1 *Dom 8:30f. Men Abimelek, Jerubbaals son, gick till sina morbröder i Shekem*9:1ShekemCentralort vid nutida Nablus där Josua hade samlat folket (Jos 24). och sade till dem och till alla som var släkt med hans morfars hus: 2 "Säg så här till Shekems alla män: Vad är bäst för er, att Jerubbaals alla sjuttio söner råder över er eller att en enda man råder över er? Kom ihåg att jag är ert kött och blod." 3 Då lade hans morbröder fram allt detta till hans förmån inför Shekems alla män. Dessa blev vunna för Abimelek, för de tänkte: "Han är ju vår bror." 4 *Dom 8:33. De gav honom sjuttio siklar silver*9:4sjuttio siklar silverDrygt 700 gram, motsvarande ca sju årslöner (17:10). ur Baal-Berits tempel, och för dessa anställde Abimelek löst folk och äventyrare som följde honom. 5 *2 Kung 10:7. Därefter begav han sig till sin fars hus i Ofra och dödade där sina bröder, Jerubbaals sjuttio söner, på en och samma sten.

Men Jotam, Jerubbaals yngste son, kom undan eftersom han hade gömt sig. 6 *Jos 24:25f. Sedan samlades Shekems alla män och alla i Bet-Millo*9:6Bet-MilloBetyder "fyllningshus", alltså byggt på en upphöjning av fyllnadsmaterial. och gick bort och gjorde Abimelek till kung vid terebinten där minnesstenen står i Shekem.

7 *5 Mos 11:29f. När man berättade detta för Jotam, gick han och ställde sig på toppen av berget Gerissim och ropade med hög röst till dem: "Hör på mig, ni Shekems män, så att Gud också ska höra er!

8 En gång gick träden

för att smörja en kung över sig.

De sade till olivträdet:

Bli du kung över oss!

9 Men olivträdet svarade:

Skulle jag avstå från min olja,

som man ärar Gud*9:9GudAnnan översättning: "gudar" (även i vers 13).

och människor med,*9:9som man ärar Gud och människor medAnnan översättning: "som Gud och människor ärar mig för".

och gå för att svaja

över de andra träden?

10 Då sade träden till fikonträdet:

Kom, bli du kung över oss!

11 Men fikonträdet svarade:

Skulle jag avstå från min sötma

och min goda frukt

och gå för att svaja

över de andra träden?

12 Då sade träden till vinstocken:

Kom, bli du kung över oss!

13 *Ps 104:15. Men vinstocken svarade:

Skulle jag avstå från min vinmust,

som gläder Gud och människor,

och gå för att svaja

över de andra träden?

14 Då sade alla träden till törnbusken:

Kom, bli du kung över oss!

15 Törnbusken svarade träden:

Om ni verkligen vill smörja mig

till kung över er,

kom då och ta er tillflykt

under min skugga.

Om inte,

ska eld gå ut från törnbusken

och förtära cedrarna på Libanon.

16 Lyssna nu: Har ni handlat rätt och riktigt när ni gjorde Abimelek till kung? Har ni gjort rätt mot Jerubbaal och hans hus, och har ni lönat honom efter hans gärningar? 17 Ni vet ju att min far stred för er och vågade sitt liv för att rädda er från midjaniternas hand.

18 Men ni har i dag rest er mot min fars hus och dödat hans sjuttio söner på en och samma sten och gjort Abimelek, hans slavinnas son, till kung över Shekems medborgare eftersom han är er bror. 19 Om ni då denna dag har handlat rätt och riktigt mot Jerubbaal och hans hus, så gläd er över Abimelek och han må glädja sig över er. 20 Om inte, låt då eld gå ut från Abimelek och förtära Shekems män och Bet-Millo, och låt eld gå ut från Shekems män och Bet-Millo och förtära Abimelek."

