1 *Ps 78:21. Folket började klaga högljutt inför Herren hur illa de hade det. När Herren hörde det, upptändes hans vrede och hans eld började brinna ibland dem och förtärde dem som var ytterst i lägret. 2 Folket ropade då till Mose och han bad till Herren, och elden dog ut. 3 *5 Mos 9:22. Platsen fick namnet Tabeera*11:3TabeeraBetyder "brand"., därför att Herrens eld hade brunnit ibland dem.

4 *2 Mos 16:3, Ps 106:14f, 1 Kor 10:6. Den blandade hopen*11:4Den blandade hopenIcke-israeliter som följt med dem från Egypten (2 Mos 12:38). som följde dem greps av stort begär, och även Israels barn började gråta igen och sade: "Vem kan ge oss kött att äta? 5 Vi minns fisken som vi åt gratis i Egypten, och gurkorna, melonerna, purjolöken, rödlöken och vitlöken. 6 Men nu försmäktar vår själ, för här finns inget att se utom detta manna."*11:6mannaHebr. man? betyder "vad?" (jfr 16:15). Se noter till 2 Mos 16:31.

7 *2 Mos 16:14, 31, Ps 78:24f. Mannat liknade korianderfrö och såg ut som bdelliumharts.*11:7bdelliumhartsAromatisk kåda från arabiska halvön (se 1 Mos 2:12).8 Folket gick omkring och samlade det och malde det på handkvarn eller stötte det i mortel. De kokade det i gryta eller bakade kakor av det. Och det smakade som fint bakverk med olja. 9 När daggen föll över lägret om natten, föll också mannat över det.

10 Mose hörde hur folket i de olika familjerna grät, var och en vid ingången till sitt tält. Då upptändes Herrens vrede, och Mose blev illa till mods. 11 Och Mose sade till Herren: "Varför har du gjort så illa mot din tjänare? Varför har jag inte funnit nåd inför dina ögon? Du har ju lagt bördan av hela detta folk på mig! 12 *5 Mos 1:31. Har jag burit och fött hela detta folk, eftersom du säger till mig: ’Bär dem i din famn så som vårdaren bär spädbarnet’, in i det land som du med ed har lovat åt deras fäder? 13 Var ska jag få kött att ge åt hela detta folk? De kommer gråtande till mig och säger: Ge oss kött, så att vi får äta! 14 Jag orkar inte bära hela folket själv, det är för tungt för mig. 15 Om det är så här du vill göra mot mig, döda mig då direkt om jag funnit nåd inför dina ögon, och låt mig slippa se mitt elände!"

16 *2 Mos 18:25f. Då sade Herren till Mose: "Kalla samman sjuttio män av de äldste i Israel, sådana som du vet är folkets äldste och deras förmän. För fram dem till uppenbarelsetältet och låt dem ställa sig där hos dig. 17 Där ska jag då stiga ner och tala med dig, och jag ska ta av den Ande som är över dig och låta den komma över dem. De ska tillsammans med dig bära bördan av folket, så att du slipper bära den ensam. 18 *2 Mos 19:10. Säg till folket: Helga er till i morgon, så ska ni få kött att äta. Ni har gråtit inför Herren och sagt: Vem ska ge oss kött att äta? I Egypten hade vi det så bra. Därför ska nu Herren ge er kött att äta. 19 Ni ska få äta, inte bara en dag, inte två dagar, inte fem dagar, inte tio dagar, inte tjugo dagar, 20 utan en hel månad, ända tills köttet kommer ut genom näsan på er och det äcklar er. Ni har förkastat Herren, som är mitt ibland er, och gråtit inför hans ansikte och sagt: Varför drog vi alls ut ur Egypten?"

21 *2 Mos 12:37. Mose sade: "Sexhundratusen man till fots har jag omkring mig, och du säger: Jag ska ge dem kött att äta under en månad! 22 Finns det får och kor att slakta så att det räcker åt dem? Eller ska alla fiskar i havet fångas så att det räcker åt dem?" 23 *Jes 50:2, 59:1.Herren svarade Mose: "Är Herrens arm för kort? Nu ska du få se om det jag har sagt ska hända dig eller inte."

24 Mose gick ut och talade om för folket vad Herren hade sagt. Och han kallade samman sjuttio män av de äldste i folket och lät dem ställa sig runt omkring tältet. 25 Då steg Herren ner i molnskyn och talade till honom, och tog av den Ande som var över honom och lät den komma över de sjuttio äldste. När Anden nu vilade över dem började de profetera, men det gjorde de sedan inte mer.

