1 Ord av kung Lemuel, det budskap* som hans mor förmanade med:

2 Vad ska jag säga dig, min son,

du mitt skötes son,

mina löftens son?

3 * Ge inte din kraft* åt kvinnor,

styr inte din färd

till dem som är kungars fördärv.

4 * Det anstår inte kungar, Lemuel,

det anstår inte kungar

att dricka vin,

inte furstar att söka starka drycker,

5 * så att de dricker och glömmer lagen

och vränger rätten

för alla nödens barn.

6 Ge starka drycker

åt den som är döende*

och vin åt plågade* själar.

7 Låt dem dricka

och glömma sin fattigdom

och sluta tänka på sitt elände.

8 * Öppna din mun för den stumme

och försvara alla värnlösa.

9 * Öppna din mun och döm rättfärdigt,

skaffa den svage

och fattige rätt.

10 * Vem kan finna

en driftig* hustru?

Långt mer än pärlor är hon värd.

11 * Hennes mans hjärta litar på henne

och han saknar ingenting.

12 * Hon gör honom gott, aldrig ont,

i alla sina livsdagar.

13 Omsorg har hon om ull och lin*,

och hennes händer

arbetar med lust.

14 Hon är som köpmannens skepp,

hon hämtar sin mat fjärran ifrån.

15 När det ännu är natt går hon upp

och sätter fram mat åt familjen,

portioner* åt tjänarinnorna.

16 Hon har planer på en åker

och köper den,

hon planterar en vingård

med vad hennes händer tjänat.

17 Hon fäster ivrigt upp sina kläder*

och går till verket

med starka armar.

18 Hon märker

att hennes arbete går bra,

hennes lampa släcks inte

om natten.

19 Hon sträcker händerna

mot spinnrocken,

och fingrarna fattar om sländan.

20 För den betryckte

öppnar hon sin hand,

hon räcker ut sina armar

mot den fattige.

21 Hon oroar sig inte för sin familj

när vintern kommer,

för alla i huset är klädda

i scharlakansröd* ull.

22 Täcken gör hon åt sig,

hon är klädd i finaste linne

och purpur*.

23 Hennes man är känd

i stadens portar

där han sitter bland landets äldste.

24 * Linneskjortor gör hon och säljer,

köpmännen förser hon

med bälten.

25 Kraft och värdighet

är hennes klädnad,

och hon ler mot dagen som kommer.

26 Hon öppnar sin mun med vishet

och har vänlig förmaning*

på sin tunga.

27 Hon vakar över ordningen i sitt hem

och äter inte lättjans bröd.

28 Hennes barn står upp

och lovordar henne,

och hennes man berömmer henne:

29 "Många kvinnor har gjort storverk,

men du överträffar dem alla."

30 Charm är bedräglig

och skönhet förgänglig,

men prisas ska den kvinna

som vördar Herren.

31 Låt henne få njuta frukten

av sitt arbete,

och må hennes gärningar

prisa henne i portarna.