1 *5 Mos 7:22. Dessa var de folk som Herren lät bli kvar, för att med dem pröva alla israeliter som inte hade varit med om alla krigen i Kanaan 2 och för att lära Israels barn att föra krig, de som inte hade varit med om det förut: 3 *Jos 13:2f. filisteernas*3:3filisteernaBeteckning för folk på den nuvarande Gazaremsan (1 Mos 26:1), särskilt det sjöfolk som under 1200-talet f Kr kom från de grekiska öarna (Jer 47:4, Amos 9:7). Deras stadsförbund (1 Sam 6:16f) blev en mäktig fiende till israeliterna. fem furstar och alla kananeer och sidonier samt hiveerna som bodde i Libanons bergsbygd, från berget Baal-Hermon ända till vägen mot Hamat. 4 *5 Mos 8:2, Dom 2:22. Med dem ville Herren pröva Israel för att se om de ville följa hans bud som han gett deras fäder genom Mose.

5 Så bodde Israels barn bland kananeerna, hetiterna, amoreerna, perisseerna, hiveerna och jebusiterna, 6 *2 Mos 23:32f, 34:16, 5 Mos 7:3f. och de tog deras döttrar till hustrur och gav sina döttrar åt deras söner och tjänade deras gudar.

7 Israel gjorde det som var ont i Herrens ögon. De glömde Herren sin Gud och tjänade baalerna och asherorna. 8 Då upptändes Herrens vrede mot Israel, och han sålde dem i Kushan-Rishatajims hand, kungen i Aram-Naharajim*3:8Aram-NaharajimHebr. för Syrien-Mesopotamien (tvåflodslandet) vid floden Eufrat. Kushan-Rishatajim och hans folk kan ha varit hurriter från Mitanniriket, som under 1300-talet f Kr drevs på flykten av hetiter och sökte sig ner till Kanaans land. Kushan-Rishatajim kan i så fall motsvara det hurritiska namnet Kuzzari-Rishti.. Och Israels barn tjänade Kushan-Rishatajim i åtta år.

9 Men Israels barn ropade till Herren, och Herren lät en frälsare uppstå bland Israels barn som räddade dem: Otniel,*3:9OtnielBetyder troligen "Gud är min beskyddare". Brorson och svärson till Kaleb (1:13). son till Kenas, Kalebs yngre bror. 10 Herrens Ande kom över honom, och han blev domare i Israel. Han drog ut i strid, och Herren gav Arams kung Kushan-Rishatajim i hans hand så att hans hand besegrade Kushan-Rishatajim. 11 *Dom 8:28. Sedan hade landet ro i fyrtio år. Därefter dog Otniel, Kenas son.

12 Men Israels barn gjorde åter det som var ont i Herrens ögon. Herren gav då kung Eglon av Moab makt över Israel, eftersom de gjorde det som var ont i Herrens ögon. 13 Eglon gick samman med ammoniterna och Amalek. Han drog ut och slog Israel, och de intog Palmstaden. 14 Och Israels barn tjänade kung Eglon av Moab i arton år.

15 Men Israel ropade till Herren, och Herren lät en frälsare uppstå bland dem: benjaminiten Ehud,*3:15EhudKan översättas "var är härligheten?" (jfr 1 Sam 4:21). Geras son, en vänsterhänt man. När Israels barn sände honom med gåvor*3:15gåvorUnderkuvade folk lämnade gåvor eller tribut till sina herrar (jfr Matt 22:17 med not). till kung Eglon av Moab 16 gjorde Ehud sig ett tveeggat svärd, en fot långt*3:16en fot långtAnnan översättning: "en aln långt" (antingen ca 30 eller 50 cm). , och spände fast det under kläderna vid sin högra höft. 17 Han överlämnade gåvorna till kung Eglon av Moab, som var en mycket fet man. 18 När han hade överlämnat gåvorna, skickade han i väg folket som hade burit dem. 19 Själv vände han tillbaka vid bildstoderna nära Gilgal och sade: "Jag har ett hemligt ärende till dig, o konung." Kungen sade: "Var tysta!" Alla som stod omkring honom gick ut.