26 Två män hade stannat kvar i lägret. Den ene hette Eldad och den andre Medad. Även över dem vilade Anden, för de var bland de uppskrivna men hade inte gått ut till tältet. Och de profeterade i lägret. 27 Då skyndade en ung man bort och berättade för Mose: "Eldad och Medad profeterar i lägret." 28 *2 Mos 24:13. Josua, Nuns son, som hade varit Moses tjänare från sin ungdom, sade då: "Mose, min herre, förbjud dem!" 29 Men Mose sade till honom: "Ivrar du för mig? Om ändå hela Herrens folk blev profeter genom att Herren lät sin Ande komma över dem!" 30 Sedan gick Mose tillbaka till lägret med de äldste i Israel.

31 *2 Mos 16:13, Ps 78:26f. Och en stormvind gick ut från Herren. Den förde med sig vaktlar*11:31vaktlarLiten fasanfågel som varje vår passerar regionen på sin väg från Afrika till Europa. De fångas än i dag i tusental av egyptiska bönder med nät varje år. från havet och drev dem över lägret, omkring en dagsresa i varje riktning från lägret och två alnar*11:31en dagsresa … två alnarEtt par mil och ungefär en meter. över marken.

32 Folket gick då hela den dagen och natten och nästa dag och samlade vaktlar. Det minsta någon samlade var tio homer*11:32tio homerMotsvarar ca 2 200 liter., och de bredde ut dem åt sig runt omkring lägret.

33 Men medan de ännu hade köttet mellan tänderna och det ännu var otuggat, upptändes Herrens vrede mot folket och Herren slog dem med en mycket svår plåga. 34 Platsen fick namnet Kibrot-Hattaava*11:34Kibrot-HattaavaBetyder "begärsgravarna"., eftersom man där begravde dem av folket som hade gripits av begär.

35 Från Kibrot-Hattaava bröt folket upp och drog till Haserot, och där stannade de.

1 O povo era como *Nm 14.2;16.11;17.5os que se queixam da sorte *Nm 11.18;Nm 14.28aos ouvidos de Jeová. Quando Jeová o ouviu, acendeu-se a sua ira; o fogo de Jeová ardeu entre eles e devorou as extremidades do arraial. 2 *Nm 12.11,13;21.7Então, o povo clamou a Moisés, e orou Moisés a Jeová, e o fogo se extinguiu. 3 O nome daquele lugar foi chamado *Dt 9.22Taberá, porque o fogo de Jeová ardeu entre eles.

4 A *Êx 12.38;1Co 10.6grande mistura de gente que estava no meio deles ardeu em desejo; e os filhos de Israel também tornaram a chorar e disseram: *Sl 78.20Quem nos dará carne a comer? 5 *Êx 16.3Lembramo-nos do peixe, que, de graça, comíamos no Egito; dos pepinos, dos melões, dos porros, das cebolas e dos alhos. 6 Agora, a *Nm 21.5nossa alma está seca; nenhuma coisa há! Os nossos olhos não veem senão maná. 7 *Êx 16.31Era o maná como a semente do coentro, e a sua aparência como a aparência de bdélio. 8 O povo ia por toda parte, e o colhia e, moendo-o em moinhos ou pisando-o num almofariz, o cozia em panelas, e dele fazia bolos; o seu sabor era como o sabor de um manjar preparado com azeite. 9 *Êx 16.13-14Quando, de noite, caía o orvalho sobre o arraial, caía também o maná sobre ele.

10 Moisés ouviu chorar o povo nas suas famílias, cada um à porta da sua tenda. Grandemente se acendeu a ira de Jeová; e pareceu mal aos olhos de Moisés. 11 *Êx 5.22Disse, pois, Moisés a Jeová: Por que afligiste o teu servo? Por que não achei eu graça aos teus olhos, uma vez que puseste sobre mim a carga de todo este povo? 12 Concebi eu, porventura, todo este povo? Dei-o eu à luz, para me dizeres: Leva-os no teu seio, assim como o *2Rs 10.1,5;Is 49.23aio leva a criança de mama, para a terra que, *Gn 24.7;Êx 13.5,11;33.1com juramento, prometeste aos seus pais? 13 Donde teria eu carne para dar a *Nm 11.21-22;Jo 6.5-9todo este povo? Pois me molestam com o seu choro, dizendo: Dá-nos carne a comer. 14 *Êx 18.18;Dt 1.12Eu só não posso levar todo este povo, pois me é pesado demais. 15 *Êx 32.32Se tu te houveres assim comigo, mata-me duma vez, se tiver achado graça aos teus olhos; e não me deixes ver a minha miséria.