21 Sedan skyndade sig Jotam undan och flydde till Beer. Där bosatte han sig i säkerhet för sin bror Abimelek.

22 När Abimelek hade härskat över Israel i tre år, 23 sände Gud en ond ande mellan Abimelek och Shekems män så att dessa avföll från Abimelek. 24 Det skedde för att våldet mot Jerubbaals sjuttio söner skulle bli hämnat och för att deras blod skulle komma över deras bror Abimelek som dödade dem, och över Shekems män som hade hjälpt honom att döda sina bröder. 25 För att skada honom lade Shekems män folk i bakhåll på bergshöjderna, och de plundrade alla som gick den vägen. Detta berättades för Abimelek.

26 Men Gaal, Ebeds son, kom med sina bröder och drog in i Shekem, och Shekems män fick förtroende för honom. 27 De gick ut på fältet och skördade sina vingårdar, pressade druvor och ordnade en fest. Så gick de in i sin guds hus och åt och drack och uttalade förbannelser över Abimelek. 28 *1 Mos 34:2. Och Gaal, Ebeds son, sade: "Vem är Abimelek? Och vem är Shekem, eftersom vi ska tjäna honom? Är han inte Jerubbaals son och Sebul hans förvaltare? Nej, ni ska tjäna män som härstammar från Hamor*9:28män som härstammar från Hamor Områdets urinvånare, alltså icke-israeliter (jfr 1 Mos 33:19f)., Shekems far. Varför skulle vi tjäna Abimelek? 29 Om jag bara hade detta folk i min hand! Då skulle jag driva bort Abimelek." Och han sade om Abimelek: "Utöka din här och dra ut!"

30 Men när stadens hövding Sebul fick höra vad Gaal, Ebeds son, hade sagt, blev han mycket upprörd. 31 Han sände i hemlighet bud till Abimelek och lät säga: "Akta dig! Gaal, Ebeds son, och hans bröder har kommit till Shekem, och de uppviglar staden mot dig. 32 Bryt nu upp i natt med ditt folk och lägg dig i bakhåll på fältet. 33 Sedan kan du tidigt i morgon när solen går upp gå till anfall mot staden. När han då drar ut mot dig med sitt folk kan du göra med honom vad du får tillfälle till."

34 Då bröt Abimelek upp med allt sitt folk i natten och lade sig i bakhåll mot Shekem i fyra grupper. 35 Gaal, Ebeds son, kom ut och ställde sig vid ingången till stadsporten. Samtidigt bröt Abimelek med sitt folk fram från bakhållet. 36 När Gaal såg folket sade han till Sebul: "Se, det kommer ner folk från bergshöjderna!" Men Sebul svarade honom: "Det är skuggan av bergen som för dina ögon ser ut som människor." 37 Men Gaal sade på nytt: "Jo, det kommer ner folk från Mitthöjden, och en annan grupp kommer på vägen från Teckentydareken."

38 Då sade Sebul till honom: "Var är nu dina stora ord, du som sade: Vem är Abimelek eftersom vi ska tjäna honom? Här kommer folket som du föraktade. Dra ut och strid mot dem!" 39 Då drog Gaal ut i spetsen för Shekems män och gav sig i strid med Abimelek. 40 Men Abimelek förföljde honom, och han flydde för honom. Många föll slagna ända fram mot stadsporten. 41 Abimelek stannade i Aruma. Men Sebul drev bort Gaal och hans bröder så att de inte kunde bo i Shekem.

42 Dagen därefter gick folket ut på fältet, och man berättade detta för Abimelek. 43 Då tog han sitt folk och delade upp dem i tre grupper och lade sig i bakhåll på fältet. När han fick se folket gå ut ur staden, ryckte han fram mot dem och slog dem. 44 Abimelek och grupperna han hade med sig gick till anfall och ställde sig vid ingången till stadsporten. Men de båda andra grupperna anföll alla ute på fältet och slog dem. 45 Abimelek angrep staden hela den dagen, han intog den och dödade dem som fanns där inne. Sedan rev han ner staden och beströdde den med salt*9:45beströdde den med saltFör att göra marken ofruktbar (jfr 5 Mos 29:23)..

