1 Då började hela församlingen ropa och skrika, och folket grät den natten. 2 *2 Mos 16:3, 5 Mos 1:26f, Ps 106:25f. Alla Israels barn klagade på Mose och Aron, och hela församlingen sade till dem: "Om vi ändå hade fått dö i Egyptens land, eller om vi ändå hade fått dö här i öknen! 3 Varför leder Herren oss in i detta land där vi kommer att falla för svärd och våra hustrur och barn blir fiendens byte? Vore det inte bättre för oss att vända tillbaka till Egypten?" 4 Och de sade till varandra: "Vi väljer en ledare och vänder tillbaka till Egypten."

5 Då föll Mose och Aron ner på sina ansikten inför Israels barns hela folk och församling. 6 Och Josua, Nuns son, och Kaleb, Jefunnes son, som var med bland dem som hade spejat i landet, rev sönder sina kläder 7 och sade till hela Israels församling: "Landet som vi har vandrat igenom och spejat i är ett mycket, mycket gott land. 8 Om Herren har behag till oss, ska han föra oss in i det landet och ge det åt oss, ett land som flödar av mjölk och honung. 9 Men var inte upproriska mot Herren och var inte rädda för folket i landet, för de ska bli som en munsbit för oss. Deras beskydd har vikit ifrån dem, men Herren är med oss. Var inte rädda för dem."

10 Men hela församlingen ropade att man skulle stena dem. Då visade sig Herrens härlighet i uppenbarelsetältet för alla Israels barn. 11 Och Herren sade till Mose: "Hur länge ska detta folk förakta mig? Och hur länge ska de vägra tro på mig trots alla de tecken jag har gjort ibland dem? 12 *2 Mos 32:10f. Jag ska slå dem med pest och utrota dem, men dig vill jag göra till ett folk som är större och mäktigare än dem."

13 Mose sade till Herren: "Egyptierna har ju hört att du med din kraft har fört detta folk ut från dem hit upp, 14 *2 Mos 13:21f. och de har talat om det för dem som bor här i landet. De har hört att du, Herre, är mitt ibland detta folk, att du, Herre, visar dig ansikte mot ansikte, att din molnsky står över dem och att du går framför dem i en molnpelare om dagen och i en eldpelare om natten. 15 Om du dödar detta folk, alla på en gång, kommer hednafolken som hört talas om dig att säga: 16 *5 Mos 9:28. ’Herren lyckades inte föra in detta folk i det land som han med ed hade lovat dem, och därför har han slaktat dem i öknen.’

17 Nej, låt nu Herrens kraft visa sig stor, så som du själv har sagt: 18 *2 Mos 20:5f, 34:6f, 5 Mos 5:9.Herren är sen till vrede och rik på nåd, han förlåter missgärning och överträdelse men låter ingen bli ostraffad, utan låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen till tredje och fjärde led. 19 Förlåt nu folkets missgärning efter din stora nåd, så som du har låtit din förlåtelse följa detta folk allt ifrån Egypten och ända hit."

20 Då sade Herren: "Jag förlåter dem enligt ditt ord. 21 *Jes 6:3. Men så sant jag lever och så sant Herrens härlighet uppfyller hela jorden: 22 Av alla de män som har sett min härlighet och sett de tecken jag har gjort i Egypten och i öknen, och som nu tio gånger har frestat mig och inte lyssnat till min röst, 23 *4 Mos 26:65, 5 Mos 1:35f, Ps 95:11. av dem ska ingen få se det land som jag med ed har lovat deras fäder. Ingen av dem som har föraktat mig ska få se det. 24 *Jos 14:6f. Men i min tjänare Kaleb är en annan ande, och han har i allt följt mig. Därför ska jag föra honom in i det land där han nu har varit, och hans avkomlingar ska ta det i besittning. 25 Men eftersom amalekiterna och kananeerna bor i dalen, så vänd er i morgon åt ett annat håll och dra ut i öknen mot Röda havet*14:25åt ett annat håll … mot Röda havetSöderut mot Akabaviken (jfr 1 Kung 9:26). ."

26 Herren talade till Mose och Aron. Han sade: 27 "Hur länge ska denna onda församling klaga mot mig? Jag har hört hur Israels barn ständigt klagar mot mig. 28 *4 Mos 14:3. Säg nu till dem: Så sant jag lever, säger Herren, jag ska göra med er så som ni själva har sagt inför mig. 29 *4 Mos 32:11f, Hebr 3:17. Här i öknen ska era döda kroppar falla, alla ni som har blivit mönstrade och är tjugo år eller äldre, eftersom ni har klagat mot mig. 30 Ingen av er ska komma in i det land som jag med upplyft hand lovade er att få bo i, ingen utom Kaleb, Jefunnes son, och Josua, Nuns son. 31 Men era barn, som ni sade skulle bli fiendens byte, dem ska jag föra in där, och de ska lära känna det land som ni har förkastat. 32 Men era döda kroppar ska falla här i öknen. 33 *Ps 95:10, Jud v 5. Och era barn ska vara herdar i öknen i fyrtio år och få lida för er trolöshet tills era döda kroppar har förmultnat i öknen. 34 Så som ni under fyrtio dagar har spejat i landet ska ni under fyrtio år – ett år för varje dag – bära på era synder. Ni ska då få erfara att jag har tagit min hand ifrån er. 35 Jag, Herren, har talat. Jag ska i sanning göra så med hela denna onda församling som har rotat sig samman mot mig. Här i öknen ska de omkomma, här ska de dö."

