1 Detta är lagen om skuldoffret: Det är högheligt. 2 På samma plats som man slaktar brännofferdjuret ska man slakta skuldofferdjuret och man ska stänka blodet runt omkring på altaret. 3 Allt fettet ska man offra, svansen och det fett som omsluter inälvorna, 4 de båda njurarna med det fett som sitter på dem vid höftmusklerna samt leverfettet som man ska ta loss tillsammans med njurarna. 5 Prästen ska bränna det på altaret till ett eldsoffer åt Herren. Det är ett skuldoffer. 6 Alla av manligt kön bland prästerna ska äta det. På en helig plats ska det ätas. Det är högheligt.

7 Det som gäller för syndoffret ska också gälla för skuldoffret. Samma lag ska gälla för dem båda. Offerköttet ska tillhöra den präst som bringar försoning med det. 8 När en präst bär fram brännoffer för någon, ska huden av brännofferdjuret som bärs fram tillhöra den prästen. 9 Ett matoffer som är bakat i ugn eller tillrett i gryta eller på plåt ska alltid tillfalla den präst som bär fram det. 10 Men ett matoffer som är blandat med olja eller som bärs fram torrt ska alltid tillfalla Arons söner gemensamt, den ene såväl som den andre.

11 *3 Mos 3:1f. Detta är lagen om gemenskapsoffret, när ett sådant bärs fram åt Herren: 12 Om någon vill offra det som ett gemenskapsoffer, ska han förutom det slaktdjur som hör till gemenskapsoffret bära fram osyrade kakor blandade med olja, osyrade tunnkakor smorda med olja och fint mjöl, hopknådat i form av kakor som är blandade med olja. 13 Tillsammans med kakor av syrat bröd ska han som offergåva bära fram det slaktdjur som hör till det tackoffer han offrar som gemenskapsoffer. 14 Av detta ska han bära fram en kaka av varje offer som en gåva åt Herren. Denna ska tillhöra den präst som stänker gemenskapsoffrets blod på altaret. 15 Köttet av det slaktdjur som hör till det gemenskapsoffer som bärs fram som gemenskapsoffer ska ätas samma dag det har offrats. Ingenting av det får lämnas kvar till nästa morgon.

16 Om däremot det slaktoffer som någon vill bära fram är ett löftesoffer*7:16löftesofferDen som bad långt från templet kunde understryka sin bön genom att lova Gud ett offer som sedan frambars vid nästa tempelbesök (jfr t ex Jona 2:10). eller ett frivilligt offer, ska även det offerdjuret ätas samma dag som det har offrats. Men det som blivit över får ätas nästa dag. 17 Skulle ändå något av offerköttet bli kvar, ska det brännas upp i eld på tredje dagen. 18 Om någon på tredje dagen äter av köttet från gemenskapsoffret, blir offret inte välbehagligt. Han som offrat det får inte räkna sig det tillgodo, utan köttet anses som orent. Den som äter av det kommer att bära på skuld. 19 Inte heller får man äta det kött som varit i beröring med något orent, utan det ska brännas upp i eld. I övrigt kan köttet ätas av var och en som är ren.

20 Men den som äter kött av Herrens gemenskapsoffer medan han är oren, han ska utrotas ur sitt folk. 21 *3 Mos 11:1f. Och om någon rör vid något orent, en människas orenhet eller ett orent djur eller vilken annan orenhet som helst och han ändå äter kött av Herrens gemenskapsoffer, ska han utrotas ur sitt folk.

22 Herren talade till Mose. Han sade: 23 *3 Mos 3:17. Säg till Israels barn: Ni ska inte äta något fett av kor, får eller getter. 24 *3 Mos 22:8. Fettet av ett självdött eller ihjälrivet djur får användas till alla slags behov, men ni ska inte äta det, 25 för var och en som äter fettet av något djur som bärs fram som eldsoffer åt Herren ska utrotas ur sitt folk.

