1 * Hör, visheten ropar

och förståndet höjer sin röst!

2 Hon står uppe på höjderna,

vid vägen där stigarna möts.

3 Vid portarna in till staden,

vid ingångarna höjer hon sitt rop:

4 Till er, ni män, ropar jag,

min röst går ut

till människors barn.

5 * Ni som är okunniga,

lär er klokhet!

Ni dårar, lär er förstånd!

6 Lyssna, för jag talar

om ädla ting*,

från mina läppar kommer

det som är rätt.

7 * Ja, min mun talar sanning,

mina läppar avskyr gudlöshet.

8 * Min muns alla ord är rättfärdiga,

i dem finns inget falskt

eller förvridet.

9 Allihop är rätta för den förståndige

och raka för dem

som har funnit kunskap.

10 * Ta emot min förmaning

hellre än silver

och kunskap hellre än rent guld,

11 * för visheten är bättre än pärlor,

inga skatter kan jämföras

med henne.

12 Jag, visheten, bor hos klokheten,

jag har kunskap

och gott omdöme.

13 * Att vörda Herren

är att hata det onda.

Högfärd, högmod,

ond väg och falsk mun,

det hatar jag.

14 Hos mig finns råd och insikt*.

Jag är förstånd,

hos mig finns makt.

15 Genom mig regerar kungar

och stiftar furstar rätta lagar.

16 Genom mig styr härskare

och hövdingar,

alla domare på jorden*.

17 * Jag älskar dem som älskar mig,

och de som söker mig

ska finna mig.

18 * Rikedom och ära finns hos mig,

bestående* skatter

och rättfärdighet.

19 * Min frukt är bättre än guld,

än finaste guld,

min skörd är bättre än utvalt silver.

20 Jag vandrar på rättfärdighetens väg,

mitt på det rättas stigar,

21 för att ge rikedom i arv

åt dem som älskar mig

och fylla deras förråd.

22 Herren hade* mig

vid begynnelsen av sin väg,

före sina gärningar i urtiden.

23 Av evighet är jag insatt,

från begynnelsen,

innan jorden fanns.

24 Innan djupen blev till föddes jag,

innan källorna flödade av vatten.

25 Innan bergen grundades,

innan höjderna fanns föddes jag,

26 innan han gjort land och fält

och jordens första stoft.

27 När han beredde himlen

var jag där,

när han välvde ett valv*

över djupen,

28 när han fäste skyarna där uppe

och djupets källor bröt fram

med kraft,

29 * när han satte en gräns för havet

och vattnet stannade

där han befallt,

när han lade jordens grund,

30 då var jag verksam*

vid hans sida.

Jag var hans glädje dag efter dag,

ständigt jublande* inför honom.

31 Jag jublade över hela hans värld

och hade min glädje

hos människors barn.

32 * Så lyssna nu till mig, mina barn.

Saliga är de som följer mina vägar.

33 Lyssna till förmaning och bli visa,

förkasta den inte.

34 Salig är den människa

som lyssnar till mig,

som vakar vid mina dörrar

dag efter dag

och håller vakt

vid mina dörrposter,

35 * för den som finner mig finner livet

och får nåd från Herren.

36 Men den som syndar mot mig

skadar sin själ,

alla som hatar mig älskar döden.