1 Rubens barn och Gads barn hade stora och mycket talrika boskapshjordar. När de såg Jaesers land*32:1Jaesers landEtt par mil söder om floden Jabbok (se 21:32), öster om Jordan liksom Gilead. och Gileads land fann de att det var en god trakt för boskap. 2 *4 Mos 21:30, 32. Gads barn och Rubens barn kom då till Mose och prästen Eleasar och församlingens furstar och sade: 3 "Atarot, Dibon, Jaeser, Nimra, Heshbon, Eleale, Sebam, Nebo och Beon, 4 det land som Herren har vunnit åt Israels församling, är ett land för boskap, och dina tjänare har boskap." 5 De sade vidare: "Om vi har funnit nåd inför dina ögon, så ge detta land till dina tjänare som besittning. Låt oss slippa gå över Jordan."

6 Men Mose sade till Gads barn och Rubens barn: "Ska ni stanna här medan era bröder drar ut i krig? 7 Varför vill ni göra Israels barn modlösa så att de inte vill gå över floden in i det land som Herren har gett dem? 8 Så gjorde också era fäder när jag sände dem från Kadesh-Barnea för att bese landet. 9 *4 Mos 13:3f, 24f. När de hade dragit upp till Druvdalen och sett landet, gjorde de Israels barn modlösa så att de inte ville gå in i det land som Herren hade gett dem. 10 *4 Mos 14:29f, 26:65, 5 Mos 1:34f.Herrens vrede blossade upp den dagen, och han svor denna ed: 11 Av de män som drog upp ur Egypten ska ingen som är tjugo år eller äldre få se det land som jag med ed har lovat Abraham, Isak och Jakob, eftersom de inte i allt har följt mig, 12 ingen utom Kaleb, kenisiten Jefunnes son, och Josua, Nuns son, för de har i allt följt Herren. 13 Så brann Herrens vrede mot Israel, och han lät dem irra omkring i öknen i fyrtio år tills hela släktet var borta som hade gjort det som var ont i Herrens ögon.

14 Och se, ni har trätt i era fäders ställe, ni syndiga mäns avkomma, och ökar än mer Herrens glödande vrede mot Israel! 15 Om ni vänder er bort ifrån honom, kommer han att låta dem bli kvar i öknen ännu längre och ni drar fördärv över hela detta folk."

16 Då kom de fram till Mose och sade: "Låt oss här bygga inhägnader åt vår boskap och städer åt våra barn. 17 Själva ska vi genast beväpna oss och dra ut i spetsen för Israels barn tills vi har fört dem till deras plats. Under tiden kan våra barn bo i de befästa städerna, trygga från landets invånare. 18 Vi ska inte återvända hem förrän Israels barn har fått var och en sin arvedel. 19 Vi vill nämligen inte ha vår arvedel med dem, på andra sidan Jordan och längre bort, utan vår arvedel har tillfallit oss här på denna sida av Jordan, på östra sidan."

20 Mose svarade dem: "Om ni gör detta, om ni beväpnar er inför Herren till kriget 21 så att alla era beväpnade män går över Jordan inför Herren, tills han har fördrivit sina fiender inför sig 22 och landet blivit underkuvat inför Herren, då kan ni sedan vända tillbaka och vara utan skuld mot Herren och mot Israel. Detta land ska då bli er besittning inför Herrens ansikte. 23 Men om ni inte gör detta, se, då syndar ni mot Herren, och ni ska veta att er synd ska drabba er. 24 Bygg städer åt era barn och inhägnader åt er boskap och gör som ni har sagt."

25 Gads barn och Rubens barn sade till Mose: "Dina tjänare ska göra så som min herre befaller. 26 Våra barn, våra hustrur, vår boskap och alla våra dragdjur ska bli kvar här i Gileads städer. 27 Men dina tjänare, alla som är beväpnade för krig, ska dra över dit och strida inför Herrens ansikte så som min herre har sagt."

