1 *Dom 20:18. Efter Josuas död frågade Israels barn Herren: "Vem av oss ska först dra upp mot kananeerna och strida mot dem?" 2 Herren svarade: "Juda ska göra det. Se, jag har gett landet i hans hand." 3 Då sade Juda till sin bror Simeon: "Kom med mig till mitt område och låt oss strida mot kananeerna, så går jag sedan med dig till ditt område." Och Simeon gick med honom.

4 När Juda drog upp gav Herren kananeerna och perisseerna i deras hand, så att de slog dem vid Besek, tiotusen man. 5 Vid Besek fann de Adoni-Besek, och de stred mot honom och besegrade kananeerna och perisseerna. 6 Adoni-Besek flydde, men de förföljde honom och grep honom och högg av hans tummar och stortår. 7 *2 Mos 21:23f. Då sade Adoni-Besek: "Sjuttio kungar med avhuggna tummar och stortår plockade smulor under mitt bord. Gud har vedergällt mig för vad jag gjort." Sedan förde de honom till Jerusalem, och där dog han.

8 Juda barn belägrade Jerusalem*1:8belägrade JerusalemEfteråt befolkades staden på nytt av jebusiter (vers 21) innan den längre fram erövrades för gott av kung David (2 Sam 5:6). och intog det. De slog invånarna med svärd och satte eld på staden. 9 Därefter drog Juda barn ner för att strida mot kananeerna som bodde i Bergsbygden, Negev och Låglandet.*1:9Bergsbygden ... LåglandetOmråden söder och sydväst om Jerusalem.10 *Jos 10:36f, 11:21, 15:13f. Och Juda gick mot de kananeer som bodde i Hebron – som förr hette Kirjat-Arba – och slog Sheshaj, Ahiman och Talmaj.

11 *Jos 15:15f. Därifrån gick de mot invånarna i Debir – som tidigare hette Kirjat-Sefer. 12 Och Kaleb sade: "Den som besegrar Kirjat-Sefer och intar det ska jag ge min dotter Aksa till hustru." 13 Otniel, son till Kalebs yngre bror Kenas, intog staden, och Kaleb gav honom sin dotter Aksa till hustru.

14 När hon kom till honom övertalade hon honom att begära mark av hennes far. Hon steg ner från åsnan och Kaleb sade till henne: "Vad vill du?" 15 Hon svarade: "Låt mig få en avskedsgåva*1:15avskedsgåvaOrdagrant: "välsignelse".. Eftersom du har gett mig Negevöknen*1:15du har gett mig NegevöknenAnnan översättning: "du har gift bort mig till Negevöknen"., så låt mig få vattenkällor." Kaleb gav henne då de övre och de nedre källorna.

16 *2 Mos 18:1, 4 Mos 10:29f, 24:21, 5 Mos 34:3, Dom 4:11, 1 Sam 15:6. Barnen till keniten, Moses svärfar, hade kommit upp från Palmstaden*1:16PalmstadenJeriko (5 Mos 34:3). med Juda barn till Juda öken söder om Arad. Där bosatte de sig bland folket. 17 *4 Mos 21:3. Men Juda drog ut med sin bror Simeon, och de slog kananeerna som bodde i Sefat och vigde staden åt förintelse. Så fick den namnet Horma.*1:17HormaBetyder "förintelse". Platsen hade härjats även på Moses tid (4 Mos 21:3).18 Juda intog Gaza med dess område, Ashkelon med dess område och Ekron med dess område. 19 *Jos 17:16, 18.Herren var med Juda, och de erövrade bergsbygden. Men de kunde inte driva bort dem som bodde i dalbygden, eftersom de hade järnbeslagna*1:19järnbeslagnastridsvagnarEn vagn förstärkt med järnbeslag och vassa piggar var ett fruktat ramningsredskap. Järn användes under domartiden men blev vanligt först under 1100-talet f Kr. stridsvagnar. 20 *4 Mos 14:24, Jos 14:13f, 15:13. Och de gav Hebron åt Kaleb, som Mose hade lovat, och han drev bort Anaks tre söner därifrån.