36 De män som Mose hade sänt för att speja i landet och som vid sin återkomst hade fått hela församlingen att klaga mot honom genom att tala illa om landet, 37 dessa män som hade talat illa om landet dog genom en hemsökelse inför Herrens ansikte. 38 Av de män som hade gått ut för att speja i landet överlevde bara Josua, Nuns son, och Kaleb, Jefunnes son.

39 Mose talade detta till alla Israels barn, och folket sörjde mycket. 40 *5 Mos 1:41f. De steg upp tidigt nästa morgon för att bege sig upp mot den övre bergsbygden och sade: "Se, här är vi. Vi har syndat, men nu vill vi dra upp till den plats som Herren har talat om." 41 Men Mose sade: "Varför vill ni bryta mot Herrens befallning? Det kommer inte att lyckas. 42 Herren är inte med er. Därför ska ni inte dra dit upp, så att ni inte blir slagna inför era fiender. 43 Amalekiterna och kananeerna kommer att möta er där och ni faller för svärd, för ni har vänt er bort från Herren och därför kommer Herren inte att vara med er."

44 I sitt övermod drog de ändå upp mot den övre bergsbygden, men Herrens förbundsark och Mose lämnade inte lägret. 45 Amalekiterna och kananeerna, som bodde där i bergsbygden, kom då ner och slog dem och drev dem på flykten ända till Horma*14:45HormaPlats i trakten av Beer-Sheba, kanske österut nära Arad (21:3)..

1 A congregação toda levantou as suas vozes e gritou; e o povo chorou aquela noite. 2 Todos os filhos de Israel *Nm 11.1murmuraram contra Moisés e contra Arão, e a congregação toda disse-lhes: Oxalá que tivéssemos morrido na terra do Egito! *Nm 11.5;16.13;20.3-4;21.5Ou oxalá que tivéssemos morrido neste deserto! 3 Por que razão nos traz Jeová a esta terra, para *Êx 5.21;16.3cairmos à espada! *Nm 14.31;Dt 1.39Nossas mulheres e nossos pequeninos serão por presa! Não nos seria melhor voltar para o Egito?

4 Disseram uns aos outros: Constituamos a um por capitão e voltemos para o Egito. 5 *Nm 16.4Então, Moisés e Arão caíram com os rostos por terra diante de toda a assembleia da congregação dos filhos de Israel. 6 Josué, filho de Num, e Calebe, filho de Jefoné, que eram daqueles que espiaram a terra, rasgaram os seus vestidos 7 e disseram a toda a congregação dos filhos de Israel: *Nm 13.27;Dt 1.25A terra por meio da qual passamos para a espiar é terra muitíssimo boa. 8 *Dt 10.15Se Jeová se agradar de nós, então, nos introduzirá nesta terra, *Nm 13.27que mana leite e mel, e nô-la dará. 9 Tão somente, não *Dt 1.26;9.23-24sejais rebeldes contra Jeová, *Dt 1.21,29nem temais o povo desta terra, porque são nosso pão. Retirou-se de sobre eles a sua defesa, e Jeová está conosco; não os temais. 10 *Êx 17.4Porém toda a congregação disse que fossem apedrejados. *Êx 16.10;Lv 9.23A glória de Jeová apareceu na tenda da revelação a todos os filhos de Israel.

11 *Êx 32.9-13Disse Jeová a Moisés: Até quando me desprezará este povo? Até quando *Sl 106.24não crerão em mim, apesar de todos os prodígios que tenho feito no meio deles? 12 Eu os ferirei com *Lv 26.25;Dt 28.21uma epidemia, e os deserdarei, e *Êx 32.10de ti farei uma nação maior e mais forte do que eles.

13 *Sl 106.23Respondeu Moisés a Jeová: Assim os egípcios o ouvirão (pois, pela tua força, fizeste sair este povo do meio deles) 14 e o dirão aos habitantes desta terra. Eles ouviram que tu, Jeová, estás no meio deste povo, pois *Êx 13.21;Dt 5.4tu, Jeová, és visto face a face, e a tua nuvem está sobre eles, e tu vais diante deles, de dia numa coluna de nuvem e, de noite, numa coluna de fogo. 15 Se matares este povo como um só homem, *Êx 32.12as nações que ouviram a tua fama dirão: 16 Porque Jeová não podia introduzir este povo na terra que lhe prometeu com juramento, por isso os matou no deserto. 17 Agora, pois, engrandeça-se o poder do Senhor, segundo disseste: 18 *Êx 34.6-7Jeová é tardio em irar-se, abundante em misericórdia, que perdoa iniquidade e transgressão e não terá por inocente o culpado; que visita a iniquidade dos pais nos filhos, na terceira e na quarta geração. 19 *Êx 32.32;34.9Perdoa a iniquidade deste povo, segundo a tua grande misericórdia e como tens perdoado a este povo desde o Egito até aqui.