28 Mose gav då befallning om dem åt prästen Eleasar och åt Josua, Nuns son, och åt huvudmännen för familjerna inom Israels barns stammar. 29 Mose sade till dem: "Om Gads barn och Rubens barn går över Jordan med er, alla de som är beväpnade till strid inför Herrens ansikte, och landet blir kuvat inför er, då ska ni ge dem landet Gilead till besittning. 30 Men om de inte drar beväpnade över med er, ska de få sin besittning bland er i Kanaans land." 31 Gads barn och Rubens barn svarade: "Vad Herren har sagt till dina tjänare, det vill vi göra. 32 Inför Herrens ansikte ska vi beväpnade dra över till Kanaans land men få vår arvsbesittning här på denna sidan Jordan."

33 *5 Mos 3:12f, Jos 13:8f, 22:4. Mose gav åt dem, åt Gads barn och Rubens barn och ena hälften av Manasse, Josefs sons, stam: amoreernas kung Sichons rike, och Bashans kung Ogs rike. Han gav dem landet med städer och områdena kring städerna. 34 Gads barn byggde upp Dibon, Atarot, Aroer, 35 Atrot-Shofan, Jaeser, Jogbeha, 36 Bet-Nimra och Bet-Haran, befästa städer med inhägnader för boskap. 37 Rubens barn byggde upp Heshbon, Eleale, Kirjatajim, 38 Nebo och Baal-Meon, vilkas namn har ändrats, och Sibma. Och de gav namn åt städerna som de byggde upp.

39 *1 Mos 50:23. Makirs, Manasses sons, barn drog bort till Gilead och intog det och fördrev amoreerna som bodde där. 40 Mose gav Gilead åt Makir, Manasses son, och han bosatte sig där. 41 *5 Mos 3:14, Dom 10:3f, 1 Krön 2:21f. Och Jair, Manasses son, drog ut och intog deras byar och kallade dem Jairs byar. 42 Noba drog ut och intog Kenat med dess underlydande orter och kallade det Noba efter sitt eget namn.

1 Ora, os filhos de Rúben e os filhos de Gade tinham *Êx 12.38mui grande quantidade de gado; e, quando viram a terra de *Nm 21.32Jazer e a de Gileade e que a região era região para gado, 2 vieram os filhos de Gade e os filhos de Rúben e disseram a Moisés, e ao sacerdote Eleazar, e aos príncipes da congregação: 3 *Nm 32.34-38Atarote, Dibom, Jazer, Ninra, Hesbom, Eleale, Sebã, Nebo e Beom, 4 a terra que Jeová feriu diante da congregação de Israel, é terra para gado, e teus servos têm gado. 5 Acrescentaram: Se achamos graça aos teus olhos, dê-se esta terra a teus servos em possessão; não nos faças passar o Jordão.

6 Respondeu Moisés aos filhos de Gade e aos filhos de Rúben: Irão vossos irmãos para a batalha, e ficareis vós sentados aqui? 7 *Nm 13.27—14.4Por que desanimais o coração dos filhos de Israel, para não passarem à terra que Jeová lhes deu? 8 Assim fizeram vossos pais, quando os enviei de *Nm 13.3,26;Dt 1.19-25Cades-Barneia a ver a terra. 9 Tendo subido ao vale de Escol e visto a terra, desanimaram o coração dos filhos de Israel, para que não entrassem na terra que Jeová lhes havia dado. 10 Naquele dia, se acendeu a ira de Jeová, e jurou, dizendo: 11 *Nm 14.28-30Certamente os homens que subiram do Egito, desde a idade de vinte anos e daí para cima, não verão a terra que prometi com juramento a Abraão, a Isaque e a Jacó, porque não perseveraram em me seguir, 12 exceto Calebe, filho de Jefoné, o quenezeu, e Josué, filho de Num; porque perseveraram em seguir a Jeová. 13 *Nm 14.33-35Acendeu-se a ira de Jeová contra Israel e fê-los andar errantes no deserto quarenta anos, até que se consumiu toda a geração que havia feito o mal à vista de Jeová. 14 Eis que vós, geração de homens pecadores, vos levantastes em lugar de vossos pais, para aumentardes ainda o furor da ira de Jeová contra Israel. 15 Se não quiserdes seguir após ele, e ele tornar a deixá-los no deserto, sereis a causa da ruína de todo este povo.