46 När männen i Shekems torn hörde detta, begav sig alla till valvet i El-Berits tempel. 47 Abimelek blev underrättad om att alla männen i Shekems torn hade samlats där. 48 Han gick då med allt sitt folk upp till berget Salmon. Abimelek tog en yxa i handen och högg av en trädgren som han lyfte upp och lade på axeln, och han sade till folket: "Skynda er, gör som ni såg att jag gjorde!" 49 Då högg allt folket var sin gren och följde Abimelek, och de lade grenarna intill valvet och tände eld på valvet över dem. Så omkom de som bodde i Shekems torn, omkring ettusen män och kvinnor.

50 Och Abimelek drog bort till Tebes och belägrade Tebes och intog det. 51 Men mitt i staden fanns ett starkt torn. Dit flydde alla män och kvinnor, stadens alla medborgare, och stängde igen om sig. Sedan steg de upp på tornets tak. 52 Men Abimelek kom till tornet och angrep det. När han närmade sig tornets port för att bränna den, 53 kastade en kvinna ner en kvarnsten*9:53kvarnstenDen övre stenen i en handkvarn som vägde ett par kg (jfr 5 Mos 24:6). på Abimeleks huvud och spräckte hans skalle. 54 *1 Sam 31:4. Han ropade genast på sin väpnare och sade till honom: "Dra ditt svärd och döda mig så att de inte säger om mig: En kvinna dödade honom." Hans tjänare genomborrade honom och han dog. 55 När israeliterna såg att Abimelek var död, gick var och en hem till sitt.

56 Så lät Gud Abimelek få igen det onda som han hade gjort mot sin far när han dödade sina sjuttio bröder. 57 Och allt det onda som Shekems män hade gjort lät Gud komma tillbaka över deras egna huvuden. Så kom Jotams, Jerubbaals sons, förbannelse över dem.

1 *Jz 8.31,35Abimeleque, filho de Jerubaal, foi a Siquém, aos irmãos de sua mãe, e falou com eles e com toda a parentela da casa de seu avô materno, dizendo: 2 Falai aos ouvidos de todos os cidadãos de Siquém: Qual é melhor para vós: que todos os filhos de Jerubaal, *Jz 8.30setenta pessoas, vos dominem, ou que um só domine sobre vós? Lembrai-vos também de que eu sou *Gn 29.14osso vosso e carne vossa. 3 Os irmãos de sua mãe falaram essas palavras a respeito dele aos ouvidos de todos os cidadãos de Siquém; e inclinaram-se os corações deles a seguir a Abimeleque, porque disseram: É nosso irmão. 4 Deram-lhe setenta siclos de prata do templo de *Jz 8.33Baal-Berite, com os quais alugou Abimeleque a uns homens miseráveis e atrevidos, que o seguiram. 5 Foi à casa de seu pai, a Ofra, e matou a seus irmãos, filhos de Jerubaal, umas *Jz 9.2setenta pessoas, sobre uma mesma pedra; mas Jotão, filho mais moço de Jerubaal, foi deixado, pois se escondeu. 6 Então se ajuntaram todos os cidadãos de Siquém, e toda Bete-Milo, e foram e constituíram rei a Abimeleque junto ao terebinto da coluna que havia em Siquém.

