1 *4 Mos 34:17f. Detta är de arvslotter som Israels barn fick i Kanaans land, de som prästen Eleasar och Josua, Nuns son, och huvudmännen för familjerna inom israeliternas stammar utskiftade åt dem. 2 *4 Mos 26:55, 33:54, 34:13f, Apg 13:19. Arvslotterna fördelades genom lottkastning, så som Herren hade befallt genom Mose angående de nio stammarna och den ena halva stammen. 3 *5 Mos 3:12f. De två övriga stammarna och den andra halva stammen hade nämligen av Mose fått sin arvedel på andra sidan Jordan, men åt leviterna hade han inte gett någon arvedel bland dem. 4 *1 Mos 48:5, 4 Mos 35:2f. Josefs barn utgjorde nämligen två stammar, Manasse och Efraim. Och åt leviterna gavs inte någon särskild del av landet, utan bara städer att bo i med tillhörande betesmarker för deras boskap och deras övriga egendom. 5 Som Herren hade befallt Mose, så utskiftade Israels barn landet.

6 *4 Mos 14:24, 30, 32:11f, 5 Mos 1:36, 38. Juda barn trädde fram inför Josua i Gilgal, och kenisiten Kaleb,*14:6 Kaleb Betyder "hund". Var spejare tillsammans med Josua (se 4 Mos 13:31, 14:24). Jefunnes son, sade till honom: "Du vet vad Herren sade till gudsmannen Mose om mig och dig i Kadesh-Barnea. 7 *4 Mos 13:7, 14:6f. Jag var fyrtio år när Herrens tjänare Mose sände i väg mig från Kadesh-Barnea för att speja i landet, och jag lämnade sedan rapport efter mitt hjärtas mening. 8 *4 Mos 13:31f, 5 Mos 1:28. Mina bröder, som hade varit med mig däruppe, fick folkets hjärtan att bäva, men jag följde i allt Herren min Gud. 9 *5 Mos 11:24, Jos 1:3, Dom 1:20. Då svor Mose den dagen en ed och sade: Det land som dina fötter har beträtt ska i sanning vara arvedel åt dig och dina barn för evig tid, därför att du i allt har följt Herren min Gud. 10 Och se, nu har Herren som han lovat låtit mig leva dessa fyrtiofem år, sedan Herren talade detta till Mose när Israel vandrade i öknen. Se, jag är nu åttiofem år*14:10nu åttiofem årÅret kan ha varit 1400 f Kr (drygt 45 år efter uttåget ur Egypten 1446 f Kr, jfr vers 7).. 11 Än i dag är jag lika stark som den dag Mose sände i väg mig. Som min kraft var då, så är den än i dag när det gäller att strida, dra ut och komma hem. 12 Ge mig nu denna bergsbygd som Herren lovade den dagen. Du hörde själv att anakiterna bor där med stora och befästa städer. Om bara Herren är med mig, ska jag fördriva dem så som Herren har lovat."

13 *Jos 21:12. Josua välsignade då Kaleb, Jefunnes son, och gav honom Hebron till arvedel. 14 Kenisiten Kaleb, Jefunnes son, fick därför Hebron till arvedel, så som det är än i dag, därför att han i allt följde Herren, Israels Gud. 15 Men Hebron hette tidigare Kirjat-Arba, efter den störste mannen bland anakiterna.

Landet hade nu ro från krig.

1 Estas são as heranças que os filhos de Israel receberam na terra de Canaã, as quais *Nm 34.16-29Eleazar, o sacerdote, e Josué, filho de Num, e os cabeças das casas paternas nas tribos dos filhos de Israel lhes distribuíram, 2 pela sorte da sua herança, entre as nove tribos e a meia tribo, como Jeová ordenou por intermédio de Moisés. 3 Porque às duas tribos e meia *Nm 32.33Moisés havia dado herança além do Jordão, *Js 13.14mas aos levitas não deu herança alguma entre os seus irmãos. 4 Os filhos de José constituíram duas tribos, Manassés e Efraim. Aos levitas não se deu porção alguma na terra, senão cidades para habitarem e os arrabaldes delas para o seu gado e para a sua possessão. 5 Como Jeová ordenou a Moisés, assim fizeram os filhos de Israel e repartiram a terra.

6 Chegaram os filhos de Judá a Josué, em Gilgal; e *Nm 13.6,30;14.6,24,30Calebe, filho de Jefoné, o quenezeu, disse-lhe: Tu sabes o que Jeová falou a Moisés, homem de Deus, a respeito de mim e de ti, em Cades-Barneia. 7 Eu tinha quarenta anos quando Moisés, servo de Jeová, me enviou de Cades-Barneia para espiar a terra. Eu lhe referi o que estava no meu coração. 8 Meus irmãos que subiram comigo fizeram derreter o coração do povo, mas eu perseverei em seguir a Jeová, meu Deus. 9 *Dt 1.36Moisés jurou, naquele dia, dizendo: Certamente, a terra em que puseste o pé te será por herança a ti e a teus filhos, para sempre, porque perseveraste em seguir a Jeová, meu Deus. 10 Agora, eis que Jeová, como falou, me tem conservado a vida, durante estes quarenta e cinco anos, desde o tempo em que Jeová falou esta palavra a Moisés, quando Israel andava no deserto; e, agora, eis que, hoje, tenho oitenta e cinco anos. 11 Ainda hoje, me acho tão forte como no dia em que Moisés me enviou; qual era a minha força então, tal é, agora, a minha força, tanto para a guerra como para sair e entrar. 12 Agora, dá-me este monte de que falou Jeová naquele dia, porque, naquele dia, tu ouviste que estavam ali *Nm 13.33os anaquins e cidades grandes fortificadas. Porventura, Jeová será comigo, e os desapossarei, como Jeová falou.

13 Abençoou-o Josué e deu a Calebe, filho de Jefoné, a Hebrom em herança. 14 Por isso, Hebrom ficou sendo a herança de Calebe, filho de Jefoné, o quenezeu, até o dia de hoje, porque perseverou em seguir a Jeová, Deus de Israel. 15 Ora, o nome de Hebrom era, dantes, Quiriate-Arba; o qual Arba era o maior homem entre os anaquins. A *Js 11.23terra descansou de guerras.