20 Tornou-lhe Jeová: *Mq 7.18-20Conforme a tua palavra, lhe perdoei; 21 porém, tão certo *Nm 14.28;Dt 32.40;Is 49.18como eu vivo e como *Is 6.3;Hc 2.14toda a terra se encherá da glória de Jeová, 22 *1Co 10.5dos homens que, tendo visto a minha glória e os prodígios que fiz no Egito e no deserto e, todavia, me puseram à prova já *Êx 5.21;14.11;15.24;16.2;17.2-3;32.1;Nm 11.1,4;12.1;14.2dez vezes e não obedeceram à minha voz, 23 *Nm 26.65;32.11nenhum deles verá a terra que, com juramento, prometi a seus pais; sim, nenhum daqueles que me desprezaram a verá. 24 Porém o meu servo Calebe, *Nm 14.7-9porque nele houve outro espírito e porque perseverou em seguir-me, *Nm 26.65;32.12;Dt 1.36;Js 14.6-15eu o introduzirei na terra em que entrou; e a sua semente a possuirá. 25 *Nm 13.29Ora, os amalequitas e os cananeus habitam no vale; tornai-vos amanhã e caminhai para o deserto em direção ao mar Vermelho.

26 Depois, disse Jeová a Moisés e a Arão: 27 Até quando sofrerei esta má congregação que *Nm 11.1murmura contra mim? Ouvi os queixumes dos filhos de Israel que eles murmuram contra mim. 28 Dize-lhes: *Nm 14.21Pela minha vida, diz Jeová, certamente como *Nm 14.2;Dt 2.14-15;Hb 3.17falastes aos meus ouvidos, assim vos hei de fazer: 29 cairão os vossos cadáveres neste deserto; todos vós os que *Nm 1.45-46fostes contados, segundo o vosso número total, desde a idade de vinte anos e daí para cima, os que murmurastes contra mim, 30 certamente, não entrareis na terra a respeito da qual jurei que vos faria habitar nela, *Nm 14.24exceto Calebe, filho de Jefoné, e Josué, filho de Num. 31 *Nm 14.3Porém a vossos pequeninos, que dissestes que serviriam de presa, a estes introduzirei, e eles conhecerão a terra que vós desprezastes. 32 *Nm 26.64-65;32.13;1Co 10.5Mas, quanto a vós, os vossos cadáveres cairão neste deserto. 33 Vossos filhos serão pastores no deserto *Dt 2.7;8.2,4;29.5quarenta anos e sofrerão as consequências da vossa infidelidade, até que os vossos cadáveres se consumam no deserto. 34 Segundo o número dos dias em que espiastes a terra, isto é, quarenta dias, cada dia representando um ano, levareis sobre vós por quarenta anos as vossas iniquidades e tereis experiência da minha oposição. 35 Eu, Jeová, tenho falado; certamente, assim o farei a toda esta má congregação que se sublevou contra mim: neste deserto se consumirão e aqui morrerão.

36 *Nm 13.4-16,32Os homens que Moisés enviou a espiar a terra, que voltaram e fizeram murmurar contra ele toda a congregação, infamando a terra, 37 sim, esses homens que infamaram a terra morreram de *Nm 16.49praga diante de Jeová. 38 Mas Josué, filho de Num, e Calebe, filho de Jefoné, ficaram com vida dentre os que foram a espiar a terra.

39 Falou Moisés estas palavras a todos os filhos de Israel; e o *Êx 33.4povo fez um grande pranto. 40 Levantando-se de manhã cedo, subiram ao cume do monte e disseram: *Dt 1.41-44Eis-nos aqui; subiremos ao lugar de que Jeová falou; pois pecamos. 41 Respondeu Moisés: Por que razão, agora, transgredis vós a ordem de Jeová, visto que isso não vos redundará em bem? 42 Não subais, porque Jeová não está no meio de vós; para que não sejais feridos diante dos vossos inimigos. 43 Pois ali os amalequitas e os cananeus estão diante de vós, e caireis ao fio da espada; porque deixastes de seguir a Jeová, portanto, Jeová não está convosco. 44 Mas mostraram-se temerários em subirem ao cume do monte; contudo, a *Nm 31.6arca da Aliança de Jeová e Moisés não saíram do arraial. 45 Então, desceram os amalequitas e os cananeus, que habitavam naquele monte, e os feriram, e desbarataram até *Nm 21.3Hormá.