16 Disse mais Jeová a Moisés: Ajunta-me setenta homens dos anciãos de Israel, *Êx 18.25que sabes serem os anciãos do povo, e seus oficiais; traze-os à entrada da tenda da revelação, para que assistam ali contigo. 17 *Nm 11.25Então, descerei e ali falarei contigo; tirarei do Espírito que está sobre ti e pô-lo-ei sobre eles; e levarão contigo a carga do povo, para que tu não a leves só. 18 Dize ao povo: *Êx 19.10,22Santificai-vos para amanhã e comereis carne, pois chorastes *Nm 11.1aos ouvidos de Jeová, dizendo: Quem nos dará carne a comer? Íamos bem no Egito. Jeová vos dará carne, e comereis. 19 Não comereis um dia, nem dois, nem cinco, nem dez, nem vinte; 20 porém um mês inteiro, até vos sair ela pelos narizes e vos causar enjoo; porque *Js 24.27;1Sm 10.19rejeitastes a Jeová, que está no meio de vós, e chorastes diante dele, dizendo: Por que saímos do Egito? 21 Respondeu Moisés: Este povo no meio do qual estou são seiscentos mil homens de pé; e, todavia, tu disseste: Dar-lhes-ei carne, para que a comam um mês inteiro. 22 Matar-se-ão rebanhos e gados, que lhes bastem? Ou ajuntar-se-ão para eles todos os peixes do mar, que lhes bastem? 23 Tornou Jeová a Moisés: *Is 50.2;59.1Porventura, é curta a mão de Jeová? Agora mesmo, verás se a minha palavra se te cumprirá ou não.

24 Saiu, pois, Moisés e *Nm 11.16referiu ao povo as palavras de Jeová; ajuntou setenta homens dos anciãos do povo e fê-los estar ao redor da tenda. 25 *Nm 11.17;12.5Desceu Jeová na nuvem, e falou com ele, e tirou do Espírito que estava sobre ele, e pô-lo sobre os setenta anciãos. Quando o Espírito repousou sobre eles, profetizaram; porém nunca mais o fizeram.

26 Mas ficaram no arraial dois homens; um se chamava Eldade, e o outro, Medade. *Nm 24.2;1Sm 10.6;2Cr 15.1;Ne 9.30Repousou sobre eles o Espírito; eram do número daqueles que foram alistados, porém não tinham saído para irem à tenda; e profetizaram no arraial. 27 Correu um moço, e o referiu a Moisés, e disse: Eldade e Medade profetizam no arraial. 28 Então, *Êx 33.11;Js 1.1Josué, filho de Num, servidor de Moisés, um dos seus homens escolhidos, respondeu e disse: *Mc 9.38-40Moisés, meu senhor, proíbe-lho. 29 Moisés respondeu-lhe: Tens tu ciúmes por mim? Quem dera que todo o povo de Jeová fossem profetas, que Jeová pusesse o seu Espírito sobre eles! 30 Depois, Moisés se recolheu ao arraial, ele e os anciãos de Israel.

31 Da parte de Jeová, *Êx 16.13;Sl 78.26-28;105.40saiu um vento que, do lado do mar, trouxe codornizes e deixou-as cair junto ao arraial, quase caminho dum dia dum e outro lado, ao redor do arraial, e cerca de dois côvados de alto sobre a terra. 32 Levantou-se o povo todo aquele dia, e à noite, e o outro dia e colheram as codornizes; quem menos colheu colheu dez ômeres, e para si estenderam-nas por toda parte ao redor do arraial. 33 *Sl 78.29-31;106.15Ainda a carne estava entre os dentes; antes que fosse mastigada, acendeu-se a ira de Jeová contra o povo, e feriu Jeová ao povo com uma praga mui grande. 34 Aquele lugar se ficou chamando *Dt 9.22Quibrote-Hataavá, porque ali sepultaram o povo que ardeu em desejo. 35 De Quibrote-Hataavá partiu o povo para Hazerote; e ali ficaram.