21 *Jos 15:63, 2 Sam 5:6f. Men jebusiterna som bodde i Jerusalem*1:21jebusiterna som bodde i JerusalemI Amarnabreven från denna tid vädjar Jerusalems hedniske kung Abdi-Heba till farao om militär hjälp mot "habiru" (troligen hebreerna). blev inte fördrivna av Benjamins barn. Därför bodde jebusiterna kvar bland Benjamins barn i Jerusalem, som de gör än i dag.

22 Och Josefs hus drog upp till Betel, och Herren var med dem. 23 *1 Mos 28:19. De spejade vid Betel, den stad som förr hette Luz. 24 Då fick spejarna se en man komma ut ur staden, och de sade till honom: "Visa oss var vi kan ta oss in i staden, så ska vi visa barmhärtighet mot dig." 25 Han visade dem en väg in i staden, och de slog staden med svärd. Men mannen och hela hans släkt lät de gå. 26 *Jos 16:2. Han gav sig av till hetiternas land, där han byggde en stad som han gav namnet Luz, som den heter än i dag.

27 *Jos 17:11f. Men Manasse intog inte Bet-Shan eller Taanak eller Dor eller Jibleam eller Megiddo eller deras underlydande orter, utan kananeerna kunde hålla sig kvar där i landet. 28 När israeliterna blev starkare tvingade de kananeerna att arbeta åt dem, men de drev inte bort dem.

29 *Jos 16:10. Efraim drev inte heller bort kananeerna som bodde i Gezer, utan kananeerna bodde kvar bland dem i Gezer.

30 Sebulon drev inte undan invånarna i Kitron eller invånarna i Nahalol, utan kananeerna bodde kvar bland dem men tvingades arbeta för dem.

31 Asher drev inte bort invånarna i Acko eller invånarna i Sidon, inte heller dem i Ahlab, Aksib, Helba, Afik och Rehob. 32 Alltså bodde asheriterna bland kananeerna, landets invånare, eftersom de inte fördrev dem.

33 Naftali drev inte bort invånarna i Bet-Shemesh, inte heller invånarna i Bet-Anat, utan bodde bland kananeerna, landets invånare. Men invånarna i Bet-Shemesh och Bet-Anat tvingades arbeta för dem.

34 Amoreerna trängde undan Dans barn till bergsbygden, för de tillät dem inte att komma ner till dalbygden. 35 Och amoreerna kunde hålla sig kvar i Har-Heres, Ajalon och Shaalbim. Men Josefs barns hand blev tung över dem så att de tvingades arbeta för dem.

36 Amoreernas område sträckte sig från Skorpionhöjden, från Sela och vidare uppåt.

1 Depois da morte de Josué, *Nm 27.21consultaram os filhos de Israel a Jeová, dizendo: Quem dentre nós subirá, primeiro, *Jz 1.27;Jz 2.21-23;3.1-6aos cananeus, para pelejar contra eles? 2 Respondeu Jeová: Subirá Judá; eis que lhe entreguei a terra na sua mão. 3 Então, disse Judá a Simeão, seu irmão: Sobe comigo à minha sorte, e pelejemos contra os cananeus, que eu também subirei contigo à tua sorte. Simeão foi com ele. 4 Subiu Judá, e Jeová lhes entregou nas mãos os cananeus e os ferezeus: feriram deles, em Bezeque, dez mil homens. 5 Acharam, em Bezeque, a Adoni-Bezeque; pelejaram contra ele e feriram aos cananeus e aos ferezeus. 6 Fugiu Adoni-Bezeque; mas, perseguindo-o, prenderam-no, e cortaram-lhe os dedos polegares das mãos e dos pés. 7 Disse Adoni-Bezeque: Setenta reis, a quem haviam sido cortados os dedos polegares das mãos e dos pés, apanhavam as migalhas debaixo da minha mesa: assim como eu fiz, assim Deus me retribuiu. Levaram-no a Jerusalém, e ali morreu.

8 Os filhos de Judá, pelejando contra *Jz 1.21;Js 15.63Jerusalém, tomaram-na e passaram-na ao fio da espada, pondo fogo à cidade. 9 Depois, os filhos de Judá desceram a pelejar contra os cananeus, que habitavam na região montanhosa, no Neguebe e na Sefelá. 10 *Js 15.13-19Judá marchou contra os cananeus que moravam em Hebrom (ora o nome de Hebrom era dantes Quiriate-Arba); e feriu a Sesai, Aimã e Talmai.

