1 * Ordspråk* av Salomo, Davids son, Israels kung.

2 Med dem lär man känna

vishet och förmaning

och förstår kloka ord,

3 man får förmaning

till att handla vist,

rättfärdigt, rättvist och rätt.

4 De ger de okunniga* klokhet,

de unga kunskap och omdöme.

5 Den vise hör dem

och ökar sin lärdom,

den förståndige får klok ledning.

6 Med dem förstår man

ordspråk och liknelser,

de visas ord och deras gåtor.

7 * Att vörda Herren

är början till kunskap,

men dårar* föraktar

vishet och förmaning.

8 * Hör, min son,

din fars förmaning

och förkasta inte

din mors undervisning,

9 * för de är en skön krans

för ditt huvud

och en vacker kedja

för din hals.*

10 * Min son, om syndare lockar dig,

så följ dem inte.

11 Om de säger:

"Kom med oss!

Vi ska ligga på lur efter blod,

i bakhåll för oskyldiga

utan orsak.

12 Som dödsriket

ska vi sluka dem levande,

friska och sunda

ska de fara ner i graven.

13 Allt dyrbart ska vi vinna,

vi ska fylla våra hus med byte.

14 Dela du vår lott med oss!

Vi alla ska ha gemensam kassa."

15 Min son,

gå inte samma väg som de,

håll din fot borta från deras stig,

16 * för deras fötter

skyndar till det som är ont,

de rusar för att spilla blod.

17 Det är ingen mening

att lägga ut nätet

inför ögonen på alla fåglarna.

18 De ligger på lur efter sitt eget blod,

de gillrar fällor för sina egna liv*.

19 * Så går det dem som söker

oärlig vinst,

den tar livet av sina ägare.

20 Visheten ropar på gatan,

hon höjer sin röst på torgen.

21 * Hon predikar i gathörnens buller*,

vid ingången till stadens portar*

talar hon sina ord:

22 "Hur länge ska ni okunniga

älska okunnighet,

ni hånare njuta av att håna

och ni dårar hata kunskap?

23 Vänd om till mig när jag varnar er.

Se, jag ska låta min Ande

flöda över er,

jag ska låta er lära känna mina ord.

24 * Men ni vägrade lyssna

när jag ropade,

ingen brydde sig

när jag räckte ut min hand.

25 Ni förkastade alla mina råd

och ville inte veta av

mina varningar.

26 * Därför ska också jag le åt er olycka

och håna när skräcken drabbar er,

27 när skräcken kommer som ett oväder

och er olycka drar in

som en storm,

när nöd och ångest drabbar er.

28 * Då ska de ropa till mig

utan att jag svarar,

de ska söka mig

utan att finna mig.

29 De hatade kunskap

och valde inte att vörda Herren,

30 de ville inte veta av mitt råd

utan föraktade alla mina varningar.

31 * Därför ska de få äta

sina gärningars frukt

och mättas av sina onda planer,

32 för de okunnigas avfällighet

ska döda dem

och dårarnas sorglöshet

förgöra dem.

33 Men den som lyssnar till mig

ska bo i trygghet

och inte behöva frukta något ont."