20 Ehud gick fram till honom där han satt ensam i sommarsalen*3:20sommarsalenEn öppen sal på övervåningen där vinden kan svalka i sommarvärmen., och Ehud sade: "Jag har ett ord från Gud till dig." När kungen reste sig från sin stol, 21 räckte Ehud ut sin vänstra hand, drog svärdet från sin högra höft och körde in det i hans buk 22 så att fästet följde med in efter klingan. Och klingan omslöts av fettet, för han drog inte ut svärdet ur hans buk. Sedan gick Ehud ut i försalen, 23 och väl ute stängde han dörrarna till salen efter sig och låste dem.

24 *1 Sam 24:4. När han hade gått, kom Eglons tjänare och såg att dörrarna till salen var låsta. De tänkte: "Han har säkert något privat för sig i sin sommarkammare." 25 Men när de hade väntat länge och han ändå inte öppnade dörrarna till salen, tog de nyckeln och öppnade själva – och se, där låg deras herre död på golvet.

26 Medan de dröjde hade Ehud flytt. Han hade hunnit förbi bildstoderna och flydde till Seira. 27 *4 Mos 10:9. Så snart han kom dit, lät han blåsa i hornet i Efraims bergsbygd. Då drog Israels barn ner från bergsbygden med honom i spetsen. 28 *Dom 7:24, 12:5, 1 Sam 17:47. Han sade till dem: "Följ mig, för Herren har gett era fiender moabiterna i er hand." Då följde de honom och intog vadställena*3:28intog vadställenaPå så sätt skars moabiterna av från sitt hemland öster om Jordan. över Jordan till Moabs land och lät ingen komma över. 29 Vid det tillfället slog de omkring tiotusen moabiter, alla starka och tappra män. Inte en enda kom undan. 30 På den dagen blev Moab kuvat under Israels hand, och landet hade ro i åttio år.

31 *Dom 5:6. Efter Ehud kom Shamgar, Anats son*3:31Shamgar, Anats sonNamnet låter inte hebreiskt, och Anat var en kananeisk krigsgudinna. Troligen var han en främling vars seger över filisteerna också blev en räddning för Israel.. Han slog filisteerna, sexhundra man, med en oxpik. Också han räddade Israel.

1 *Jz 1.1Estas são as nações que Jeová deixou, para por elas provar a Israel, isto é, a quantos não tiveram experiência de todas as guerras de Canaã. 2 Isto fez tão somente para que as gerações dos filhos de Israel tivessem experiência de guerra, sendo nela instruídos unicamente os que dantes não tinham essa experiência. 3 Estas são os cinco régulos dos filisteus, e todos os cananeus, e os sidônios, e os *Js 9.3,7;11.19heveus que habitavam no monte Líbano, desde o monte Baal-Hermom até à entrada de Hamate. 4 Estes serviram para *Dt 8.2provar a Israel, a fim de saber se eles obedeceriam aos mandamentos de Jeová, que ele ordenou aos seus pais por intermédio de Moisés. 5 Os filhos de Israel habitaram no meio dos cananeus, dos heteus, dos amorreus, dos ferezeus, dos heveus e dos jebuseus. 6 *Êx 34.15-16;Dt 7.3-4;Js 23.12Tomaram por mulheres as filhas deles, deram suas filhas aos filhos dos mesmos e serviram aos seus deuses.