11 Dali partiu contra os habitantes de Debir (ora, o nome de Debir era dantes Quiriate-Sefer). 12 Disse Calebe: Ao homem que ferir a Quiriate Sefer, e a tomar, a esse darei por mulher minha filha Acsa. 13 Tomou-a *Jz 3.9Otniel, filho de Quenaz, irmão mais moço de Calebe; e este lhe deu por mulher sua filha Acsa. 14 Estando ela em caminho para casa de Otniel, persuadiu-lhe que pedisse ao pai um campo. Ela saltou do seu jumento; Calebe perguntou-lhe: Que é o que tens? 15 Respondeu ela: Dá-me uma bênção; porquanto me estabeleceste na terra do Neguebe, dá-me também fontes de água. Deu-lhe, pois, Calebe as fontes superiores e as fontes inferiores.

16 Os filhos do *Jz 4.11;Nm 10.29-32queneu, sogro de Moisés, subiram da *Jz 3.13;Dt 34.3cidade das Palmeiras com os filhos de Judá ao deserto de Judá, que está no Neguebe de *Nm 21.1Arade; foram e habitaram com o povo da terra. 17 Depois, Judá marchou com Simeão, seu irmão, e feriram aos cananeus que habitavam em Zefate e totalmente a destruíram. O nome da cidade chamava-se *Nm 21.3Hormá. 18 Também Judá tomou a Gaza, a Asquelom e a Ecrom com os seus termos. 19 Jeová foi com Judá. Este desapossou os habitantes da região montanhosa; porém não pôde desapossar os habitantes do vale, porque tinham *Jz 4.3,13;Js 17.16carros de ferro. 20 *Js 14.9Como Moisés havia dito, deram Hebrom a Calebe, que dali expulsou *Jz 1.10;Js 15.14os três gigantes. 21 *Jz 1.8;Js 15.63Os filhos de Benjamim não expulsaram os jebuseus que habitavam em Jerusalém; mas eles ficaram habitando com os filhos de Benjamim em Jerusalém, até o dia de hoje.

22 A casa de José, também eles subiram contra Betel; e Jeová era com eles. 23 A casa de José enviou espias a reconhecer a Betel *Gn 28.19(ora, a cidade antes se chamava Luz). 24 Os vigias viram sair da cidade um homem e disseram-lhe: Mostra-nos o caminho para entrarmos na cidade, e usaremos de misericórdia contigo. 25 Mostrou-lhes o caminho para entrarem na cidade, a qual foi por eles passada ao fio da espada; *Js 6.25porém deixaram ir livre aquele homem com toda a sua família. 26 Então, entrou esse homem na terra dos heteus, edificou uma cidade e pôs-lhe o nome de Luz, a qual assim se chama até ao dia de hoje.

27 *Js 17.12Manassés não expulsou os habitantes de Bete-Seã e suas vilas, nem os de Taanaque, de Dor, de Ibleão e de Megido com suas vilas; porém *Jz 1.1os cananeus resolveram habitar na mesma terra. 28 Quando Israel cobrou forças bastantes, obrigou os cananeus a trabalhos forçados e não os expeliu de todo.

29 *Js 16.10Efraim não expulsou os cananeus que habitavam em Gezer, mas estes ficaram habitando ali com ele.

30 Zebulom não expulsou os habitantes de Quitrom, nem os de Naalol; mas os cananeus ficaram habitando entre eles e foram obrigados a trabalhos forçados.

31 Aser não expulsou os habitantes de Aco, nem de Sidom, nem de Alabe, nem de Aczibe, nem de Helba, nem de Afeca, nem de Reobe; 32 mas os aseritas moraram no meio dos cananeus, habitantes da terra, porque não os expulsaram.

33 Naftali não expulsou os habitantes de Bete-Semes, nem os de Bete-Anate; porém morou entre os cananeus, habitantes da terra; todavia, os habitantes de Bete-Semes e Bete-Anate foram obrigados a trabalhos forçados.

34 Os amorreus impeliram aos filhos de Dã até a região montanhosa; porque não lhes permitiram descer ao vale; 35 mas os amorreus resolveram habitar em Heres, em Aijalom e em Saalbim. Contudo, a mão da casa de José prevaleceu, de sorte que foram obrigados a trabalhos forçados. 36 O termo dos amorreus foi desde a *Js 15.3subida de Acrabim, Sela e dali para cima.