1 ✝ I kung Belsassars tredje regeringsår fick jag, Daniel, se en syn, efter den som jag först hade sett. 2 Och jag såg i synen, och det hände sig, när jag såg, att jag befann mig i Susans borg, som ligger i provinsen Elam, och i synen såg jag att jag var vid floden Ulai. 3 Då lyfte jag mina ögon, och såg, och se, en bagge stod framför floden, och han hade två horn, och båda hornen var höga, men det ena var högre än det andra, och det högre sköt upp sist. 4 Jag såg baggen stånga mot väster, norr och söder, så att inget djur kunde stå emot honom, och ingen kunde räddas ur hans våld*, utan han gjorde som han ville och blev mäktig. 5 Och medan jag betraktade detta, se då kom en bock från väster över hela jordens yta utan att röra vid marken, och bocken hade ett ansenligt horn mellan sina ögon. 6 Och han kom till baggen med de två hornen, som jag hade sett stå framför floden, och sprang emot honom med ursinnig kraft. 7 Och jag såg honom närma sig baggen, och han var rasande på honom, och stötte till baggen och krossade hans båda horn, och baggen hade inte styrka att stå emot honom, utan han kastade honom till jorden och trampade på honom, och ingen fanns som kunde rädda baggen ur hans våld. 8 ✝ Därför blev bocken mycket mäktig, men när han hade blivit mäktig brast det stora hornet, och i dess ställe sköt fyra andra ansenliga horn upp mot himlens fyra väderstreck. 9 ✝ Och från ett av dessa kom ett litet horn fram, som växte sig mycket stort mot söder och öster och mot det härliga landet, 10 ✝ och det växte ända upp till himlens här och kastade några av hären och av stjärnorna ner till jorden, och trampade på dem. 11 ✝ Ja, till och med mot härens furste upphöjde han sig och genom honom togs det dagliga offret bort, och platsen för hans helgedom revs ner. 12 Och en här överlämnades åt honom jämte* det dagliga offret på grund av överträdelsen, och den slog ner sanningen till marken och hade framgång i allt den företog sig. 13 Då hörde jag en av de heliga tala, och en annan av de heliga svarade den som talade: Hur länge gäller synen gällande det dagliga offret och den ödeläggande överträdelsen, där både helgedomen och härskaran överlämnas till att trampas ner? 14 Och han sa till mig: I 2300 kvällar och morgnar, sedan ska helgedomen bli rensad*. 15 Och det hände sig, att när jag, Daniel, hade sett denna syn och försökte förstå den, se, då stod någon som liknade en man framför mig. 16 ✝ Och jag hörde rösten av en människa mellan Ulais stränder, som ropade och sa: Gabriel, förklara synen för denne man! 17 ✝ Och han kom nära platsen där jag stod, och när han kom, blev jag rädd och föll ner på mitt ansikte. Men han sa till mig: O människobarn, förstå att synen gäller den sista tiden. 18 ✝ Och medan han talade med mig, låg jag som bedövad ner med mitt ansikte mot jorden, men han rörde vid mig och reste mig upp, 19 ✝ och han sa: Se, jag vill låta dig veta vad som ska ske vid slutet av vreden, för slutet kommer på den bestämda tiden. 20 Baggen med de två hornen, som du såg, är kungarna i Medien och Persien, 21 och bocken är kungen i Grekland, och det stora hornet, som satt mellan hans ögon, är den förste kungen, 22 och att fyra andra uppstod i dess ställe, när det blev sönderbrutet, betyder att fyra riken ska uppstå ur det folket, men utan att ha samma* makt. 23 Och mot slutet av deras herravälde, när syndarna har fyllt sitt mått , ska en ondsint kung, som är skicklig i intriger, uppstå, 24 och hans makt ska bli mycket stor, fast inte genom egen styrka. Och han ska orsaka fruktansvärt fördärv och lyckas med det han gör, och förgöra de mäktiga och det heliga folket. 25 ✝ Och på grund av sitt bedrägeri kommer han att ha framgång med sitt svek. Och i sitt hjärta ska han upphöja sig och genom fred ska han fördärva många. Han ska också sätta sig upp emot furstarnas Furste, men han ska bli krossad utan hjälp av människohand. 26 Och synen om kvällarna och morgnarna som omtalats, den är sann. Därför, göm du synen, för den syftar på en avlägsen framtid. 27 ✝ Och jag, Daniel, blev kraftlös, och låg sjuk en tid. Sedan steg jag upp och gjorde min tjänst hos kungen och jag var förundrad över synen, men ingen förstod den.