16 Então, chegando-se a ele, disseram: Edificaremos aqui currais para o nosso gado e cidades para nossos pequeninos; 17 *Js 4.12-13nós, porém, nos armaremos, apressando-nos adiante dos filhos de Israel, até os introduzirmos no seu lugar; e nossos pequeninos habitarão nas cidades fortificadas por causa dos habitantes da terra. 18 *Js 22.1-4Não voltaremos para nossas casas até que os filhos de Israel estejam na posse, cada um da sua herança. 19 Pois não herdaremos com eles da banda dalém do Jordão, nem mais adiante; porque a nossa herança nos tocou da banda daquém do Jordão, ao oriente.

20 *Dt 3.18Respondeu-lhes Moisés: Se fizerdes isso, se vos armardes perante Jeová para a guerra, 21 e cada um de vós armado passar o Jordão diante de Jeová, até que ele tenha desapossado os seus inimigos diante dele, 22 e *Dt 3.20a terra fique subjugada diante de Jeová, voltareis depois e ficareis inculpáveis para com Jeová e para com Israel; e esta terra vos será por possessão diante de Jeová. 23 Porém, se não fizerdes isso, pecareis contra Jeová; e sabei que o vosso pecado vos há de achar. 24 Edificai-vos cidades para vossos pequeninos e currais para as vossas ovelhas; e *Nm 30cumpri o que saiu da vossa boca. 25 Disseram a Moisés os filhos de Gade e os filhos de Rúben: Como ordena o meu senhor, assim farão teus servos. 26 Nossos pequeninos, nossas mulheres, nossos rebanhos e todo o nosso gado estarão ali nas cidades de Gileade; 27 porém teus servos passarão, cada um que está armado para a guerra, adiante de Jeová para a batalha, como diz o meu senhor.

28 Então, Moisés deu ordem acerca deles ao sacerdote Eleazar, e a Josué, filho de Num, e aos cabeças das casas paternas nas tribos dos filhos de Israel. 29 Disse-lhes Moisés: Se os filhos de Gade e os filhos de Rúben passarem convosco o Jordão, todo homem que é armado para a batalha, adiante de Jeová, e a terra for subjugada diante de vós, então, lhes dareis a terra de Gileade por possessão; 30 mas, se não passarem armados convosco, terão possessões entre vós na terra de Canaã. 31 Responderam os filhos de Gade e os filhos de Rúben: Como Jeová disse a teus servos, assim faremos. 32 Nós passaremos armados adiante de Jeová para a terra de Canaã e teremos a possessão da nossa herança além do Jordão.

33 *Dt 3.8-17;Js 12.1-6Moisés deu-lhes, a saber, aos filhos de Gade, e aos filhos de Rúben, e à meia tribo de Manassés, filho de José, o reino de Seom, rei dos amorreus, e o reino de Ogue, rei de Basã, a terra, com as cidades e seus distritos, por toda extensão do país. 34 Os filhos de Gade reedificaram a Dibom, a Atrote e a Aroer; 35 a Atrote-Sofã, a Jazer e a Jobeá; 36 a Bete-Nimra e a Bete-Harã, cidades fortificadas, e currais de ovelhas. 37 Os filhos de Rúben reedificaram a Hesbom, a Eleale e a Quiriataim; 38 a Nebo, a Baal-Meom (mudando-lhes os nomes) e a Sibma; e deram outros nomes às cidades que edificaram. 39 Os filhos de Maquir, filho de Manassés, foram a Gileade, e tomaram-na, e desapossaram aos amorreus que estavam nela. 40 Deu, pois, Moisés a terra de Gileade a Maquir, filho de Manassés, e ele habitou nela. 41 Jair, filho de Manassés, foi, e tomou as aldeias dela, e chamou-lhes *Dt 3.14;Jz 10.4Havote-Jair. 42 Noba foi, e tomou Quenate com as suas aldeias, e chamou-lhe Noba, segundo o seu nome.