7 Tendo sido avisado disso Jotão, foi e pôs-se de pé no cume do monte *Dt 11.29-30Gerizim; e levantando a voz, clamou e disse-lhes: Ouvi-me, cidadãos de Siquém, para que Deus vos ouça a vós. 8 Foram uma vez as árvores a ungir sobre si um rei; e disseram à oliveira: Reina sobre nós. 9 Mas a oliveira respondeu-lhes: Deixarei, porventura, a minha gordura de que se usa para honrar aos deuses e aos homens, e irei a dominar sobre as árvores? 10 Disseram as árvores à figueira: Vem tu, e reina sobre nós. 11 Mas a figueira respondeu-lhes: Deixarei, porventura, a minha doçura e boas novidades, e irei a dominar sobre as árvores? 12 Disseram as árvores à videira: Vem tu, e reina sobre nós. 13 Respondeu-lhes a videira: Deixarei, porventura, o meu suco, que alegra aos deuses e aos homens e irei a dominar sobre as árvores? 14 Todas as árvores disseram ao espinheiro: Vem tu, e reina sobre nós. 15 Respondeu o espinheiro às árvores: Se vós, na verdade, me ungis por vosso rei, vinde e refugiai-vos debaixo da minha sombra; mas, se não, do espinheiro sairá fogo, e devorará os cedros do Líbano. 16 Agora, se de boa fé e com retidão procedestes, constituindo rei a Abimeleque, se vos portastes bem com *Jz 8.35Jerubaal e com a sua casa e lhe fizestes conforme os seus merecimentos 17 (meu pai pelejou por vós, expôs a sua vida aos perigos e vos livrou do poder de Midiã; 18 porém vós hoje vos levantastes contra a casa de meu pai, matastes a *Jz 9.5seus filhos, umas setenta pessoas, sobre uma mesma pedra, e fizestes reinar sobre os cidadãos de Siquém a Abimeleque, *Jz 8.31filho de uma sua escrava, porque é vosso irmão); 19 se vos tendes portado hoje de boa fé e com retidão para com Jerubaal e para com a sua casa, alegrai-vos em Abimeleque, e ele também se alegre em vós. 20 Mas, se não, de Abimeleque sairá fogo, e devorará os cidadãos de Siquém e a Bete-Milo; dos cidadãos de Siquém e de Bete-Milo sairá fogo, e devorará a Abimeleque. 21 Então, partiu Jotão, fugiu e foi a Beer, e ali habitou por temer a seu irmão Abimeleque.

22 Reinou Abimeleque sobre Israel três anos. 23 *1Sm 16.14Deus enviou um espírito mau para o meio de Abimeleque e dos cidadãos de Siquém; estes se houveram aleivosamente contra Abimeleque, 24 *Jz 9.56-57;Dt 27.25para que a violência praticada contra os setenta filhos de Jerubaal aparecesse, e para *Nm 35.33que o sangue deles caísse sobre Abimeleque, seu irmão, que os matou, e sobre os de Siquém, que lhe auxiliaram para tirar a vida a seus irmãos. 25 Puseram-lhe os cidadãos de Siquém emboscadas nos cumes dos outeiros, e roubaram a todos os que passavam por eles na estrada: disto foi avisado Abimeleque.

26 Veio Gaal, filho de Ebede, com seus irmãos, e estabeleceu-se em Siquém; e confiaram nele os cidadãos de Siquém. 27 Saindo ao campo, vindimaram as suas vinhas, pisaram as uvas e fizeram uma festa; e, tendo entrado no templo *Jz 9.46;8.33do seu deus, comeram, beberam e amaldiçoaram a Abimeleque. 28 Disse Gaal, filho de Ebede: Quem é Abimeleque, e quem é Siquém, para que o sirvamos? Não é, porventura, filho de Jerubaal? Não é Zebul o seu legado? Servi, antes, aos homens de Hamor, pai de Siquém; mas nós, por que o serviremos? 29 *2Sm 15.4Prouvera a Deus que este povo estivesse sob a minha direção; pois eu expeliria a Abimeleque. Disse a Abimeleque: Aumenta o teu exército e sai.

30 Tendo Zebul, governador da cidade, ouvido as palavras de Gaal, filho de Ebede, acendeu-se em ira. 31 Enviou astutamente a Abimeleque mensageiros que lhe dissessem: Eis que Gaal, filho de Ebede, e seus irmãos são vindos a Siquém e procuram sublevar a cidade contra ti. 32 Agora, levanta-te de noite, tu e o povo que estiver contigo, e deixa-te estar escondido no campo; 33 e pela manhã, logo que nascer o sol, levantar-te-ás e darás de golpe sobre a cidade: saindo contra ti Gaal com a sua gente, *1Sm 10.7far-lhe-ás como te permitirem as circunstâncias.