26 *3 Mos 3:17, 17:10f, 19:26, 5 Mos 12:16, 23f, 15:23, Apg 15:20. Och ni ska inte förtära något blod, varken av fåglar eller boskap, var ni än bor. 27 Var och en som förtär blod ska utrotas ur sitt folk.

28 Och Herren talade till Mose. Han sade: 29 Säg till Israels barn: Den som vill offra ett gemenskapsoffer åt Herren ska av sitt gemenskapsoffer bära fram sin offergåva åt Herren.

30 Med egna händer ska han bära fram Herrens eldsoffer. Fettet och bringan ska han bära fram, och bringan ska lyftas som ett lyftoffer*7:30lyftofferTroligare översättning än det traditionella "viftoffer". inför Herrens ansikte. 31 Fettet ska prästen bränna på altaret, men bringan ska tillhöra Aron och hans söner. 32 Också det högra lårstycket ska ni ge åt prästen som en gåva av era gemenskapsoffer. 33 Den bland Arons söner som offrar gemenskapsoffrets blod och fettet ska ha det högra lårstycket som sin andel. 34 *2 Mos 29:27f. Av israeliternas gemenskapsoffer tar jag lyftofferbringan och offergärdslåret och ger dem åt prästen Aron och åt hans söner som en evig rätt från Israels barn.

35 Detta är Arons och hans söners smörjelselott av Herrens eldsoffer, den lott som de fick den dag de fördes fram för att bli Herrens präster. 36 Denna lott skulle de enligt Herrens befallning få av Israels barn som en evig rätt, släkte efter släkte, på den dag då han smorde dem.

37 Detta är lagen om brännoffret, matoffret, syndoffret, skuldoffret, prästvigningsoffret och gemenskapsoffret. 38 Herren gav denna lag åt Mose på Sinai berg den dag då han befallde Israels barn att de skulle bära fram sina offer åt Herren i Sinai öken.

1 Esta é a lei da *Lv 5;14.6-7oferta pela culpa: coisa santíssima é. 2 A oferta pela culpa será morta *Lv 1.11no lugar em que é morto o holocausto; e o sangue da oferta se aspergirá sobre o altar ao redor. 3 Dela se oferecerá toda a gordura. A cauda gorda, a gordura que cobre os intestinos, 4 os dois rins, a gordura que está sobre eles e a que está junto aos lombos e o redenho sobre o fígado, juntamente *Lv 3.4com os rins os tirará. 5 O sacerdote os queimará sobre o altar como oferta queimada a Jeová; é uma oferta pela culpa. 6 *Lv 6.18,29Todo homem entre os sacerdotes comerá dela; comer-se-á num lugar santo; coisa santíssima é. 7 *Lv 6.30Como é a oferta pelo pecado, assim será a oferta pela culpa: há uma só lei para elas; pertencerá ao sacerdote que com ela fizer expiação. 8 O sacerdote que oferecer o holocausto de alguém, terá para si o couro do holocausto que tiver oferecido. 9 Toda oferta de cereais que se assar no forno, e tudo o que se preparar na frigideira e na *Lv 2.5assadeira, pertencerá ao sacerdote que a oferecer. 10 Toda oferta de cereais, ou seja ela amassada com azeite, ou seja enxuta, pertencerá a todos os filhos de Arão, tanto a um como a outro.

11 Esta é a lei do sacrifício das ofertas pacíficas, que alguém oferecer a Jeová. 12 Se o oferecer por *Lv 7.15ação de graças, com o sacrifício da ação de graças oferecerá bolos asmos amassados com azeite e obreias asmas untadas com azeite, de flor de farinha embebida em azeite, em forma de bolos amassados com azeite. 13 De bolos *Lv 2.12;23.17-18de pão levedado oferecerá a sua oblação com o sacrifício das suas ofertas pacíficas por ação de graças. 14 Dele oferecerá uma de cada oblação por oferta alçada a Jeová; e essa pertencerá ao sacerdote que aspergir o sangue das ofertas pacíficas.