7 Os filhos de Israel fizeram *Jz 2.11o mal à vista de Jeová, e *Dt 4.9esqueceram-se de Jeová, seu Deus, *Jz 2.13servindo os Baalins e as Aserotes. 8 Pelo que se acendeu a ira de Jeová contra Israel, e os entregou nas mãos de Cusã-Risataim, rei de Mesopotâmia; os filhos de Israel serviram a Cusã-Risataim oito anos. 9 Quando os filhos de Israel clamaram a Jeová, suscitou-lhes ele um salvador que os livrou, a saber, *Jz 1.13Otniel filho de Quenaz, irmão mais moço de Calebe. 10 O *Nm 11.25-29;24.2Espírito de Jeová veio sobre ele, e ele julgou a Israel; saiu a pelejar, e Jeová entregou-lhe nas mãos a Cusã-Risataim, rei de Mesopotâmia, contra o qual prevaleceu a sua mão. 11 A terra teve descanso quarenta anos. Otniel, filho de Quenaz, morreu.

12 Então, tornaram os filhos de Israel a *Jz 2.11fazer o mal à vista de Jeová; e *Jz 2.14Jeová fortaleceu a Eglom, rei de Moabe, contra Israel, porque haviam feito o mal à sua vista. 13 Eglom, unindo a si os filhos de Amom e de Amaleque, foi-se e feriu a Israel. Apoderaram-se da *Jz 1.16;Dt 34.3cidade das Palmeiras, 14 e os filhos de Israel serviram a Eglom, rei de Moabe, dezoito anos.

15 Mas, quando os filhos de Israel clamaram a Jeová, suscitou-lhes ele um salvador, Eúde, filho de Gera, benjamita, homem canhoto. Por ele enviaram os filhos de Israel tributo a Eglom, rei de Moabe. 16 Eúde, fazendo para si um punhal de dois gumes, dum côvado de comprido, cingiu-o debaixo do vestido à sua coxa direita. 17 Apresentou o tributo a Eglom, rei de Moabe; ora, Eglom era em extremo gordo. 18 Eúde despediu a gente que trouxera o tributo, depois de o ter apresentado. 19 Porém ele mesmo voltou das pedras esculpidas que estavam junto a Gilgal e disse: Tenho que dizer-te, ó rei, uma palavra em segredo. Disse o rei: Silêncio! Todos os que lhe assistiam saíram da sua presença. 20 Eúde entrou a ele, e o rei estava sentado inteiramente a sós na sua sala de verão. Disse Eúde: Tenho que dizer-te uma palavra da parte de Deus. O rei levantou-se logo da sua cadeira. 21 Então, Eúde, estendendo a mão esquerda, tirou o punhal de sobre a coxa direita e lho cravou no ventre. 22 O cabo também entrou após a folha, e a gordura fechou-se sobre ela, porque não tirou do ventre o punhal. Saíram as fezes. 23 Eúde, saindo ao pórtico, cerrou sobre ele as portas da sala e trancou-as.

24 Depois de ter ele saído, vieram os servos do rei. Olharam, e eis que as portas da sala estavam trancadas. Disseram: Sem dúvida ele *1Sm 24.3está aliviando o ventre na privada do seu quarto. 25 Esperaram até *2Rs 2.17;8.11que viram que estavam enganados, pois que não abriu as portas da sala; portanto, tomaram a chave e as abriram. Eis que o seu senhor estava estendido morto em terra.

26 Eúde escapou enquanto se demoravam e, tendo passado pelas pedras esculpidas, foi para Seirá. 27 Depois de ter chegado, tocou na trombeta o alarme na região montanhosa de Efraim, e os filhos de Israel, com ele à frente, desceram dali. 28 Disse-lhes: Segui-me, porque Jeová vos entregou nas mãos os vossos inimigos, os moabitas. Desceram após ele, apoderaram-se dos *Jz 7.24;12.5vaus do Jordão contra os moabitas, e não deixaram passar nem um só homem. 29 Naquele tempo, feriram dos moabitas uns dez mil homens, cada um deles robusto e valente; e não escapou nem sequer um. 30 Assim, foi subjugado Moabe, naquele dia, debaixo da mão de Israel. A terra teve descanso oitenta anos.

31 Depois dele foi *Jz 5.6Sangar, filho de Anate, que matou a seiscentos homens dos filisteus com uma aguilhada de boi; também ele livrou a Israel.