34 Levantou-se de noite Abimeleque com toda a sua gente; e divididos em quatro companhias puseram emboscadas a Siquém. 35 Saiu Gaal, filho de Ebede, e pôs-se à entrada da cidade; e levantou-se do lugar das emboscadas Abimeleque e o povo que estava com ele. 36 Quando Gaal viu ao povo, disse a Zebul: Eis que desce gente dos cumes dos outeiros. Respondeu-lhe Zebul: Tu vês as sombras dos outeiros, como se fossem homens. 37 Mas Gaal tornou a falar e disse: Está descendo gente de perto do *Ez 38.12umbigo da terra, e vem vindo uma companhia do caminho do terebinto de Meonenim. 38 Então lhe disse Zebul: Onde está agora a tua boca, com a qual dizias: Quem é Abimeleque, para que o sirvamos? Não é este o povo que desprezavas? Sai agora e peleja contra ele. 39 Saiu Gaal à vista dos cidadãos de Siquém e pelejou contra Abimeleque. 40 Abimeleque o perseguiu, e fugiu Gaal diante dele, e muitos caíram feridos até a entrada da porta.

41 Abimeleque habitou em Arumá: e Zebul expeliu a Gaal e a seus irmãos, para que não habitassem em Siquém. 42 No dia seguinte, saiu o povo ao campo; disto foi avisado Abimeleque, 43 que tomou a sua gente, a dividiu em três companhias e pôs emboscadas no campo. Olhou, e eis que o povo saía da cidade, pelo que se levantou contra eles e os feriu. 44 Abimeleque e as companhias que com ele estavam correram e puseram-se à entrada da cidade; as outras duas companhias deram de improviso sobre todos os que estavam no campo e os feriram. 45 Abimeleque pelejou contra a cidade todo aquele dia, tomou-a e matou ao povo que nela se achava; e assolando-a, a semeou de sal.

46 Tendo ouvido isso todos os habitantes de Migdol-Siquém, entraram no esconderijo, no templo de *Jz 8.33El-Berite. 47 Abimeleque foi avisado de que se achavam congregados todos os habitantes de Migdol-Siquém. 48 Subiu ao monte *Sl 68.14Zalmom, ele e toda a sua gente; e, tomando um machado na mão, cortou um ramo de árvore, levantou-o e pô-lo no ombro, e disse ao povo que estava com ele: O que me vistes fazer, fazei-o também, depressa. 49 Assim, todo o povo cortou cada um o seu ramo, e seguiram a Abimeleque; e tendo posto os ramos junto ao esconderijo, o incendiaram sobre eles, de sorte que morreram também todos os habitantes de Migdol-Siquém, quase mil pessoas, homens e mulheres.

50 Depois, foi Abimeleque a Tebes, a qual sitiou e tomou. 51 Havia, porém, no meio da cidade, uma torre forte, para onde se refugiaram todos os homens e mulheres, a saber, todos os habitantes da cidade que, fechadas as portas, subiram ao eirado da torre. 52 Chegando Abimeleque à torre, pelejou contra ela e aproximou-se da porta para a incendiar. 53 *2Sm 11.21Uma mulher lançou a pedra superior de um moinho sobre a cabeça de Abimeleque e quebrou-lhe o crânio. 54 Então, chamou depressa ao moço, seu escudeiro, e lhe disse: Desembainha a tua espada e mata-me, para que não se diga de mim: Uma mulher matou-o. O moço atravessou-o, e ele morreu. 55 Vendo os homens de Israel que Abimeleque já era morto, foram-se cada um para o seu lugar. 56 Assim, Deus fez cair sobre Abimeleque o mal que tinha feito a seu pai, tirando a vida a seus setenta irmãos. 57 Também toda a maldade dos homens de Siquém, fê-la cair sobre a cabeça deles; e veio sobre eles a maldição de Jotão, filho de Jerubaal.