um homem de cada tribo; 24 *Nm 13.21-25eles, tendo-se posto a caminho, subiram a região montanhosa, e chegaram ao vale de Escol, e espiaram a terra. 25 Tendo tomado do fruto da terra nas mãos, no-lo trouxeram e nos informaram, dizendo: É terra boa a que Jeová, nosso Deus, nos está dando.

26 Porém *Nm 14.1-4não quisestes subir e fostes rebeldes à ordem de Jeová, vosso Deus. 27 *Sl 106.25Murmurastes nas vossas tendas e dissestes: Porque Jeová nos odiou, tirou-nos da terra do Egito, para nos entregar nas mãos dos amorreus, a fim de nos destruir. 28 Para onde estamos nós subindo? Nossos irmãos fizeram que se derretesse nosso coração, dizendo: O povo é maior e mais alto do que nós, as cidades são grandes e fortificadas até o céu. Também vimos ali *Dt 9.2;Nm 13.28,33os filhos dos anaquins. 29 Então, eu vos disse: Não tremais, nem tenhais medo deles. 30 Jeová, vosso Deus, que vai adiante de vós, *Dt 3.22;20.4;Êx 14.14ele mesmo pelejará por vós, segundo tudo o que fez por vós no Egito, diante dos vossos olhos; 31 e no deserto, em que vistes como *At 13.18Jeová, vosso Deus, vos levou, como um homem leva a seu filho, em todo o caminho por que andastes, até chegardes a este lugar. 32 Apesar disso, continuastes descrendo a Jeová, vosso Deus, 33 *Nm 9.15-23que foi adiante de vós no caminho, para vos procurar o lugar em que devíeis acampar: de noite no fogo, para vos mostrar o caminho por onde devíeis andar, e de dia na nuvem.

34 Tendo Jeová, pois, ouvido a voz das vossas palavras, indignou-se e *Nm 14.28-30jurou, dizendo: 35 Certamente, nenhum destes homens, esta geração perversa, verá a boa terra que prometi, com juramento, dar a vossos pais, 36 exceto Calebe, filho de Jefoné. Ele a verá; e a terra que pisou, *Nm 14.24;Js 14.9dá-la-ei a ele e a seus filhos, pois perseverou em seguir a Jeová. 37 *Nm 20.12Também contra mim se irou Jeová por causa de vós, dizendo: *Nm 27.13,18Igualmente tu lá não entrarás. 38 Josué, filho de Num, que te serve, *Nm 14.30entrará para ali; anima-o, porque *Dt 3.28;31.7;Nm 34.17;Js 11.23ele fará que Israel a receba por herança. 39 *Nm 14.3,31Vossos pequeninos, de quem dissestes que seriam por presa, e vossos filhos, que hoje não têm conhecimento do bem nem do mal, esses lá entrarão, e a eles darei a terra, e a possuirão. 40 Porém vós *Nm 14.25voltai e parti para o deserto pelo caminho do mar Vermelho.

41 *Nm 14.40Então, me respondestes: Pecamos contra Jeová; nós subiremos e pelejaremos, de acordo com tudo o que Jeová, nosso Deus, nos ordenou. Vós vos armastes, cada um dos seus instrumentos de guerra, e vos mostrastes temerários subindo ao monte. 42 *Nm 14.41-43Disse-me Jeová: Dize-lhes: Não subais, nem pelejeis, porque não estou no meio de vós; para que não sejais feridos diante dos vossos inimigos. 43 Assim vos falei, e não escutastes; antes, *Nm 14.44rebelastes contra a ordem de Jeová, fostes presunçosos e subistes ao monte. 44 *Nm 14.45Os amorreus, que habitavam naquele monte, saíram ao vosso encontro e vos perseguiram, como o fazem as abelhas, derrotando-vos em Seir, até Hormá. 45 Tendo voltado, chorastes diante de Jeová; porém Jeová não vos ouviu a vós, nem inclinou os ouvidos a vós. 46 Assim ficastes *Dt 2.7,14muitos dias em Cades, segundo os dias que ali ficastes.