15 *Lv 22.29-30A carne do sacrifício das suas ofertas pacíficas por ação de graças comer-se-á no dia da sua oblação; nada dela se deixará até pela manhã. 16 Mas, se o sacrifício da sua oblação for *Lv 19.5-8um voto, ou uma oferta voluntária, comer-se-á no dia em que oferecer o seu sacrifício, e no dia seguinte se comerá o que dele ficar; 17 porém queimar-se-á com o fogo *Êx 12.10o que ficar da carne do sacrifício ao terceiro dia. 18 Se alguma parte da carne do sacrifício das suas ofertas pacíficas for comida ao terceiro dia, o sacrifício não será aceito, nem será imputado àquele que o oferecer: será uma coisa abominável, e quem comer dela levará a sua iniquidade.

19 A carne que tocar alguma coisa imunda, não se comerá; será queimada com fogo. Quanto à carne, todo o que estiver limpo, comerá dela; 20 *Lv 22.3-7;Nm 19.13mas a pessoa que, estando imunda, comer da carne do sacrifício de ofertas pacíficas, que pertence a Jeová, essa pessoa será exterminada do seu povo. 21 *Lv 5.2-3Quando uma pessoa tocar alguma coisa imunda, ou seja imundícia de homem, ou seja animal imundo, ou seja alguma abominação imunda, e comer da carne do sacrifício de ofertas pacíficas, que pertence a Jeová, essa pessoa será exterminada do seu povo.

22 Disse mais Jeová a Moisés: 23 Fala aos filhos de Israel: Não comereis *Lv 3.17gordura de boi, nem de ovelha, nem de cabra. 24 A gordura do animal que morre por si mesmo, e a gordura do animal que é *Êx 22.31;Lv 17.15;22.8dilacerado por feras, pode-se usar para qualquer outro serviço; porém de maneira alguma comereis dela. 25 Pois qualquer pessoa que comer da gordura do animal, do qual se oferecer uma oferta queimada a Jeová, sim, a pessoa que dela comer será exterminada do seu povo. 26 *Lv 17.10-16Não comereis sangue nem de aves, nem de gado, em alguma das vossas habitações. 27 Toda pessoa que comer sangue, essa será exterminada do seu povo.

28 Disse mais Jeová a Moisés: 29 Fala aos filhos de Israel: Quem oferecer o sacrifício das suas ofertas pacíficas a Jeová, trará a sua oblação a Jeová do sacrifício das suas ofertas pacíficas; 30 com as próprias mãos trará as ofertas queimadas, de Jeová; trará com o peito a gordura, para que o peito seja oferecido como uma oferta movida diante de Jeová. 31 O sacerdote queimará a gordura sobre o altar; *Nm 18.11;Dt 18.3mas o peito pertencerá a Arão e a seus filhos. 32 Dos sacrifícios de vossas ofertas pacíficas dareis a espádua direita ao sacerdote como oferta alçada. 33 Aquele que entre os filhos de Arão oferecer o sangue das ofertas pacíficas e a gordura, esse terá como sua porção a espádua direita. 34 Porque o peito movido e a espádua alçada tenho tomado dos filhos de Israel, dos sacrifícios das suas ofertas pacíficas, e os tenho dado a Arão, o sacerdote, e a seus filhos como uma coisa que lhes é devida para sempre pelos filhos de Israel.

35 Esta é a *Nm 18.8parte que a unção de Arão e seus filhos lhes dá das ofertas queimadas, de Jeová, desde o dia em que foram apresentados para exercerem as funções do sacerdócio a Jeová; 36 a qual Jeová ordenou que lhes dessem os filhos de Israel, no dia em que foram ungidos. É uma coisa que lhes é devida para sempre nas suas gerações.

37 Esta é a lei do holocausto, da oferta de cereais, da oferta pelo pecado, da oferta pela culpa, da *Lv 8.22-33;Êx 29.22-34consagração e do sacrifício de ofertas pacíficas, 38 *Lv 1.1;26.46;27.34;Dt 4.5a qual Jeová ordenou a Moisés no monte Sinai, no dia em que ordenou aos filhos de Israel que oferecessem as suas oblações a Jeová, no deserto de Sinai.